Hur skulle ni ÄRLIGT ha gjort?

Glömde ju, ang 'min plan'. Jag tänker INTE utsätta honom för någon mer lång konvalescens för det här (och jävligt tveksamt för något annat heller). Och om det skulle vara skit vid ÅB så vill jag om det går ge honom en sista sommar, dvs rida honom i skogen och busa och låta honom få en sista, rolig sommar. På smärtstillande om det krävs. Men inte att hans sista tid var i en liten ruta på fem gånger fem meter (där man dessutom får bannor när man försöker skutta runt ;))
 
Du vet bäst själv vad han är nöjd och inte nöjd med att få prestera.
När ni kommer under den gränsen är det nog tid att ge upp.
Lita på dig själv, du känner din häst bäst, ingen annan!
Lycka till!
Kram Stallkatten
 
Glömde en till sak *nyvaken* Enligt all samlad expertis så har han INTE ont hela tiden eller så, och han har aldrig varit initialhalt. Han busar och röjer glatt i hagen, och HAN tycker inte det är några större problem att galoppera korsgalopp eller gå i krabbgång för att kunna galoppera t ex. Nu innan besöket under de veckor jag avvaktade för att se om galopptrasslet var en styrkegrej så fick HAN välja blev det galopp för hela slanten. Så det är ingen smärta eller så för honom att gå, men vad jag vet men inte han fattar är ju att han kan inte hålla på så, då tar ju resten av kroppen stryk (som nu sist frambenen) och jag vill inte tycka att 'äh, han får bestämma själv' och fortsätta tills han har slut med kroppsdelar att avbelasta på. Men det är alltså veterinärernas (och equiatrikerns) samlade åsikt att han har INTE besvär av det hela tiden eller själv upplever det som smärtsamt etc. Hade han haft ont hela tiden eller varit initialhalt hade jag lagt ner för länge sen också, det handlar ju om livskvalitet med (eller i det här fallet eg allra mest)
 
Jag börjar med att svara på första inlägget.
én av våra har vi fått erbjudande om att dömma ut, men vi valde att behålla hästen, boxvila och promenader hela sommren, sen igångsättning och friskförklaring.
Sen blir hästen halt och pålagringar har bildadts, igen får vi erbjudande om att dömma ut hästen, men även nu tackar vi nej. Hästen har en chans att fungera som promenadhäst men inte hos oss då vi även har tyngre körningar.
Hästen plockas hem och säljs sedan som promenad häst till en familj där hon fått det super! Så skönt :)
Så för henne var det värt det.

men med din häst är det väll bara att vänta på vad ÅB säger och under tiden hoppas.
Du har haft så mycket trassel med honom är det inte kan vara roligt för någon av er =(
 
Jag skulle hatt kvar honom. Om hästen efter ett år med rida rakt fram i skogen/hagvila visade tecken på att må psykist dåligt skulle jag revurderat beslutet.

Min häst var van vid att tränas hårdt och mycket, och han älskar att hoppa och galoppera. Det får han ej göra längre. Men han är minst lika lycklig och tillfräds nu som då, trots att han inte får arbeta. Han hittar glädja i andra saker, busa i hagen, äta, hålla koll på gården, lära upp Arrow lite, gå promenad och leta efter gräs....

Hästar är anpassningsbara varelser, och det är faktisk inte naturligt för hästar att traggla runt på en volt, något jag tror många glömmer i såna här fall.... :smirk: Jag tror att psykisk stimulans är väl så viktigt som fysisk!! Det är mina ärliga åsikt. :)
 
Fast det är ändå skillnad på att ridas i skogen och att bara gå i hagen (traggla på några volter är inte aktuellt, böjt spår är NO-NO och inte ens att tänka på/drömma om). Och anpassningsbara eller ej, jag har haft åtskilliga möjligheter att studera hans beteende i vila under åren och han tycker INTE om det.

Han är köpt 99. Då började han med att skicka mig till oropedakuten och vilade pga min ryggskada ett par månader. Det har jag dock inte så mycket koll på hur han mådde, jag hade fullt upp med att komma tillbaka till livet med ryggen. Sen så höll vi ju på och tragglade med inridningen, tömkörde, han gick som handhäst och promenader etc fram till september 00 då han reds in igen (uppehåll för konvalescens jan 00 och juni - juli 00 och sen var det försiktig ridning som gällde (med ganska mycket veckovilor) fram till feb 01.

Då fick han spiktrampet och var boxkonvalescent till april 01 och sen hagvilade han till maj -01 och höll på att KRÄKAS av tristess, trots lattjo lajbans lekkompis och hagar. Men han var som ett deprimerat häftplåster, stod och hängde mycket och verkligen ville ville ville att jag skulle ta honom och göra något. Sen var det evigt klinikåkande och hagvila till i november 01. Hästen tyckte det var PEST att bara vila (han hade inte ont av att fnatta i hagen och så). Iaf kom vi ju igång där i november och sen lallade vi på på halvfart till våren då vi trappade upp lite och hästen tyckte livet lekte.

Reds i början på betet och kom som ett skott när han såg mig. Sen fick jag nöslakta unghästen i juli -02 och min motivation försvann. Och varenda gång jag var ut till betet så var han som ett KLISTER på mig och ville vi skulle göööööra något, var i princip 'på' mig och stod sen lääänge efter jag hade åkt och trånade vid grinden. Om jag gick promenader gick han glatt med för att stå och tråååna vid grinden efter 'mer' när jag åkte.

Sattes igång igen i aug och gick hela vintern och på våren trappade vi upp och hästen var så lycklig så (reds 2 dagar, vilade en, reds två). Vilade nästan hela juni 03 i hage och det tog han faktiskt helt okej, antagligen för han gått så ordentligt innan. Sattes igång igen i juli och gick till i aug. Sen blev det ju vila på vila på vila och han blev mer och mer deppig. Gick jag promenader så när vi gått klart stod han vid grinden och tyckte 'men matte? Hallå?' och han blev hela han nedstämd och snudd på grinig (inte elakt grinigt men osocialt grinig). Märks när han rids efter vilor hur LYCKLIG hela hästen är. Svårt att beskriva i ord.

Och jag gjorde misstaget att tycka att 'hon vänjer sig nog' med kallblodsstoet. Jag visste att det inte var en haghäst men jag ville så gärna ha henne kvar. Hon gick till halvpensionär hösten 00, och blev hagpensionär i början på januari 01. Hon var inte minsta nöjd men jag trodde det skulle ge sig. Till och med när hon högg tag i min jacka och försökta dra in mig i boxen när jag gick förbi med en sadel envisades jag med 'hon vääänjer sig'.

I mars började hon ta ut aggresionerna på hagkompis (som hon eg älskade), hon kunde ur det blå attackera honom och spöa honom. Hon blev vrång och surig och en helt annan häst än änglasnälla Nickis som hon brukade vara. Trots att jag promenerade henne frekvent, hon fick en liten skötare som dyrkade henne etc.

Hon åkte till himlen i början på april, dagen innan red jag henne för att ta ett sista farväl. Där och då försvann alla tvivel på att jag inte gjorde rätt. Hon var så lycklig av att få komma ut, det formligen strålade om henne. Och trots att hon haltade förfärligt där marken var hård så ville hon bara mer och mer. med tårarna rinnande lät jag henne trava och trots hälta så märkte man på hela hästen hur LYCKLIG hon var. Matte hade ÄNTLIGEN fattat. Den kvällen var den första på länge som hon lugnt ställde sig och åt maten istället för att föra oväsen, mobba boxgrannen och försöka få mig att ta ut henne.

Så, med all respekt för att andra individer mår finfint som haghästar (jag har haft två stycken själv som hagpensionerats och verkligen njutit av livet som pensionärer, båda två jobbade rejält innan men tycktes inte sakna det alls) så den här är inte det. TYVÄRR; för fick JAG bestämma skulle han bli haghäst och plastpappa Kele och gå på promenader med mig och jag kunde ha honom kvar oavsett. Men tyvärr =(
 
Tyvärr så uppkommer många sådana "mystiska" hältor p.g.a. det sätt vi använder våra hästar.

Vi går ofta för fort fram, och jag har lärt mig att fort och långsamt är mycket relativa begrepp. Vi ger sällan hästen den tid som den verkligen behöver, både fysiskt och psykiskt. När vi inte ger hästen den tid som den behöver så skapas spänningar i kroppen. Dessa spänningar ger upphov till snedheter och felbelastnignar. Hästar är mer eller mindre oliksidiga från det att de föds, men det blir skadligt först då vi ställer olika former av krav.

Det enda molnet på himlen är att jag inte tycker vänster bak är 100%.

Detta tyder på att hästen snedbelastar och är såååå vanligt. Tyvärr behöver det inte vara så, det är denna snedhet som måste tränas bort på ett bra sätt vilket få människor förtsår och ännu färre klarar av.

I januari 03 sträcker han bogmuskulaturen HF

Ett till tecken på att hästen snedbelastar. Hänger alltid ihop med att vänster bak inte är ok. Det är alltid lättare att sträcka en spänd muskel än en elastisk och avslappnad muskel.

en muskulär överansträngning av knäet på VB

ännu ett tecken på att hästen är spänd och arbetar emot ryttaren och inte med. Kommer ofta av orimliga krav och att han inte har fått lära sig att bära. Orimliga krav från hästens sida kan vara att lägga en högervolt, galoppera under ryttare och andra svåra saker som kräver mer förberedelse än vad vi människor tror.

Sätts igång patetiskt långsamt

Vad innebär "patetiskt långsamt" för dig? För mig finns inte "patetiskt långsamt", men lagom långsamt för mig om jag skulle korrigera i en häst med de problem som du beskriver skulle vara tömkörnig i skritt och trav ett år och sedan enkla övningar som övergångar o.s.v. beroende på hur hästen utvecklar sig. En inridning på nytt alltså.

Och så där kan man ju hålla på. Boxvila är förrädiskt eftersom då man sätter igång hästen igen så är risken stor att det blir återfall av något slag, förusett att man inte har ändrat sitt träningsupplägg radikalt.

Nu kan det hända att det har gått så långt med din häst att det inte finns något att göra, t.ex om VB knä är helt slut, och om så är fallet så skulle jag ha låtit honom somna in. Om han däremot är brukbar så skulle jag ha haft honom kvar, försökt få tag på en riktigt duktig hästmänniska och lärt mig något av det. Han hade tydligen problem redan innan han kom till dig, och såkdana hästar behöver ofta otroligt mycket tid och omsorg.

Till sist måste jag säga att jag beundrar dig som orkar, det är inte många människor som har den viljan och det intresset att hjälpa sin häst och det är därför som jag överhuvudtaget bryr mig om att skriva detta inlägg.

Jag önskar dig verkligen lycka till och hoppas att du kan behålla din vän!!

:bow: :bow:
 
Hade det varit Patsy med samma problem hade jag tagit bort henne. Som din så vill hon ARBETA och även om man aktivera huvudet så blir det ändå inte samma sak i längden.

Och jag vill inte stå med en sån ung häst som man inte kan använda fullt ut.

Innan Patys problem förra året hade jag nog svarat annorlunda.

Jag kan däremot inte svara på frågan utan att överföra samma problem på Patsy.
 
Hej Alexandra. Jag har följt dina trådar och din otroligt envisa kamp för din häst att han skall bli frisk. Du har värkligen gort ALLT som du kan göra och det skall du ha heder för! Beslutet om att ta bort en häst är tyngt och om du gör det eller inte är helt upp till dig. Jag skall va helt ärlig mot dig gå ut i stallet smek honom över ansiktet och läs svaret i hans ögon för där finner du svaret. Det är vad jag hadde gort. Hadde jag sätten blick fuld av smärta ,deprition och ångest hadde jag tagit hästen. Men finns inte det i blicken så hadde jag aldrig get upp! Lycka till och hur du nu en gör med din häst tycker jag att du gör rätt.
 
Har läst hela inlägget, förstår inte... :crazy:

Menar du att jag borde förstått att din häst måste arbeta? Jag håller med om att hästar behöver arbeta, men arbete behöver inte vara att bara ta ut sig med kroppen. Det kan också vara att känna att man har en uppgift i livet. Det är ju de där hårda träningspassen som gör att våra hästar inte håller.

Mvh Gripen
 
Nej, jag menade inte så, men det verkade som om du MISSAT hasledsdefekten? Ska svara på ditt förra inlägg kanske det blir tydligare. Una momento.
 
Tyvärr så uppkommer många sådana "mystiska" hältor p.g.a. det sätt vi använder våra hästar.

Var hittar du 'mystiska' hältor? Det mest 'mystiska' han haft i den vägen var hältorna som kom ihop med erlichiosen (och försvann med behandling och har hållit sig undan sen dess), men de är inte ens omnämnda i tråden. Och i övrigt finns ju inga 'mystiska' hältor om man med mystisk menar 'utan förklaring'. Det är ju det enda positiva i eländet att det alltid finns en diagnos. Inga 'vi vet inte vad som är fel'-hältor?

Detta tyder på att hästen snedbelastar och är såååå vanligt. Tyvärr behöver det inte vara så, det är denna snedhet som måste tränas bort på ett bra sätt vilket få människor förtsår och ännu färre klarar av.

Det har inte funnits något att 'gå på' ang att VB inte är 100% utan bara 99% mer än min KÄNSLA. Fem olika vet har kollat och letat men inte hittat något, inget avvikande rörelsemönster eller ojämn muskling eller någonting. hade man röntgat hasen tidigare hade man ju hittat defekten men det fanns inga indikationer på att det var nåt knas övht i VB - utom min känsla. Men efter att ha rådfrågat så många och fått samma svar var det ju bara att inse att 'jaha jag inbillar mig väl då'. Inte funnits något motstånd hos hästen inför visst arbete förutom att alla hästar är oliksidiga och har ens tark och en svag sida. Men det har inte varit mer än att saker är lite lättare i ena varvet, inte så det varit SVÅRT i motsatt varv. Och han är riden med målsättning liksidig etc. Första gången något övht konstaterades ang VB var av min equiatriker i jan 03 som konstaterade att han var något lite lite mindre musklad på VB. Jag tog med det i bagaget och sen har det inte varit där utan han har varit jämnt musklad och som sagt fungerat (minus galopp men det fick ju sin solklara förklaring iom defekten som stör rent mekaniskt i galopp) i både varven utan problem. Sen var det ju det muskulärt ansträngda knäet, men det var strax innan defekten upptäcktes och hade med facit på hand troligen triggats igång av hasen.

Men det går ju tyvärr inte att träna bort hasledsdefekten. Tyvärr...


Ett till tecken på att hästen snedbelastar. Hänger alltid ihop med att vänster bak inte är ok. Det är alltid lättare att sträcka en spänd muskel än en elastisk och avslappnad muskel.

Fast det är lätt atts träcka en fullt frisk muskel genom att bralla och halka på is med. Jag säger varken bu eller bä om hönan eller ägget var först, men enligt equiatrikern och veterinären som är muskelkunnig så var det en klockren sträckning pga halkning. Som den dock gett följdproblem i form av kompensations/snedbelastning. Min equiatriker ansåg att försämringen VB var av HF, vet som aldrig sett hästen förr ansåg tvärtom. Jag är inne på ett scenario mitt emellan.


ännu ett tecken på att hästen är spänd och arbetar emot ryttaren och inte med. Kommer ofta av orimliga krav och att han inte har fått lära sig att bära. Orimliga krav från hästens sida kan vara att lägga en högervolt, galoppera under ryttare och andra svåra saker som kräver mer förberedelse än vad vi människor tror.

DU får välja själv om du vill tro på det, men jag kan lova att det INTE ställts krav på honom som han inte varit klar för, tvärtom har jag tagit saker och ting väldigt 'fint och försiktigt' med honom och varit väldigt försiktig med att ställa krav på honom för snabbt. Jag har rätt många gånger bemött anklagelser att jag 'klemar' med honom och borde KRÄVA mer. Men jag kräver inte, jag frågar. Hästen är en sådan som VILL vara till lags och det finns ingen anledning att på något sätt kräva, kan han så gör han det jag ber om, kan han inte får jag ge honom bättre verktyg.

Vad innebär "patetiskt långsamt" för dig? För mig finns inte "patetiskt långsamt", men lagom långsamt för mig om jag skulle korrigera i en häst med de problem som du beskriver skulle vara tömkörnig i skritt och trav ett år och sedan enkla övningar som övergångar o.s.v. beroende på hur hästen utvecklar sig. En inridning på nytt alltså.

Hästen ska inte skrittas under ryttare mer än nödvändigt och mår inte bra av en alltför lång vila. Han har en rygg som jag hållit HELT besvärsfri men som inte ser sådär direkt rolig ut på röntgen. Så ett år med skritt är en garantibiljett till Trapalanda tyvärr (vilket INTE gör det hela lättare direkt).

Patetiskt långsamt var i sammanhanget jmf med vets igångsättningsrekommendation. Igångsättningen jag snickrade ihop gick ut på (hästen går i stora kuperade hagar och rör sig mycket där kanske ska tilläggas) följande.

15 okt - Friskförklarad, då skrittad uppsuttet två veckor och känt på traven ett par ggr. Skrittade tills jul, då han fick 2 veckors vila.
Sedan skritt och så började jag lägga in korta, korta pass trav som utökades (skrittpassen utökades såklart långsamt från start).

25 januari försökte jag galoppera - bara glömma. Gav det lite tid för att se om det var smärtminne/styrkebrist eller liknande. Men det blev ingen förbättring av att vänta längre med att galoppera eller bara galoppera korta snuttar så han skulle stärka sig (han galopperade gärna, fick han bestämma hade vi BARA galopperat) utan han började gå på dubbla spår. Skritt och trav kanonbra. Klinikbesök 24 februari.

Hästen musklade sig för övrigt VÄLDIGT bra och fullständigt jämnt under igångsättningen.

Så patetiskt långsamt var jmf med vets igångsättningsschema.

Nu kan det hända att det har gått så långt med din häst att det inte finns något att göra, t.ex om VB knä är helt slut, och om så är fallet så skulle jag ha låtit honom somna in. Om han däremot är brukbar så skulle jag ha haft honom kvar, försökt få tag på en riktigt duktig hästmänniska och lärt mig något av det. Han hade tydligen problem redan innan han kom till dig, och såkdana hästar behöver ofta otroligt mycket tid och omsorg.

Han har en skelettdefekt i hasen, gaaammal sådan. Fanns innan han kom till mig, men har inte besvärat honom förrän nu. Men med facit på hand så där har vi anledning till att min känsla tjatat om VB fast ingen hittat nåt mellan 00 och 03, och att galoppfattningarna stundsom inte varit bra (men galoppen bra däremot). Och defekten går inte göra något åt, utan det handlar om att hitta en nivå där han håller, om det nu FINNS någon sådan nivå..

ANg mitt träningsupplägg och min ridning btw så hade JAG gärna sett det var orsaken, då hade vi kunnat skicka mig på kurs och löst problemet. Men alla som varit i närheten av den här historien är rörande eniga om att det är TACK VARE mitt träningsupplägg och ridning som han inte fått problem av defekten innan. Jag ska mao tacka min lyckliga stjärna att jag gjort just som jag gjort (dvs tagit det försiktigt och aldrig pressat honom) eftersom det 'köpt' mig extra år.
 
Tagit bort honom för länge sen hade hjärtlösa jag gjort.
Har sett så många såna hästar som ägaren till varje pris ska rädda. Ok att behålla honom om man ska ha honom som gräsklippningsmaskin (om den står ut med ett sånt tråkigt liv) men du verkar ju ha ridit en hel del på honom fast han har ett för ridning ofubktionellt ben. Det går ett tag och hästar är mästare på att stänga av smärta (tyvärr).
Bättre att bespara dem lidandet i tid.
Att göra alla dessa återbesök känns lite meningslöst, man kan inte laga hans fel, det är ju en del av honom, omöjligt att laga, man kan förvisso laga alla småskavanker han får på grund av sitt fel (avlastning etc)men är det snällt?

Givetvis så förstår jag den känslomässiga biten, du älskar säkert din häst och vill den väl på alla sätt. Det är svårt att ha djur.
 
Jag hadde tagit bort honom...Med så mycket skador som han haft/har och hästens vilja att arbeta..så skulle jag utan tvekan låta honom vadra vidare.
 
) men du verkar ju ha ridit en hel del på honom fast han har ett för ridning ofubktionellt ben. Det går ett tag och hästar är mästare på att stänga av smärta (tyvärr).
Bättre att bespara dem lidandet i tid.
Att göra alla dessa återbesök känns lite meningslöst, man kan inte laga hans fel, det är ju en del av honom, omöjligt att laga, man kan förvisso laga alla småskavanker han får på grund av sitt fel (avlastning etc)men är det snällt?

Fast nu vinklar du det ur sitt sammanhang!

Hasledsdefekten upptäcktes i aug 03, och hade då gett en hasledsinflammation. Den behandlades och det fanns då inga som helst farhågor att defekten på något sätt skulle vara av sådan betydelse att han inte skulle kunna ridas. Sen friskförklarades han och sattes igång, och det långsammare än vet föreslog. När han då inte kändes okej i galoppen sååkte vi in igen och då var det ju hasledsinflammation igen och dubbelsidig knäledsinflammation. Sen gjordes artroskopin därefter och sedan dess har han stått som konvalescent. Så jag har ju ingenstans tyckt att "nä, jag ska minsann rida". Tvärtom så var de flesta av åsikten att när skritten och traven kändes så bra fanns det ingen anledning att oroa sig eller åka till vet. Det var en ren styrkegrej. Nu ansåg ju jag inte det och åkte in och the rest is history.

Men visst, han är riden i *räkna efter* fyra år, på sitt 'ofunktionella ben', men det fanns ju ingen som visste om det då. (och han är som sagt besiktigad och böjd UA ett år innan defekten började göra sig hörd, och den FANNS där hela tiden). Så jag tycker du vrider till det lite väl när du uttrycker dig sådär?
 
Min moral är ju lite udda så du får ta mitt inlägg med en nypa salt :crazy:

Först skulle jag provat allt som vet. kan åstadkomma och när den källan är uttömd skulle jag ställa ut hästen på åkern i ett par år och ge den en chans att självläka. Håller den sen för lättare ridning så är det ju bra, men gör den inte det trots att den klarar att leva smärtfritt så skulle jag försöka hitta ett nytt "yrke" åt hästen.
Bara ifall hästen led av kronisk smärta som ej går att påverka skulle jag överväga att låta den somna in.

Men så dömer ju jag mina djur på samma villkor som jag dömer mina medmänniskor, och tror givetvis också att hästar kan flyga så... :angel:
 
Min moral är ju lite udda så du får ta mitt inlägg med en nypa salt

Först skulle jag provat allt som vet. kan åstadkomma och när den källan är uttömd skulle jag ställa ut hästen på åkern i ett par år och ge den en chans att självläka. Håller den sen för lättare ridning så är det ju bra, men gör den inte det trots att den klarar att leva smärtfritt så skulle jag försöka hitta ett nytt "yrke" åt hästen.
Bara ifall hästen led av kronisk smärta som ej går att påverka skulle jag överväga att låta den somna in.

Men så dömer ju jag mina djur på samma villkor som jag dömer mina medmänniskor, och tror givetvis också att hästar kan flyga så...

Ingen fara =) Jag tycker ditt resonemang är både intressant och vettigt. Däremot är det tyvärr inte applicerbart på den vita ponnyn här i stallet ;) Det är ju inget som kan självläka, utan defekteländet finns ju där, och hittar man inte en nivå där den INTE retar igång en inflammation i leden så är man chanslös. Och det är ju det som samtliga inblandade nu strävar efter. Häv inflammationerna, och hitta sen var 'gränsen' går. Vi trodde ju först den var vid galopppå böjt spår, dvs det blev för mycket men rakt fram i skogen gick bra. Fast till allas förvåning verkade det ju inte som det. Nu kan sjuttiofjorton saker ha påverkad, snö i hagen (tungt för hasen), vrickat till sig i hagen så det puttat det hela över kanten etc. Såna där kan man hitta hur många som helst om man har tråkigt. Men nästa steg att prova är ju att okej det kanske är så att galoppen blir för mycket, men skritt och trav går bra. Det är ju vets senaste bud att häver man bara inflammationerna så ska han varken ha ont eller behöva få nya inflammationer. Fast man vet ju inte, och först måste vi ju häva de som var i feb.

men han har ju INTE ont av att skritta och trava under ryttare och att busa i hagen efter eget huvud. Däremot är det ju att be om pålagringar att rida på en pågående ledinflammation (eller tre..)

Jag har funderat en hel del på omskolning till körhäst (mitt ess i rockärmen) men det är samma ben och samma rörelse, så det lär inte fungera (däremot kan det ju om man får hono ridbar på en nivå där han är nöjd vara utmärkt omväxling för både häst och matte).

Nu är han ingen pipig häst och det ska en hel del till innan han säger ifrån ordentligt, nästan alla gånger har det ju varit min känsla (som aldrig haft fel) som varit den enda indikatorn. Men samtidigt vill ju ingen det ska behöva gå så långt att han ska få ONT. Tänker man på galoppen så har ju HAN inga problem med att avlasta, men hans matte som har fått utrustning för att tänka framåt med ser ju att det är att ta genvägen till trapalanda ;)

Men jag blev inte upprörd över din tankegång =) Och provat allt vet har att erbjuda har vi gjort nu. De har inte mer att erbjuda (vilket de beklagar). Equiatrikern har inte heller mycket mer förslag, inte heller hovslagaren (mer än ersätta PG:t med tåriktning om PG:t inte funkar något bra). Utan endera har vi fått bukt med inflammationerna nu och kan prova hålla oss på en lägre nivå och hoppas att det håller oss på rätt sida gränsen, eller så är det (pga att haghäst inte är ett alt etc) eller så är det verkligen kört på alla fronter. Nästa pusselbit kommer ju i maj som sagt, vid ÅB när hans kära matte kommer vara ett nagelbitande vrak.. (Och endera åka därifrån glad som en lärka och vara så lycklig att jag glömmer oroa mig för åringens operation dagen efter, eller så nedslagen att jag inte orkar oroa mig för åringens operation dagen efter. Ganska smart uträknat ;))
 
Med en par år till på den egna nacken kan jag säga att det beror mycket på dom egna omständigheterna hur jag hade gjort! T.ex. som inhyrd med rel. hög stallhyra och möjlighet att bara ha en häst och kanske ganska ung själv med vissa tränings-/tävlingsambitioner så helt klart försök att få hästen utdömd. Men med eget stall, egna hagar, flera boxplatser och ett familjeliv (att vara mor inkräktar mer än jobbet på hästlivet :D ) så helt klart hade då hästen stått kvar (under förutsättning förstås att hästen mår hyfsat bra!!)

Mitt livsskede nu är sådant att vi står med en äldre halvhalt promenadhäst och sådan glädje som den hästen ger oss alla i familjen är få hästägare förunnade! Utan eget stall och om jag hade varit yngre hade inte den hästen stått kvar. (Vi har en yngre fräsch också så äldre herren får vara äldre.)
 
Jag är ju en obotlig optimist så.. :)
Behåll honom!

Eftersom du har möjligheten att ha honom hemma, du behöver inte välja mellan honom eller någon annan så hade jag fortsatt.

Att han måste få jobba, måste det vara med ryttare på?
Att få lalla med som handhäst när du rider en annan häst hade det varit nåt?
Att som Keles sällskapsgubbe få följa med till spännande saker, skulle det kunna liva upp gubben?
(tex när hon ska visas)

Samtidigt förstår jag om du inte orkar eller har råd mer.
Känslomässigt kan jag mer än väl förstå att det kommer kännas med tanke på bla Cactus.

Men tänk på att du har en liten ängla häst till i ditt stall och där kanske du äntligen får din friska häst. :)
 

Liknande trådar

Hästvård Vet inte vart jag ska ta vägen längre.. För 2,5 månad sen så tappades en sko på uteritt och hon blev halt och hovslagaren kom ut och...
Svar
1
· Visningar
480
Senast: Grazing
·
Hästvård Vi tog hjälp av en equiterapeut för några månader sen då vi haft lite problem med vår ponny. Denne ville först se hur ponnyn rörde sig...
Svar
11
· Visningar
1 142
Senast: Anna-Bella
·
Ridning Hej! Jag behöver råd från er som har erfarenheter av senskador och igångsättning när hästen stått länge. Min häst som är ett halvblod 15...
Svar
4
· Visningar
817
Senast: Nevermind
·
Hästvård Hej! Skriver här desperat i hopp om att nån kanske har en aning om vad som är felet på min ponny. Hon är en 18 årig korsningsponny med...
2
Svar
34
· Visningar
3 311
Senast: Freazer
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp