Hur ska jag vara som kompis?

[Gnist]

Sv: Hur ska jag vara som kompis?

Hör till samma landsting och har inte på mina tre förlossningar blivit utsparkad. Snarare tvärtom har jag vela åka hem direkt, men måst vänta. Som längst 3 dagar och som kortast 12 timmar har jag fått "pina" mig kvar..

 

[Mrs LunaTanten]

Sv: Hur ska jag vara som kompis?

Men då måste det ha varit någonting som de ville kolla?
Vi fick reda på redan på MVC att man inte fick stanna på BB om det inte skett en komplikation. Däremot kunde man få skriva in sig på patienthotellet och få stöd via sköterskorna där till reducerat pris.

Flera av mina kompisar har skrivit in sig på hotellet men jag vet inte om några de senaste 5 åren som fått stanna på BB om det inte tillstött något och det gäller både förstföderskor och återföderskor.

När jag fick sonen 07 blev vi inskrivna på BB pga av hög födelsevikt i 3 dagar men vi fick permis och kunde vara hemma efter att ha träffat läkaren.

 

[Gnist]

Sv: Hur ska jag vara som kompis?

Inga komplikationer alls, förutom sonen men det var för 18 år sedan och det var också då jag var tvungen att stanna 3 dagar.

Olika vilket sjukhus det gäller kanske?

 

[Mrs LunaTanten]

Sv: Hur ska jag vara som kompis?

Sundsvalls Sjukhus, är väl det ända kvar i regionen med BB eller?
(Blir osäker på om Sollefteå fått behålla sin...)

 

[veronican]

Sv: Hur ska jag vara som kompis?

Nu har du ju fått många svar ifrån mammor själva, jag är inte mamma, eller gravid, men jag var dock just där i dina skor för snart ett år sedan.

Då fick en av mina närmaste vänner sitt första barn, den första i min umgängeskrets också, jag hade noll bebisvana. Jag minns känslan! Jag tyckte det kändes jättestort, läskigt, häftigt, konstigt och svårt att veta hur man ska vara...

Men jag skickade iaf ett sms till henne när jag fick veta att bebisen kommit och sen bet jag på naglarna, väntade, undrade varför hon inte hört av sig, undrade oroligt om allt gått bra, tänkte jättemycket på henne, fick rapporter från gemensam kompis som fått sms, och till slut fick jag också ett sms om att allt gått bra, men att hon var trött. Det var väldigt mycket de första dagarna.

Men sen på andra kvällen de var kvar på BB så ringde min kompis upp mig!
Det telefonsamtalet glömmer jag aldrig. Jag blev precis tårögd. Hon lät så..varm och lycklig! å i bakgrunden hörde jag hennes lille pojk gny och låta lite grand, han sov i hennes famn. Wow alltså. Trots att vi bara pratade i telefon så förmedlade det samtalet väldigt mycket om vilken stor jäkla grej hon varit med om, och hur underbart lycklig hon var. Det var mäktigt.

Efter det telefonsamtalet så var det mycket lättare att "vänta på min tur" så att säga. Först skulle de ju åka hem från BB, sen skulle alla släktingar hälsa på och de ville hinna vänja sig vid att ha bebis, sen kunde vi kompisar komma och se det lilla miraklet, tog nog 2 veckor innan jag träffade honom. Men det var mycket lättare att vänta efter att hon ringt det samtalet till mig och jag hörde hennes röst.

Din kompis kommer ringa dig när hon hämtat sig, det är jag säker på!
Klart att du fortfarande är hennes vän, nu har hon en liten som alltid, alltid går före, men det ni har som vänner försvinner inte för det. När hon hunnit vänja sig vid att vara mamma och de kommit in i rutinerna och allt där hemma så kommer hon vara jätteglad att höra från dig/träffas tror jag!

(å förresten är bebisarna ganska tråkiga i början ändå nu däremot, när min kompis son blivit 10 månader är han helt fascinerande att träffa och man önskar man hade tid att ses oftare.)

 

[Minna86]

Sv: Hur ska jag vara som kompis?

På midsommarafton fick jag ett SMS som sa att allt fortfarande var lugnt och att jag inte behövde oroa mig
Sen hörde jag ingenting så jag skickade ett SMS till hennes sambo på morgonen 22:e och frågade hur det gick men fick inget svar så jag misstänkte att det hade satt igång igen. Sen på eftermiddagen fick jag ett SMS om att de hade fått en liten flicka 13.04 och att allt gått bra. Då skrev jag tillbaka grattis och all det där men även att jag kommer låta henne vara så får hon höra av sig när hon orkar. Sen skrev jag givetvis hur stolt jag är över henne och att jag älskar henne jättemycket!
Då fick jag ett jättegulligt SMS tillbaka och sen en bild på lilla bebisen (som faktiskt var söt) så då började jag nästan lipa.

Tack för allt stöd och framförallt "veronican" för ditt inlägg, du beskrev mycket av det jag känner. Jag tror de kommer hem idag men jag kommer vänta på att hon ska få höra av sig, varken hon eller bebisen ska ju försvinna någonstans så det är ingen brådska.

Även fast jag nu under många månder "sörjt" att våran vänskap aldrig kommer bli vad den varit så känns allt nu bara jättespännande!

 

[Acses]

Sv: Hur ska jag vara som kompis?

Jag var precis tvärtemot vad comfort skriver. Jag kände ett enormt behov av social kontakt. Hade jag varit en hund så hade jag viftat på svansen så fort någon kom och hälsade på

Samma här! När Li föddes kom mamma och mina syskon till BB och satt utanför och väntade, när förlossningen var kvar ville jag sitta kvar ute hos mamma och syskonen hela natten, jag ville iiinte vara ensam utan ville ha sällskap hela tiden.

 

[tinissen]

Sv: Hur ska jag vara som kompis?

jag sa till mina vänner när vi orkade ta emot besök, ingen kom till bb, enligt våran önskan.

 

[Acses]

Sv: Hur ska jag vara som kompis?

OT.
Jepp bor i sverige, i det perfekta *ironisk* västernorrlands landsting
här har de sparkat ut förstföderskor (o alla andra oxå förståss) sedan början på 2000 talet.
Det blir billigare så.....
Helt dj*vla sanslöst, det resulterade i att vi blev tvångsinskrivna dygn 5 för jag hade inte fått igång ammningen och jag fick nämligen inte ge ersättning enligt rådgivningen via telefon tösen hade tappat 700g....
ojoj, blir fortfarande förbannad när jag tänker tillbaks.

Jag har tvärtom-upplevelse och det gör mig alldeles vansinnig när jag tänker bakåt. Jag tvingades att vara kvar i 3 dygn, eller tvingades och tvingades, hade jag dragit så hade de väl inte kunnat hindra mig. De använde så fula knep för att hålla kvar oss. När jag inte lyssnade och fortsatte att hävda att jag ville HEM, NU! Så gick hela BM-kåren på mig, kom in 5 personer i mitt rum för att övertala mig. När det inte gick så var de på sambon, som bestämde att han inte tänkte köra hem mig fören det fanns klartecken.

När jag väl fick komma hem och prata med Min BM på BB-hemvård så ansåg hon att jag blivit felbehandlad så hon gjorde en anmälan. Det var inga fel på varken mig eller dottern, det de ville hålla kvar oss för var att amningen inte fungerade prickfritt, vilket förmodligen hade vart lätt ordnat om jag fick komma hem till en för mig stressfri miljö. För jag var otroligt stressad inne på BB, kunde inte sova eller äta och mådde jättedåligt. Dessutom började de stödmata dottern för tidigt med spruta bakom min rygg.

Nu vet man ju inför framtiden, om det blir fler barn, att man inte ska låta sig trampas på, men usch, vad de förstörde mycket för mig och dottern.

Förlåt föresten för Off Topic.

 

[tinissen]

Sv: Hur ska jag vara som kompis?

vi blev oxå kvarhållna, ville åkt hem tors förmiddag, vid 8tiden på kvällen fick vi besked om att vi var tvungna o stanna till efter pku fredag eftermiddag, då var jag lagom glad, med en zombie till rumskamrat o sambon till denne som helt o hållet bestämde allt hon skulle göra, allt från gå på toa till exakta klockslag hon skulle amma, äta osv...

 

[Mitten]

Sv: Hur ska jag vara som kompis?

Jag blev också 'kvarhållen', blä jag hatade det
Jag hade kunnat gå hem en timme efetr förlossningen kändes det som, men vi blev kvar 2,5 dygn. Jag tror det var för att Elina bara vägde 2350 g, men hon var hur frisk som helst och åt som en häst. Vi fick komma in och väga henne några dagar efter att vi åkt hem, som 'villkor' för att vi åkte så snabbt... det kändes som en evighet! Känns ibland som de prioriterar fel vilka som skall stanna. Eller så är det vi som inte fattar vårt eget bästa, jag vet inte

TS: Jag blir helt tårögd av att läsa hur engagerad du är, jag skulle gett massor för att ha en vän som du ! Kram på dig!

 

[Gnist]

Sv: Hur ska jag vara som kompis?

Har fött alla mina i Ö-vik och BB finns kvar både där & i Sollefteå än mig veterligen