Hmm.. Sådär har det definitivt inte gått till på de avlivningar jag varit med.
När jag tog bort min älskade vän och trotjänare förra året valde jag spruta, av den anledningen att jag ville vara med henne in i det sista och inte ville ha bultbilden i huvudet som sista minne. (Jag har medverkat vid bultpistolavlivningar också, så jag vet hur det ser ut, men jag ville bara inte att det skulle se så ut med min bästis).
Det behövdes INTE något lugnande, det behövdes INTE provtryckas med koksalt, utan allt gick smidigt och "fint" till. Hon var död innan hon föll till marken, men det tyckte jag kändes bra, för då vet jag ju att det gick snabbt för henne.
Därefter fick jag en stund hos henne, där jag grät medan jag omfamnade henne och strök hennes huvud, det kändes väldigt vackert och jag fick ett mycket fint sista minne.
/Cleo, vila i frid älskade vän.