Hur ska jag göra med avlivningen??

Sv: Hur ska jag göra med avlivningen??

Tycker att du gjorde rätt och att det är upp till dig att avgöra när det är din häst, dessutom tror jag inte att hästen blir rädd och orolig för att man gråter, många hästar får nog vara klagomur till sina ledsna mattar vad det än gäller eftersom de trots allt är mattes bästa vän.

Att vara med känns för mig bättre för då vet jag hur det såg ut och slipper fantisera ihop hur min älskling ser ut död (brukar få till det att de ser ut som Ginger i Black Beauty). De gånger jag inte har varit med har lämnat mycket djupare sår hos mig än de gånger jag har varit med.

Alla är vi olika som personer och gör olika val, det måste man respektera.
 
Sv: Hur ska jag göra med avlivningen??

Eftersom jag skrev att jag gjorde som jag gjorde för min hästs skull och du sa att du blev irriterad över formuleringen så antog jag att det handlade om min häst. Inte helt obegripligt.

Sen att jag skrev att man kan klara det för "sin häst skull", så menade jag inte att man måste klara det för att hästen ska må bättre, utan snarare att det är kärleken för sin häst som driver en göra saker man känner att man vill men kanske inte orkar. Man måste tydligen vara extremt noggrann med hur man formulerar sig, för jag trodde det var så jag lade fram det i första inlägget.

Men jag vill inte förstöra den här tråden men bidiskussioner som inte har med saken att göra. Fortsätter gärna någon annastans om du tycker det känns ouppklarat.
 
Sv: Hur ska jag göra med avlivningen??

Ja anledningen till att jag ville vara med var ju för att kunna se till att det gick lugnt till, att hästen var lugn och i efterhand vara säker på att sista ögonblicket inte var illa för honom. Tommy var mycket bra och hade jag känt honom innan hade jag varit mycket lugnare.
 
Sv: Hur ska jag göra med avlivningen??

Kockan skrev:
De kan gosa lite och sen klia den lite i pannan och sen håller de staven mot pannan och trycker av. De märker inte ett smack utan faller ner i samma sekund.
Det är ju så här att bulten dödar inte helt utan gör dem hjärndöda. (Vad jag förstått) De dör först när de avblodas. Men de är ju totalt borta då så jag skulle inte heller vilja ta adjö då. Det gör jag innan... För mig dör hästen i samband med bultning.
Det där med om de dör av bulten eller inte är bara en definitionsfråga. Jag tycker att hjärndöd = död oavsett om djuret är avblodat eller inte. Det är ju även så vi resonerar när det gäller människor.
 
Sv: Hur ska jag göra med avlivningen??

milly skrev:
Tack för era svar, det får bli nödslakt/bultpistol! Det låter som det bästa för hästen och dessutom låter inte sprut-alternativet så lugnt som jag hade tänkt mig... Låter nästan hemskare!
:crazy:

På ett eller annat sätt måste det göras... Jag ska försöka ringa nödslakten när jag lyckats sluta gråta. :cry:

Du gör helt rätt att välja bultpistolen!!!
Om du känner att du inte vill vara med, så fixa någon annan!
Säg i så fall hej innan det är dags.
Det är jobbigt att vara med och man har den döda hästen på näthinnan i dygn efteråt. :cry:
Hos oss kommer djurambulansen och de är alltid 2 stycken och då klarar de sig själva om man vill, fast jag brukar hålla själv.

Fixa en hink med pållens favvogodis som den kan smaska på när det är dags.
Jag har varit med ett 15-tal ggr (är bäst lämpad i vår familj, tåligast...) och alla gånger ha gått lugnt till och hästarna har inte haft en aning om vad som är på G.

Hur mörkt det än känns nu så kommer det ljusna.
Det är allra värst innan och timmarna efter, sedan vänder det.

LYCKA TILL!!!
 
Sv: Hur ska jag göra med avlivningen??

Det där med om de dör av bulten eller inte är bara en definitionsfråga. Jag tycker att hjärndöd = död oavsett om djuret är avblodat eller inte. Det är ju även så vi resonerar när det gäller människor.
Ja, jag resonerar också så. För mig är hästen död efter bulten, den lär ju knappast överleva det bara för att man inte avblodar. Hjärndöd=död.
Men VARFÖR avblodar man egentligen då? Är det för att skynda på förloppet?
 
Sv: Hur ska jag göra med avlivningen??

Det står tydligt i djurskyddsbestämmelserna att man måste. Anledningen är att träffytan för en klockren träff är väldigt liten, om man kommer lite fel blir hästen bara medvetslös o kan börja vakna upp efter ett tag. Alltså säkerhet, inget man som djurägare kan eller får välja bort. Avlivare som på djurägarens begäran struntar i att avbloda begår ett brott o skall åtalas.
PL
 
Sv: Hur ska jag göra med avlivningen??

Ok, jag ifrågasatte inte OM det det skulle göras utan kom bara på att jag inte helt säkert visste varför man MÅSTE göra det.
Fast nu vet jag ju! Det lät lite läbbigt det där med träffytan, men de vet nog vad de gör.....
 
Sv: Hur ska jag göra med avlivningen??

Kockan skrev:
Ja, jag resonerar också så. För mig är hästen död efter bulten, den lär ju knappast överleva det bara för att man inte avblodar. Hjärndöd=död.
Men VARFÖR avblodar man egentligen då? Är det för att skynda på förloppet?

Därför att hjärtat ska stanna.
Djurambulansen kan avbloda i bilen om man vill slippa se blodet!
 
Sv: Hur ska jag göra med avlivningen??

Hur har det gått för er.........? :cry:
 
Sv: Hur ska jag göra med avlivningen??

Kockan skrev:
Hur har det gått för er.........? :cry:

Ja, du... Nu är hon i trapalanda! :cry: I fredags skedde det.

Jag valde bultpistol (bäst för hästen, enklast och billigast för mig) men åkte därifrån innan han sköt henne. Ville inte ha en så hemsk sista bild av henne!! :crazy:

Hon fick äpplen och morötter i mängder, havre och betfor och knäckebröd och verkade nöjd och glad... Killen som kom från nödslakten var jättegullig och förstående, gjorde sig vän med Polly litegrann innan och hon verkade ju lugn och fattade ingenting vad som skulle ske...
Jag gav henne en stor hink med havre o betfor som hon glatt mumsade på och sen kramade jag om henne upprepade gånger och sa "hejdå" - sen åkte vi (sambon var med mig) därifrån... Jag grät hysteriskt ett tag men lugnade mig sen. Det var samtidigt en LÄTTNAD att det OUNDVIKLIGA var gjort äntligen! Det hade varit jobbigt att vänta på det i flera veckor...

Hon dog med munnen full av havre o betfor och allt hade gått bra... Polly hade inte märkt nåt. Killen ringde till mig efteråt och sa det! Så gulligt av honom.

Vi åkte sedan bort över helgen och min sambo skämde bort mig lite... Vi shoppade och åkte till våra släktingar och kompisar och hade kul.
Jag grät inte i helgen (men det var NÄRA många ggr) men nu kommer tårarna igen när jag sitter här ensam och tänker på henne. (sambon jobbar natt)
Men det känns skönt att få göra det i lugn och ro! Skönt att få gråta - låta det komma ut. Och det kommer jag att göra i perioder nu ett tag framöver...

Känns ofattbart att hon inte FINNS nu mera!! :eek: :crazy: :cry:

Hejdå min älskade Polly - jag kommer alltid älska dig gumman! Nu får du beta och galoppera smärtfritt på de evigt gröna ängarna och känna dig fri... Tack för den tid jag fick med dig!

Tack allihopa för era svar och stöd! :bow:
 
Sv: Hur ska jag göra med avlivningen??

Åh, va sorgligt!!!! :cry:
Jag sitter själv här med en krasslig häst med tveksam prognos, så jag tror jag vet hur du känner.
Det var nog bra att du inte var med om du kände att du inte klarade av det. Bättre att bara ha lugna personer där när det händer, än en hysterisk matte. Det är i alla fall min åsikt.
SÅ sorgligt...... men trots allt skönt för dig att det är över. Jag tycker tiden innan är värst.
Ta hand om dig.
 
Sv: Hur ska jag göra med avlivningen??

Elionor skrev:
Jag kände precis som du, jag ville absolut vara med för hästens och min egen skull, men jag kunde inte alls förstå hur jag skulle orka med det och tvivlade ända in i sista stund. Jag hade min pappa och en god vän som med utifall att jag inte skulle klara det.
Men när det var dags så bet jag liksom ihop, "Nää!Det är MIN häst, MIN vän, jag SKA följa honom sista biten!". Och så gick vi till stället vi valt. Jag stod och skakade och ville bara att det skulle vara över... Jag försökte titta på min häst, ta ett farväl, men han var så upptagen att äta allt gott gräs som han stod i. Jag sa "ok..." till Tommy som höll pistolen, tittade bort, hörde en liten smäll och dunsen i marken. Tommy tog grimskaftet ifrån mig och jag gick direkt till min pappa och fick en kram. Jag trodde jag skulle explodera av smärta inifrån. Jag vände mig om och tittade på honom, han låg på sidan, jag kunde inte se huvudet, bara rumpan. Helt stilla. Pappa tog mig därifrån och sedan satt jag utanför hans box medans Tommy gjorde klart och min vän övervakade det hela för att se att han uppförde sig respektfullt, det var viktigt för mig. Jag hade bett henne göra det. Han var inget köttstycke, han var mer än så. Han hade varit väldigt försiktig sa hon efteråt.

*jag kan inte hålla tårarna borta när jag skriver detta*

Jag vet att du tvivlar nu och undra hur du ska klara det, men det gör du. För din hästs skull. Och du kommer att vara glad efteråt att du var med in i det sista. Det är en enormt tröst för mig att veta att han inte anade vad som var på väg, så som många andra påstår, han åt gräs och brydde sig inte särskilt om alla människor gråtit runt honom och haft sig hela morgonen. Han mådde rätt bra (tack vare mkt starka smärtstillande).

Jag såg inget blod eftersom jag valde att titta bort i det ögonblicket. Svagt eller inte, det var inte en minnesbild jag ville ha kvar efteråt. När jag tänker på det nu så är det första jag ser en gräsknippa i mungipan.

Herregud vad jag älskade den hästen...

Tårarna forsar när jag läser detta...påminner mig om mitt gamla sto.
 
Sv: Hur ska jag göra med avlivningen??

Gullan86 skrev:

Med Polly? Hon hade långtgången spatt VB (alla leder) och även en början på HB. Hon haltade rejält och hade tappat gnistan. Veterinären dömde ut henne på Strömsholm och sa att det bästa vore att ta bort henne.
 
Sv: Hur ska jag göra med avlivningen??

Nu bölar jag med här! :cry:
Men nu har Polly det bra och slipper ha ont!

Skönt att höra att det gick bra!

Sänder många tankar till dig!
 
Sv: Hur ska jag göra med avlivningen??

*skickar över tröstkramar*
Vet hur det känns att få ta bort en älskad kamrat. Fast numera minns jag det fina med tösen, det kommer det med så småningom.
 
Sv: Hur ska jag göra med avlivningen??

Hua, det är svårt att skriva råd om sånt här för jag vet hur det känns, men jag tog sprutan. Om jag skulle välja till mig själv hade det blivit samma sak. Jag tyckte att det kändes lugnast så. De är ju vana vid att få lugnande, blodprover, vaccin mm... däremot har aldrig någon satt en grej mot pannan på mina hästar. Ja, det var väl vad jag hade att säga.
 
Sv: Hur ska jag göra med avlivningen??

stackard dej det är tungt nu....men hästen har det bra nu...jobbigt med spatt usch men du anade inget innan? hon blev bara halt helt plötsligt utan att ha varit de innan i sitt liv lr?

lycka till i forsättningen har du fler hästar/kommer du fortsätta med detta underbar djur?
skänker en tanke till vackra ~Polly~
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Vet inte riktigt vilket prefix som passar, så det får bli övrigt. Lång historia kort: Många händelser de senaste åren har krossat mitt...
2 3
Svar
49
· Visningar
12 403
Senast: Karminnie
·
Kropp & Själ Utan att gå in på alla detaljer - jag funderar på att ev försöka ta tag i min vikt. Men jag har många kilon som ska bort, det handlar...
65 66 67
Svar
1 321
· Visningar
169 424
Senast: gul_zebra
·
Hästmänniskan Jag har mer eller mindre bestämt mig för att ta bort mitt sto som blivit triangelmärkt. Jag tror inte att hon någonsin kommer att bli...
2 3
Svar
50
· Visningar
6 220
Katthälsa Hej! Jag vill dela med mig om min katts historia med förhoppningen att kanske hjälpa någon vars katt fått kronisk njursvikt. Jag är...
2 3
Svar
59
· Visningar
41 264

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp