Du ska korrigera din hund och framförallt, ta igenom din korrigering. Dvs om du knycker till i kopplet, så räcker inte bara det, hunden ska söka kontakt med dig och avbryta det den håller på med.
Jag har själv en hund som har varit "hanhundsilsk" nu när jag är ute och går och möter en annan hund så är det viktigt att jag inte spänner mig eller ändrar på något. Tex, snurrar kopplet ett extra varv runt handen eller så. Sen så fort jag ser att min hund spänner ögonen i den vi möter så får han ett bestämt pet i sidan. Han blir då avbruten, tittar på mig lite som "Va?!" och då berömmer jag.
Går han tillbaks till stirrandet så får han ett pet till i sidan, men idag så räcker det med ett.
Om jag har en valp på en apellplan så måste jag göra klart innan den hoppar ur bilen vad som är ok och vad som inte är ok. Att direkt köra ner näsan i backen är inte ok. Korrigera, kanske med ett litet koppelryck, ta igenom, dvs ögonkontakt-beröm.
Ge aldrig hunden en chans att "fladdra iväg" på eget bevåg.
Jag upplever att det största problemet jag har sett med hundar som jag hjälpt, är just att man inte tar igenom korrigeringen. Dvs, man rycker lite, nosen lämnar inte ens marken och sen blev det inget mer. Två meter senare, ett till ryck osv.
Så ta igenom dina korrigeringar, så kommer du att märka hur supersnabbt din hund lär sig, att om matte morrar till eller säger: app-app, så får du genast kontakt, och du behöver inte rycka och dra.
