Sv: Hur ser ni på abort!
*KL* Jag tror på ett sätt att fosterdiagnostik kan göra så att man inte tror att det finns hjälp att få om man har ett handikappat barn. Att det skulle bli som en last för samhället. Den känslan tror jag skulle vara väldigt jobbig och därför kan det vara många som väljer att göra abort just för att man upptäckt någonting hos fostret.
Det är möjligt att det är så för vissa. Men jag inbillar mig att de allra
flesta som väljer fosterdiagnostik faktiskt är relativt kunniga och har tänkt igenom saken rätt väl innan (och beslutat sig för vad de ska göra med ett eventuellt negativt besked). Jag tror faktiskt att de flesta som väljer abort i det läget gör detta just för att de
a) gjorde fosterdiagnostiken
just för att de ville kunna välja att abortera om det skulle vara något fel på fostret
b) de vill/orkar/kan
inte själva tänka sig att ta det extra ansvar som de i ett sådant fall VET medföljer barnets diagnos. För de allra flesta tror jag inte det spelar så stor roll vilken hjälp som finns att få från samhället. Det handlar om att man som förälder ändå får ett annat/utökat ansvar för ett sådant barn. Att det innebär en hel del extra jobb och att det dessutom (för många) innebär många fler farhågor för barnets framtid än vad man behöver ha för ett "normalt" barn.
Det är klart att det finns fördelar med fosterdiagnostik men eftersom att dem flesta gör abort efter att de fått beskedet att fostret har ett handikapp så tror jag att det snarare skrämmer mamman än hjälper henne att förbereda sig. Även om så kan vara fallet vid vissa tillfällen.
Ja, jag tror att de allra flesta inte vill ha ett handikappat barn helt enkelt. Några garantier finns ju aldrig; skador kan finnas som inte syns vid fosterdiagnostik, skador kan uppkomma vid förlossningen, skador kan uppstå/komma fram senare i barnets liv. Men, just i fallet med Downs (och de andra svårare handikappen som man kollar med fvp) så
kan man ha möjligheten att välja.
De allra flesta barn med Downs föds av yngre mödrar, trots att risken för Downs blir större med kvinnas ålder. Jag tror knappast det beror på att yngre mödrar är mer benägna att acceptera handikappet i sig. Det beror nog snarare på att just yngre mödrar inte ens visste om att barnet hade Downs, eftersom hon inte erbjöds fvp (eller dylikt) då detta ju bara erbjuds kvinnor över en viss ålder.
Jag tycker
alla människor har ett människovärde oavsett alla omständigheter. Varenda person med ett funktionshinder har ett lika stort människovärde som alla andra existerande på denna jord. De som ställer frågan till din mamma hur hon kan tycka det är "okej" att leva och vara funktionshindrad verkar ju uppriktigt sagt ganska blåsta....
Trots att jag anser detta så valde jag och min sambo att ta fvp vid vår graviditet. Om fostret hade haft något fel enligt detta prov så hade vi gjort abort. Det handlar inte om att vi inte tycker en funktionshindrad människa inte "ska få finnas". Det handlar om att
vi som personer vill ha ett så friskt barn som möjligt. Vi kunde välja och då skulle vi ha valt att inte föda ett sådant barn.
