Hur ser ni på abort!

Sv: Hur ser ni på abort!

Jag *viskar* för jag är inte hundra...

Har fått för mig att downs syndrom inte klassas som en så allvarlig skada att man får abortera för den skull, (efter v 18 alltså), men jag kan ha missuppfattat, och det kan kanske skilja från fall till fall. Lyssnade nämligen bara med ett halvt öra och det var en av barnmorskorna på min avdelnings som pratade. Hennes son har sjukdomen och även om det varit tufft på många sätt och vis så har han det jättebra, funkar med allt i sin vardag osv.

Men om man väljer att göra FVP får man besked om Down's syndrom i god tid före vecka 18. Och jag skulle inte döma den som aborterar av den anledningen, även om jag inte har bestämt hur jag själv ska förhålla mig.

Down's är ju ingen sjukdom utan ett handikapp. Hur gravt handikappet blir varierar. De som drabbas svårast når aldrig över en tvåårings intellektuella nivå och många dör i förtid grund av hjärtfel. Men visst finns det massor av exempel på härliga levnadsglada Down's-ungar som funkar jättebra i vardagen, sprider kärlek omkring sig och lär sina föräldrar massor om livet.
 
Sv: Hur ser ni på abort!

*kl*

Kärringen mot strömmen..

Abort endast i extrema fall (risk för liv, incest, våldtäkt).
Anser att det blir ett liv vid befruktningen, därav min inställning. Vill man inte ha sitt barn finns det andra som vill ha det.

Jag är för "PRO LIFE" i abortfrågan... Pro life för KVINNAN alltså:devil:
För det är faktiskt en fråga om liv eller död.
Har du den blekaste aning om vilket helvete det är för kvinnor i de länder med inskränkningar i aborträtten? Där dör kvinnor i sviterna efter illegala aborter. Hitills har jag inte sett ett enda land som lyckats ha abort förbud och samtidigt inte har problem med illegala aborter.

Givetvis är jag för fri abort, men jag känner som björk att det blir lite av ett etiskt dilemma när ett par dar kan avgöra om man får lov att göra abort eller om man kan rädda barnet.
 
Sv: Hur ser ni på abort!

Men om man väljer att göra FVP får man besked om Down's syndrom i god tid före vecka 18. Och jag skulle inte döma den som aborterar av den anledningen, även om jag inte har bestämt hur jag själv ska förhålla mig.

Down's är ju ingen sjukdom utan ett handikapp. Hur gravt handikappet blir varierar. De som drabbas svårast når aldrig över en tvåårings intellektuella nivå och många dör i förtid grund av hjärtfel. Men visst finns det massor av exempel på härliga levnadsglada Down's-ungar som funkar jättebra i vardagen, sprider kärlek omkring sig och lär sina föräldrar massor om livet.

Absolut, håller med dig. Jag vet inte heller hur jag skulle förhålla mig om jag skulle fått beskedet.

Ändrade mitt inlägg när jag kom på att jag hade fel ang tillstånd.:)
 
Sv: Hur ser ni på abort!

Och du missar orsaken till min inställning, vilket inte är ovanligt att man väljer att bortse ifrån. Att barnet har lika stor rätt till sitt liv som kvinnan.
Anser man att barnet inte har den rätten är det klart att man är för abort.
 
Sv: Hur ser ni på abort!

Jag är för abort så länge det inte används som preventivmedel, att upprepade ggr slarva & bli gravid för att göra abort är att leka med liv.
 
Sv: Hur ser ni på abort!

Men man kanske också tycker att barn har rätt till ett bra liv, ett liv med föräldrar som vill och kan ta hand om det.

Sen tycker jag att vi i Sverige vet sen femte klass eller nåt, hur man gör, och inte gör barn, så det borde inte behöva vara så många aborter, men jag tycker det är bättre att satsa på mer upplysning istället för förbud.
 
Sv: Hur ser ni på abort!

Jag är för abort så länge det inte används som preventivmedel, att upprepade ggr slarva & bli gravid för att göra abort är att leka med liv.

Apropå detta: jag håller i stort sett med. Men detta dyker ofta upp och jag undrar då alltid: hur ska man (och vem är "man"? Bm? Vårdcentralen? Läkaren?) bedöma när/om någon är "upprepat slarvig" eller "använder det som preventivmedel"?

Hur ska vi liksom rent praktiskt kunna ha fri aborträtt och samtidigt förhindra "slarv" eller att någon gör "för många" aborter?
Och vad ÄR "för många"? 2? 3? 4? 10? 25? och inom vilken tidsperiod?
Jag tycker generellt att det rimmar ganska illa med just fri aborträtt och att inrätta någon slags regelverk över hur ofta/hur många/skäl osv kring aborterna som kvinnor gör. Då är det ju inte längre just någon fri aborträtt. Antingen är det fritt och då helt fritt eller så är det inte fritt så att säga.

Jag har en bekant som gjorde en abort som 25åring eller så. Några år senare gjorde hon 2 aborter inom en period av typ 1,5 år (och dessemellan lyckades hon smittas av en könssjukdom också... eftersom jag vet att hon inte äter p-piller så insåg jag ju att hon även DÅ kört oskyddat sex). Jag kan tycka att hon var ganska oansvarig och obetänksam på flera sätt. "Dum" helt enkelt... men jag behövde inte säga något till henne om det. Hon kände sig NOG så dum alldeles helt på egen hand. Skämdes, tyckte det var pinsamt, mådde riktigt uselt på många sätt av detta. Med facit i hand kan jag se att detta bara var EN del i hennes dåliga-mående som nu flera år senare består i en lång sjukskrivning och många depressioner. Det som för utomstående kanske ter sig som en "slarvig" person som bara använder abort som "p-medel" är nog sällan så....
 
Sv: Hur ser ni på abort!

Jag tror att upprepade aborter pga "slarv" kanske kan bottna i ett övrigt destruktivt levende, man kanske kan erbjuda mer utförlig samtalshjälp för att fånga upp dessa.
Att sätta en regel "max 3 aborter sen får du föda" verkar ju inte realistiskt på något plan.
 
Sv: Hur ser ni på abort!

Jag tror att upprepade aborter pga "slarv" kanske kan bottna i ett övrigt destruktivt levende, man kanske kan erbjuda mer utförlig samtalshjälp för att fånga upp dessa.

Jag instämmer; tror precis som du att det ofta kan hänga ihop med andra problem i livet. Och det är väl ungefär vad vården rimligtvis kan och bör göra. Men som sagt: det måste ju vara ett erbjudande; en "öppning" för hjälp till en person. Inte något tvång eller "måste" för att få rätten till ytterligare en abort.
 
Sv: Hur ser ni på abort!

Men har människan du skriver om, lärt sig en läxa av sitt beteende?man får ju hoppas att även de människor som slarvar & är otänkta lär sig tillslut.

Man kan ju tycka att det i slutändan borde vara jobbigare att göra ständiga aborter än att skydda sig, men jag har ju läst om folk på detta forum som hellre gör sina aborter än använder preventivmedel så jag vet att det finns folk till allt:grin:

Självklart går det inte att göra ngt åt detta, som du skriver & andra oxå, blir det en inskränkning på den fria abortlagen om man börjar räkna.
Men det kan vara en idé att faktiskt ha samtal med dessa människor, liknande samtal som man går på om man vill ha planerat snitt tex, en slags utredning till varför det blir så att personen ifråga gör abort efter abort.
 
Sv: Hur ser ni på abort!

Men har människan du skriver om, lärt sig en läxa av sitt beteende?man får ju hoppas att även de människor som slarvar & är otänkta lär sig tillslut.
Tja, jo, ja, det har hon nog. Jag har åtminstone inte hört något om någon abort de senaste åren. Hon lever i en fast relation nu, men mår dåligt pga psykisk och fysisk sjukdom. Hon har nog lärt sig, men på ett sätt "kunde" hon ju redan innan. Hon är välutbildad och jobbar själv inom vården och gjorde så även då när hon "slarvade". Det handlar inte om okunskap eller "förstånd". Det handlade nog om en kombination av slarv och rent allmänt dåligt mående på många sätt i livet.


Men det kan vara en idé att faktiskt ha samtal med dessa människor, liknande samtal som man går på om man vill ha planerat snitt tex, en slags utredning till varför det blir så att personen ifråga gör abort efter abort.
Ja, som sagt ovan: att erbjuda samtal är ju lämpligt. Men någon slags utredning eller "ifrågasättande" tycker/tror jag blir svårt...
 
Sv: Hur ser ni på abort!

När man mår dåligt psykiskt så går det ut över annat oxå, så det är inte alls svårt att föreställa sig att det kan vara en orsak till hennes oönskade graviditeter.
 
Sv: Hur ser ni på abort!

Abort endast i extrema fall så som vid risk för kvinnans liv... det är ju lite svårdefinierat. En graviditet och förlossning är alltid förknippad med risker, i synnerhet förlossningen så när anses kvinnan liv vara på spel? Är det när hon håller på att dö? När det liksom börjar vara för sent kanske både för henne och barnet? När hon håller på att föda utefter en landsväg (eftersom hon inte hinner fram till förlossningen) och något går fel? Vem ska rädda hennes liv där ute?
 
Sv: Hur ser ni på abort!

Är det verkligen så vanligt då? Jag vet ingen som genomgått en abort som inte tyckt att det varit en stor och jobbig grej.

Jag har gjort abort en gång och jag tyckte inte att det var en "stor och jobbig" grej. Jag kommer inte ens ihåg exakt när det var, förutom att det är länge sen.

Jag tycker att abortlagen ska vara som den är, och jag tycker även att man bör undvika att varje gång abort kommer på tal, tala om det som en "stor" grej och den "absolut sista nödlösningen", och liknande.

Abort är inte alls så märkvärdigt, enligt mitt sätt att se. Att få barn är en mycket större grej, och jobbigare dessutom. Och det gäller även i lyckliga fall, skulle jag säga.

Om kvinnan anser att abort är det bästa i situationen, så räcker det bra för mig. Det finns inget skäl att förstora upp det eller skuldbelägga så som ofta görs.
 
Sv: Hur ser ni på abort!

Och du missar orsaken till min inställning, vilket inte är ovanligt att man väljer att bortse ifrån. Att barnet har lika stor rätt till sitt liv som kvinnan.
Anser man att barnet inte har den rätten är det klart att man är för abort.

Barnet har också andra rättigheter; rätt till utbildning, rätt till skydd, rätt till att göra sin talan hörd m.m.
Som mamma vill man ge sitt barn bästa möjliga liv, om man bor i ett u-land där det är krig, dåliga förhållanden m.m. och dessutom förbud mot abort... vad göra? Adoptera bort säger du inte abort, visst, det finns massor fina föräldrar, som inte kan få egna barn, man om du nån gång tittat på ett nyhetprogram om adoptioner, barnhem, hur barn i fattiga länder lever med sina föräldrar inser man nog ganska snabbt att detta system är trögt, byråkratiskt och rent ut sagt suger...

Många barn lider oerhört i världen idag, helt i onödan skulle jag vilja säga.

vad jag menar med detta är att man gör inte abort för att man inte tycker att barnet har några rättigheter, jag tror snarare det är TVÄRTOM!!!! man vill ge sitt barn MENING med livet och inte bara liv, det är skillnad och alla kan inte ge ett barn detta.
 
Senast ändrad:
Sv: Hur ser ni på abort!

Numera behöver vi ju inte göra det valet. Men lika stor rätt till liv? jag blev djupt chockad som liten när jag fick veta att det inte i alla tider varit självklart att rädda kvinnan vid en svår förlossning. Satt barnet fast och valet stod mellan att döda kvinna eller barnet så dödade man ibland kvinnan (kan tyvärr inte finna källa). Du kanske tycker man gjorde rätt? det gör inte jag.
 
Sv: Hur ser ni på abort!

Jag tycker absolut att rätten till abort ska vara fri.

Sen skulle jag personligen ha väldigt svårt att gå igenom en abort efter att ha fött barn. Nu vet jag hur fosterrörelser känns och hur utvecklingen ser ut vecka för vecka. Innan hade det varit lättare att inte tänka på det. Samtidigt skulle jag absolut inte vilja föda ett skadat barn som inte överlever utanför min kropp.

Vad gäller upprepade aborter som preventivmedel ser jag det såhär: det är väldigt sorgligt att höra att någon gör så gång på gång på gång. Men hellre upprepade aborter än ett barn som får växa upp oönskat, och kanske misshandlas eller dödas :cry: Att förlita sig på att det finns kärleksfulla adoptivhem är en vacker tanke, men verkligheten är inte vacker. Jag såg en gång siffror på hur många barnamord det skedde på femtiotalet, och det var en otäckt stor del av den totala mordsiffran.
 
Sv: Hur ser ni på abort!

Jag är för abort men det ska inte missbrukas, alltså inte användas som preventivmedel.

Däremot så tycker jag inte att det man fått reda på genom fosterdiagnostik borde få vara anledningen till att man gör abort. Vi håller på och utrota en grupp med människor, folk med downs syndrom. Har man mindre rätt att leva för att man har ett handikapp?
Att ha ett funktionshinder behöver inte betyda ett lidande, som många ser på det. Jag tror inte att det är bra att exeperimentera med livet.

Nu kanske inte det här är vad tråden i huvudsak handlade om men blir trött på att många människor tror att personer med funktionshinder inte kan leva ett lyckligt liv. :)
 
Sv: Hur ser ni på abort!

*delvis knapplån*
Jag håller helt med dig jag har dessutom gjort två aborter och ja hata mig gärna eller kalla det för slarv eller what ever. Jag ser inte lättvindigt på abort och använder det absolut inte som preventivmedel men ibland är man ung och dum och jag är VÄLDIGT glad att det finns fri abort i Sverige.
Den ena aborten var dessutom en sen abort (gjordes av anledningar jag inte tänker gå in på här) men klart att det inte är roligt men såg det heller inte som något jobbigt. Valet var ganska självklart. Jag tycker att alla barn har rätt till två föräldrar och att barnet i sig är önskat. Har en trygg grund att stå på samt att föräldrarna har en stabil livssituation. God ekonomi, lämpligt boende osv.
Det måste vara fruktansvärt och födas som ett oönskat barn. Som jag ser det nu skulle jag aldrig kunna ge tillräckligt med kärlek till ett barn som jag absolut inte vill ha.
Och ja jag tycker att gränsen för fri abort är lämplig.
 
Sv: Hur ser ni på abort!

Jag är för abort men det ska inte missbrukas, alltså inte användas som preventivmedel.

Däremot så tycker jag inte att det man fått reda på genom fosterdiagnostik borde få vara anledningen till att man gör abort. Vi håller på och utrota en grupp med människor, folk med downs syndrom. Har man mindre rätt att leva för att man har ett handikapp?
Att ha ett funktionshinder behöver inte betyda ett lidande, som många ser på det. Jag tror inte att det är bra att exeperimentera med livet.

Nu kanske inte det här är vad tråden i huvudsak handlade om men blir trött på att många människor tror att personer med funktionshinder inte kan leva ett lyckligt liv. :)

Men det finns såååå många fler handikapp än just DS.
Jag tycker det är bra att vi faktiskt har en möjlighet att veta innan om barnet/fostret har ett handikapp. Inte bara för att faktiskt få valet abort eller inte utan också för att man har en chans att förbereda sig på vad man kan få gå igenom som förälder till ett handikappat barn om man väljer att inte abortera.
 

Liknande trådar

Gravid - 1år Vår son är 8 månader nu och sedan en tid tillbaka har vi börjat försöka introducera riktig, vanlig mat till honom. Med dottern körde vi...
Svar
9
· Visningar
474
Senast: gulakatten
·
Hästmänniskan I höst väntar lite jobbförändringar för mig, och plan A är att vara kvar på nuvarande jobb i nuvarande stad bara jag och arbetsgivaren...
Svar
11
· Visningar
1 052
Senast: Fille
·
Skola & Jobb Ja rubriken sög, kom inte på något bättre. Där jag jobbar har man nu krävt att alla ska fylla i sina kroppsmått i vårt system. Detta...
6 7 8
Svar
140
· Visningar
8 244
Senast: soom
·
Gravid - 1år Vad har ni ammat i? Jag skulle vilja hitta lite nytt till amningsgarderoben, jag är trött på att dra upp hela tröjan bland folk och...
Svar
13
· Visningar
762
Senast: WildWilma
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp