Hur ser man ut egentligen?

[pollex]

Och jag är tvärtom, låter jag bilder "vila" lite så gillar jag dom ofta bättre. Vilket antagligen beror på att det framförallt är en fråga om självkänsla eller något annat i mitt eget huvud. I mitt huvud är jag tex 15 kg lättare och eftersom min sambo beskriver mig ungefär som @niphredil s man gör med henne skyller jag på att det helt enkelt blir för stor kontrast när jag tittar på foton av mig själv

Jag har i vuxen ålder vägt lite olika vikter inom ett tiokilosintervall ungefär (graviditer oräknade ) och det tar eviga tider för min självbild att ställa om när jag går från en vikt till en annan. Men så får man se en bild..!

 

[pollex]

Jag tror att man hakar upp sig på detaljer hos sig själv som andra oftast inte lägger märke till. Sen tror jag att jag tror att folk med raka, kantiga drag och symmetriska ansikten kanske är mer fotogeniska.

Själv blir jag ofta ledsen när jag ser mig själv på kort eller i spegeln. Men hellre spegeln än kort!!

Gillar första delen av inlägget - låter rimligt! Gillar förstås inte att kort/spegel gör dig ledsen.

 

[Kivina]

Jag har också varit med om varianten ”Titta vilken fin bild på dig!” - eh, nej, jag ser inte riktigt klok ut?

Igenkänningsfaktorn är hög.. Jag gillar mig hyfsat när jag ser mig i spegeln, men så kommer dom där bilderna som folk tycker man ser fantastisk ut och jag bara "Va?"..
Jag har issuses med mitt utseende, och blir alltid jätteförvånad när folk tycker jag ser bra ut...

 

[nightcrawler]

Igenkänningsfaktorn är hög.. Jag gillar mig hyfsat när jag ser mig i spegeln, men så kommer dom där bilderna som folk tycker man ser fantastisk ut och jag bara "Va?"..
Jag har issuses med mitt utseende, och blir alltid jätteförvånad när folk tycker jag ser bra ut...

Samma här

 

[SiZo]

Jag har löst min dåliga självkänsla för mitt yttre med att helt enkelt inte ta kort på mig själv, och om jag gör det så tittar jag inte mer än max 2 sekunder på bilden.

Jag tittar mig heller inte i spegeln längre, alls. Jag har, i den mån det går, tagit bort speglarna i mitt hem.

Min partner tycker att jag är vacker, sexig och söt. Det är lättare för mig att acceptera det och verkligen känna mig så, om jag inte tittar mig i spegeln. Det var nog flera år sedan jag verkligen tittade mig i spegeln. Lite snabbt för att se så att håret inte står åt alla håll, ja, absolut, men inte mer. Och inte ens det gör jag varje dag.

 

[Seabaz]

Ja hur fan ser man ut egentligen?
Dessa är tagna med ca 5 sek mellanrum just nu

 

[Problematisk]

Jag tycker att jag kan se okej ut på bilder tillsammans med mina hundar eller hästar. I spegeln kan jag också se hyfsad ut om jag bara kastar en snabb blick.
Bilder på bara mig eller några längre stunder framför spegeln förvandlar mig dock till Shreks lillasyster så det undviker jag helt enkelt.
Jag HOPPAS att andra ser mig ungefär som jag ser mig vid snabb spegelkoll/bild med djuren, men jag vet förstås inte

 

[Badger]

Jag har också varit med om varianten ”Titta vilken fin bild på dig!” - eh, nej, jag ser inte riktigt klok ut?

Eller hjälp! är det sådär jag ser ut för folk, uppflinad och puffig, när jag kunde varit härligt fjär

 

[pollex]

Jag har löst min dåliga självkänsla för mitt yttre med att helt enkelt inte ta kort på mig själv, och om jag gör det så tittar jag inte mer än max 2 sekunder på bilden.

Jag tittar mig heller inte i spegeln längre, alls. Jag har, i den mån det går, tagit bort speglarna i mitt hem.

Min partner tycker att jag är vacker, sexig och söt. Det är lättare för mig att acceptera det och verkligen känna mig så, om jag inte tittar mig i spegeln. Det var nog flera år sedan jag verkligen tittade mig i spegeln. Lite snabbt för att se så att håret inte står åt alla håll, ja, absolut, men inte mer. Och inte ens det gör jag varje dag.

Jag tror att det kan vara en klok strategi! Jag undvek bilder i många år men sedan jag fick barn vill jag dokumentera att jag funnits i deras liv någon gång ibland i alla fall . Lustigt nog så kommenterade en vän just att jag brukar se ut mer som mig själv på selfies med barnen, hur det nu kan ha någon betydelse (kände mig tvungen att skicka ett par bilder på mig till en utomstående bedömare efter att ha funderat över den här tråden )

 

[pollex]

Jag tror att det kan vara en klok strategi! Jag undvek bilder i många år men sedan jag fick barn vill jag dokumentera att jag funnits i deras liv någon gång ibland i alla fall . Lustigt nog så kommenterade en vän just att jag brukar se ut mer som mig själv på selfies med barnen, hur det nu kan ha någon betydelse (kände mig tvungen att skicka ett par bilder på mig till en utomstående bedömare efter att ha funderat över den här tråden )

Ser att @Problematisk får samma effekt av hundar och hästar som jag får av barn

 

[pollex]

Eller hjälp! är det sådär jag ser ut för folk, uppflinad och puffig, när jag kunde varit härligt fjär

Busted!

 

[A_NN_A]

Jag tror största anledningen är att när man ser sig själv är det alltid spegelvänt och på ett visst avstånd.
När folk tar bilder på en är det "spegelvänt" för hjärnan och på andra avstånd.

*Vad gäller folk som känner behov av att tala om för en att man är ful, fet, mager, för lång, för kort och annat onödigt så har dessa individer helt enkelt hål i huvudet.

 

[miumiu]

Jag har också funderat mycket på detta. Hur kan jag ibland känna mig så otroligt ful och ibland som en kalaspingla? Just nu är det mest mina bekymmersrynkor som gnager mig. Inbillar mig att jag ser ut som 100 år (trots att det händer att jag blir leggad när jag köper snus) enbart på grund av dessa rynkor. Och jag är inte någon botoxentusiast och jag tycker verkligen att andra äldre kvinnor är genuint vackra trots eller kanske tom pga linjer i ansiktet men det är något med att mitt eget ansikte förändras som gör mig fett obekväm.

Annars tror jag mycket beror på att jag har ett väldigt anonymt utseende utan några direkt distinkta drag. Använder sällan smink och är skitdålig på att sminka mig själv men vet att man kan få mitt ansikte att se ut lite hur som helst om man är bra på smink. Sen är kläder väldigt viktigt för mig, har jag fula kläder eller bara kläder jag inte är 100% bekväm i på mig känner jag mig automatiskt jätteful.

Min sambo, som jag tycket ser bra ut live ser oftast jättekonstig ut på bild. Jag vet inte vad han gör med sitt ansikte, på nästan alla spontanbilder man tar på honom lyckas han förvrida ansiktet. Typ såhär.

 

[tanten]

Det är som när jag umgåtts för intensivt med min man. Han tycker så genuint att jag är så himla fin, på en nivå som liksom inte är rimlig , och uttrycker det ofta och högt och exalterat. Och sen när jag tittar mig i spegeln så blir jag ofta om inte besviken så typ förvånad? Det blir som att jag vaknar upp och bara "jamen just ja, det är ju såhär jag ser ut". Lite deppigt sådär.

Ja, andras bild av en tenderar att bli ens egen sanning.

Mitt ex - min enda relation med en man - sa att jag inte såg speciellt bra ut men kunde klä mig så det inte syntes. Innan honom hade jag inte några speciella komplex för mitt utseende. Men de senaste 30 åren har jag vägrat att vara med på bild och betraktar mig som motbjudande. Spelar liksom ingen roll vad andra säger numera. Hans ord sitter fortfarande kvar som nån slags sanning. Lyckas nån fånga mig på bild och visar mig blir jag fysiskt illamående av anblicken.

 

[tanten]

Jag tycker att avkomman är skitsnygg. Men några gånger har jag sett hen i spegel och förvånat konstaterat att "sådär ser du ju inte ut!".

 

[Zinfernia]

Apropå filter. Jag har en vän på Facebook som la upp en bild med åldringsfiltret så att hon såg ca 40 år äldre ut.
En av hennes äldre släktingar trodde att hon var osminkad och kommenterade bilden:
"Du behöver inget smink, du är så vacker ändå!"