Hur ser man ut egentligen?

[pollex]

Jag kan väl inte vara ensam om att se helt olika ut i spegeln, på kort (olika beroende på om det är en selfie eller någon annan som tagit kortet, och om jag var medveten om att bilden togs eller inte) och på film? Eller i olika ljus och olika speglar! För att inte tala om hur jag ser ut från mitt "inifrånperspektiv", alltså hur de kroppsdelar som man kan se ser ut när man tittar på dem med det perspektiv som man får när ögonen sitter i ansiktet, liksom

Det får mig att undra - hur ser man ut egentligen? Alltså, vilken av de här olika versionerna av mig själv stämmer bäst med hur andra ser mig, och varför?

 

[em-pirre]

Åh jag har också funderat på det här så mycket!

Problemet är väl att alla ser sig på olika sätt också. Det jag ser är annorlundan vad nån annan ser.

Även om man ser sig själv på film så tror jag man ser annorlunda ut än vad någon kompis tycker.

 

[LionQueen]

Jag tror helt enkelt att man ser olika ut.

En jobbkollega kan se annorlunda ut om hen inte sovit ordentligt, ser sliten ut och har bad hairday samt kanske lite sämre hy någon vecka. En annan vecka eller dag ser personen lite annorlunda ut därför den tränat, sovit ordentligt och tagit hand om sig.

Sen ser vi nog olika ut i olika personers ögon. Jag ser saker som kanske du inte ser (vad man lägger märke till alltså).

 

[karamelldrottningen]

Kan det inte vara så också att vi är vana vid att se oss själva på ett visst sätt och därför svårare att se oss objektivt utan att lägga in värderingar?

 

[nightcrawler]

Just selfie är väl jättesvårt. Det gäller liksom att du har kameran i rätt position annars kan man bli hur konstig som helst. Om man så bara vinklar en halv mm fel så får man ett oproportionerligt ansikte

 

[Clabbe]

Jag kan väl inte vara ensam om att se helt olika ut i spegeln, på kort (olika beroende på om det är en selfie eller någon annan som tagit kortet, och om jag var medveten om att bilden togs eller inte) och på film? Eller i olika ljus och olika speglar! För att inte tala om hur jag ser ut från mitt "inifrånperspektiv", alltså hur de kroppsdelar som man kan se ser ut när man tittar på dem med det perspektiv som man får när ögonen sitter i ansiktet, liksom

Det får mig att undra - hur ser man ut egentligen? Alltså, vilken av de här olika versionerna av mig själv stämmer bäst med hur andra ser mig, och varför?

Jag tar nästan dagligen kort på jobbet. Personer ser ibland väldigt olika ut på kort och i ”verkligheten”. Det är en jättebra fråga vad som är det ”egentliga” utseendet:-). Men den version av dig som jag ser med mina egna ögon, utan fotolins, borde väl vara det egentliga utseendet?

 

[karamelldrottningen]

Just selfie är väl jättesvårt. Det gäller liksom att du har kameran i rätt position annars kan man bli hur konstig som helst. Om man så bara vinklar en halv mm fel så får man ett oproportionerligt ansikte

Och jag vet inte om det är jag eller kameran men lyckas alltid se så blek ut. Det är som att den färg jag ändå har försvinner någonstans mellan linsen och minnet

 

[pollex]

Kan det inte vara så också att vi är vana vid att se oss själva på ett visst sätt och därför svårare att se oss objektivt utan att lägga in värderingar?

Det kan man ju tänka sig! Jag tycker mig ha hört att folk "tycker bättre" om sin spegelbild än att se sig själv på kort just för att man är mer van att se sig själv i spegeln och dessutom omedvetet gör poser som man trivs med att se. Fast själv skulle jag nog föredra att se ut som på bilder som är tagna när jag inte vet om att de tas (givet att bilden är tagen i ett bra grimas-ögonblick )

 

[pollex]

Jag tror helt enkelt att man ser olika ut.

En jobbkollega kan se annorlunda ut om hen inte sovit ordentligt, ser sliten ut och har bad hairday samt kanske lite sämre hy någon vecka. En annan vecka eller dag ser personen lite annorlunda ut därför den tränat, sovit ordentligt och tagit hand om sig.

Sen ser vi nog olika ut i olika personers ögon. Jag ser saker som kanske du inte ser (vad man lägger märke till alltså).

Jo, att man ser olika saker är en bra poäng! Men ett otillfredställande svar

 

[pollex]

Jag tar nästan dagligen kort på jobbet. Personer ser ibland väldigt olika ut på kort och i ”verkligheten”. Det är en jättebra fråga vad som är det ”egentliga” utseendet:-). Men den version av dig som jag ser med mina egna ögon, utan fotolins, borde väl vara det egentliga utseendet?

Jag tänker också så. Men hur ska man då göra för att kunna se sig själv?

 

[Sonic76]

Ful som stryk alltid
Och andra ser på mig på det sättet med
Har jg fått höra till leda

 

[Hedinn]

Jag skulle väl säga att vi ser mest ut som oss själva i rörelse. En bild fryser ju ett ögonblick där både grimaser kan göras (eller bara ett obekvämt leende...) och beroende på vinkel och perspektiv och andra inställningar kan proportioner påverkas så att de inte stämmer överens med verkligheten. I spegel är man ju mer rörlig, men man är begränsad till specifika vinklar. Hur andra ser en och till viss bild rörlig bild (video) är väl generellt det som stämmer bäst skulle jag säga.

Jag tror att det faktum att man upplever sig själv se annorlunda ut i större utsträckning på olika bilder/filmer är väl för att man oftast ser sig själv i spegeln, där man inte är frusen men har ett ”fast”, rakt perspektiv. Man ser liksom sin näsa framifrån, inte från sidan eller uppifrån eller snett bakifrån, vilket man kan göra på bild. Plus att kroppsspråk är en stor del, tänker jag, förmedla känslor via ögon och kropp kräver rörelse, om än minimal, vilket generellt inte går att fånga på bild och jag vill nog påstå att det har ganska stor del i utseendet - om vi förutsätter att utseende handlar om uppfattningen av fysiska attribut.

 

[FeatherCloud]

Det kan man ju tänka sig! Jag tycker mig ha hört att folk "tycker bättre" om sin spegelbild än att se sig själv på kort just för att man är mer van att se sig själv i spegeln och dessutom omedvetet gör poser som man trivs med att se. Fast själv skulle jag nog föredra att se ut som på bilder som är tagna när jag inte vet om att de tas (givet att bilden är tagen i ett bra grimas-ögonblick )

Det stämmer på mig. Jag gillar min spegelbild och tror att andra uppfattar mitt utseende som helt normalt. Men på foto tycker jag att jag ser sned ut (antagligen för att jag är van vid den spegelvända versionen och att tex håret då ligger fel) och dessutom blir det extremt påtagligt att jag har ett öga som alltid är mer stängt än det andra. Tar med andra ord väldigt sällan selfies... Tycker också det är skillnad på bilder tagna med mobilkamera och vanlig kamera, vet ej om det är någon teknisk skillnad?

Andra har också påpekat att jag ser väldigt annorlunda ut på foto jämfört med vanliga livet. Så visst är det också skillnad på ett fruset ögonblick eller rörlig verklighet.

 

[SiZo]

En sak att tänka på är att en kamera har 1 lins som tar bilden. Vi har ju 2 ögon som hjärnan sedan pusslar ihop bilden av, det är klart att det blir annorlunda.

 

[Cherarriduracell]

Uuuh, det här har jag också tänkt så mycket på. Är ofta snygg i spegeln men haft en period då jag varit hemsk på bild. Om folk ser mig som jag fastnar på bild vill jag inte vara med undrar hur man ser ut, egentligen.

Eller snyggselfies, har ju många yngre personer omkring mig som jag inte känner igen på Facebook/Instagram för att de har sin selfievinkel. Undrar om folk ser mig på samma sätt?

 

[DarkInNight]

Ful som stryk alltid
Och andra ser på mig på det sättet med
Har jg fått höra till leda

Men nej så elakt! Blir riktigt arg, vem säger så?!

 

[macbeth]

Ful som stryk alltid
Och andra ser på mig på det sättet med
Har jg fått höra till leda

Har också fått höra att jag är ful många gånger, sånt sätter sig fast och jag har jättesvårt att se mig som någonting annat än anskrämlig...
Men ful är den med ful personlighet, så den som sa det kan va det!

 

[Gnist]

Utseendemässigt tycker jag att jag ser ganska likasamma ut på bild och i spegeln.

Kroppstypen däremot..
I spegeln ser jag en kort och hyfsat smal kropp, med tydlig midja och höfter.
På bild däremot ser jag en kropp à la SvampBob Fyrkant, helt oavsett vad för klädsel jag har på mig, så där spelar hjärnan mig ett spratt helt klart Vilken av versionerna som är mer sann än den andra vet jag dock inte, men jag gissar på att sanningen ligger nånstans däremellan.

 

[Badger]

Jag skulle väl säga att vi ser mest ut som oss själva i rörelse. En bild fryser ju ett ögonblick där både grimaser kan göras (eller bara ett obekvämt leende...) och beroende på vinkel och perspektiv och andra inställningar kan proportioner påverkas så att de inte stämmer överens med verkligheten. I spegel är man ju mer rörlig, men man är begränsad till specifika vinklar. Hur andra ser en och till viss bild rörlig bild (video) är väl generellt det som stämmer bäst skulle jag säga.

Jag tror att det faktum att man upplever sig själv se annorlunda ut i större utsträckning på olika bilder/filmer är väl för att man oftast ser sig själv i spegeln, där man inte är frusen men har ett ”fast”, rakt perspektiv. Man ser liksom sin näsa framifrån, inte från sidan eller uppifrån eller snett bakifrån, vilket man kan göra på bild. Plus att kroppsspråk är en stor del, tänker jag, förmedla känslor via ögon och kropp kräver rörelse, om än minimal, vilket generellt inte går att fånga på bild och jag vill nog påstå att det har ganska stor del i utseendet - om vi förutsätter att utseende handlar om uppfattningen av fysiska attribut.

En sak i det hela som är lite rolig är ju målning från foto.

tex du tar en bild på en häst när den rör på sig och ritar hästen från fotot. Det ser nästan alltid helknasigt ut. Det finns ett porträtt på kungafamiljen från 80-talet där de ser helt vridna ut, det ska väl vara målat från foto. (aha kallas Franzéns magplask, iofs kanske det var gjort av olika fotoförlagor)

Det som är så extremt lustigt i det hela är ju att rita, måla från verklighet fungerar och foton ser helt normala ut när man ser dem direkt. Så det måste finnas någon dimension som ändå blir fel men som inte "syns" i fotot.

Däremot finns det ju nu numera mängder av skickliga konstnärer som tveklöst lyckas ta foton och sedan göra målningar från fotot och ändå få en tredimensionell effekt i målningen. De måste veta vari skillnaden ligger.




Själv har jag gått från att se helt ok ut på foton till att se hemsk ut. Till åter igen kanske på gränsen till acceptabel/bättre om än inte bra.

 

[SiZo]

En sak i det hela som är lite rolig är ju målning från foto.

tex du tar en bild på en häst när den rör på sig och ritar hästen från fotot. Det ser nästan alltid helknasigt ut. Det finns ett porträtt på kungafamiljen från 80-talet där de ser helt vridna ut, det ska väl vara målat från foto. (aha kallas Franzéns magplask)

Det som är så extremt lustigt i det hela är ju att rita, måla från verklighet fungerar och foton ser helt normala ut när man ser dem direkt. Så det måste finnas någon dimension som ändå blir fel men som inte "syns" i fotot.

Visa bifogad fil 33652

Däremot finns det ju nu numera mängder av skickliga konstnärer som tveklöst lyckas ta foton och sedan göra målningar från fotot och ändå få en tredimensionell effekt i målningen. De måste veta vari skillnaden ligger.




Själv har jag gått från att se helt ok ut på foton till att se hemsk ut. Till åter igen kanske på gränsen till acceptabel/bättre om än inte bra.

Det handlar om att perspektivet blir fel helt enkelt. Och ögat är superkänsligt för sånt, räcker med att det blir 1 mm fel nånstans så ser hela bilden knasig ut.

Min partner har jobbat massor på det under sin utbildning till speldesigner så jag börjar få lite koll rent teoretiskt. Själv kan jag inte måla en streckgubbe ens