Hur sannolikt är det?

[GotAsecret]

Ts - MÄT dig istället!
Jag tänker så här, att även om du når en vikt som "borde" funka med stl 42 är det ju inte säkert att kroppen håller med. Säg att du tappar mest på lår, rumpa, ben istället för på överkroppen. Då kommer du väga mindre, men blusarna kommer kanske inte
passa ändå.
Eller att kanske axlar/armar är för breda (bara exempel på möjliga scenarion) så ja, jag tror absolut att du kan komma i stl 42, men är blusarna, som fortfarande kanske, kanske inte passar ändå, motivation nog?

Jag har minskat rejält i vikt (20-25 kg) genom hård, antagligen lite för hård, träning och mår bättre än någonsin.
Men för mig är det träningen som är grejen, jag har hittat en massa roliga pass som jag aldrig trodde skulle funka - och då hittat motivation och självkänsla till att fortsätta.
Så nu kommer jag, för första gången på 10 år i 36-38 på byxor, och de passar.
Under tiden har jag BARA haft ROLIGT och, med viss hjälp erkänner jag villigt, utmana mig själv. För MIN skull.

Så du måste hitta motivationen, och sättet, som passar DIG!
Strunta i allt vad "så gick jag ner x antal kilo på x antal veckor" eller "så blir du av med fettet/får snyggare rumpa/plattare mage" skit i allt sånt! Skit i bantningpiller, bantningskurer för "quickfix".

Hur skulle DU vilja nå ditt mål? Kan du lägga upp en hållbar strategi med små små steg i taget som inte känns övermäktiga utan faktiskt funkar i längden?
Vad behöver du för att kunna ta nästa steg? Kan någon/något underlätta för dig? Hur hittar du denna hjälp på vägen?

Det här är DIN resa som utgår från DIG, DIN situation och DINA förutsättningar.
Med det sätt som känns bra och tryggt för dig har du alla chanser till att nå ditt mål, med delmål, och ett slutmål som faktiskt kan ha ändrats efter vägen.
När du väl hittat din väg kanske blusarna helt plötsligt är lågprioriterade till förmån för något annat som hjälper dig att hålla motivationen uppe och stegen börjar kännas lättare.

Ha låga krav och förväntningar på dig själv till en början och VÅGA säga till dig själv att "jäklar vad bra jag är som tog det där extra steget idag!" var nöjd med alla framsteg du gör och våga ge dig själv en klapp på axeln, slösa med beröm till dig själv och om någon dag inte blir som du tänkt så är det bara en dag bland alla andra, och jag har ju faktiskt klarat av en massa annat" nedvärdera inte dig själv, någonsin. Allt du gör för dig själv är BRA.
Tänk också på att alla steg du tar framåt, oavsett hur stora de är, är framsteg!

 

[Kattennizze]

Alltså förstår du inte, eller VILL du inte förstå vad jag skriver??? ALLA förändringar man aktivt gör i sitt liv handlar "bara" om att bestämma sig.
Berätta för mig @Kattennizze hur man annars kommer till en förändring!

Jag vill inte vara så tjock/rund som jag är nu, men hittills har jag inte bestämt mig för att göra nåt åt det - jag har levt med det och lidit av trånga kläder och en kropp som inte i mina ögon är snygg (snackar om min kropp nu) och som mina kläder inte sitter bra på. Konstigt att jag inte har blivit smalare av bara tanken på att "jag borde göra nåt", eller hur. Nu har jag BESTÄMT mig för att jag ska få en starkare och smalare kropp - och så kommer det att bli!
Var ligger det ofattbara i detta?

Om du inre förstår vad jag menar, som uppenbarligen flera andra har gjort, så kan jag nog inte hjälpa dig att begripa.

 

[tott]

Om du inre förstår vad jag menar, som uppenbarligen flera andra har gjort, så kan jag nog inte hjälpa dig att begripa.

Om du inre förstår vad jag menar, som uppenbarligen flera andra har gjort, så kan jag nog inte hjälpa dig att begripa.

Kanske någon annan kan hjälpa mig då? Hur kommer man till en förändring i sitt levnadssätt (eller vad som helst) om man inte bestämmer sig? Hur går man ner i vikt t.ex om man inte bestämmer sig för att göra nåt åt det?

 

[snow]

Kanske någon annan kan hjälpa mig då? Hur kommer man till en förändring i sitt levnadssätt (eller vad som helst) om man inte bestämmer sig? Hur går man ner i vikt t.ex om man inte bestämmer sig för att göra nåt åt det?

Som jag tolkar dig så har du under den tiden du vantrivts i din kropp inte en enda gång försökt göra något åt det? För andra människor kan det vara så att en bestämmer sig för att "nu är det dags för förändring" - och misslyckas! Vad gör du om du blir överraskad med tårta på jobbet på måndag för att du är en sådan fantastisk medarbetare, eller om något hemskt (Gud förbjude) händer och den enda trösten finner du i vin och choklad. Bestämmer du dig då för att börja på tisdag istället?

 

[tott]

Som jag tolkar dig så har du under den tiden du vantrivts i din kropp inte en enda gång försökt göra något åt det? För andra människor kan det vara så att en bestämmer sig för att "nu är det dags för förändring" - och misslyckas! Vad gör du om du blir överraskad med tårta på jobbet på måndag för att du är en sådan fantastisk medarbetare, eller om något hemskt (Gud förbjude) händer och den enda trösten finner du i vin och choklad. Bestämmer du dig då för att börja på tisdag istället?

"Försöka" och "bestämma sig för" är helt olika saker.

 

[snow]

"Försöka" och "bestämma sig för" är helt olika saker.

OK, så du har aldrig tidigare tänkt "på måndag SKA jag börja träna och äta bättre"?

 

[tott]

OK, så du har aldrig tidigare tänkt "på måndag SKA jag börja träna och äta bättre"?

Korsförhör?
Svar: nej

Inte under de senaste två åren iaf.

 

[snow]

Korsförhör?
Svar: nej

Svar: nej

Att bestämma sig för att förändra sitt liv och sig själv radikalt över en natt är mycket svårt för många människor. Att bestämma sig för att "nu tar jag tag i vikten en gång för alla!!!!" och sedan inte lyckas fullfölja denna intention är även tärande för självkänslan. Många får då istället en känsla som säger: "jag är ju helt värdelös och misslyckad - jag bestämmer mig men uppenbart har jag noll karaktär och disciplin, det är ingen mening med att ens försöka!"

Att däremot fundera över hur en kan göra små förändringar som är enkla att klara - t.ex. hoppa av bussen en station tidigare och gå sista biten in till jobbet, eller att ta en istället för två mackor till kvällsfikat, eller för all del fundera om det verkligen är realistiskt att gå ner till storlek 42 igen eller om storlek 48 kanske är ett lämpligare mål, gör sannolikheten för att faktiskt lyckas så mycket större.

Men om det funkar för dig att bestämma dig för att göra en livsstilsförändring på måndag - härligt, kör hårt!

 

[tott]

Svar: nej

Att bestämma sig för att förändra sitt liv och sig själv radikalt över en natt är mycket svårt för många människor. Att bestämma sig för att "nu tar jag tag i vikten en gång för alla!!!!" och sedan inte lyckas fullfölja denna intention är även tärande för självkänslan. Många får då istället en känsla som säger: "jag är ju helt värdelös och misslyckad - jag bestämmer mig men uppenbart har jag noll karaktär och disciplin, det är ingen mening med att ens försöka!"

Att däremot fundera över hur en kan göra små förändringar som är enkla att klara - t.ex. hoppa av bussen en station tidigare och gå sista biten in till jobbet, eller att ta en istället för två mackor till kvällsfikat, eller för all del fundera om det verkligen är realistiskt att gå ner till storlek 42 igen eller om storlek 48 kanske är ett lämpligare mål, gör sannolikheten för att faktiskt lyckas så mycket större.

Men om det funkar för dig att bestämma dig för att göra en livsstilsförändring på måndag - härligt, kör hårt!

Att bestämma sig för att hoppa av bussen en station tidigare och gå sista biten in till jobbet, eller att bestämma sig för att ta en istället för två mackor till kvällsfikat,

 

[snow]

Att bestämma sig för att hoppa av bussen en station tidigare och gå sista biten in till jobbet, eller att bestämma sig för att ta en istället för två mackor till kvällsfikat,

Jag skulle säga att den viktiga biten är att faktiskt hoppa av bussen en station tidigare och att ta en istället för två mackor. Det behövs egentligen inget steg innan - handlingen kan lika gärna ske på ett infall. "Just idag känner jag för extra motion!" eller "just idag räcker det med en macka!".

Den där strategin att bestämma sig för att "på måndag, då jäklar börjar jag" (men inte förrän på måndag för jag vill ju dricka lite vin och äta lite godis i helgen. Men på måndag, DÅ!) tror jag är en fälla för många. Det är så lätt att det inte riktigt blir så som man har bestämt... och så kommer känslan av misslyckande.

För vissa människor fungerar det säkert jättebra; jag är själv väldigt målstyrd och finner motivation i att bestämma mig för att jag vill genomföra t.ex. ett maraton. Då ser jag till att jag är tränad och väl förberedd för det när dagen kommer. Men trots att jag fungerar så, så tror jag att det finns andra sätt att finna motivation och försöka skapa en ny vana i sitt liv.

 

[Lampan]

Svar: nej

Att bestämma sig för att förändra sitt liv och sig själv radikalt över en natt är mycket svårt för många människor. Att bestämma sig för att "nu tar jag tag i vikten en gång för alla!!!!" och sedan inte lyckas fullfölja denna intention är även tärande för självkänslan. Många får då istället en känsla som säger: "jag är ju helt värdelös och misslyckad - jag bestämmer mig men uppenbart har jag noll karaktär och disciplin, det är ingen mening med att ens försöka!"

Att däremot fundera över hur en kan göra små förändringar som är enkla att klara - t.ex. hoppa av bussen en station tidigare och gå sista biten in till jobbet, eller att ta en istället för två mackor till kvällsfikat, eller för all del fundera om det verkligen är realistiskt att gå ner till storlek 42 igen eller om storlek 48 kanske är ett lämpligare mål, gör sannolikheten för att faktiskt lyckas så mycket större.

Men om det funkar för dig att bestämma dig för att göra en livsstilsförändring på måndag - härligt, kör hårt!

All förändring börjar med en tanke

Ts i denna tråden har tänkt en tanke. Om det är möjligt att gå ner i vikt.

Varje gång man tänker den tanken är man ett litet steg närmare målet, varje gång man gör ett litet försök (exempel låter bli kakan till fikat) är man ett steg närmare målet.

Ofta fokusera vi på våra misslyckanden, när vi istället ska fokusera på det vi lyckas med

 

[tott]

Jag skulle säga att den viktiga biten är att faktiskt hoppa av bussen en station tidigare och att ta en istället för två mackor. Det behövs egentligen inget steg innan - handlingen kan lika gärna ske på ett infall. "Just idag känner jag för extra motion!" eller "just idag räcker det med en macka!".

Den där strategin att bestämma sig för att "på måndag, då jäklar börjar jag" (men inte förrän på måndag för jag vill ju dricka lite vin och äta lite godis i helgen. Men på måndag, DÅ!) tror jag är en fälla för många. Det är så lätt att det inte riktigt blir så som man har bestämt... och så kommer känslan av misslyckande.

För vissa människor fungerar det säkert jättebra; jag är själv väldigt målstyrd och finner motivation i att bestämma mig för att jag vill genomföra t.ex. ett maraton. Då ser jag till att jag är tränad och väl förberedd för det när dagen kommer. Men trots att jag fungerar så, så tror jag att det finns andra sätt att finna motivation och försöka skapa en ny vana i sitt liv.

Hoppar kroppen av bussen av sig själv, eller är det någon som bestämmer att den ska hoppa av?

 

[Aionee]

Ts - MÄT dig istället!
Jag tänker så här, att även om du når en vikt som "borde" funka med stl 42 är det ju inte säkert att kroppen håller med. Säg att du tappar mest på lår, rumpa, ben istället för på överkroppen. Då kommer du väga mindre, men blusarna kommer kanske inte
passa ändå.
Eller att kanske axlar/armar är för breda (bara exempel på möjliga scenarion) så ja, jag tror absolut att du kan komma i stl 42, men är blusarna, som fortfarande kanske, kanske inte passar ändå, motivation nog?

Jag har minskat rejält i vikt (20-25 kg) genom hård, antagligen lite för hård, träning och mår bättre än någonsin.
Men för mig är det träningen som är grejen, jag har hittat en massa roliga pass som jag aldrig trodde skulle funka - och då hittat motivation och självkänsla till att fortsätta.
Så nu kommer jag, för första gången på 10 år i 36-38 på byxor, och de passar.
Under tiden har jag BARA haft ROLIGT och, med viss hjälp erkänner jag villigt, utmana mig själv. För MIN skull.

Så du måste hitta motivationen, och sättet, som passar DIG!
Strunta i allt vad "så gick jag ner x antal kilo på x antal veckor" eller "så blir du av med fettet/får snyggare rumpa/plattare mage" skit i allt sånt! Skit i bantningpiller, bantningskurer för "quickfix".

Hur skulle DU vilja nå ditt mål? Kan du lägga upp en hållbar strategi med små små steg i taget som inte känns övermäktiga utan faktiskt funkar i längden?
Vad behöver du för att kunna ta nästa steg? Kan någon/något underlätta för dig? Hur hittar du denna hjälp på vägen?

Det här är DIN resa som utgår från DIG, DIN situation och DINA förutsättningar.
Med det sätt som känns bra och tryggt för dig har du alla chanser till att nå ditt mål, med delmål, och ett slutmål som faktiskt kan ha ändrats efter vägen.
När du väl hittat din väg kanske blusarna helt plötsligt är lågprioriterade till förmån för något annat som hjälper dig att hålla motivationen uppe och stegen börjar kännas lättare.

Ha låga krav och förväntningar på dig själv till en början och VÅGA säga till dig själv att "jäklar vad bra jag är som tog det där extra steget idag!" var nöjd med alla framsteg du gör och våga ge dig själv en klapp på axeln, slösa med beröm till dig själv och om någon dag inte blir som du tänkt så är det bara en dag bland alla andra, och jag har ju faktiskt klarat av en massa annat" nedvärdera inte dig själv, någonsin. Allt du gör för dig själv är BRA.
Tänk också på att alla steg du tar framåt, oavsett hur stora de är, är framsteg!

Du är en sån inspiration!

 

[snow]

Hoppar kroppen av bussen av sig själv, eller är det någon som bestämmer att den ska hoppa av?

Ja ok, om du menar sekunden innan, så fine. Det är dock inte riktigt samma sak som att bestämma sig för att "nu tar jag tag i vikten!". Jag försöker inte diskutera semantik utan den praktiska innebörden av att bestämma sig för att gå ner i vikt, vilket är en annan typ av beslut än att resa sig och gå av bussen.

 

[Aionee]

Grejen med att bestämma att man gör det på måndag/imorgon är att man oftast fyller huvudet med trösttankar, att det är ok att man äter det här och det här för på måndag tar jag ju tag i det! Och om man misslyckas eller frestas för mycket genom att kapa rätt av så mår man ännu sämre, hatar sig själv ännu mer och går tillbaka till gamla vanor för man klarar ju inte ett skit..
Grejen med tröstetankar är att man bara ökar sin ångest/sina olustkänslor för varje obehagstankar man dämpar med tröstetankarna. Obehagskänslorna kommer alltid tillbaka och det är en ond cirkel, tills man slår i taket och kommer "jag behöver hjälp, jag klarar det inte mer! Panikångest!" osv

 

[tott]

Grejen med att bestämma att man gör det på måndag/imorgon är att man oftast fyller huvudet med trösttankar, att det är ok att man äter det här och det här för på måndag tar jag ju tag i det! Och om man misslyckas eller frestas för mycket genom att kapa rätt av så mår man ännu sämre, hatar sig själv ännu mer och går tillbaka till gamla vanor för man klarar ju inte ett skit..
Grejen med tröstetankar är att man bara ökar sin ångest/sina olustkänslor för varje obehagstankar man dämpar med tröstetankarna. Obehagskänslorna kommer alltid tillbaka och det är en ond cirkel, tills man slår i taket och kommer "jag behöver hjälp, jag klarar det inte mer! Panikångest!" osv

Hallååååå!!! Är det inte bättre att bestämma sig att göra någonting åt sin vikt man inte trivs med, än att inte göra det?? Gör det inte så in i h****te invecklat och svårt!

 

[Aionee]

Hallååååå!!! Är det inte bättre att bestämma sig att göra någonting åt sin vikt man inte trivs med, än att inte göra det?? Gör det inte så in i h****te invecklat och svårt!

Människans psyke är något väldigt invecklat, tyvärr.

Men tja, du kan ju börja med att fråga dig själv varför du är i den situationen du är just nu och inte har bestämt dig tidigare om det är så enkelt?

 

[Rosett]

Hur skulle DU vilja nå ditt mål? Kan du lägga upp en hållbar strategi med små små steg i taget som inte känns övermäktiga utan faktiskt funkar i längden?
Vad behöver du för att kunna ta nästa steg? Kan någon/något underlätta för dig? Hur hittar du denna hjälp på vägen?

Tack för bra pepp!
Jag har redan börjat med små steg. Är ju bättre på lång sikt att göra små förändringar sakta. Det går sakta men säkert, tror jag.

 

[tott]

Människans psyke är något väldigt invecklat, tyvärr.

Men tja, du kan ju börja med att fråga dig själv varför du är i den situationen du är just nu och inte har bestämt dig tidigare om det är så enkelt?

Det ÄR bara att bestämma sig, men jag har inte gjort det hittills. Nu HAR jag bestämt mig och nu ska jag bli smalare.

Nu ska ju inte den här tråden handla om min vikt, så jag tackar också för mig. Vi ses i nån annan tråd nån gång

 

[Kattennizze]

Hallååååå!!! Är det inte bättre att bestämma sig att göra någonting åt sin vikt man inte trivs med, än att inte göra det?? Gör det inte så in i h****te invecklat och svårt!

Det ÄR svårt. Kanske därför så många är feta kanske? Varaktiga livsstilsförändringar är svåra, av de som har stor övervikt klarar 2% att gå ner och hålla vikten. Antar att det är jämförbart med hur många narkomaner som klarar av att sluta. Och du bara pratar om att bestämma sig? Jag fattar inte.