Hur sannolikt är det?

[tott]

Snarare att det här inte var direkt något som hör hemma här eller något man bör slänga ur sig;


Inte när man inte känner personen i fråga och inte i en random tråd på ett forum när TS inte ens frågar om det.

Nu ser jag att mitt inlägg ser fulare ut än det var menat. Skyllerpå att jag hade bråttom då jag skrev det.
Min mening var inte att befalla ts att gå ner i vikt på det sättet. För mig får hon väga vad hon vill, men på frågan om hon kan komma i blusarna är svaret fortfarande ja, men då krävs ett beslut...som det är så lätt att skjuta på och hitta bortisar för, istället för att bestämma sig NU. Därför skrev jag i all hast så okänsligt som jag gjorde.

Förlåt ts!! ...och förlåt ni andra som tagit illa upp

 

[tott]

Vad ska du äta?

@Lampan Ska lämna sgs allt mjöl och satsa på kött/fisk och grönsaker. Ett mål med potatis/ris per dag blir det dock. Inget sött, inget vin och myyycket vatten.

 

[Lampan]

@Lampan Ska lämna sgs allt mjöl och satsa på kött/fisk och grönsaker. Ett mål med potatis/ris per dag blir det dock. Inget sött, inget vin och myyycket vatten.

Det låter kanon
Lycka till hoppas det går bra
Det är så viktigt att må bra med sig själv, att gå ner ett par kilon ger en riktig kick !

 

[stjarnhimmel]

Det tröttsamma med överviktiga är att "ni" blir så upprörda och arga och det är taggarna utåt och sjuhundra bortförklaringar till att ni inte kan gå ner i vikt.

Jag är oxå överviktig just nu .16 kilo plus sen i april pga sjukdom. Trots detta har jag valt att fortsätta träna fast jag känner att jag egentligen är för tung för att jogga. Och så kör jag styrketräning på det, för att adda lite mer vikt

Men imorron smäller det, då är det äntligen dags för min gastroskopi och sen jävlar blir det åka av, bort med all gluten och minst 20 kilo ska jag ner

Eh?
Om folk reagerar så är det kanske du som säger det fel?
Varför pratar du ens med överviktiga om deras övervikt?

 

[snow]

Frågan var om hon kan komma i sina blusar. Svaret är ja! Upp till henne att bestämma om hon vill kämpa för att nå dit, och ATT bestämma sig för ATT hon vill nå ditt. Jag förstår inte varför det ska hyschpyschas om den sanningen.

Jag t.ex har bestämt mig att på måndag börja min viktnedgång.Bestämt mig! Äta bättre, träna mera.

Varför på måndag? Det är väl bara att börja NU på direkten om du har BESTÄMT dig?

 

[Gnist]

Rent fysiskt tror jag inte det är ngt hinder att vara stl 42 utan det beror mer på vilken livsstil man vill ha.

Jag är 43 år och har 38 på nederdel och 36 på överdel, min syster är 46 år och har 36 på nederdel och 32-34 på överdel och vår mamma som är 65 år har 40 på nederdel och 38 på överdel och jag håller helt med om att ålder är knappast något man kan "skylla på" om man gått upp ett gäng klädstorlekar från det man hade när man var yngre.

Vill man inte ta tag i att minska kroppsstorleken så är svaret att det är helt osannolikt att man nånsin ska kunna ha kläder i några mindre storklekar än de kläder som passar en i dagsläget.

 

[Lovisaleonora]

Jag har en storlek mindre nu än jag hade för 8 år sedan. Det handlar inte så mycket om ålder. Däremot kan jag tycka att kroppen uppför sig lite annorlunda nuförtiden. Den ser annorlunda ut. Även om jag går ner i vikt, uppför sig inte viktminskningen som för 10 år sedan.

Det är både på gott och ont. Dels tycker jag om min kropp för att den stått ut med mig så länge trots att jag misshandlat den genom åren. Sedan är jag inte ovän med alla förändringar, vissa detaljer tycker jag är snyggare (för att jag är konstig?) T ex syns benstommen på överbenen tydligare nu är jag inte är lika stunsig i kroppen (det är mindre elasticitet i huden). Andra tycker kanske det är en nackdel, jag tycker om det.

Sannolikheten att gå ner en massa kilon ligger nog inte i ålder eller i stjärnorna utan i den egna motivationen att ta tag i det. Upplever jag inga problem med mina överflödiga kilon är det ju inte sannolikt att jag kommer att känna mig nödgad att gå ner dem. Om jag retar gallfeber på mig och varje minut hatar att det hänger över byxlinningen är det det, vid första anblick, mer sannolikt att jag kommer ta tag i sagda kilon.

 

[Fan of Bill]

Eh?
Om folk reagerar så är det kanske du som säger det fel?
Varför pratar du ens med överviktiga om deras övervikt?

Jag pratar inte med överviktiga om deras vikt, varför skulle jag det? Irl menar jag nu.

Här har jag bara svarat på inlägg, så då är det väl ganska naturligt att prata om det eller?

Ens vikt är ens egen sak, ingen är bättre eller sämre för att man väger vissa kilo. Det trodde jag alla var överens om.
Men om man har två favoritblusar som man tycker väldigt mycket om, såpass mycket att man befinner sig i valet och kvalet om man ska behålla dem just för att man tycker så mycket om dem, så är det väl inte konstigt någonstans att TS får lite viktnedgångspush från andra? Och som jag ser det så finns det inte en enda här som säger eller tycker att man är dålig människa för att man är överviktig. Tvärtom så får TS viktreduceringstips. Vissa ser lite brutalare ut än andra, men jag hävdar det jag sa tidigare - övervikt är så infekterat och överviktiga tenderar ha överkänsliga reaktioner kring detta.

 

[tott]

Varför på måndag? Det är väl bara att börja NU på direkten om du har BESTÄMT dig?

Sarkasm är oklädsamt!

För att jag har bestämt NU att jag ska börja på måndag!! Jag har ingenstans varken menat eller skrivit att någon bör börja NU - jag uppmanade till att bestämma sig nu.

 

[Lampan]

Jag pratar inte med överviktiga om deras vikt, varför skulle jag det? Irl menar jag nu.

Här har jag bara svarat på inlägg, så då är det väl ganska naturligt att prata om det eller?

Ens vikt är ens egen sak, ingen är bättre eller sämre för att man väger vissa kilo. Det trodde jag alla var överens om.
Men om man har två favoritblusar som man tycker väldigt mycket om, såpass mycket att man befinner sig i valet och kvalet om man ska behålla dem just för att man tycker så mycket om dem, så är det väl inte konstigt någonstans att TS får lite viktnedgångspush från andra? Och som jag ser det så finns det inte en enda här som säger eller tycker att man är dålig människa för att man är överviktig. Tvärtom så får TS viktreduceringstips. Vissa ser lite brutalare ut än andra, men jag hävdar det jag sa tidigare - övervikt är så infekterat och överviktiga tenderar ha överkänsliga reaktioner kring detta.

Håller ned om att övervikt är väldigt infekterat

 

[Monstermom]

jag hävdar det jag sa tidigare - övervikt är så infekterat och överviktiga tenderar ha överkänsliga reaktioner kring detta.

Håller ned om att övervikt är väldigt infekterat

Ok, ni anser att övervikt är infekterat och känsligt. Om ni ser en person med en infekterat sår som ser sådär ordentligt känsligt ut, går ni fram och peeeeetar på det och tänker att nu lär sig minsann personen att inte vara så ömhudad och så läker såret bättre?

Eller kan ni tänka er att det lär göra ont och faktiskt riskera att försämra läkningen, och att det alltså är en kontraproduktiv sak att göra mot andra människor? Förutom gränslöst och oförskämt... Kan ni förstå skillnaden mellan att diskutera sårläkning på en generell nivå, diskutera det på en personlig nivå med någon som efterfrågat input, och att oombedd stoppa fingrarna i främlingars sår?

 

[Lampan]

Ok, ni anser att övervikt är infekterat och känsligt. Om ni ser en person med en infekterat sår som ser sådär ordentligt känsligt ut, går ni fram och peeeeetar på det och tänker att nu lär sig minsann personen att inte vara så ömhudad och så läker såret bättre?

Eller kan ni tänka er att det lär göra ont och faktiskt riskera att försämra läkningen, och att det alltså är en kontraproduktiv sak att göra mot andra människor? Förutom gränslöst och oförskämt... Kan ni förstå skillnaden mellan att diskutera sårläkning på en generell nivå, diskutera det på en personlig nivå med någon som efterfrågat input, och att oombedd stoppa fingrarna i främlingars sår?

Var och när har jag hoppat på TS

 

[Monstermom]

Var och när har jag hoppat på TS

Jag frågar om du är med på skillnaden. Jag vet att du har varit uppmuntrande mot TS utan att vara specifik angående att/när/var/hur vikten i den här tråden, men när du håller med (som jag uppfattar det?) ett inlägg om att tjockisar är onödigt ömhudade så funderar jag på hur du tänker.

 

[Gnist]

Ok, ni anser att övervikt är infekterat och känsligt. Om ni ser en person med en infekterat sår som ser sådär ordentligt känsligt ut, går ni fram och peeeeetar på det och tänker att nu lär sig minsann personen att inte vara så ömhudad och så läker såret bättre?

Eller kan ni tänka er att det lär göra ont och faktiskt riskera att försämra läkningen, och att det alltså är en kontraproduktiv sak att göra mot andra människor? Förutom gränslöst och oförskämt... Kan ni förstå skillnaden mellan att diskutera sårläkning på en generell nivå, diskutera det på en personlig nivå med någon som efterfrågat input, och att oombedd stoppa fingrarna i främlingars sår?

Om personen frågar efter hur sannolikt det är att det ska läka av sig själv när det är så infekterat, så svarar jag såklart det helt självklara: Du måste till en läkare och ta itu med det där, för nej det kommer sannolikt inte att läka bra av sig självt utan rengöring och antibiotika.

Samma sak med övervikt. Det försvinner inte bara av sig själv, man måste aktivt göra något åt det och efterfrågas ex.vis som i detta fallet hur sannolikt det är att någon ska komma i kläder som är flera strl för små, så är sannolikheten för det faktiskt helt obefintlig om inget görs åt vikten.

 

[stjarnhimmel]

Jag håller inte med om att övervikt är infekterat. Det beror helt på HUR man beter sig.
Om man pratar med någon om att den borde gå ned i vikt utan att den frågat själv , och hur enkelt det bara är... Ja då blir folk irriterade.

Om man istället svarar någon som frågar hur man ska göra och är medveten om att det finns andra svårigheter som man själv inte ser eller har, ja då tror jag inte folk blir irriterade.

 

[Monstermom]

Om personen frågar efter hur sannolikt det är att det ska läka av sig själv när det är så infekterat, så svarar jag såklart det helt självklara: Du måste till en läkare och ta itu med det där, för nej det kommer sannolikt inte att läka bra av sig självt utan rengöring och antibiotika.

Samma sak med övervikt. Det försvinner inte bara av sig själv, man måste aktivt göra något åt det och efterfrågas ex.vis som i detta fallet hur sannolikt det är att någon ska komma i kläder som är flera strl för små, så är sannolikheten för det faktiskt helt obefintlig om inget görs åt vikten.

Visst är det så. Men från "om man inte går ner i vikt går man inte ner i storlek" till "sätt igång och banta NU!" (som @tott sedan har förklarat blev lite tokigt/hastigt skrivet , men som ändå är ursprungsinlägget till den här sidodiskussionen) är steget rätt stort. Och det kliver rakt över gränsen.

 

[Lampan]

Jag frågar om du är med på skillnaden. Jag vet att du har varit uppmuntrande mot TS utan att vara specifik angående att/när/var/hur vikten i den här tråden, men när du håller med (som jag uppfattar det?) ett inlägg om att tjockisar är onödigt ömhudade så funderar jag på hur du tänker.

I denna tråden har jag inte sett att någon ar varit ömhudad... Tvärtom har TS haft stort Tålamod med svaren... Mer tålamod än vad jag hade haft i hens läge

I andra trådar har jag märkt att man måste vara extra försiktig när, om och hur man tilltalar människor med övervikt
Ofta är tonen ganska hård i trådarna.
När det gäller övervikt är ifrågasättande av något slag öht inte tillåtet. För då kränker man den överviktige
Att ifrågasätta andra människor för allt annat än övervikt, är fritt fram

I denna tråden frågade TS om det är möjligt att gå ner mycket i vikt. Ingen har sagt att TS bör gå ner i vikt
Svaren TS fick va att det är möjligt om hen känner att det är viktigt och är beredd att lägga sin energi på st målet

 

[stjarnhimmel]

Nu ser jag att mitt inlägg ser fulare ut än det var menat. Skyllerpå att jag hade bråttom då jag skrev det.
Min mening var inte att befalla ts att gå ner i vikt på det sättet. För mig får hon väga vad hon vill, men på frågan om hon kan komma i blusarna är svaret fortfarande ja, men då krävs ett beslut...som det är så lätt att skjuta på och hitta bortisar för, istället för att bestämma sig NU. Därför skrev jag i all hast så okänsligt som jag gjorde.

Förlåt ts!! ...och förlåt ni andra som tagit illa upp

Jag tror inte att du menade illa heller..
Och visst är det så att vill man ha en ändring av något- ja då måste man själv göra en förändring.

Och det tror jag de flesta överviktiga förstår. Problemet är att för många är det svårt. Har man tex ett matmissbruk med tröstätande förstår man att man måste förändra. Men det svåra är att hitta nya mönster. Jag önskar att det fanns mer hjälp från sjukvården att få. Nu finns dietister. Men någon som skulle koppla ihop mat med det psykologiska. Jag har hittat folk dom jobbar med det. Men bara privata och det blir dyrt.

 

[Kattennizze]

Ok, ni anser att övervikt är infekterat och känsligt. Om ni ser en person med en infekterat sår som ser sådär ordentligt känsligt ut, går ni fram och peeeeetar på det och tänker att nu lär sig minsann personen att inte vara så ömhudad och så läker såret bättre?

Eller kan ni tänka er att det lär göra ont och faktiskt riskera att försämra läkningen, och att det alltså är en kontraproduktiv sak att göra mot andra människor? Förutom gränslöst och oförskämt... Kan ni förstå skillnaden mellan att diskutera sårläkning på en generell nivå, diskutera det på en personlig nivå med någon som efterfrågat input, och att oombedd stoppa fingrarna i främlingars sår?

Kanske därför att fetma är så stigmatiseras i vårt samhälle, att vara fet är samma sak som att vara ful och misslyckad. Dessutom är det synnerligen integritetskränkande när någon säger till en fet person att det bara är att bestämma sig. Även om personen menat väl. Jag menar, ingen vill vara fet, så hade bara varit att bestämma sig då hade ingen varit fet, alltså är det andra mekanismer vi pratar om här. Jämför med någon som har ångest, det är bara att bestämma sig, nu slutar du att ha ångest. Eller någon som har diabetes, Nämen nu räcker det väl med insulin va....

 

[tott]

Kanske därför att fetma är så stigmatiseras i vårt samhälle, att vara fet är samma sak som att vara ful och misslyckad. Dessutom är det synnerligen integritetskränkande när någon säger till en fet person att det bara är att bestämma sig. Även om personen menat väl. Jag menar, ingen vill vara fet, så hade bara varit att bestämma sig då hade ingen varit fet, alltså är det andra mekanismer vi pratar om här. Jämför med någon som har ångest, det är bara att bestämma sig, nu slutar du att ha ångest. Eller någon som har diabetes, Nämen nu räcker det väl med insulin va....

Alltså förstår du inte, eller VILL du inte förstå vad jag skriver??? ALLA förändringar man aktivt gör i sitt liv handlar "bara" om att bestämma sig.
Berätta för mig @Kattennizze hur man annars kommer till en förändring!

Jag vill inte vara så tjock/rund som jag är nu, men hittills har jag inte bestämt mig för att göra nåt åt det - jag har levt med det och lidit av trånga kläder och en kropp som inte i mina ögon är snygg (snackar om min kropp nu) och som mina kläder inte sitter bra på. Konstigt att jag inte har blivit smalare av bara tanken på att "jag borde göra nåt", eller hur. Nu har jag BESTÄMT mig för att jag ska få en starkare och smalare kropp - och så kommer det att bli!
Var ligger det ofattbara i detta?