Hur reagerar ni på "du får inte"?

[Stalone]

Jag är sådan också, lite allmänt. Saker som kvinnor inte "får" eller "bör" göra blir extra lockande (ta mycket plats, inte raka sig osv osv). Om min sambo sa att jag inte fick färga håret en viss färg hade han verkligen fått vänta sig en diskussion och ett ifrågasättande av vad fan han håller på med!

 

[mino]

Jag ser mig själv som relativt vuxen i alla fall men så fort någon (som inte är min chef) säger åt mig att "du får inte göra si eller så" så nedgraderas min hjärnkapacitet till den hos en femåring och jag bara måste ifrågasätta varför någon försöker bestämma vad jag får eller inte får göra.

Det du skriver får mig tänka att dessa människor som försöker dirigera dig kanske har dålig ledarskapsförmåga och dålig social kompetens? När man får inpulsen att bete sig som ett trotsigt barn så brukar det bero på att den andre försöker sig på nån sorts föräldraauktoritär översittarstil som är synnerligen ineffektiv när man försöker leda/påverka vuxna människor. Jag hade en handledare som var sån, i längden blev hen väldigt oomtyckt. Så mitt tips är att du reflekterar över hur de lägger fram sitt budskap innan du utgår ifrån att det är du som är på ett visst sätt. Du kan ju också pröva att reagera på ett annat sätt för att se om du kan locka fram ett annat beteende från chef/pojkvän.

 

[sthu]

Om någon säger tex "du får inte öppna det skåpet" eller nåt sånt, då blir man ju så sjukt nyfiken att man bara måste! Fast det händer inte så ofta.. Tänk vilket spännande liv jag skulle ha om folk sa så!
Som Futurama-tönt kommer jag och tänka på en scen med en hemlig låda:
"Listen well: No matter what happens, no matter how great your curiosity, you are forbidden to look in this box. Forbidden! Pretty tantalising though!"

Om folk säger att jag inte kan svarar jag med ett "håll käften jag kan visst! Annars kan jag det om ett tag, så det så." Fast jag säger det inte högt. Oftast.

 

[Sparkling]

Jag ser mig själv som relativt vuxen i alla fall men så fort någon (som inte är min chef) säger åt mig att "du får inte göra si eller så" så nedgraderas min hjärnkapacitet till den hos en femåring och jag bara måste ifrågasätta varför någon försöker bestämma vad jag får eller inte får göra.

Nu pratar jag om situationer som rör mig själv och inte andra eller deras egendom.

Är det fler som reagerar så?
Till exempel så sa min pojkvän för någon dag sen att "du får inte färga håret i färgen X". Ni kan gissa vilken färg mitt hår fick dagen efter?

Jag kan faktiskt inte komma på någon direkt situation där någon sagt "du får inte" till mig i vuxen ålder, men jag tänker att det gissningsvis finns en anledning till att man inte "får" till exempel trycka på den röda knappen. Har inget tvångsmässigt behov av att trycka på den bara för att man inte "får". Är nog rätt så laglydig och ordentlig i såna avseenden.

Däremot berättade en kollega att han sagt "jag tillåter inte att du röker när vi är ute och promenerar" till sin fru, och då kände jag att om det hade varit min man som sagt så till mig så hade jag nog hade kedjerökt under varenda promenad i ren protest. Och då är jag inte ens rökare.

 

[Mona]

Jag frågar "varför" och om jag får en godtagbar förklaring så låter jag bli att ta något personligt.
Ibland uttrycker sig folk mindre lämpligt, men jag klarar oftast av att vara storsint nog och ha överseende med det.

 

[corzette]

Jobbar som väktare och "får inte" är inget som gör att jag får "jag måste" känslor....
Säger nån att jag får inte gå igenom vissa dörrar så anser jag att det är en anledning till det. Och struntar därmed i det. Lika mycket som folk säger att jag MÅSTE gå på ett visst sätt när jag utför vissa saker så gör jag självklart det... Arbetsuppgift och ska utföras hur "dum" den än låter....

Privat... Då handlar det inte om vad personen säger utan vad den har för "behörighet" att säga så till mej.
Jag får inte rida på åkern utanför - självklart inte, den är ju sådd och hästen skulle förstöra nåt fruktansvärt.
Jag får inte rida på grusvägen - varför skulle jag inte få det ? Rider ju såklart (nu känner vi ju markägaren så kommentaren skulle endast kunna komma från folk som INTE äger marken...)
Jag får inte äta en massa godis så jag går upp i vikt - inför mensen kan jag ju alltid SJÄLV försöka stoppa mej... omöjligt...
Är jag mätt är det enklare

 

[Silkisif]

Oh, du beskriver ju mig!!

 

[krambanan]

Jag hatar när någon säger åt mig vad jag får och inte får göra. Eller hur jag ska göra det. Speciellt om det ges order! Men ger någon ett snällt råd av omtanke eller ber mig snällt så är jag aldrig omöjlig.

Det du skriver får mig tänka att dessa människor som försöker dirigera dig kanske har dålig ledarskapsförmåga och dålig social kompetens? När man får inpulsen att bete sig som ett trotsigt barn så brukar det bero på att den andre försöker sig på nån sorts föräldraauktoritär översittarstil som är synnerligen ineffektiv när man försöker leda/påverka vuxna människor. Jag hade en handledare som var sån, i längden blev hen väldigt oomtyckt. Så mitt tips är att du reflekterar över hur de lägger fram sitt budskap innan du utgår ifrån att det är du som är på ett visst sätt. Du kan ju också pröva att reagera på ett annat sätt för att se om du kan locka fram ett annat beteende från chef/pojkvän.

Ligger nog mycket sanning i detta. Precis sån är min sambo....och det gör mig galen! Han säger att han menar väl och det kanske han gör också men jag klarar bara inte av det. Blir som en trotsig 5-åring. Försökt förklara 1 000 000 ggr att det är inte VAD han säger utan SÄTTET han säger det på....men det går liksom inte in.

 

[krambanan]

Jag frågar "varför" och om jag får en godtagbar förklaring så låter jag bli att ta något personligt.
Ibland uttrycker sig folk mindre lämpligt, men jag klarar oftast av att vara storsint nog och ha överseende med det.

Ska försöka komma ihåg att testa detta. Frågan är ju hur man bemöter ett "därför", "det borde du förstå själv" eller liknande?

 

[Lady_S]

Curiosity killed the cat?
Klassikern är ju "du får inte trycka på den röda knappen". Hur många skulle stå emot, och släppa tanken utan att fundera djupt över vad som händer då? Att inte FÅ göra nåt kan jag ändå acceptera.

Men om nån säger att "du KAN INTE" så går hjärnan över till "det kan jag VISST det"-läge direkt.

Jag plockar inte så många vuxenpoäng till vardags inte...

Jag hade en kollega som gjorde en sån knapp. "Do NOT push this button!" Sen kopplade han den till en kamera.

/Lady_S

 

[hastflicka]

"Men du ska inte ..." sa Maken harom dagen. Det gallde att bara in matvarorna ur bilen, nar han tyckte att jag skulle vanta sa han kunde gora det. Jag papekade att jag bar bade ho-balar och fodersackar och visst kan sjalv ... innan jag irriterat bar in matvarorna. Jag var dock tvungen att skratta lite senare och ifragasatta om Maken sa det for att slippa bara ... Han borde veta battre.

 

[Reville]

Fast om någon precis berättat något som innehåller känslig information, om sitt privatliv exempelvis, och avslutar det hela med 'du får inte berätta för någon'. Springer du då och skvallrar det första du gör eftersom personen bad dig att låta bli?