Hur orkar man ta beslutet...?

[Piruette]

Var inne på kliniken idag... det finns egentligen inget att göra mer. Jag har hållt på sålänge nu(över 1år) o tydligen är gaffelbandet så utslitna i bak o han har så himla ont...
jag fick honom på en 10dgrs buttakur, men jag tror att det bara var för att jag skulle få en chans att bearbeta o ta ett beslut o att han under den tiden skulle slippa det onda.

Men hur orkar man ta det beslutet? o inse att det faktikst är slut?
Jag vill inte att han ska behöva lida mer, men ändå vill jag så gärna tro att det finns mer jag kan göra.
Han är ju bara 7år... o framför allt är han mitt liv!.. hur ska jag kunna klara mej?
Jag vet ju vad som behövs göra men...

ursäkta för ett flummigt mail men jag är så jävla ledsen o behöver bara nån att bolla lite med..

 

[ann80]

Sv: Hur orkar man ta beslutet...?

Det tar tid..tyvärr har du inte så gott om det då hästen faktiskt har ont o får gå i första hand. Jag kämpade själv med min valack i fem år, innan jag kom till den punkt när jag fått nog o varken orka eller ville mer. Dock hade min inte synbart ont om han bara fick vila, kanske promenera o bli sysselsatt. Men det tar tid att komma dit när man har en häst som är en så kär. Två år sen han fick somna in o fortfarande finns han hos mej vareviga dag. En sån förlust kommer man inte över, den bara mildras. Jag lider med dej o minns precis hur det var...

 

[lil-sis]

Sv: Hur orkar man ta beslutet...?

För att alternativet är otänkbart. Man har inget val.

 

[Piruette]

Sv: Hur orkar man ta beslutet...?

joo, jag vet ju det..'
men det ändrar inte att det gör så satans ont...

 

[ikarus]

Sv: Hur orkar man ta beslutet...?

Du säger det ju själv..."Jag har hållt på sålänge nu"..."o han har så himla ont"

De ska inte behöva lida onödigt för att vi inte orkar fatta beslut, tyvärr baksidan med att vara djurägare. Givetvis ska man inte ge upp för lätt men i ditt fall låter det som att det inte finns mycket kvar att göra.

Jag avlivade min pålle i måndags så jag vet hur jobbigt du har det och vilket fruktansvärt beslut det är att tvingas fatta men nu känns det faktiskt ganska bra. Jag vet att han slipper ha ont mer, det är det bästa jag kunde ge honom.

 

[Amk]

Sv: Hur orkar man ta beslutet...?

Jag lider med dig. Det är svårt att föreställa sig en sådan sorg, jag hoppas att du har haft fina år med din vän. Styrkekram.

 

[miisen80]

Sv: Hur orkar man ta beslutet...?

Man klarar det för att man måste, hästen går ju ändå före en själv.
Fick det sorliga beskedet att min hade tumörer i lungorna i tisdags, i onsdags galopperade hon vidare. Det var inget svårt beslut alls men jag upplevde det värsta dygnet i mitt liv. Kändes "mycket" bättre när det var över, om man nu kan uttrycka sig så.
Det gör ont, fruktansvärt ont, men det ska det väl göra?

 

[Thora]

Sv: Hur orkar man ta beslutet...?

Jag trodde inte heller att jag skulle klara av att ta bort min ena häst. Det var det absolut dj-e jag har varit med om i hela mitt liv.
Hon hade varit halt från och till under drygt ett år. Olika symptom, men troligen var det spatten som var huvudorsaken + att det hade blivit lösa benbitar från leden.
Det värsta var att ringa bilen, och de dygn som var till dess att den kom. Jag har nog aldrig gråtit så mycket som de dagarna. Sen när allt var över kändes det mycket bättre.
Det var min vet. som hjälpte mig att ta beslutet. H*n kunde ju inte egentligen inte bestämma över mig, men h*n förklarade så ingående om omfattningen av skadan, att jag inte hade något val. Jag fick hjälp med telefonnummer och hur allt skulle gå till och h*n var en stor tröst och stöttning i min sorg.
Nu drygt ett halv år efter känns det ganska bra. Jag har en ny häst som jag är jättekär i, även min andra häst fattade tycke för henne från första dan. Så det har ordnat sig riktigt bra.
Men jag bär alltid min lilla i mitt hjärta.

Så visst kommer du att klara det. Det är det som är det svåra med att ha djur. Att kunna bestämma över ett annat liv. Det är stort och svårt att greppa. Men ett ansvar som man har. Är djuret utan all räddning är det vi som människa vår skyldighet att avsluta lidandet.
Och jag lovar att det känns lättare när det är över. Sorgen bär man med sig länge men den klingar av så sakta.

 

[Tussemaja]

Sv: Hur orkar man ta beslutet...?

Stackars dig! Jag känner så väl igen mig. Jag har lärt mig att det svåraste trots allt är att ta beslutet och genomföra det. Efteråt kommer den "vanliga" sorgen" som också¨är tung men på ett annat sätt. Före beslut och genomförande är man dessutom rädd- rädd för sin egen reaktion, rädd att man inte ska orka med, rädd för att det inte ska gå snabbt och bra med hästen, rädd för att man gör fel, rädd för det stora ansvar man har att besluta om liv och död. Så jag kan bara försöka sända dig en massa styrka och tro på att det du behöver göra är rätt - för hästen och för dig. Kramar!

 

[Prillan]

Sv: Hur orkar man ta beslutet...?

Jag förstår precis hur du känner det har själv måsta tagit ett beslut om min egen uppfödda underbara 5 -åring. Han skadade sig allvarligt i benet som 2 åring o har rehabilteras på alla sätt men han har belastat det andra benet för mycket så nu är han halt vid ansträngning på det i stället o det är även problem med hovarna.

Det som gjorde att jag tog beslutet förutom att han inte kan jobba är att man märker så tydligt på honom att han inte vill göra nåt o inte mår bra över det. skickar många tröstkramar och rådet att tänka att det nog blir bäst för hästen o somna in..
prillan

 

[Piruette]

Sv: Hur orkar man ta beslutet...?

tack alla för värmande o stöttande ord.

Jag kan tänka mej att det blir ngt "lättare" efter att allt är gjort, men nu är det otroligt jobbigt. Jag vill/kan lixom inte riktigt fatta att det är sant...
o jag får hela tiden känslan av att jag är en "mördare", för vem är jag att bestämma att han ska dö osv osv osv...
jag VET att alla dom där känslorna är fel, men jag kan inte rå för att dom ändå är där... om bara dom kunde släppa...

min fina fina häst som jag haft sedan han var 6mån...

 

[Tussemaja]

Sv: Hur orkar man ta beslutet...?

tack alla för värmande o stöttande ord.

Jag kan tänka mej att det blir ngt "lättare" efter att allt är gjort, men nu är det otroligt jobbigt. Jag vill/kan lixom inte riktigt fatta att det är sant...
o jag får hela tiden känslan av att jag är en "mördare", för vem är jag att bestämma att han ska dö osv osv osv...
jag VET att alla dom där känslorna är fel, men jag kan inte rå för att dom ändå är där... om bara dom kunde släppa...

min fina fina häst som jag haft sedan han var 6mån...

Nej nej, dina känslor är absolut inte fel. Dom är alldeles naturliga och självklara!

 

[Piruette]

Sv: Hur orkar man ta beslutet...?

Nej nej, dina känslor är absolut inte fel. Dom är alldeles naturliga och självklara!

jo, såklart,, men smatidigt är det väl "fel" att känna att jag är en mördare.?.. jag gör ju inte det här valet för att jag tycker det är kul lr för att jävlas med min häst... men ändå känns det så..

 

[Linker]

Sv: Hur orkar man ta beslutet...?

Det går inte att göra så mycket åt saken, det bästa är nog att låta hästen somna in.

 

[miisen80]

Sv: Hur orkar man ta beslutet...?

Du vet ju själv att det är det enda rätta, eller hur?
Vet man det så känns det bättre när det är gjort.

Var i stallet i dag för första gången (tre dagar sedan hon avlivades), såg hennes tomma box, platsen där hon dog, blodpölen. Det kändes när jag klev in i stallet men sedan var det faktiskt lugnt.
Hade med en massa gamla foto på henne som vi satt och tittade på.

En sak till, har du bestämt dig så gör det så fort som det bara går. Det är djävulsk när du har ringt det där samtalet, kan han om två timmar, så tacka för guds skull inte nej!

 

[aztro]

Sv: Hur orkar man ta beslutet...?

Jag är i ungefär samma situation som du. Min häst kommer heller inte att bli bra och det är inget alternativ att han ska gå som sällskapshäst.
Jag tycker också att det är en så sjuk känsla att jag kan bestämma om någon ska leva eller inte. Att det är jag som bestämmer tid och plats..
Jag har också känt mig som en mördare men den mer rationella delen av mig vet att jag gör det här för min hästs bästa och när allt är klart så lider i all fall inte han mer.....

 

[tenesie]

Sv: Hur orkar man ta beslutet...?

tack alla för värmande o stöttande ord.

Jag kan tänka mej att det blir ngt "lättare" efter att allt är gjort, men nu är det otroligt jobbigt. Jag vill/kan lixom inte riktigt fatta att det är sant...
o jag får hela tiden känslan av att jag är en "mördare", för vem är jag att bestämma att han ska dö osv osv osv...
jag VET att alla dom där känslorna är fel, men jag kan inte rå för att dom ändå är där... om bara dom kunde släppa...

min fina fina häst som jag haft sedan han var 6mån...

Död är en del av livet, man måste lära sig acceptera det även om det är svårt. Hästar och djur allmänt vill inget hellre än att finnas där för sina ägare, även om det innebär att de själva lider. Djur ser inte på livet som vi människor, för de är det helt ok att dö. Dina känslor är inte fel, men man måste släppa sitt ego ibland och inse när man ska göra det. Det är ditt ego som inte tror att du kan klara dig utan din häst.

Tro nu inte att jag är känslokall som skriver det här, för det är jag inte. Jag lider med dig och vet hur svårt det är när någon försvinner ur ens liv. Lillasyrran var tvungen att ta bort sitt russ, pga. fång, förra året. De hörde verkligen ihop; hon hade haft honom sen han var 2 år.

*gråter av att läsa din tråd*