Det var precis de här människorna - och det finns rätt många verkar det som - som jag hade i åtanke när jag skrev mitt första inlägg. Eftersom det alltid är någon som i slutändan får ta hand om och kolla till de här hästarna så är det rätt irriterande när man själv är den där personen som får ställa sig och mocka kl 20 på en fredagkväll för att X hade ont i huvudet, men var tillräckligt frisk för att gå ut och ta en öl.... Visst kan man säga nej, men det gör man aldrig eftersom man känner ett ansvar gentemot hästarna. När jag gick i gymnasiet var det inte helt ovanligt att jag kom hem runt midnatt efter att ha cyklat 2 mil för att ta hand om mina egna hästar, plus "kompisarnas".Jag tror att många av dom som kommer med lite syrliga svar har träffat på den grupp av hästägare som även jag stör halvt ihjäl mig på?!
Den som tvunget ska ha en egen, gärna lite fräsigare, tävlingshäst (andra hästar funkar givetvis också)
Men som inte gör ett skvatt mer än nödvändigt.
- som alltid vill ha hjälp men aldrig ställer upp.
- som inte "orkar" rida mer än när det är roligt och sen åker ut på tävlingar där det går åt helvete och skyller på hästen.
- som aldrig har vatten till hästen i hagen eller fyller på i den gemensamma baljan.
- som inte städar, kratta och sopar eller plockar upp i ridhuset/paddocken.
-som inte borstar hästen mer än precis nödvändigt för att det är ju jobbigt.
Konstigt att man blir lite bitter när man vänder upp och ner på sig själv för att alltid hinna med hästen och helst rida 6 dagar i veckan trots två barn och 20 min till stallet.
Dom som beter sig såhär är oftast unga med sambo på sin höjd dvs tid borde inte vara ett jätteproblem!