Hur ofta byter ni ut kläder och heminredning?

[tanten]

Det är en bra början.

Kanske kan jag återvända till farfars far som var oänkta son till greven?

 

[Fan of Bill]

Jag ogillar att prova kläder, jag ogillar prylar (fult och jobbigare att städa) och jag ogillar att spendera pengar.
Min garderob är dock också överfull, fast jag har bara en och där ska allt rymmas.
Rensar kanske en gång varannan månad, hittar alltid saker jag kan göra mig av med.
Köper jag nåt nytt åker något gammalt ut, det gäller både kuddfodral, kläder, skor och köksgrejer.
Ogillar också skor och väskor (pga fula).

Har en stekpanna, två bäddset, två uppsättningar handdukar, två par jeans, två vinterjackor och två vår/höstjackor.
Har fått höra att många tror att jag har en jättestor garderob och skor etc, men det är nog för att jag använder alla mina saker, det finns inget i min garderob som inte använts detta år t ex.
Har dock en förmåga att slänga lite väl mycket, ibland kommer jag på en sak jag tror jag har som jag behöver till nåt (ofta maskerad), men efter att ha tänkt efter ett tag kommer jag på att jag inte sett den på ett par år = slängt.

Numera har jag en låda i förrådet för maskeradprylar

Så där önskar jag att jag kunde vara. Inte att jag inte skulle gilla vissa saker, men den där ordningen och redan du verkar ha. Särskilt i garderober! Hemma hos mig är det synlig ordning och reda, avskyr när det ligger grejer överallt, men öppnar man lite dörrar här och där... Samtidigt tycker jag så himla mycket om mina grejer att jag inte vill göra mig av med dem

Dilemma!

 

[makarontanten]

Ja, men så är det här också. Jag har absolut inte massa prylar framme, men i skåp och garderober, där ramlar det nästan ut. Möbler har jag inte råd att byta ut, men med att byta stil, menar jag mer att byta färger på gardiner, soffkuddar, dukar och kanske mattor. Som hundägare blir mattor ganska sunkiga fort. Här återanvänder jag mycket, då jag gärna byter till ljusare färger på vår och sommar och har lite mörkare inne på höst och vinter.

Jag är väl mer sådan att jag hittar nya grejer jag vill ha och samtidigt vill ha kvar mina gamla som jag också gillar och kan vara bra att ha. Ni vet när ni ser något ( det kan vara en gosig filt, en jättesnygg tröja, ett par ljusstakar eller vad som helst) som ni bara : Åh vad fint, vill ha den. Man köper, kommer hem och inser att de där snygga ljusstakarna man köpt, de ska ju naturligtvis fram, men man vill inte plocka undan de gamla man gillar egentligen. Lägger dem i ett skåp för att "byta" med och där börjar man spara och inte vill slänga sina gamla.

Jag som älskar filtar under höst och vinterperioden, brukar hitta så mysiga och goa att jag inte kan låta bli att köpa. Det har resulterat i att jag säkert har runt ett 10-tal i garderoben, ett par i hundburen i bilen och någon till hunden inne och någon i soffan. Jag behöver absolut inte såhär många filtar, men det är ju bra att ha till stranden på sommaren, om det kommer besökare som fryser, om man är hundvakt, om om om om.... Jag kan alltså inte göra mig av med dem. Tänker att jag ska ta de gamla till stranden och sen slänga, men tar ändå hem dem och tvättar istället och till hösten åker de in i en prydlig hög i garderoben till nästa år.

Ungefär samma med kläder. Tänker att jag ska använda de håliga och slitna kläderna, bara en gång till och sen slänga, men så åker de i tvätten och jag tänker, bara en gång till, de är ju så sköna... Lyxproblem, jag vet, men kul att se hur ni andra tänker och gör ;-) Jag vill faktiskt sluta med att köpa en massa, men det är alltså inget allvarligt problem jag diskuterar.

 

[Inte_Ung]

Kanske kan jag återvända till farfars far som var oänkta son till greven?

Det är mer en egenskap för att klara av att vara överklass.
Denna lånade bild är i samma stil som min Mormors hem var.
Det krävs en viss personlighet för att stå ut med något sådant.

 

[Inte_Ung]

Tror inte att jag någonsin kommer att bli överklass. Det måste väl till genetiskt arv för det

Det går bra att gifta sig till också.
Om man har förmågan att stå ut med det livet.
Det är en inre egenskap som man bär med sig.

 

[tanten]

Ni vet när ni ser något ( det kan vara en gosig filt, en jättesnygg tröja, ett par ljusstakar eller vad som helst) som ni bara : Åh vad fint, vill ha den. Man köper, kommer hem och inser att de där snygga ljusstakarna man köpt, de ska ju naturligtvis fram, men man vill inte plocka undan de gamla man gillar egentligen. Lägger dem i ett skåp för att "byta" med och där börjar man spara och inte vill slänga sina gamla.

Jag som älskar filtar under höst och vinterperioden, brukar hitta så mysiga och goa att jag inte kan låta bli att köpa. Det har resulterat i att jag säkert har runt ett 10-tal i garderoben, ett par i hundburen i bilen och någon till hunden inne och någon i soffan. Jag behöver absolut inte såhär många filtar, men det är ju bra att ha till stranden på sommaren, om det kommer besökare som fryser, om man är hundvakt, om om om om.... Jag kan alltså inte göra mig av med dem. Tänker att jag ska ta de gamla till stranden och sen slänga, men tar ändå hem dem och tvättar istället och till hösten åker de in i en prydlig hög i garderoben till nästa år.

Ungefär samma med kläder. Tänker att jag ska använda de håliga och slitna kläderna, bara en gång till och sen slänga, men så åker de i tvätten och jag tänker, bara en gång till, de är ju så sköna... Lyxproblem, jag vet, men kul att se hur ni andra tänker och gör ;-) Jag vill faktiskt sluta med att köpa en massa, men det är alltså inget allvarligt problem jag diskuterar.

Jag är nog så tråkig att jag skarpt funderar på VAR jag ska ha dem. Inte sällan resulterar det i att jag inte vet. T.ex. att jag har ett par älskade ljusstakar på det stället där de nya skulle passa. Och dem vill jag inte ta undan. Så de snygga nya stannar i butiken.

Jag resonerar helt enkelt så att jag tittar, tycker det är snyggt, läckert, lockande - men vet att jag inte behöver det och låter någon annan köpa.

Jag har mina saker länge. Köper jag något och det slits ut eller går sönder gråter jag lite inombords. Levde länge med en man som köpte nytt och billigt. Vi hade säkert 100 skruvmejslar,. Hälften minst förstörda i eggen. Jag dog lite av det. Jag har en av varje sort och det är av god kvalité. Heminredning och kläder funkar lite likadant.

 

[aprilmaj]

Det går bra att gifta sig till också.
Om man har förmågan att stå ut med det livet.
Det är en inre egenskap som man bär med sig.

Nja, så har jag inte förstått det. Då är man "bara" ingift. För äkta vara krävs generationer av överklass bakåt i leden.

Nu vill jag veta: Vad är det för inre egenskap som krävs för att stå ut? Och vad innebär "det livet"?

Inredningen i bilden ovan gillar jag skarpt! MEN jag skulle inte vilja städa, bara ha den.

 

[Inte_Ung]

Vad är det för inre egenskap som krävs för att stå ut? Och vad innebär "det livet"?

Ett oändligt överseende med allt.
Inget går att ändra, särskilt vad gäller möbler och inredning.
Man är aldrig ledig utan arbetar alltid, 24/7.
Det är en del annat också, kanske en egen tråd för det?

 

[Inte_Ung]

Inredningen i bilden ovan gillar jag skarpt! MEN jag skulle inte vilja städa, bara ha den.

Den är kanske fin på bild men fullständigt omöjlig att leva i.

 

[aprilmaj]

Det är en del annat också, kanske en egen tråd för det?

Ja, starta en!

 

[aprilmaj]

Man är aldrig ledig utan arbetar alltid, 24/7.

Där föll det. Jag tycker om att lata mig.

 

[Sleepy]

fullständigt omöjlig att leva i.

Varför?

 

[stjarnhimmel]

Det är mer en egenskap för att klara av att vara överklass.
Denna lånade bild är i samma stil som min Mormors hem var.
Det krävs en viss personlighet för att stå ut med något sådant.

Vissa delar av det där tycker jag är fint. Men - jag tycker det känns för tungt. Skulle behöva lättas upp lite...

 

[Och_Aye]

Alltså, vill du ha en förändring är det nog "bara" självdisciplin du behöver dig en släng av.
Köp inte en massa nytt så länge du har oanvända saker hemma, t ex. Köp inte heller något nytt utan att kasta iväg något annat du inte använder osv.

 

[Inte_Ung]

Jag är nog så tråkig att jag skarpt funderar på VAR jag ska ha dem.

Ja det där är ett problem.
Så jag köper inget.
Det får inte plats.

 

[Inte_Ung]

Varför?

Det går inte att röra sig bland antikviteterna.
Man skall inte gå på de äkta mattorna och för att spela på flygeln med tangenter av elfenben och ebenholts så måste händerna vara oklanderligt rena.
Framför allt så är det trångt och rörigt.
Det är ett helt företag att sätta sig med en kopp kaffe.

Först, det måste finnas plats på något bord.
Byxorna måste vara rena nog.
Det måste vara ett underlägg på bordet för att skydda intarsian.

Överklasstest:
Vet ni vad intarsia är?

 

[Inte_Ung]

Vissa delar av det där tycker jag är fint. Men - jag tycker det känns för tungt. Skulle behöva lättas upp lite...

Visst.
Men en del av det hela är att inget, och då så är det verkligen inget, får flyttas på eller säljas.

 

[aprilmaj]

Överklasstest:
Vet ni vad intarsia är?

Det vet jag, så jag måste vara smygöverklass.

 

[Inte_Ung]

Det vet jag, så jag måste vara smygöverklass.

Ett poäng till där.
Plus att du skulle stå ut i inredningen på bilden.
Akta dig du kan hamna där om du inte är försiktig.

 

[Koltrast]

Det går inte att röra sig bland antikviteterna.
Man skall inte gå på de äkta mattorna och för att spela på flygeln med tangenter av elfenben och ebenholts så måste händerna vara oklanderligt rena.
Framför allt så är det trångt och rörigt.
Det är ett helt företag att sätta sig med en kopp kaffe.

Först, det måste finnas plats på något bord.
Byxorna måste vara rena nog.
Det måste vara ett underlägg på bordet för att skydda intarsian.

Överklasstest:
Vet ni vad intarsia är?

Det är nog inte bara överklassen som vet vad intarsia är. Allt det andra du beskriver har jag upplevt i flertalet hem idag. Hem fyllda av designklassiker och arrangemang på dyra soffbord som omöjliggör att man använder bostaden annat än som förevisningsobjekt och utställningslokal.