Sv: Hur mycket servar ni er medryttare? (långt)
Hm... nej, om det hade varit min häst skulle jag inte låta min vän fortsätta.
Jag tycker sånt där är så konstigt... jag menar, det är ju halva upplevelsen att pyssla i stallet!?
Jag gick med på att vara medryttare på en bekants häst, men med reservation för att det mest skulle handla om stalljobbet. Jag hade tappat den mesta ridkunskapen då, och nu är det ännu värre. Hästen var delvis ridskolehäst och jättesnäll, så jag kunde rida ut på skogsmulleturer utan att "förstöra" honom eller utsätta oss för fara trots att jag red rätt uselt.
Men som sagt, mest handlade det om stall-avlastning, han skulle ju tittas till, gosas med och skötas om, boxen skulle mockas och fodret skulle blandas. Då slapp hon åka dit den dagen, och det var liksom det som var tanken. Jag tog även hand om hennes insläpp och fodringar den dagen jag hade hand om hästen.
Som sagt, jag säger det igen, själva stalljobbet är ju jättemysigt! Att få släppa in en ren och ryktad häst i en nymockad box och höra honom mumsa på sitt foder medan snön yr utanför...
Jag har haft flera medryttarhästar och själva grejen är ju att göra det som ägaren vill. Och om det inte handlar om ren vanskötsel (blev en gång tillsagd att jag
visst kunde rida fast medryttarhästen var halt, men det vägrade jag och slutade hos henne rätt snart efter det) så får man kanske sätta sin egen vilja och åsikter lite åt sidan... Eller byta till en annan häst.