Hur mycket kan man älska ett barn?

[doglover]

Sitt egna eller någon annans?

Jag, personligen kan inte beskriva i ord hur mkt jag älskar min son.
Men visst brukar det vara så?
Ens barn är ju del av en själv och jag skulle ge mitt liv för mitt barn.

Jag förstår inte hur en förälder medvetet kan lämna sitt barn som min mor gjorde.

Jag förstår det ännu mindre ända sedan jag fick mig en underbar liten son.

Vad är det med barn som gör det så underbart?

 

[nevin]

Sv: Hur mycket kan man älska ett barn?

Ja du, hur mycket kan älska dem? Bra fråga, jag vet att jag skulle kunna gå genom eld för mina ungar.

Pratade med stora pojken (som inte bor hemma just nu) och kände hur hjärtat svämmade över av lycka över min fina son! Han är 16 år, piercad, håret är kolsvart, han har haft en tuff sommar som slutade lite katastrofartat, han är lång, smal och lite butter - men han är min fina förstfödda pojke

Min lille prins är min lille ängel, hur söt och go´som helst, jag gråter en skvätt varje dag över att han är min . Han ler, leker och kommunicerar med oss, och när han levererar ett av sina asgarv så tror jag hjärtat ska brista av lycka!

 

[Ryver]

Sv: Hur mycket kan man älska ett barn?

Ja det är svårt att föreställa sig innan man blir förälder hur mkt man kan älska dom ! Jag tycker att det bara förstärks mer och mer ju längre tiden går!! Just nu väntar vi på nr:2 (om två veckor) och det känns konstigt att man ska kunna älska någon annan på samma sätt som nr:1 om ni förstår mig..? Men det gör man ju givetvis!

 

[Lupin]

Sv: Hur mycket kan man älska ett barn?

Jaa du...hur långt är ett snöre? Oändligt!

 

[ancan]

Sv: Hur mycket kan man älska ett barn?

Kärleken till ett barn är den största -det största människan förmår att älska.
En kärlek så totalt kravlös.
Finns det krav i kärleken så är den inte äkta enligt mig...

Många säger "Jag går genom eld o vatten för mitt barn".
Eller " Jag gör vad som helst för mitt barn" osv.

För några år sedan satt jag mig ner och funderade över dessa uttalanden, och vad som ligger bakom.
Och hur man skulle hantera förlusten av ett barn...

För mig är kärleken till mina barn så stor att jag inte ens klarar av att tänka tanken på hur livet skulle bli om "det värsta" hände mina barn...

 

[nevin]

Sv: Hur mycket kan man älska ett barn?

Jag kan inte heller tänka tanken "hur blir det om jag förlorar något av, eller båda mina barn".

Nu har kärleken till mitt ena barn satts på prov dock, den stora sonen behövde helt andra mammainsatser än de vanliga. Det var det tuffaste jag någonsin gjort, och att dessutom veta innerst inne att det beror på mammakärleken är så jäkla hårt. Jag gråter varje dag över det beslutet jag var tvungen att ta, men jag vet ju att det här är för hans skull, även om han inte kan se det själv utan ser mig som "bad mama"

Jobbigt, men när jag redan nu ser resultat av det kan det ändå vara värt det.

 

[Lupin]

Sv: Hur mycket kan man älska ett barn?

Det är väl det dr Phil kallar "tough love" och jag tycker du är

 

[Brandgul]

Sv: Hur mycket kan man älska ett barn?

Men "belöningen" kommer sen När han inser att du gjorde det för hans bästa.

Vi hade faktiskt en pedagogisk diskussion på jobbet igår om "barns bästa" och visst kom det upp att vissa saker gör vi för att vi tror att det är barnets bäst. Det kan barnet inte själv veta för de vet inte allt. Vi vet så klart inte heller allt, men vi gör det ju med god intention.

En dag kommer han att vara tacksam och inse att du gjort det av kärlek!!

 

[ancan]

Sv: Hur mycket kan man älska ett barn?

Jag kan inte heller tänka tanken "hur blir det om jag förlorar något av, eller båda mina barn".

Nu har kärleken till mitt ena barn satts på prov dock, den stora sonen behövde helt andra mammainsatser än de vanliga. Det var det tuffaste jag någonsin gjort, och att dessutom veta innerst inne att det beror på mammakärleken är så jäkla hårt. Jag gråter varje dag över det beslutet jag var tvungen att ta, men jag vet ju att det här är för hans skull, även om han inte kan se det själv utan ser mig som "bad mama"

Jobbigt, men när jag redan nu ser resultat av det kan det ändå vara värt det.

Jag VET vad du går igenom....har haft en del tuffa dagar/perioder med mina, numera vuxna barn också.

Men de svårasta besluten gör man av den största kärleken - och det är dom som gör ondast, men som oftast ger mest tillbaka till slut.

Jag fick för flera år sedan ta ett mkt hårt beslut i en fråga angående min dotter...
Hon grät, skrek och hotade... "trodde att du älskade mig - Jag trodde aldrig att DU skulle svika mig " osv....

Idag säger hon ofta att det var det bästa beslut jag tagit vad det gäller hennes uppväxt....

Idag hade hon själv gjort detsamma om hon varit i min sits...

Så många styrkekramar till dig - man tar sig igenom det, det viktiga är att man gör allt det som står i ens makt att göra...även om det känns tungt just då...

 

[nevin]

Sv: Hur mycket kan man älska ett barn?

Tack för era snälla ord!

Det känns som omj ag stal ts tråd här, så jag återgår till hennes fråga, vad är det med barn som gör det så underbart? Svårt att säga, jag vet bara hur härligt det är att vakna på morgonen, titta ner till lillen i sin säng och mötas av världens gulligaste och största leende

 

[Björk]

Sv: Hur mycket kan man älska ett barn?

Jag förstår inte hur en förälder medvetet kan lämna sitt barn som min mor gjorde.

Beroende på när man lämnar sitt barn ifrån sig så kan jag faktiskt förstå att man klarar det utan att sakna just personen/barnet. Under det första dygnet på BB så kände jag en stark beskyddarinstinkt för Viggo och en glädje över att han var här hos oss. Men jag kände ju inte honom; hans egna person så att säga. Så; om jag i det skedet hade lämnat honom så skulle jag inte sakna just honom eller min kärlek till honom utan mera sakna "idén" och kärleken till ett barn.

Efter ytterligare några dygn kom ju mer av en kärlekskänsla. Efter ca 1 dygn är jag inte säker på att jag hade känt igen honom i en stor sal med 50 andra barn. Efter 2 dygn hade jag definitivt gjort det!

Nu är han 7 veckor och den där kärleken växer sig starkare och starkare för varje dag! *fäller nästan en tår*. Alldeles nyss gick han med pappa på deras första "egna äventyr" (med en flaska bröstmjölk i beredskap). De har varit själva hemma när jag åkt iväg, men nu gick de till farmor - det är bara några hus bort, men när jag såg dem gå kände jag mig rörd till tårar över all kärlek som väller upp inom mig för honom. Och också över det faktum att sambon och Viggo har en så bra relation!

Vad är det med barn som gör det så underbart?

Jag tror det är den "fullkomliga egotrippen" på något sätt. Barnet är ju en förlängning av en själv och också helt beroende av en själv. Det är en ovillkorlig kärlek man känner. Det är en sån glädje att känna att han behöver verkligen mig och sin pappa, att vi är de som känner honom bäst! Även om mormor och farmor är vanare vid barn i allmänhet och har goda kunskaper och en nära relation till honom så är det ändå jag o sambon som känner honom bäst - som han har den största närheten till! Det känns så skönt i hjärtat.

 

[doglover]

Sv: Hur mycket kan man älska ett barn?

kärleken växer ju starkare för varje dag som går.

varje dag som går, så lär dom sig nya saker och man är så stolt.

när man lämnar sina barn? min mamma lämnade oss när min bror var 11, jag var 19 och min syster 21. visst, vi var ju vuxna men det kändes ju ändå att hon inte ville ha oss längre. ännu värre var det ju för min bror.

de elaka tankarna jag har tänkt om min mamma, vill jag absolut inte att min son ska tänka om mig. jag är inte perfekt, men jag kommer aldrig att lämna honom.

 

[Tajger]

Sv: Hur mycket kan man älska ett barn?

Sitt egna eller någon annans?


Jag förstår inte hur en förälder medvetet kan lämna sitt barn som min mor gjorde.

Det finns ingen gräns, inget "hur mycket".
MEN jag kan första om man lämnar när man själv känner sig otillräcklig, om man tror att barnet får det bättre utan mig, eller nåt sånt.
Känner ett par mammor som låtit pappan ha barnet boende hos sig vid separation, och ju äldre jag blir, ju mer kan jag förstå.
Men där har annars inte jämlikheten kommit långt - en del tycker fortfarande att en mamma som lämnar är modig, en man är väl en skitstövel - vad är skillnaden?

Har det på ganska nära håll - att mamman brutit upp från barn och man för "den stora passionen, och en del uttalar sig faktisk att mamman är "modig". Och visst - samhällets dom är hård!

Håller med tidigare talare, bara tanken på att förlora ett av mina barn känns som ett stort, svart hål.

 

[Björk]

Sv: Hur mycket kan man älska ett barn?

när man lämnar sina barn? min mamma lämnade oss när min bror var 11, jag var 19 och min syster 21. visst, vi var ju vuxna men det kändes ju ändå att hon inte ville ha oss längre. ännu värre var det ju för min bror.

de elaka tankarna jag har tänkt om min mamma, vill jag absolut inte att min son ska tänka om mig. jag är inte perfekt, men jag kommer aldrig att lämna honom.

Oj! Var ni så stora när hon lämnade er. Det är svårbegripligt, det håller jag med om....

 

[Björk]

Sv: Hur mycket kan man älska ett barn?

Men där har annars inte jämlikheten kommit långt - en del tycker fortfarande att en mamma som lämnar är modig, en man är väl en skitstövel - vad är skillnaden?

Har det på ganska nära håll - att mamman brutit upp från barn och man för "den stora passionen, och en del uttalar sig faktisk att mamman är "modig". Och visst - samhällets dom är hård!

Jag har inte alls samma erfarenhet! Mammor som av någon anledning inte har vårdnad om sina barn eller helt lämnar dem hör jag mycket mer "snack" om än om män som gör detsamma. När/om en pappa har ensam vårdnad så tas det för givet att mamman troligen haft psykiska problem eller missbruksproblem.

I ett fall jag känner till var det en mamma som flyttade ca 20 mil till en storstad och lät barnet bo kvar hos pappan på uppväxtorten. Barnet var ca 10-11 år då. De har delad vårdnad, men av praktiska skäl träffar barnet bara mamma varannan helg (som de flesta helgpappor med andra ord). Jag antar att de såg det som bäst för barnet att bo kvar i hemmiljön. Där har inte snacket varit nådigt om den kvinnan kan jag säga....

 

[CillaW]

Sv: Hur mycket kan man älska ett barn?

Absolut, totalt, gränslöst, hur mycket som helst.

And the some.

 

[IrpaSnirpa]

Sv: Hur mycket kan man älska ett barn?

Bara tanken på att inte få träffa Saga varje dag får mig att vilja kräkas..

Jag går igenom en halvtuff period just nu och jag tänker många gånger att sambon och Saga förmodligen skulle ha det bättre utan mig.. Nu vet jag att det inte är så, men tankarna finns.. Men då går jag och luktar och snuffsar på henne och inser att jag skulle gå under.. Vad som än krävs så kommer jag se till att jag alltid är med henne och min sambo..

För jag vet att han älskar henne lika gränslöst som jag och jag skulle aldrig vilja veta att jag på något sätt tar ifrån henne sin pappa..

Sen älskar jag ju min sambo gränslöst också..

 

[chrysler]

Sv: Hur mycket kan man älska ett barn?

Älskar min son så det gör ont, sedan jag fick barn har jag även blivit mer känslig när det gäller andras barn.
Som tex när man bara kollar serier där föräldrar dödas & barnen blir lidande, kan inte ens se sånt på tv mer.

Eller när jag läste om psykfallet i USA som dödade en hel familj, lillpojken sist som försökte räcka få batterier i telefonen så han kunde ringa efter hjälp, sån ångest!
Vill aldrig att sånt ska få hända mitt barn & jag åker nästan aldrig heller bil mer för att jag är så orolig att min son ska bli moderslös om ngt händer mej.
Det går inte att föreställa sig hur mkt det går att älska ngn innan man får barn!