mumrikan
Trådstartare
Har fått en ny tränare som jag är både positiv och lite skeptisk till. Det är lite svårt eftersom han är en barsk överste som är chef för hela stallet och därigenom ägare till min foderhäst och nu har han sett ut mig och syrran till sina små projekt så jag kan inte byta.
Men han är kunnig så det är ingen katastrof egentligen, men han är inte någon man kan diskutera med vilket jag gjort med alla tidigare tränare här på militärridskolan i Bolivia.
Jag har bara tränat för honom tre gånger så han ville att vi skulle börja från början och rida framåt-nedåt innan vi samlar ihop. Så långt är allt väl eftersom det ju är vettigt att han vill veta att jag inte bara dragit ihop hästen.
Men Porthos är en lite knepig häst som egentligen inte är korrekt byggt för att vara ridhäst och därför har jag under det året jag ridit honom alltid fått ha alternativa lösningar. Innan jag började rida honom hade han aldrig gått någon dressyr. Hans hals är byggd "rakt fram" vilket tex innebär att han aldrig lyfter huvudet rakt upp när han ska hoppa som de flesta hästar kan. Den höjd som brukar räknas som "normal" när man spänner en martingal är max vad han kan lyfta, men är inte så bekvämt för honom. När han betar måste han böja båda frambenen på ett konstigt sätt så det ser ut som han ska ramla framlänges, helst äter han högt ogräs.
När jag har ridit framåt-nedåt har jag därför inte fokuserat så mycket på huvudet utan jag har låtit honom få lite friare tyglar, drivit fram så att jag känt ryggen höjas och bakbenen arbeta. Men han har inte mer än väldigt kort haft huvudet lägre än att mulen varit i höjd med bogspetsen.
Problemet är att så länge han inte går riktigt mycket framåt-nedåt får jag inte börja samla ihop.
Jag är väldigt envis av mig så nu har jag i två dagar kämpat för att få honom dit inför lektionen imorgon, men jag lyckas inte få ned huvudet mer än någon centimeter till. Jag rider med låga mjuka händer, ett lätt stöd i tygeln och mycket volter och tempoväxlingar. Efter ett tag känner jag att han släpper, att han vilar mer på steget, lyfter ryggen och trampar. Men han har inte huvudet närmare marken ändå.
Jag vet inte vad mer jag ska göra. Det känns som ett konstigt problem för av alla hästar jag tidigare ridit så har detta aldrig varit svårt så länge hästen inte är spänd.
Jag antar att jag måste fortsätta jobba honom för att få ned huvudet, även om det nog tar några veckor eller månader.
Men kan en häst vara byggd så att det är omöljigt eller extremt svårt för dem att sänka huvudet eller tror ni att jag helt kan ha missat att han är lösgjord och att han därför aldrig har huvudet långt ned?
Jag kan tillägga att när jag skrittar på långa tyglar har han alltid halsen rakt fram och aldrig mer ned förutom om han frustar eller nosar på marken.
Men han är kunnig så det är ingen katastrof egentligen, men han är inte någon man kan diskutera med vilket jag gjort med alla tidigare tränare här på militärridskolan i Bolivia.
Jag har bara tränat för honom tre gånger så han ville att vi skulle börja från början och rida framåt-nedåt innan vi samlar ihop. Så långt är allt väl eftersom det ju är vettigt att han vill veta att jag inte bara dragit ihop hästen.
Men Porthos är en lite knepig häst som egentligen inte är korrekt byggt för att vara ridhäst och därför har jag under det året jag ridit honom alltid fått ha alternativa lösningar. Innan jag började rida honom hade han aldrig gått någon dressyr. Hans hals är byggd "rakt fram" vilket tex innebär att han aldrig lyfter huvudet rakt upp när han ska hoppa som de flesta hästar kan. Den höjd som brukar räknas som "normal" när man spänner en martingal är max vad han kan lyfta, men är inte så bekvämt för honom. När han betar måste han böja båda frambenen på ett konstigt sätt så det ser ut som han ska ramla framlänges, helst äter han högt ogräs.
När jag har ridit framåt-nedåt har jag därför inte fokuserat så mycket på huvudet utan jag har låtit honom få lite friare tyglar, drivit fram så att jag känt ryggen höjas och bakbenen arbeta. Men han har inte mer än väldigt kort haft huvudet lägre än att mulen varit i höjd med bogspetsen.
Problemet är att så länge han inte går riktigt mycket framåt-nedåt får jag inte börja samla ihop.
Jag är väldigt envis av mig så nu har jag i två dagar kämpat för att få honom dit inför lektionen imorgon, men jag lyckas inte få ned huvudet mer än någon centimeter till. Jag rider med låga mjuka händer, ett lätt stöd i tygeln och mycket volter och tempoväxlingar. Efter ett tag känner jag att han släpper, att han vilar mer på steget, lyfter ryggen och trampar. Men han har inte huvudet närmare marken ändå.
Jag vet inte vad mer jag ska göra. Det känns som ett konstigt problem för av alla hästar jag tidigare ridit så har detta aldrig varit svårt så länge hästen inte är spänd.
Jag antar att jag måste fortsätta jobba honom för att få ned huvudet, även om det nog tar några veckor eller månader.
Men kan en häst vara byggd så att det är omöljigt eller extremt svårt för dem att sänka huvudet eller tror ni att jag helt kan ha missat att han är lösgjord och att han därför aldrig har huvudet långt ned?
Jag kan tillägga att när jag skrittar på långa tyglar har han alltid halsen rakt fram och aldrig mer ned förutom om han frustar eller nosar på marken.
