Hur mycket förändras "världen" egentligen!?

[Swat]

Jag befinner mej i den åldern där alla runt omkring har barn. Vissa ett andra flera... Vi har inga, men jobbar på saken

Mina vänners största problem är att de inte hinner vara något annat än mamma/pappa. De har inga "egna liv" och ingen av tjejerna har hållit kvar vid något intresse utanför hemmet.

Av den orsaken är alla väldigt snabba att påtala för mej att mitt liv - som det är idag - är ett minne blott, så fort en liten parvel kommer in i bilden!
Självklart förstår jag att jag inte ens kan föreställa mej hur det är att även ha en liten att ta hänsyn till och anpassa mitt liv efter, men...

Måste verkligen HELA världen stanna upp och/eller förändras?!

Är det helt stört omöjligt att både hinna vara mamma/pappa och i mitt fall aktivt tränande/tävlande hund-ägare?!

Är det verkligen en omöjlig ekvation att både kunna vårda ett litet barn och samtidigt träna hund några dagar/vecka?

I det "tränings-gäng" jag tränar är alla redan inställda på att den dag vi får barn kommer alla få hjälpa till med "barnpassandet" den stund jag kör mina hundar på planen/går mitt spår/kör mitt uppletande eller what ever. Flera i gruppen har redan stora barn och för dem är detta ett "normalt förfarande"
Medan mina "icke hund-vänner" ser detta som helt förklastligt.

Vad säger ni nyblivna och erfarana mammor/pappor?

/Swat

 

[vindvissla]

Sv: Hur mycket förändras "världen" egentligen!?

Så vitt jag vet är det rätt så många här som håller på med både hästar och har små barn. Det handlar ofta om att prioritera, och många prioriterar bort saker som hästeri eller annan träning just för att de vill vara med sina barn. De är bara små en kort period och sen kan man ofta ta upp sina intressen igen.

Å andra sidan går det precis lika bra att fortsätta med träning om man vill det, ett pyttebarn sitter gärna i sjal eller sele om du ska ut i skogen och ett lite större barn som kan gå själv tycker säkert det är jättespännande. Annars har man ju ofta en pappa med i bilden också, och ibland mor- och farföräldrar som kan hjälpa till att passa.

Det låter ju jättebra att ni ska hjälpa till att passa varandras barn när ni spårar, det kommer säkert funka toppenbra!

 

[Comfort]

Sv: Hur mycket förändras "världen" egentligen!?

jag fick en dotter för tre månader sen, men har behållt mitt liv utanför (förutom jobbet då). I torsdags hämtade jag till och med en ny häst som ska utbildas från grunden!
Moa får helt enkelt följa med på alt vi gör, åka och handla, hälsa på kompisar, rida osv. Jag har sån tur att hästen bor hos pappa, där även min syster har sina hästar, så jag får planera in när de är där så har jag barnvakt.

Jag tror att det är väldigt olika om man vill behålla sitt "liv" man hade innan, man börjar ett helt nytt liv när man får barn.
Jag skulle kunna vara hemma 24 timmar om dygnet bara för att mysa med Moa, men det passar inte in på hur jag är. Men på andra passar det säkert. Intressena ändras när man får barn, dina vänner kanske tycker sina gamla intressen är så intressanta längre helt enkelt. De som inte har barn förstår inte vilken kärlek man har till sina barn, inget annat blir liksom lika viktigt längre!
Man får andra intressen, hur olika bebisbajs kan se ut till exempel

Fast det låter konstigt attinga av dina vänner gör det de brukade När jag tänker på mina vänner som har barn så är det inte många av dem som inte gör nåt annat är är mamma + jobbar, och en del av de som är det hade inget annat innan heller.

Det låter ju jättebra att ni har folk som är beredda att vara barnvakter när du vill ägna tid åt hunden!

Se det inte som att du offrar nåt när du får barn, det är ingenting mot vad du får!

 

[Swat]

Sv: Hur mycket förändras "världen" egentligen!?

Skönt att höra!

Jag vet ju inte alls hur jag kommer bli som mamma - jag kanske bara vill sitta i soffan och titta på mitt underverk!

Min fråga kommer sej inte av att jag tycker att jag kommer behöva offra något, utan mer för att jag verkligen inte vill bli en "stilla-sittande" mamma som bara är aktiv på facebook, håller på med scrapbooking eller på sin höjd promenerar med någon mamma ur föräldragruppen.
Vilket tyvärr är fallet med vissa i min bekantskapskrets...

Flera har dessutom avyttrat både häst/hund/katt och flyttat från hus till lägenhet för att de inte hunnit med något annat än barnet.

/Swat

 

[Calazirya]

Sv: Hur mycket förändras "världen" egentligen!?

Jag ska inte sticka under stolen med att livet förändras för det gör det helt klart på många plan.

Men jag tror det hela är rätt mycket upp till en själv om hurvida man blir låst eller om man ser möjligheter trots att man har en knoddis. Jag väljer att inte se Ella som ett hinder därför får hon hänga med på det mesta.

Jag kör lydnad/spårar m.m med Ella på ryggen om så är, oftast är hon med sin pappa när jag och hunden tränar. Självklart finns tiden att tävla för mig, jag har dock valt att lägga tävlingspressen på hyllan under en period. Nu i och med nytt år och äldre bebis så ska jag satsa mer på tävling, men det hade alla ggr fungerat tidigare också

Den stora förändringen ligger i att mitt barn alltid måste komma först oavsett, men det är inget offrande i sig och självklart går det att kombinera barn och hobby ..

 

[ameo]

Sv: Hur mycket förändras "världen" egentligen!?

Det är väl så att man oftast inte har varken tid eller lust att ägna lika mycket tid och möda åt sin hobby som innan man fick barn, men därifrån är steget rätt långt till att sluta med hobbyn helt.
När min äldsta föddes insåg jag snabbt att det tog mer tid än jag hade förväntat mig och då fattade jag beslutet att sänka min ambitionsnivå och bestämde mig för att inte få dåligt samvete för att jag t.ex inte hann med att rykta alla hästarna varje dag.
Men då kan man ju också ha i bakhuvudet att min gubbe veckopendlade till jobb så jag skötte om gården och djuren själv i veckorna.
Nu har jag 4 barn och ungefär lika många hästar (antalet har varierat lite..) och med min låga ambitionsnivå fungerar det utmärkt. Jag åker på lite utställningar med ponnyerna, utan barn för att få lite egentid.

 

[maiagull]

Sv: Hur mycket förändras "världen" egentligen!?

kl

Naturligtvis förändras livet! Det blir aldrig som innan. Sen hur man hinner, vill och kan göra det man har gjort innan är nog väldigt individuellt. Jag har fortfarande häst och eget företag. Och inte hinner jag med hästen som jag gjorde innan jag fick barn. Nu är min dotter 3,5 år och enklast var det väl på ett sätt när jag var mammaledig. Då gick det ju att lämna henne nån timme hos farmor för att hinna till stallet mellan amningarna. Nu är det väldigt lite tid att spela på. Dygnet har fortfarande 24 timmar... Men det går.
Det enda som jag verkligen inte var förberedd på före jag fick barn var inte det praktiska. Hon kan ju vara hemma med sin pappa när jag är i stallet. Men jag vill ju faktiskt vara med henne när hon är vaken på kvällarna och hitta på nåt med på helgerna. . Det var nåt som jag inte hade förstått.

 

[Minta]

Sv: Hur mycket förändras "världen" egentligen!?

Allt blir ju vad man gör det till och jag tror inte det finns några hinder att göra det man vill även om man har barn. Om man inte bortser från väldigt stora planer som att bestiga Mount Everest eller nåt.

Vi har två små barn och jag börjar läsa på universitetet nu och börjar rida igen på medryttarhäst 3 gånger i veckan. Samtidigt är min make föräldraledig tills han får jobb.
Det blir lite pusslande och planerande med hämtning och lämning hos dagmamma, storhandla etc.

Sedan händer det ju att man får lägga saker på is ett tag. Jag valde att sälja hästen eftersom hon inte hade funkat att ha samtidigt som barn. Jag planerar att skaffa egen häst igen när barnen är större, men då blir det en mindre krävande häst. Och så får det vänta tills dottern slutat rymma till skogs så fort jag vänder ryggen till. Det är en fördel om ett eller båda barnen kan följa med ibland och just nu skulle det inte fungera.

Våran hund fick nöja sig med korta promenader när jag var gravid andra gången efterson jag knappt kunde röra mig på grund av foglossning. Tjock blev hon och uttråkad var hon, men hon överlevde det med. Hon får stå ut med trista promenader där vi kommer fram med barnvagnen just nu, eftersom vår lille vägrar sitta i sjal eller bärsele.

 

[Mabuse]

Sv: Hur mycket förändras "världen" egentligen!?

De som inte har barn förstår inte vilken kärlek man har till sina barn, inget annat blir liksom lika viktigt längre!

Fast det där får nog stå för dig, av alla de mammor jag känner är det en enda som skulle passa in på den beskrivningen. För henne är barnen det absolut viktigaste av allt i alla lägen. För alla andra mammor jag känner så är barnen viktiga, visst, men det är partern, jobbet, intressena, familjen - ja, helt enkelt resten av livet också.

Att alla som har barn känner en kärlek som ingen som inte har barn kan förstå låter också lite maxat.

Jag tror man ska akta sig för att upphöja sina egna känslor till allmän lag. Människor känner och tänker olika.

 

[Swat]

Sv: Hur mycket förändras "världen" egentligen!?

Jag har nog ett helt stim "min kärlek till mitt barn är viktigare än ALLT kompisar"

Skönt i alla fall att höra att det är fler än jag som i alla fall inte siktar på att bli en latte drickande, bloggande mamma

Hur det sedan blir får väl framtiden utvisa!

Ni kanske får läsa ett inlägg av mej om något år där jag sålt alla hundar och katter och huset och sitter i en lägenhet och är mamma till 200%

/Swat

 

[Calazirya]

Sv: Hur mycket förändras "världen" egentligen!?

Jag vet inte om jag skulle använda just ordet kärlek.

Men mitt barn är viktigast på så sätt att hon kommer först vid ett större avgörande, även om det jag måste försaka också kan ha otroligt stor betydelse i mitt liv.

 

[Mabuse]

Sv: Hur mycket förändras "världen" egentligen!?

Jag har nog ett helt stim "min kärlek till mitt barn är viktigare än ALLT kompisar"

Skönt i alla fall att höra att det är fler än jag som i alla fall inte siktar på att bli en latte drickande, bloggande mamma

Hur det sedan blir får väl framtiden utvisa!

Ni kanske får läsa ett inlägg av mej om något år där jag sålt alla hundar och katter och huset och sitter i en lägenhet och är mamma till 200%

/Swat

Jag hoppas inte!

Skämt åsido, det måste vara fruktansvärt att vara barn till en sån mamma, för hur kan man nånsin flytta hemifrån och skaffa ett eget liv, om man är det enda som betyder något för sin mamma? Med en sån förälder känns det ju bäddat för skuldkänslor, och en mamma som ständigt kommer ge en dåligt samvete - hur ska den mamman kunna hitta nån glädje i tillvaron, när livets mening lever sitt eget liv?

Så jag ser det snarast som ett skräckscenario, om inte för mamman så för barnet.

 

[Comfort]

Sv: Hur mycket förändras "världen" egentligen!?

lite önödigt hårda ord .

du kan ju omöjligt veta att det inte är så som jag skrev, eller hur? jag hade också svårt att förstå det, bara för 4 månader sen.

Givetvis är det olika från till person till person hur man känner för sina barn, men om du går och frågar de du känner om vad som är bäst i deras liv skulle nog de flesta säga deras barn, tror jag.

fast jag skrev faktiskt inte att inget annat blir viktigt längre, utan att det inte är lika viktigt längre.

Livet blir annorlunda med barn , givetvis. Man kan inte leva som innan eftersom det finns en (minst) som kräver tid av en.

men det betyder inte att livet blir mindre bra

 

[Comfort]

Sv: Hur mycket förändras "världen" egentligen!?

Jag hoppas inte!

Skämt åsido, det måste vara fruktansvärt att vara barn till en sån mamma, för hur kan man nånsin flytta hemifrån och skaffa ett eget liv, om man är det enda som betyder något för sin mamma? Med en sån förälder känns det ju bäddat för skuldkänslor, och en mamma som ständigt kommer ge en dåligt samvete - hur ska den mamman kunna hitta nån glädje i tillvaron, när livets mening lever sitt eget liv?

Så jag ser det snarast som ett skräckscenario, om inte för mamman så för barnet.

äh, raderat.

 

[Mabuse]

Sv: Hur mycket förändras "världen" egentligen!?

lite önödigt hårda ord .

du kan ju omöjligt veta att det inte är så som jag skrev, eller hur? jag hade också svårt att förstå det, bara för 4 månader sen.

Givetvis är det olika från till person till person hur man känner för sina barn, men om du går och frågar de du känner om vad som är bäst i deras liv skulle nog de flesta säga deras barn, tror jag.

fast jag skrev faktiskt inte att inget annat blir viktigt längre, utan att det inte är lika viktigt längre.

Livet blir annorlunda med barn , givetvis. Man kan inte leva som innan eftersom det finns en (minst) som kräver tid av en.

men det betyder inte att livet blir mindre bra

Uhm, jo, det är klart jag kan veta att alla föräldrar inte känner en kärlek som ingen som inte har barn kan förstå, eller att om man har barn är inget annat viktigt. Eller menar du att alla jag känner ljuger för mig?

Oavsett hur jag själv kommer att känna det när jag har barn, så kvarstår ju alla dessa mammor som inte känner så. Även om jag skulle få någon sorts knäpp och helt plötsligt hädanefter tycka att barnet var det enda som betydde ngt för mig, så innebär ju inte det att alla mammor känner så, eller hur? Alltså kan jag faktiskt veta att det är så att alla mammor inte känner det du känner, eftersom jag känner till många mammor som inte gör det. Din tes att alla känner som du är alltså redan motbevisad. Vad jag känner eller inte känner är irrelevant, och skulle bara göra samplet marginellt större.

Man kan inte leva som innan när man blir sambo, man kan inte leva som innan när man byter jobb, man kan inte leva som innan när man skaffar häst, man kan inte leva som innan om man blir sjuk - barn är inte det enda som förändrar livet så att det inte blir som innan. Visst kan det vara så för vissa, men långt ifrån alla.

För dem som inte kan få barn är det dessutom rätt tråkigt att höra uttalanden i stil med att barn är såååå underbart, folk som inte har barn kan aldrig förståååå. Nä, och folk som inte bor i stan kan inte förstå hur det är, och folk som inte har djur kan inte förstå det, och tusen andra saker. Man kommer aldrig kunna förstå allt här i livet, för man kan inte uppleva allt.

 

[Comfort]

Sv: Hur mycket förändras "världen" egentligen!?

jamen, jag skrev ju just det, att det är olika

Det jag menar är att har man inte barn vet man inte hur man kommer känna för dem, oavsett vad det betyder. Det finns människor som älskar sina barn över allt annat, och det finns de som inte vill behålla dem alls.

"helt plötsligt hädanefter tycka att barnet var det enda som betydde ngt för mig" men.. det har jag väl inte heller påstått? bara för att jag älskar mitt barn betyder väl inte det att jag inte älskar min sambo, mina katter, min häst, min familj eller kroppkakor?
det ena utesluter inte det andra.

Och vart skrev jag att alla måste tycka som jag?

äh jag lägger ner nu, jag tror att vi har gått om varandra nånstans på vägen

 

[Mabuse]

Sv: Hur mycket förändras "världen" egentligen!?

Fast du skrev inte "jag", du skrev "man". Man = alla. Jag = min upplevelse. Det är rätt stor skillnad på att skriva "för mig blev ingenting annat viktigt längre" eller "för alla som får barn blir ingenting annat viktigt längre". Det första kan absolut stämma, det andra vet jag är felaktigt, eftersom jag känner människor som har barn, men som ändå inte tycker att inget utom barnen är viktigt längre. Alltså är påståendet falskt.

 

[Druvan]

Sv: Hur mycket förändras "världen" egentligen!?

Så länge man har ETT barn är det hyffsat enkelt att fortsätta träna hundar, hästar etc. Men jag märker på min omgivning att när man skaffar barn nr två slutar dom flesta med sina fritidsintressen. Man hinner helt enkelt inte. Själv har jag bara ett barn och kommer nog inte att skaffa fler. Har fyra hundar och tre hästar som jag helst vill kunna fortsätta träna och aktivera.. Men det är väldigt tabu att säga så! Vi blir utskällda så fort vi bara visar oss bland folk för att vi inte vill ha fler . Men våran lilla familj känns faktiskt komplett som den är, och jag vägrar bli en sån som skaffar två barn bara för att följa någon sorts standard och sedan sitter och klagar på hur jobbigt det är och vilken tidsbrist man har..

 

[Calazirya]

Sv: Hur mycket förändras "världen" egentligen!?

Men även om comfort skrev fel ( dvs man istället för jag, som verkar vara en generellt återkommande felskrivning ? ) så skrev hon faktiskt inte att allt förutom barnen förlorar sin vikt i ens liv eller hur.

Hon skrev att inget blir lika viktigt längre och iaf jag gör skillnad på att allt tappar sin vikt vs att barnet blir det viktigaste !

Jag kan hålla med Comfort i det jag tror att hon menar. Jag känner iaf som så att även om det finns mycket som är av stor vikt i mitt liv så är det min dotters välbefinnande som kommer först!

 

[mino]

Sv: Hur mycket förändras "världen" egentligen!?

Men det är ju inte bara kärleken som förändrar att man sätter barnen först utan det är ju också fråga om copingstrategier. Båda mina barn har sovit lite halvdåligt och jag som har lättstörd sömn och svårt att somna om när jag blir väckt har varit väldigt trött under perioder. När man har småbarn, särskilt fler än ett, så är man tvungen att prioritera ganska hårt för att orka driva runt familjen, i alla fall om man tänker sig att ha ett heltidsjobb vid sidan om.

Sen tycker jag att det är lite intressant hur många det är som inte har barn (mig själv inkluderad för några år sedan) som tror att de ska bli så himla unika och speciella och ABSOLUT inte reagera som de flesta andra. Det finns ett sånt stort behov av att definiera sig bort från allt det där mammaorienterade och fördöma de "tragiska" kvinnor som "gett upp allt" och går där i sina vindtygsjackor och lättskötta frisyrer. Så här ett par år in i föräldraskapet märker jag att jag känner mycket mer sympati för kvinnor över lag och jag förstår kvinnors villkor bättre. Det är inte så jäkla lätt att få ihop det, oavsett hur många som tjatar om att det bara är en fråga om inställning att hänga på sig ryggsäcken och fotvandra med familjen i Nepal.