psychogrrl
Trådstartare
I senaste numret av Cavallo var det en stor artikel om en liten studie de gjort. 15 ryttare fick rida med en dragmätare på vardera tygel. En av dessa var en westernryttare och resten var dressyrryttare, alltifrån "medelmåttor" till Ingrid Klimke.
Resultatet är väldigt intressant! Nu kan jag ju inte lägga ut kurvorna här tyvärr. Svårt att sammanfatta också. Westernryttaren hade iaf minst tryck på tyglarna. Hos dressyrryttarna var det stora skillnader.
Vad jag reagerade på är att man på kurvorna ser att i tex skritt pendlar det upp och ner i takt med hästens gång (huvud-halsrörelser). Alltså ökar och minskar trycket i hästens mun hela tiden. Det måste ju vara för att de håller handen stilla och inte följer med i hästens rörelser? Vid en av kurvorna där de delat upp vänster och höger hand och visat i olika varv har ryttaren i höger varv en jämn kontakt på ytter. I texten står det då att yttertygeln inte "ger efter", men är det inte en jämn kontakt man är ute efter? Inte en som pendlar mellan 0,5 och 1,5 kg (i vardera hand, alltså 1-3 kg totalt)?!
Några av ryttarna klagade på att mätaren som vägde 280 gram påverkade hästen, men att de vande sig snabbt.
Vad de kunde komma fram till var att hos unghästar är trycket lägre än hos mer välutbildadde hästar. När de sedan kommer upp till piaff och passage minskar trycket igen.
Vid halt hade flera av dressyrryttarna obehagligt mycket tryck i tyglarna, över 12,5 kg (mätaren gick bara upp till 12,5) på vardera tygel, alltså 25 kg på hästens tunga! Westernryttaren la inte mer än 3 kg i vardera tygel vid halt. En av de bättre dressyrryttarna la ca 8 kg i vardera tygel.
Det handlar alltså hos dessa ryttare inte om kontakt på ett par gram (mer än hos westernryttaren), utan på flera kilogram!!
De visade också röntgenbilder på en häst med bett i munnen och vid olika tryck på tygeln (forskare Dr. Peter Witzmann). Testerna visar på att ett välanpassat enkelbrutet tränsbett INTE slår upp i gommen. All tyngd läggs på tungen. Om hästen går utan nosgrimma och trycket blir för stort öppnar den munnen, men spänner inte tungan. Om hästen har nosgrimma (på bilden hannoveraner) och trycket blir för stort spänner hästen tungan för att putta fram bettet. Om hästen höjer huvudet eller ryttaren rider med hög hand slår bettet oundvikligen i de första kindtänderna.
Det finns även en till studie gjord av Dr. Hilary Clayton i USA. Kanske det går att hitta mer om den studien på nätet?!
Jag rekomenderar Cavallo (jag läser den tyska, men tror den finns i Italien också) väldigt mycket!! www.cavallo.de
Resultatet är väldigt intressant! Nu kan jag ju inte lägga ut kurvorna här tyvärr. Svårt att sammanfatta också. Westernryttaren hade iaf minst tryck på tyglarna. Hos dressyrryttarna var det stora skillnader.
Vad jag reagerade på är att man på kurvorna ser att i tex skritt pendlar det upp och ner i takt med hästens gång (huvud-halsrörelser). Alltså ökar och minskar trycket i hästens mun hela tiden. Det måste ju vara för att de håller handen stilla och inte följer med i hästens rörelser? Vid en av kurvorna där de delat upp vänster och höger hand och visat i olika varv har ryttaren i höger varv en jämn kontakt på ytter. I texten står det då att yttertygeln inte "ger efter", men är det inte en jämn kontakt man är ute efter? Inte en som pendlar mellan 0,5 och 1,5 kg (i vardera hand, alltså 1-3 kg totalt)?!
Några av ryttarna klagade på att mätaren som vägde 280 gram påverkade hästen, men att de vande sig snabbt.
Vad de kunde komma fram till var att hos unghästar är trycket lägre än hos mer välutbildadde hästar. När de sedan kommer upp till piaff och passage minskar trycket igen.
Vid halt hade flera av dressyrryttarna obehagligt mycket tryck i tyglarna, över 12,5 kg (mätaren gick bara upp till 12,5) på vardera tygel, alltså 25 kg på hästens tunga! Westernryttaren la inte mer än 3 kg i vardera tygel vid halt. En av de bättre dressyrryttarna la ca 8 kg i vardera tygel.
Det handlar alltså hos dessa ryttare inte om kontakt på ett par gram (mer än hos westernryttaren), utan på flera kilogram!!
De visade också röntgenbilder på en häst med bett i munnen och vid olika tryck på tygeln (forskare Dr. Peter Witzmann). Testerna visar på att ett välanpassat enkelbrutet tränsbett INTE slår upp i gommen. All tyngd läggs på tungen. Om hästen går utan nosgrimma och trycket blir för stort öppnar den munnen, men spänner inte tungan. Om hästen har nosgrimma (på bilden hannoveraner) och trycket blir för stort spänner hästen tungan för att putta fram bettet. Om hästen höjer huvudet eller ryttaren rider med hög hand slår bettet oundvikligen i de första kindtänderna.
Det finns även en till studie gjord av Dr. Hilary Clayton i USA. Kanske det går att hitta mer om den studien på nätet?!
Jag rekomenderar Cavallo (jag läser den tyska, men tror den finns i Italien också) väldigt mycket!! www.cavallo.de