Hur man som fet blir behandlad.

[Tonto]

Åker jag till släkten i norrbotten ser jag betydligt fler överviktiga personer än jag gör här i Sthlm innerstad där jag bor. Det är påtaglig skillnad!

Min sambo var chockad över att alla var så smala här när han flyttade till Stockholm ifrån London. Jag ses som smal när jag åker dit, men här får jag höra att jag är allt från smal till mullig beroende på vem som glor.

 

[prallan]

Min sambo var chockad över att alla var så smala här när han flyttade till Stockholm ifrån London. Jag ses som smal när jag åker dit, men här får jag höra att jag är allt från smal till mullig beroende på vem som glor.

Om någon påstår att du är något annat än smal, måste de ha någon dold agenda

 

[bettysmatte]

Min sambo var chockad över att alla var så smala här när han flyttade till Stockholm ifrån London. Jag ses som smal när jag åker dit, men här får jag höra att jag är allt från smal till mullig beroende på vem som glor.

Ja, vi är nog rätt viktfixerade i Sverige, tyvärr. Det är min uppfattning också.

 

[alazzi]

En till i klubben...jag har gått upp minst 20 kilo sen jag började med antidepressiva. Tyvärr.

Jag hade inte "ens" medicin att skylla på, jag gick upp 10 kg på 2 månader genom att sluta rida. Så jag lider med dig/alla som går upp i vikt av mediciner... Tror mamma gick upp 30 kg av en sort hon fick när hon var deprimerad

 

[Brisa]

Ja, vi är nog rätt viktfixerade i Sverige, tyvärr. Det är min uppfattning också.

Ja, otäckt nog är även sjukvården överdrivet fixerad som många redan berättat om. Var på födelsedagsmiddag häromdan, svågern fyllde 40 och hade därför nyss genomgått en stor hälsoundersökning. Och feedbacken var att han måste gå ner i vikt. Och nu snackar vi om en muskulös kille med inget fett på magen alls. Har de inte ögon att se med, undrar både han och jag?

En kompis till systern har också nyss gjort samma undersökning och fick samma kommentar. Hon jobbar som polis, är vältränad och har skinn på näsan så hon drog helt sonika upp tröjan och undrade vilket fett som borde bort. Sen ifrågasatte hon hur man kan sitta med näsan i papper och läsa BMI, men inte använda ögonen alls. Och hur sköterskan tror att såna kommentarer tas emot av nån som har minsta anlag för ätstörningar...

Vi tror liksom att vikten är svar på allt när det gäller hälsan. Och missar helheten.

 

[Luff]

Nej, man förväntas inte skratta. Det är inte roligt att bli förolämpad så varför lära barn att det är ok? Man svarar med extremt allvarligt ansikte att man är tjock för att man äter barn och säger dom otrevliga saker så frågar man varför dom är så ouppfostrade. Barn frågar saker ja, men det är upp till föräldrarna att tidigt visa att vissa saker får dom bara fråga hemma för att folk kan bli ledsna annars.

Kan ju säga att om man säger till ett barn som är i frågefasen att dom inte får fråga om vissa saker så kommer dom att fråga om det eller det är sådant man inte får fråga om...
Det kommer att låta; -Mamma, nu vill jag fråga tanten där om hon har bäbis i magen men du har sagt att jag inte får fråga det så då väntar jag tills vi kommer hem.
Det är BARN - inte programmerbara datorer.

 

[Angel]

Kan ju säga att om man säger till ett barn som är i frågefasen att dom inte får fråga om vissa saker så kommer dom att fråga om det eller det är sådant man inte får fråga om...
Det kommer att låta; -Mamma, nu vill jag fråga tanten där om hon har bäbis i magen men du har sagt att jag inte får fråga det så då väntar jag tills vi kommer hem.
Det är BARN - inte programmerbara datorer.

Men då har barnet ju i alla fall börjat att förstå så det är i vilket fall bättre än att i princip trakassera folk öppet.
Självklart har de en egen vilja och det är i grunden bra att de frågar saker men det innebär inte att det är ok att låta dom bete sig hur som helst när som helst.

 

[Migo]

Men då har barnet ju i alla fall börjat att förstå så det är i vilket fall bättre än att i princip trakassera folk öppet.
Självklart har de en egen vilja och det är i grunden bra att de frågar saker men det innebär inte att det är ok att låta dom bete sig hur som helst när som helst.

Det är väl ändå ganska magstarkt att kalla det trakasserier när nyfikna småbarn lär sig om sin omvärld genom att interagera med främmande?

Och det säger jag som hatar att umgås med ungar - men jag har full förståelse för att vi som medmänniskor är en del av deras fostran. Om de säger något som sårar, berätta det för dem!

 

[Angel]

Det är väl ändå ganska magstarkt att kalla det trakasserier när nyfikna småbarn lär sig om sin omvärld genom att interagera med främmande?

Och det säger jag som hatar att umgås med ungar - men jag har full förståelse för att vi som medmänniskor är en del av deras fostran. Om de säger något som sårar, berätta det för dem!

Kanske skulle formulerat det som att om någon som varit äldre än ett småbarn sagt liknande saker så hade det varit trakasserier.

Jag har aldrig fått några otrevliga kommentarer eller frågor från barn men ser det absolut inte som mitt uppgift att uppfostra andras barn om jag inte medvetet sätter mig i en situation där det kan förväntas av mig. Befinna mig på allmän plats är inte en sån situation. Men nu spårar det kanske lite iväg från trådens ämne.

 

[Migo]

Kanske skulle formulerat det som att om någon som varit äldre än ett småbarn sagt liknande saker så hade det varit trakasserier. Jag har aldrig fått några otrevliga kommentarer eller frågor från barn men ser det absolut inte som mitt uppgift att uppfostra andras barn om jag inte medvetet sätter mig i en situation där det kan förväntas av mig. Befinna mig på allmän plats är inte en sån situation.

It takes a village.

 

[Amha]

Barn frågar saker ja, men det är upp till föräldrarna att tidigt visa att vissa saker får dom bara fråga hemma för att folk kan bli ledsna annars.

Gud jag hoppas att jag aldrig behöver stå och skämmas för att mina barn säger något riktigt olämpligt men om det sker är det ju fullt rimligt att man som förälder påpekar att man inte säger så medan den "utsatta" hör. Mest av respekt för denne tycker jag. Det värsta som finns är när ungar är otrevliga/klankar ner (vilket de sannolikt inte är medvetna om) och föräldrar bara står och ser på. Sjyssta förutsättningar för framtiden för dessa barn... Eller inte

 

[kevina]

Det är väl ändå ganska magstarkt att kalla det trakasserier när nyfikna småbarn lär sig om sin omvärld genom att interagera med främmande?

Och det säger jag som hatar att umgås med ungar - men jag har full förståelse för att vi som medmänniskor är en del av deras fostran. Om de säger något som sårar, berätta det för dem!

Det hade väl varit en sak om det bara var barn som sa så. Men barnens kommentarer är en påminnelse om hur verkligheten ser ut och hur vissa ser på en.
Därför gör det ont. Och därför vill vissa av oss bara få försvinna när de kommentarerna kommer.

 

[kevina]

Gud jag hoppas att jag aldrig behöver stå och skämmas för att mina barn säger något riktigt olämpligt men om det sker är det ju fullt rimligt att man som förälder påpekar att man inte säger så medan den "utsatta" hör. Mest av respekt för denne tycker jag. Det värsta som finns är när ungar är otrevliga/klankar ner (vilket de sannolikt inte är medvetna om) och föräldrar bara står och ser på. Sjyssta förutsättningar för framtiden för dessa barn... Eller inte

Det tycker jag är en bra tanke. Att inte ignorera utan säga ifrån och förklarar att någon kan bli ledsen.
En vän till mig var med om att hans barn sa att "Pappa han har samma färg som bajs" om en person som passerade...
Jag tror inte barnet hade menat något illa med det heller...

 

[Amha]

Det tycker jag är en bra tanke. Att inte ignorera utan säga ifrån och förklarar att någon kan bli ledsen.
En vän till mig var med om att hans barn sa att "Pappa han har samma färg som bajs" om en person som passerade...
Jag tror inte barnet hade menat något illa med det heller...

Ouch... Det hade varit jobbigt att höra. Även om skadan är skedd när orden ramlat ur munnen på barnen inbillar jag mig att det åtminstone kan bli ett litet plåster när jag i egenskap av vuxen nära barnet talar om att andras utseende (i det här fallet) ska man låta bli att kommentera. Barnen är ju svåra att styra som sagt, däremot är det på plats att man som vuxen försöker rädda situationen efter bästa förmåga. Att ignorera är inget vidare sjysst mot den som eventuellt blev ledsen. Om man ber om ursäkt till personen eller korrigerar barnet direkt är väl kanske mindre viktigt. Bara man försöker.

 

[kevina]

Ouch... Det hade varit jobbigt att höra. Även om skadan är skedd när orden ramlat ur munnen på barnen inbillar jag mig att det åtminstone kan bli ett litet plåster när jag i egenskap av vuxen nära barnet talar om att andras utseende (i det här fallet) ska man låta bli att kommentera. Barnen är ju svåra att styra som sagt, däremot är det på plats att man som vuxen försöker rädda situationen efter bästa förmåga. Att ignorera är inget vidare sjysst mot den som eventuellt blev ledsen. Om man ber om ursäkt till personen eller korrigerar barnet direkt är väl kanske mindre viktigt. Bara man försöker.

Ja och sen tänker jag att man som förälder även kan prata med barnen när de börjar komma upp i den åldern. Prata om att människor är olika stora och ser olika ut och såna saker. Och jag tror det är viktigt hur man själv som förälder också pratar dvs pratar jag om att vara tjock som något negativt och pratar jag mkt om vikt etc.

 

[kevina]

När barn har kommenterat mitt utseende har jag nog aldrig varit med om att en vuxen har bett om ursäkt eller börjat prata med barnet om att vi pratar inte på det sättet. Eller jo.. en gång hände det men det var en bekant till mig vars son frågade varför jag var så ful.
Jag tror aldrig det hänt annars. Föräldrar brukar bara ignorera en- de tittar inte ens åt ens håll. Istället skyndar de snabbt vidare.

 

[Amha]

Ja och sen tänker jag att man som förälder även kan prata med barnen när de börjar komma upp i den åldern. Prata om att människor är olika stora och ser olika ut och såna saker. Och jag tror det är viktigt hur man själv som förälder också pratar dvs pratar jag om att vara tjock som något negativt och pratar jag mkt om vikt etc.

Ja det kan man ju tycka är självklart. Mina barn ser ju tack och lov alla möjliga utseenden, relationer etc men det är ju ingen garanti för att det inte trillar ur några "obekväma" frågor ibland. Tyvärr. Det är helt enkelt så det kan vara när barnen lär sig. Jag kan jämföra med hur många gånger vi fått förklara på en halvtimme att barnet ska sitta ner i tåget för att inte riskera att vurpa. Minnet är bra men kort.

 

[kevina]

Ja det kan man ju tycka är självklart. Mina barn ser ju tack och lov alla möjliga utseenden, relationer etc men det är ju ingen garanti för att det inte trillar ur några "obekväma" frågor ibland. Tyvärr. Det är helt enkelt så det kan vara när barnen lär sig. Jag kan jämföra med hur många gånger vi fått förklara på en halvtimme att barnet ska sitta ner i tåget för att inte riskera att vurpa. Minnet är bra men kort.

Nej det är ingen garanti.
Men om man ska acceptera att barn gör så så måste det också finnas en acceptans att vissa av oss därför inte tycker det är så roligt att umgås med barn.
Det är väldigt tabu att säga att man tycker barn är jobbiga att umgås med för man blir ledsen av deras kommentarer och för att man tycker det är svårt att umgås med barn eftersom de är gränslösa på det sättet.

 

[Mineur]

Min sambo var chockad över att alla var så smala här när han flyttade till Stockholm ifrån London. Jag ses som smal när jag åker dit, men här får jag höra att jag är allt från smal till mullig beroende på vem som glor.

Ja, vi är nog rätt viktfixerade i Sverige, tyvärr. Det är min uppfattning också.

Jag håller med. Min sambo, som är britt, brukar säga till mig att "take off your Swedish glasses" när jag tittar mig i spegeln och säger att min kropp är för bred/stor/fel på annat sätt. Vilket jag tyvärr gör då och då.

Jag träffade även en svensk tjej här borta som (mest på skämt, men lite på allvar) sa att hon tycker att det är så skönt att komma tillbaka hit efter en Sverigeresa, för här känner hon sig så smal och snygg (sorgligt för övrigt hur ofta de orden används ihop, som om de vore villkorslöst synonyma på något vis)!

 

[Amha]

Nej det är ingen garanti.
Men om man ska acceptera att barn gör så så måste det också finnas en acceptans att vissa av oss därför inte tycker det är så roligt att umgås med barn.
Det är väldigt tabu att säga att man tycker barn är jobbiga att umgås med för man blir ledsen av deras kommentarer och för att man tycker det är svårt att umgås med barn eftersom de är gränslösa på det sättet.

Naturligtvis. Du behöver inte gilla någon egentligen. Däremot kommer det ju vara svårt att undvika barn då de är "överallt".