Jag tror att det är lite av problemet. Hunden har antagligen haft hela sitt liv på sig att finslipa bogserandet av den som hänger i kopplet. Nu ska du lära in nånting helt annat. Det kräver en stor insats av dig, både i tid och kunnande. Jag tror själv på att hitta en metod som passar på dig och hunden, sen bita sig fast i den och jäklar i havet inte ge sig. Sen tror inte jag på konsekvens, utan träna när du tränar, där emellan så skiter du i hunden. Jag kan föredra selar av VGV-typ, till bogserare, den som fäster fram. Finns även bra modeller från Rukka, som fäster fram De har jag på hunden "när jag skiter i den". Sen när jag tränar så har jag vanligt halsband och "nu jäklar är det du som går följsamt i koppel". Ju oftare du tränar, ju snabbare framsteg.
Men jag tycker att det låter som om du är väldigt konsekvent med hur du jobbar med koppelgåendet
Sen finns det en annan aspekt med koppelgåendet, som kanske kan uppfattas som orättvist, och det handlar om hur man som ekipage uppfattas av omgivningen. Det är skillnad i hur omgivningen uppfattar en människa som bogseras fram av en cocker spaniel än en som bogseras fram av en rottis. Även om problemet är detsamma och hundarna är lika ofarliga, så har man som ägare en skyldighet gentemot sina medmänniskor och gentemot rasen att den "farliga hunden" är en fin rasrepresentant på stan.
Skaffar man en "tuffare" hund, så krävs det också av föraren att göra det där "lilla extra" som signalerar att man har kontroll på sin hund. Tyvärr.