Fia-Lina
Trådstartare
Det blir långt det här, men hoppas ni orkar. Vill lämna en liten bakgrund som kanske besparar er en del frågor!
Har ett litet russ som sällskapshäst, men tanken var att hon skulle köras som motion, och inte bara gå och äta.
Vi började köra vid lucia, och efter att ha provat innan och sett att hon gick lugnt framför kärran fick hon följa med och lussa. Ägaren har intygat att hon är en erfaren dam, nu 16 år, som varit med på lucia i ridhuset, utklädd, lugn att köra, bokstavligen inte rädd för tåget osv. Det är seriöa människor, som hellre lämnar ut på foder än säljer, för att hon inte ska börja vandra runt mellan ägare, då hon tar ganska lång tid på sig att acklimatisera sig på ett nytt ställe.
Nåväl, när vi lussade hände sig det att hon inte ville stå still vid ett tillfälle. När jag tog tag ordentligt i grimskaftet reste hon sig, och det ville sig inte bättre än att hon slog runt.
Senare fick jag veta att hon är känslig för tryck mot nacken, och det var det hon gick emot. Jag visste inte, utan höll emot lite för länge
Ingen större skada skedd, hon var helt lugn efteråt, men tyvärr var kärran obrukbar, pga att skacklarna pekade i "sydväst"! Sedan blev det halt, och det hela lades på is
Sedan dess har vi tömkört en hel del, både jag och båda döttrarna som är 11 och 13.
Nu har vi alltså börjat om.
I lördags körde äldsta dottern, och jag gick bredvid. Allt gick bra, hon hade bara lite bråttom när vi skulle vända.
Igår var det ombytta roller, jag i kärran och dottern till fots.
När jag kom i kärran drog hon genast iväg, och när jag ptroade och förhöll, så blev hon väldigt lätt i framändan, och började sas hoppa åt sidan. Jag fick henne att gå framåt, och vi bar iväg. Så länge hon
får gå framåt är allt bra, pigg som sjutton. Jag travade lite, och det blev galopp en gång, men inget problem att sakta av.
En halt provade jag på hemvägen, och då var dottern snabbt framme med lite godis när hon stannade.
När vi kom hem ville hon inte stå stilla när jag skulle kliva ur. Vi hade inte varit ute så länge, för kärran är lite felviktad och behöver byggas om, och hennes bröstsele är inte heller den bästa, så vi tar bara korta turer, har jag tänkt.
Jag kom precis ur, då ville hon dra iväg igen, och när jag bromsade så lättade hon i fram igen! Ingen stegring, men tendensen finns där.
Känns obehagligt efter erfarenheten från lucia, annars skulle jag inte bry mig så mycket.
Åhh, så långt, hoppas någon orkat läsa!
Jag behöver alltså hjälp med hur jag ska träna henne i att stå still. Hon har svårt för det både i stallgången (uppbunden), när man leder henne och när man tömkör. Det är som om hon vill att det ska hända saker. Med ett litet barn på ryggen är hon hur snäll som helst, som om hon känner ansvar
Lotta
Har ett litet russ som sällskapshäst, men tanken var att hon skulle köras som motion, och inte bara gå och äta.
Vi började köra vid lucia, och efter att ha provat innan och sett att hon gick lugnt framför kärran fick hon följa med och lussa. Ägaren har intygat att hon är en erfaren dam, nu 16 år, som varit med på lucia i ridhuset, utklädd, lugn att köra, bokstavligen inte rädd för tåget osv. Det är seriöa människor, som hellre lämnar ut på foder än säljer, för att hon inte ska börja vandra runt mellan ägare, då hon tar ganska lång tid på sig att acklimatisera sig på ett nytt ställe.
Nåväl, när vi lussade hände sig det att hon inte ville stå still vid ett tillfälle. När jag tog tag ordentligt i grimskaftet reste hon sig, och det ville sig inte bättre än att hon slog runt.
Senare fick jag veta att hon är känslig för tryck mot nacken, och det var det hon gick emot. Jag visste inte, utan höll emot lite för länge
Ingen större skada skedd, hon var helt lugn efteråt, men tyvärr var kärran obrukbar, pga att skacklarna pekade i "sydväst"! Sedan blev det halt, och det hela lades på is
Sedan dess har vi tömkört en hel del, både jag och båda döttrarna som är 11 och 13.
Nu har vi alltså börjat om.
I lördags körde äldsta dottern, och jag gick bredvid. Allt gick bra, hon hade bara lite bråttom när vi skulle vända.
Igår var det ombytta roller, jag i kärran och dottern till fots.
När jag kom i kärran drog hon genast iväg, och när jag ptroade och förhöll, så blev hon väldigt lätt i framändan, och började sas hoppa åt sidan. Jag fick henne att gå framåt, och vi bar iväg. Så länge hon
får gå framåt är allt bra, pigg som sjutton. Jag travade lite, och det blev galopp en gång, men inget problem att sakta av.
En halt provade jag på hemvägen, och då var dottern snabbt framme med lite godis när hon stannade.
När vi kom hem ville hon inte stå stilla när jag skulle kliva ur. Vi hade inte varit ute så länge, för kärran är lite felviktad och behöver byggas om, och hennes bröstsele är inte heller den bästa, så vi tar bara korta turer, har jag tänkt.
Jag kom precis ur, då ville hon dra iväg igen, och när jag bromsade så lättade hon i fram igen! Ingen stegring, men tendensen finns där.
Känns obehagligt efter erfarenheten från lucia, annars skulle jag inte bry mig så mycket.
Åhh, så långt, hoppas någon orkat läsa!
Jag behöver alltså hjälp med hur jag ska träna henne i att stå still. Hon har svårt för det både i stallgången (uppbunden), när man leder henne och när man tömkör. Det är som om hon vill att det ska hända saker. Med ett litet barn på ryggen är hon hur snäll som helst, som om hon känner ansvar
Lotta