I mitt fall gällde tvånget att man visade hunden att man blev arg när han gjorde fel.
Nu är jag en rätt dålig hundtränare på det sättet att jag kan gå in och träna något som en galning i tre dar och funkar det inte så ger jag upp till nästa gång jag kommer på att jag ska syssla med det.
Har haft problem med att få apporteringen att fungera med min rottis. Han har inte detvstörsta föremålsintresset i stan direkt och vill jag hemskt gärna ha något så låter han mig helst ha det.
Jag har alltså testat "som vanligt", kastat apporten, kampat med apporten, f"rukostapportering" och att gå helt tillbaka till början och klicka in den igen och försöka dra ut på tiden han håller den.
Resultat - min hund har en jäkla sug på apporten och greppar den hemskt gärna - för att ögonblicklingen spotta ut den igen. Kastar man den hämtar han den och släpper den 5 meter ifrån mig.
Som tränaren på vår tävlingslydnadskurs sa "Han TROR att det är att spotta ut den är det som momentet går ut på" men hur vi än försökte få honom att hålla fast den så vill han spottat ut den för att få sin belöning.
Jag frågade lite folk om råd på tripphult och när jag undrade om nån ville visa rent praktiskt så fick jag hjälp av Piru. Han såg problemet och tog hunden och lekte med honom (Brutus tycke redan att han var en skitkul typ ), och sen fick han honom att ta apporten, Då fick han beröm, när han skulle spotta ut den så "fick han skit" av piru. När han höll fast så fick han lugnt beröm och sen drogs han upp och fick röja lite. Och så gjordes det om tills han förstått poängen och jag fick testa. Det fungerade utmärkt och hunden var skitstolt och mallig när han stoltserade med apporten. Har testat hemma med och det verkar fungera fint än så länge.
Jag är allltså SKITTÖNTIG när det gäller att folk ens petar på mina hundar.Jag har fortfarande efter fyra år svårt att se på när min pv går med hundarna eftersom han "inte gör exakt som jag". Dessutom så kör jag mest med köttbullar och trasa, "gör om gör rätt" eller ignorering när det gäller "cirkuskonster" vilket apportering är och såg nog rätt förskräckt ut när han "var arg" på min hund
. Och jag hade i
nte tvekat att bryta om jag inte trodde det skulle fungera eller ge min hund men. Det fungerade som sagt var och hunden var stoltast i stan! Hans ögon lyser upp när apporten kommer fram och både jag och piru är skitkul typer. Men min hund är en rätt okomplicerad och kan ta en avhyvling eller två utan att ta illa vid sig. Det handlade helt enkelt om att visa vad jag ville att han skulle göra och "bli arg" när han inte gjorde så. Fungerar säkerligen inte alls på en del hundar men man får nog känna av vad det.
