Här tror jag svaret finns.
När jag var anställd i staten stod det i mitt kontrakt (ungefär) att anställningsort var hela landet. Det innebar i praktiken att om verksamheten flyttades till annan ort hade man rätt att följa med (har ju hänt ibland att statliga verk flyttas). Dvs tjänsten, inte arbetsorten, var det jag hade rätt till. Om det är en för- eller nackdel kan ju bero på.
Men självklart fick jag ersättning både för restid och kostnader när jag av någon anledning behövde åka från min ordinarie arbetsplats till en annan ort. Minns när jag en period åkte väldigt mycket till en viss stad. Skämtade lite med min chef om han hade omplacerat mig, och han skämtade tillbaka.
Hos den arbetsgivaren fanns även personal med hemmet som stationeringsort eftersom de arbetade på olika tillfälliga arbetsplatser. Har hört om liknande inom privat sektor också men vet inte om det är så fortfarande eller om man ersätter på annat sätt för varierande längd på arbetsresor.