M
martina
Det är så här att min älskade St:Bernhards tik som är nyss fyllda 6 år börjat visa oroande ålderstecken.
För ca ett år sen kunde vet. konstatera att hon hade nedsänkt hörsel.
Detta har vi lärt oss leva med, gestikulerar jag inte så skriker jag
det har fúnkat bra trots allt. Vera och jag har en fin komunikation där en blick ibland kan räcka och vi förstår varandra.
För ca två månader sen började hon bli konstig mot folk som kom (det har börjat bli en del spring här senaste halvåret pga egen verksamhet), hon har alltid varit blyg men ändå glad.
Nu ställer hon sig på altanen och morrar. Hon som aldrig i hela sitt liv har skällt har även kunnat avge ett skall ellr två.
Hon har lite ssvårt att upptäcka saker och folk på avstånd.....
Igår tog det skruv tyckte jag när hon ställer sig o morrar på min pappa (vi bor på samma gård så hon är van att se honom dagligen.)
Frågan är......... kan det vara synen som är kass eller...
ögonen är klara och fina, men visst sånt kan man väll inte se.
Hon hälsar på vissa människor med stor glädje, medans hon var avaktande mot mig när jag kom hem igår sent på kvällen och vi möttes på gården under utebelysningens sken.
Jag blir så ledsen. Hon börjar bli gammal.... men hon är så frisk och levnadsglad..... när tar man beslutet om avlivning.
För ca ett år sen kunde vet. konstatera att hon hade nedsänkt hörsel.
Detta har vi lärt oss leva med, gestikulerar jag inte så skriker jag
det har fúnkat bra trots allt. Vera och jag har en fin komunikation där en blick ibland kan räcka och vi förstår varandra.
För ca två månader sen började hon bli konstig mot folk som kom (det har börjat bli en del spring här senaste halvåret pga egen verksamhet), hon har alltid varit blyg men ändå glad.
Nu ställer hon sig på altanen och morrar. Hon som aldrig i hela sitt liv har skällt har även kunnat avge ett skall ellr två.
Hon har lite ssvårt att upptäcka saker och folk på avstånd.....
Igår tog det skruv tyckte jag när hon ställer sig o morrar på min pappa (vi bor på samma gård så hon är van att se honom dagligen.)
Frågan är......... kan det vara synen som är kass eller...
ögonen är klara och fina, men visst sånt kan man väll inte se.
Hon hälsar på vissa människor med stor glädje, medans hon var avaktande mot mig när jag kom hem igår sent på kvällen och vi möttes på gården under utebelysningens sken.
Jag blir så ledsen. Hon börjar bli gammal.... men hon är så frisk och levnadsglad..... när tar man beslutet om avlivning.