Hur kommunicerar du helst med nära och kära?

[Takire]

Ses på riktigt i första hand. Pratar i telefon i andra hand. Är inte bekväm med video!

 

[Mineur]

Jag avskyr att prata i telefon och är inte helt bekväm med videosamtal heller, inte ens med mina närmaste, så jag föredrar att kommunicera via Messenger eller WhatsApp. Min man har påpekat att jag och mina vänner nästan använder det som man förr använde brev eller mail - vi skriver långa texter med flera stycken, och sen är det helt okej för alla inblandade ifall det tar några dagar att få svar.

För mig är det inte alls konstigt och det passar mig utmärkt, men maken fungerar inte alls på samma sätt utan vill ha lite mer "tempo" i sin kommunikation så han ringer hellre.

Ska dock nämna att detta gör främst med de av mina vänner som jag inte träffar så ofta, de andra hinner jag oftast prata av mig med i person.

 

[skiesabove]

Släkt: sms
Vänner: whatsapp
Sambo: röstsamtal

Ibland ringer jag mamma eller mormor. Men jag föredrar alla gånger text. Då har man tid att fundera, och behöver inte konstant tänka på hur man låter/uppfattas + slipper snappa upp tonläge mm från motparten. Telefon är otroligt mer intensivt än text. Det tar också längre tid för mig att processa ljud än visuellt intryck, så det stressar mig rent allmänt att föra ett samtal med bara ljud. Jag läser mycket läppar i verkligheten, och folk är mer toleranta för små tankepauser ansikte mot ansikte. I telefon hetsar dom och vill ha respons direkt, fast jag kan behöva en stund på mig att fatta vad dom sa + komma på orden jag ska säga. Jag tror inte att nån märker att det är så för mig, men det dränerar mycket energi för mig .

 

[TinyWiny]

Telefonsamtal. Videosamtal händer inte. Avskyr sådant. Då måste jag ju hålla i telefonen och dessutom helst vara stilla för annars säger den jag pratar med oftast att hen blir sjösjuk

 

[Cattis_E]

Just nu är det betydligt jämnare mellan chatt och röstsamtal än jag hade gissat.

 

[tanten]

Har princip bara en släkting och det är avkomman. Messar oftast för att inte störa. (vill inte vara en tjatig och jobbig morsa ) Tycker avkomman får bestämma hur mycket kontakt hen vill ha.

Är det viktigt så ringer jag eller tar en fika med hen på stan.

 

[eventingmania]

Ja. Appen Messenger, som de flesta har länkad till Facebooks chat. Jag tror inte det går längre, men förr kunde man ha messenger utan att ha Facebook också...

De flesta jag känner har gett upp den för länge sedan

 

[pepp]

Med vänner samt syrran - messenger.
Mamma - telefonsamtal.

Avskyr att prata i telefon

 

[Sel]

Telefonsamtal. Videosamtal händer inte. Avskyr sådant. Då måste jag ju hålla i telefonen och dessutom helst vara stilla för annars säger den jag pratar med oftast att hen blir sjösjuk

Jag skulle aldrig använda video via telefonen, det gör jag bara på datorn. Det är också enda gången jag pratar med folk. Är jag inte hemma och parkerad i soffan har jag inte tid.

 

[pepp]

Jag hatar att prata i telefon. Gör det egentligen bara med mina föräldrar. Har en kompis som hellre pratar i telefon och bortsett från när mina föräldrar ringer är hennes samtal de enda jag faktiskt alltid svarar på Har lite olika chatkanaler för olika människor, men de flesta blir ändå messenger.

Edit: Jag hatar om möjligt videosamtal ännu mer. Det händer inte

Relaterar till allt!

 

[Cattis_E]

De flesta jag känner har gett upp den för länge sedan

I min omgivning används den friskt.

 

[MCP]

Nu svarade jag chat, för det är nog det jag använder mig mest av med mina vänner, där talar vi också in röstmeddelande.
Mina föräldrar så är det nog telefonsamtal som är det som gäller, även om meddelanden förekommer där också.

Men när det gäller att ringa så beror det nog på vem det är jag ska prata med, vissa går det enkelt att prata med, vissa så är det kanske inte fullt lika naturligt med.

 

[Masqueradee]

Kompisar: 9 gånger av 10 via Messenger eller WhatsApp. Möjligtvis att jag skriver "kan jag ringa?", ringer man direkt vet man att det antagligen är något akut (personen mår dåligt, sitter och gör någonting och måste ha svar nupåengång).
Familj: allt som oftast börjar det på SMS eller Messenger, men går ofta över till samtal. Typ "kan du ringa mig när du har tid" = vill prata, men behöver inte ha svar exakt nu.

Sen är det ju alltid trevligare att ses, men skulle inte kunna träffa min mamma varje dag, men vi skriver eller pratar i telefon dagligen liksom.

 

[Ninnurur]

Den enda jag ringer är @Houdinie på väg hem från stallet för att berätta hur bäst hästen varit, och det är bara för att jag inte kan skriva när jag kör bil. Annars föredrar jag helt klart chat, om jag måste berätta något öht.

 

[Ullmerkott]

Föredrar att ses irl. Telefon är lite jobbigt när man inte kan använda kroppsspråk, men ändå förväntas både tolka den andre och kommunicera i samma tempo som ett "riktigt" möte. Telefon eller videochatt är dock praktiskt om det är något mer omfattande som ska avhandlas och beslutas om. För allmän uppdatering och vardagsprat föredrar jag messenger, då kan jag svara när jag har tid och ork.

 

[Araminta]

Inte helt på det klara med vad den praktiska skillnaden är mellan sms och chat? Jag använder dem båda helt jämvärdigt beroende på preferensen/tillgängligheten hos mottagaren. En del har inte messenger och andra har jag inte telefonnumret till. Så som sms ser ut nu för tiden så är ju de båda närmast helt lika till utseende och funktion.

Jag har textkommunikation som första steg. Kan ha mycket väl ha längre samtal i text, dock ofta utspritt över flera timmar/dagar. Är också så pass medeltida att jag till och med skriver längre mejl ("brev") till ett par vänner.

Telefonsamtal, med betoning på samtal, har jag med två personer. Min mor och en av mina vänner. De samtalen blir inte sällan uppåt 1,5 timma långa.

 

[startpompe]

Sms, Whatsapp eller likande oavsett vem det är

 

[karamelldrottningen]

Beror på vem det är men Signal, sms, Messenger eller vanlig hederlig ringning. Whatsapp till morbror och någon enstaka till.

 

[TygerTyger]

Just nu är det betydligt jämnare mellan chatt och röstsamtal än jag hade gissat.

Men så är vi också på ett forum. Hade varit spännande att se hur ett tvärsnitt av den vuxna befolkningen tycker.

 

[Mineur]

Jag ser att en del av er nämner röstmeddelande - är det bara jag som hatar detta otyg?! Jag får som tur är inte sådana särskilt ofta, men när jag gör det blir jag alltid superirriterad p.g.a:

1) De pågår ofta i minst 2 minuter vilket innebär att jag hinner glömma frågorna som ställs och sakerna som sägs i första hälften av meddelandet lagom till att vi når andra hälften.
2) De innebär att jag inte har informationen till hands på samma sätt som om det stod i text. Vill jag påminna mig själv om t.ex. vilka datum personen egentligen sa att hen var ledig måste jag lyssna igenom hela grejen igen.
3) Relaterat till ovan: De innebär att jag inte kan söka i konversationen för att hitta info som getts, vilket jag ganska ofta vill göra (typ för att påminna mig om vad kostnaden för resa X skulle vara, eller var i stan ställe Y ligger).
4) Ett röstmeddelande bygger på att jag har möjlighet att gå undan och lyssna aktivt i minst en minut, jämfört med text som jag kan läsa lite diskret när som helst.
5) De blir oftast onödigt långa och pladdriga vilket innebär att de tar upp ännu mer av min tid. Ibland har jag fått meddelanden på upp emot 5 minuter - sjukt störigt!

Kort sagt fattar jag verkligen inte poängen med röstmeddelanden utan föredrar ett vanligt telefonsamtal om personen verkligen inte orkar skriva ner det hen vill säga. Jag gillar som sagt inte att prata i telefon, men då får jag i alla fall en chans att svara och (re)agera på det som sägs i realtid.

Så, tack för att jag fick ventilera lite i denna svåra tid