Sv: Hur införa en "vit jul"?
Något jag har väldigt svårt för, är ölhävande. Folk som dricker öl efter öl efter öl och sen påstår sig inte bli påverkade av 'ett par öl' Jag dricker själv inte öl. Just ölen var ett ständigt trätoämne mellan mig och mitt ex. Detta ständiga physshande med ölburk så snart han var LEDIG!!. Jag utvecklade en stark motvilja mot öl. Han drack aldrig så han blev full, bara som han själv kallade det 'mysigt smålullig' och jag avskydde det. Det gick så långt att han på största allvar menade att så snart han druckit en öl, blev JAG annorlunda. Jo, jag gillade inte ölandet, men han kunde inte förstå att det främst var HAN som blev påverkad av sin jevla öl. Men, knappast efter en öl, lite mer krävdes det för att uppnå den dör förbenade mysiga lulligheten.
Om din omgivning märker skillnad i din kropp efter en halv cider, så kanske du ska ta det väldigt lugnt med alkohol, tänker jag.
Jag tycker om öl. Tyckte det var skittrist som ung att det bara fanns alternativ med alkohol i, tills jag hittade Carlsbergs alkoholfria på ICA. Den är god. Men jag häver inte i mig öl efter öl för det, blir alltid bara en öl, trots ingen alkohol. Det har nog med det här att man ska dricka måttligt att göra, tror jag. Jag har aldrig funderat på att dricka en öl till faktiskt.
Jag gillar starköl också, dansk Tuborg tex. Förresten, jag har ju druckit öl när jag och några till varit ute och tagit en öl efter tenta, sk tentaöl
Två gånger... Fast det var den svagaste varianten på stället. Den ena blev jag påverkad av så jag märkte det tydligt själv, men det var dagen efter ett rejält EPanfall och jag tålde nog ingen alkohol då egentligen, jag borde nog avstått istället
Jag hade fullt upp med att ens hålla mig vaken redan innan jag tog den där ölen.
Där kan jag erkänna att jag inte tänkte riktigt efter och det var inte speciellt sunt alkoholbruk. Men å andra sidan var mina barn inte i närheten varken under förtäringen av ölen eller efteråt hemma.
Det är det där mysigt smålulliga jag avskyr hos andra! Det är vidrigt! Det är det jag vägrar bli alls och därför jag har satt en gräns. Efter en halv cider känner jag av alkoholen i kroppen, resten hälls ut. Jag blir inte mysigt smålullig ens, för det är inte mitt mål. Så att säga att jag ska ta det väldigt lugnt med alkoholen är ju lite onödigt då det ju just är det jag gör. Jag vet min gräns och går inte över den. Jag tycker inte om alkoholpirret i kroppen, den där varma känslan som kan komma, jag skulle kunna drista mig till att säga att den nästan gör lite ont, och jag fattar faktiskt inte att folk tycker det är mysigt!
Jag hoppas att Gravendals päroncider kommer finnas i alkoholfri variant med samma smak av det där sötasyrliga päronvaniljglass smaken. Hoppas kan man ju alltid.