hur hittar man en vettig medryttare? Går det?

[Modest]

kan du förtydliga lite vad du menar med "medryttarhjälp"?
Ekonomisk lättnad är väl en medryttarhjälp?

Eller tänker du mer att "medryttarhjälp" handlar om att man ska längta efter/önska att en medryttare rider hästen?
Att man liksom behöver ridhjälp?

Många vanliga hobby-hästar, som går många timmar i hage, klarar sig ju utmärkt med ridning 2-3-4 dagar per vecka. Eller klarar en periods hel vila, ett par månader brukar det ju gå bra att vila dem antingen under sommarbetesperioden eller på vintern utan att hästen far illa av det.

Så verkligt behov av ridhjälp ser jag som troligen mer ovanligt egentligen (undantaget, förstås, om medryttaren är mer utbildad än häst och ryttare och därmed tillför utbildning till hästen).

Visst, det verkar relativt vanligt att ha dåligt samvete över att inte hinna eller orka rida sin häst 6-7 gånger per vecka, och att man dämpar det onda samvetet genom att låta någon annan rida hästen.

Jag menar att man vill att hästen motioneras x antal gånger i veckan eller själv inte vill åka ut till stallet alla veckans dagar. Tids- och orkesmässig avlastning helt enkelt.

Ambitionsnivå lägger jag inte in i resonemanget överhuvudtaget. Det löser ju sig själv om man som ägare är nöjd med att hästen inte motioneras mer än just så mycket som man själv hinner och vill.

 

[kryddelydd]

@kryddelydd Synd att du verkar ha lite halvdana erfarenheter.

Jag har haft 2 medryttare om man räknar bort min syster.
Bägge har fungerat super i häst, rid och stallsammanhang. Den ena var duktig dressyrryttare och trimmade min unghäst - hon betalade ingenting för det.

Den andra var en tjej på 16 år som ville mysrida, hon betalade 600kr/mån för 1-2ggr/veckan.
Hon upptäckte dock att jag var vän med hennes pojkvän på FB och anklagade mig för att vänsterprassla med honom. Det var, minst sagt, intressant. Därav rev vi kontraktet illa kvickt - på bägges begäran.
Synd på en annars väldigt vettig tjej!

Tack.
(och tack för underhållande historia, den sista).

Sedan spelar det ingen större roll: jag känner inget behov av medryttare vilket gör att det egentligen inte är så viktigt.
Jag berättar om mina erfarenheter i den här tråden eftersom den handlar om svårigheten att hitta matchning...

min "tjej nummer ett" som inte skötte dagar och som ville ha rätt mycket hjälp tröttnade efter ett tag. Lite senare frågade hon igen, och hon fick en chans till med tydlig information om att jag förväntade mig att hon skulle sköta det vi kommit överens om.
Det krånglades en del igen, och hon slutade.
Därefter, något halvår senare, ville hon få prova igen men då tackade jag nej.
I det läget tackade även den andra grannen, som också blivit tillfrågad, nej. Vi upplevde båda att hon visserligen ville men det krånglades för mycket.
Egentligen lite synd om tjejen; ganska ensam där ute på landet och det fanns varken pengar eller engagemang från familjens sida för ridskola eller liknande.
Men det finns gränser för hur mycket ork jag har för socialt engagemang i ung ensam tjej. Och detsamma var det som sagt med den andra grannen.

Nej, lugnast utan medryttare när jag ändå inte känner behovet.
Och jo, jag inser att det kan vara svårt att förstå varför jag accepterat medryttare när jag egentligen inte upplever något behov, men kanske för att jag egentligen är rätt hygglig och kan tänka mig att dela med mig av det jag har. Så länge det inte blir alldeles för besvärligt för mig, vill säga.

 

[kryddelydd]

Jag menar att man vill att hästen motioneras x antal gånger i veckan eller själv inte vill åka ut till stallet alla veckans dagar. Tids- och orkesmässig avlastning helt enkelt.

OK.
Men varför är det ett mer giltigt skäl än ekonomisk avlastning?

 

[Modest]

Jag kan inte se någon principiell skillnad utifrån vilken resurs hästägaren vill åt så länge det rör sig om en resurs. Om hästägaren endast har medryttare då tiden inte räcker till då vill inte hästägaren ha medryttare egentligen utan det handlar om resursen tid istället för pengar.

Så kan man ju filosofiskt se på saken. Men jag tror att man uppskattar medryttaren på ett annat sätt om man faktiskt vill ha praktisk och tidsmässig avlastning, än om man enbart behöver medryttare för att få kalaset att gå runt men egentligen inte är så sugen på att dela med sig av sin häst. Återigen, detta är hur jag resonerar när jag tittar på annonser. Jag vill rida en häst där ägaren faktiskt vill just det, ha hjälp med motion och omhändertagandet av hästen på deltid.

Jag förstår inte varför det ska vara så fel att vilja ha betalt med pengar men helt okej att ta betalt i arbete. Den som snålar in på uppstallningskostnader har dessutom mer behov av hjälp. Rent krasst kan man köpa allt man behöver bara man betalar.

Betalt i arbete? Jag förstår inte riktigt vad du menar.

 

[Modest]

OK.
Men varför är det ett mer giltigt skäl än ekonomisk avlastning?

Jag har inte sagt att något skäl är mer giltigt än något annat. Jag har förklarat hur jag ser på saken utifrån en annons jag läste. Som jag skrev ovan, så tror jag inte att det grundar för ett gott samarbete om ägaren egentligen inte vill ha någon hjälp utöver tillskottet i plånboken.

 

[kryddelydd]

Så kan man ju filosofiskt se på saken. Men jag tror att man uppskattar medryttaren på ett annat sätt om man faktiskt vill ha praktisk och tidsmässig avlastning, än om man enbart behöver medryttare för att få kalaset att gå runt men egentligen inte är så sugen på att dela med sig av sin häst. Återigen, detta är hur jag resonerar när jag tittar på annonser. Jag vill rida en häst där ägaren faktiskt vill just det, ha hjälp med motion och omhändertagandet av hästen på deltid.



Betalt i arbete? Jag förstår inte riktigt vad du menar.

Betalt i arbete.
Precis det du beskrev ovan: hjälp med omhändertagandet av hästen. Arbete som i att lägga tid på att mocka, ställa i ordning foderpåsar eller vad det nu kan handla om.

Sedan är väl inte den som behöver medryttarens praktiska hjälp mer sugen på att "dela med sig av sin häst" än den som är mer intresserad av den ekonomiska hjälpen? Nödvändigtvis?

 

[Modest]

Betalt i arbete.
Precis det du beskrev ovan: hjälp med omhändertagandet av hästen. Arbete som i att lägga tid på att mocka, ställa i ordning foderpåsar eller vad det nu kan handla om.

Sedan är väl inte den som behöver medryttarens praktiska hjälp mer sugen på att "dela med sig av sin häst" än den som är mer intresserad av den ekonomiska hjälpen? Nödvändigtvis?

Det arbetet tillhör ju själva ridandet, tänker jag. Betalt i arbete ser jag mer som att ta jourer, insläpp/utsläpp, etc.

Den som behöver praktisk hjälp vill prioritera andra saker och skulle alltså ha möjlighet att ta hand om sin häst utan hjälp. Då tänker jag att den viljan är starkare än oviljan att dela sin häst. Om man istället vänder på varenda krona för att kunna ha häst och därför söker medryttare så ser jag inte riktigt samma "frivillighet" (även om det ju såklart är frivilligt att häst, hoppas du förstår vad jag menar).

 

[kryddelydd]

Det arbetet tillhör ju själva ridandet, tänker jag. Betalt i arbete ser jag mer som att ta jourer, insläpp/utsläpp, etc.

Den som behöver praktisk hjälp vill prioritera andra saker och skulle alltså ha möjlighet att ta hand om sin häst utan hjälp. Då tänker jag att den viljan är starkare än oviljan att dela sin häst. Om man istället vänder på varenda krona för att kunna ha häst och därför söker medryttare så ser jag inte riktigt samma "frivillighet" (även om det ju såklart är frivilligt att häst, hoppas du förstår vad jag menar).

Jag tror att jag förstår vad du menar, men kan inte relatera till att det ena hjälpbehovet/önskemålet skulle vara mer "legitimt" än det andra.

Men vi får enas om att inte tycka lika.

 

[kryddelydd]

Det arbetet tillhör ju själva ridandet, tänker jag. Betalt i arbete ser jag mer som att ta jourer, insläpp/utsläpp, etc.

Den som behöver praktisk hjälp vill prioritera andra saker och skulle alltså ha möjlighet att ta hand om sin häst utan hjälp. Då tänker jag att den viljan är starkare än oviljan att dela sin häst. Om man istället vänder på varenda krona för att kunna ha häst och därför söker medryttare så ser jag inte riktigt samma "frivillighet" (även om det ju såklart är frivilligt att häst, hoppas du förstår vad jag menar).

Jag var förresten medryttare på en häst under 1½ års tid medan jag pluggade. Avslutade avtalet när jag flyttade.
Det gällde en trevlig, äldre häst ("halvblod" i drygt 25 års ålder).
Jag fick betala en hundralapp i månaden, och red då två dagar per vecka. Detta var drygt 20 år sedan.
Och i ridningen ingick in- eller utsläpp samt mockning.

Skälet till att man sökte medryttare var att hästen behövde hållas igång (en sådan där anläggning som man nog idag inte skulle uppskatta: hästen fick två timmars utevistelse i ganska liten hage, i stadsbebyggelse, och stod på box resten av dygnet förutom den motion den fick) helst dagligen.
Dock tog man också betalt i reda pengar. Och utifrån kostnadsutveckling kan jag idag tycka att det inte var jättebilligt heller.
Dock var både hästägare och jag nöjda med arrangemanget.

 

[Lobelia]

Betalt i arbete? Jag förstår inte riktigt vad du menar.

Det kostar att få någon att mocka och packa mat. Man betalar genom att utföra arbetet.

 

[mackan]

Jag menar att det är så socialt osmidigt att uttrycka sig på det viset så att jag hellre hade varit medryttare hos Greve Dracula.

Alltså jag har skrattat åt denna fantastiska ”jämförelse” hela dagen
Helt underbar

 

[mackan]

Jag vet inte, jag?
I mitt fall är det personer som önskat bli medryttare. Vi har fått kontakt på olika sätt. En som själv kom och frågade (som alltså ridit hos en gemensam granne tidigare).
En som annonserade efter medryttarhäst (den oerfarne som fick prova en stabil häst först).
En som frågade via en gemensam bekant om jag kände till någon som hade häst som gick att vara medryttare till.

Det är väl inte ovanligt att hästägare kan tänkas svara på kontakter från personer som vill bli medryttare?
Det är väl inte alltid hästägaren som står för annonserandet?

Alltså jag trodde du skrev initialt att du inte letat medryttare över huvud taget utan sagt ja på förfrågan? Så då svarar man ju inte på någon annons ?
Annars så ja - självklart om man bestämt sig för att leta medryttare kan man både annonsera själv eller svara på annons , men det var inte det jag trodde varit aktuellt i ditt eget fall som du redogjorde för.

Allmänt knapplån:
Jag har inga synpunkter på att vissa vill ha betalt , lika lite som jag tycker folk bör ha åsikter om folk som inte tar betalt.

Dock tänker jag att det här med ekonomi allmänt inte sällan är lite ”tabu” att låtsas om öppet att man behöver hjälp med just ekonomin, och att många kanske utifrån det istället väljer att officiellt motivera det med att ”rida någon annans häst är en förmån i sig” , ”ryttaren ska tillföra hästen ngt dvs typ utbilda den om ej betalning ska ske” osv?

Det är bara en tanke i sammanhanget/diskussionen.
En tusenlapp eller 500 kr/månad ”som bidrag till skoningen” tex: det är ju mer än hela eller iallafall nästan hela skoningen för en medryttare som rider 2 dagar/vecka och jag själv resten av tiden. Som exempel.

Rent krasst skulle man ju vidare kunna argumentera att om en ”medryttare” faktiskt vidareutbildar hästen så är det mer en beridare man anlitar och sådana brukar ta betalt .
För att ”vända på det”

 

[Lobelia]

Det arbetet tillhör ju själva ridandet, tänker jag. Betalt i arbete ser jag mer som att ta jourer, insläpp/utsläpp, etc.

Har man fullservice så är det dyrare men det finns inget arbete för medryttaren att utföra men ja arbete kan lika gärna vara att ta stallpass. Jag vet flera som rider gratis mot att de tar stallpassen och har själv valt att betala före att stallpass. I det stallet var det dessutom mycket konkret då vi hade "fasta" pris vid försäljning av stallpass. Hästägaren betalade någon annan att göra passen för "mina" pengar.

Den som behöver praktisk hjälp vill prioritera andra saker och skulle alltså ha möjlighet att ta hand om sin häst utan hjälp. Då tänker jag att den viljan är starkare än oviljan att dela sin häst. Om man istället vänder på varenda krona för att kunna ha häst och därför söker medryttare så ser jag inte riktigt samma "frivillighet" (även om det ju såklart är frivilligt att häst, hoppas du förstår vad jag menar).

Behovet av hjälp (ekonomisk eller praktisk) varierar säkert lika mycket. Vissa klarar sig säkert utan om de inte har medryttare medan andra får problem.

 

[mackan]

Det arbetet tillhör ju själva ridandet, tänker jag. Betalt i arbete ser jag mer som att ta jourer, insläpp/utsläpp, etc.

Ang att ha medryttare som tar stallpass/jourer osv så i min erf är det långt ifrån självklart att det godkänns i många stall att någon medryttare gör detta . Inte sällan godkänns det inte att folks medryttare som ”kan komma och gå” med omsättning anlitas av hästägaren att hantera övriga stallets hästar på det viset.
Personligen tycker jag den restriktionen är sund och inte alls orimlig.

 

[carlssonpataket]

@Tassa i min erf. är det inte helt ovanligt, tex Stockholmstrakten, att hästägare nästan är beroende av betalande medryttare för att kunna finansiera sin häst, pga de astronomiska stallhyrorna.

Jag såg en annons från en tjej i stockholm som sökte "medryttare" för ett tag sedan. Personen skulle då göra stallsysslor, longera och promenera, fick ev skritta korta rundor. Ridningen skulle ägaren göra själv. Och till råga på allt så skulle denna "medryttare" betala 1500 i månaden Undrar om hon fick något napp?
Trodde först hon skulle betala 1500 i månaden till den som hjälpte henne, men det var tydligen tvärtom, haha

 

[Lingon]

Vad var det för fel med att skriva ut att betalning önskas?
Eller tänker du att en medryttare behöver känna sig önskad?

typ, åh, jag längtar efter en medryttare så jag annonserar...

Jo, jag är sarkastisk.

Jag har haft "medryttare". Inte för att det behövs, utan mest för att folk har bett om att få rida och jag har tänkt att "ja, det är ju OK. Hästen kan få gå ett par dagar extra i veckan."

Det har slutat med att ena medryttaren, en ung tjej, förväntade sig att jag skulle hjälpa till att bära hinder när hon skulle rida, eller helst skjutsa till tränare och till tävlingar.
Och hon krånglade och skulle byta dagar. Eller lämnade återbud sent (vilket i och för sig inte gjorde så mycket, mer än att jag därmed fick planera om min rid-vecka lite).

Andra medryttaren kom ytterst sporadiskt, vilket möjligen kan hänga ihop med lite luddig överenskommelse gällande hur mycket och hur ofta så det får jag skylla mig själv för. Och upphörde att komma när det blev vinter.

Tredje medryttaren, som var ganska oerfaren, ville rida självständigt när jag inte var hemma. Erfarenheten var så liten att man inte såg att pannbandet var ett pannband, utan lade det som en halv nosgrimma...
men rida ensam ville man.
Det ville inte jag, eftersom jag inte litade på att den personen hade tillräcklig koll. Droppen kom när man hade med sig en bekant som sade att "idag hade jag tänkt rida XXX" utan att det fanns något avtal om att bekantingen skulle rida. Det fanns en häst, alltså utgick man från att det bara var att låna.

Jag bor lite avigt till men har välutbildade hästar som "borde" kunna locka till sig skapliga medryttare, men icke.

När jag sökt medryttarhäst så är det faktiskt högt upp listan över önskemål att hästägaren faktiskt vill ha en medryttare. En hästägare som känner sig tvungen att skaffa medryttare (av olika anledningar) men egentligen inte vill är inte intressant för mig. För mig är relationen med hästägare enormt viktig. Det är speciellt att anförtros att rida någon annans häst och då vill jag känna att jag är önskad och uppskattad. Inte att medryttare är ett nödvändigt ont.

Jag tror att läget är väldigt viktigt för medryttare. Det finns en anledning till att man väljer att vara medryttare istället för att köpa egen häst. Ofta är tiden en stor faktor. Man vill helt enkelt inte pendla för långt/lång tid till en medryttarhäst för tiden finns inte. Jag har 30 min till min och det är nog smärtgränsen för mig då jag har en familj som också behöver min tid.

 

[MiniLi]

När jag sökt medryttarhäst så är det faktiskt högt upp listan över önskemål att hästägaren faktiskt vill ha en medryttare. En hästägare som känner sig tvungen att skaffa medryttare (av olika anledningar) men egentligen inte vill är inte intressant för mig. För mig är relationen med hästägare enormt viktig. Det är speciellt att anförtros att rida någon annans häst och då vill jag känna att jag är önskad och uppskattad. Inte att medryttare är ett nödvändigt ont.

Jag tror att läget är väldigt viktigt för medryttare. Det finns en anledning till att man väljer att vara medryttare istället för att köpa egen häst. Ofta är tiden en stor faktor. Man vill helt enkelt inte pendla för långt/lång tid till en medryttarhäst för tiden finns inte. Jag har 30 min till min och det är nog smärtgränsen för mig då jag har en familj som också behöver min tid.

Ja jag tänker också att läge, tid och smidighet är avgörande om man vill hitta bra medryttare. Har man tiden så är det troligt att man skaffar egen häst istället.

Och håller med om att man vill känna sig uppskattad, inte bara som en inkomst..

 

[MiniLi]

Jag tror att jag förstår vad du menar, men kan inte relatera till att det ena hjälpbehovet/önskemålet skulle vara mer "legitimt" än det andra.

Men vi får enas om att inte tycka lika.

Men oavsett hur legitim anledningen är så måste du väl kunna sätta dig in i att det kan skapa olika upplevelser hos medryttaren?
Jag tycker verkligen inte att det är fel att ta betalt av medryttare och det är inget fel med att behöva få in den pengen. Men som medryttare så känns det trist om pengar är den enda anledningen till att jag rider hästen, framförallt om ägaren tydliggör det på så vis som var uppe här i tråden.

Även om det inte är fel så får man som ägare då acceptera att en del medryttare inte är intresserade om man lyfter ekonomin som främsta anledning.

 

[Emmahpemma]

Suck.. Förra veckan hade jag kontakt med en person då hon annonserade att hennes dotter sökte medryttarhäst, vi kom överens om att hon skulle höra av sig närmare helgen så att vi kunde bestämma en tid att ses. Inte ett ljud efter det.

En annan annonserade efter medryttarhäst och lät väldigt intresserad, hon hörde åtminstone av sig när hon hittat en intressantare häst. Det är ju schysst och helt okej att hitta något intressantare och ångra dig så länge man meddelar sig!


Men jag blir så trött och less.. Jag begär inget betalt, jag ger i det närmaste fria händer till en medryttare. Både i mängd ridning och antal dagar och vilka veckodagar. Det är upp till medryttaren om den ska ta bestämda dagar eller om vi bestämmer dagar allt efter hur medryttarens liv ser ut.
Hästen är trevlig och väluppfostrad, trafiksäker, glad och snäll. Kanske inte så utbildad men hon gör det man ber om. Flyttar sidvärtes, jobbar glatt i en ändamålsenlig form.
Finns två hästar till att pyssla med. Har man småbarn finns en ponny att rida på.
Fantastiska ridvägar I direkt anslutning till stallet. Tio min skritt från stallet finns ridbana dit det kommer tränare med jämna mellanrum.
Vill man får man gärna ta transport till ridhus, finns en mängd inom 20min bilfärd.
Rätt person har en häst att i det närmaste ha som sin egen helt gratis..

Men det är tydligen inte intressant

 

[Lobelia]

När jag sökt medryttarhäst så är det faktiskt högt upp listan över önskemål att hästägaren faktiskt vill ha en medryttare. En hästägare som känner sig tvungen att skaffa medryttare (av olika anledningar) men egentligen inte vill är inte intressant för mig. För mig är relationen med hästägare enormt viktig. Det är speciellt att anförtros att rida någon annans häst och då vill jag känna att jag är önskad och uppskattad. Inte att medryttare är ett nödvändigt ont.

Jag tror att läget är väldigt viktigt för medryttare. Det finns en anledning till att man väljer att vara medryttare istället för att köpa egen häst. Ofta är tiden en stor faktor. Man vill helt enkelt inte pendla för långt/lång tid till en medryttarhäst för tiden finns inte. Jag har 30 min till min och det är nog smärtgränsen för mig då jag har en familj som också behöver min tid.

Det är nog få som vill ha medryttare av intresse för för att ha medryttare. De flesta jag känner skaffar medryttare för att de behöver någon fom av hjälp. Efter hand utvecklas säkert vänskap i många fall oavsett ursprungsorsak till att söka medryttare.