Lillagoajag
Trådstartare
Okej, nu behöver jag er hjälp innan jag placerar en bomb på vårdcentralen ( 
Jag har haft, vad jag hoppas, otur med läkare. Den ena värre än den andra. Så igår när jag kom hem från min nya vårdcentral tänkte jag att jag har hittat en toppen-doktor! Efter lite eftertanke inser jag att: nej, det har jag inte. Bättre än det sexistiska aset jag träffade sist, men det gör ju inte allt annat "bra"...
Han började besöket med att skratta ( ) åt mig och att jag hade skrivit ner mina symptom på en lista. Därefter ifrågasatte han om det verkligen är ett problem att jag blir sjuk hela tiden , sa åt mig att om jag blir sjuk av träning så ska jag inte träna. "Det finns inte medicinskt bevisat att det är bra med motion." Att jag får ont i ryggen + att min astma blir sämre om jag inte tränar var inte av intresse.
Därefter frågade han mig om jag hade själv funderat på vad som kan vara fel. Jag sa att det jag har funderat på är om det kan vara någon brist, eller gluten (då jag har många av symptomen), men jag vet inte (det är ju inte jag som är läkare ). Hans lösning blev då att testa mig för detta. Han hade ingen egen idé.
Idag ringde han med provsvaren, som visade normalt och sa att "så det där att du tror att det är någon brist, det tror jag inte på" (med inte den trevligaste tonen). Kan vi gå vidare? Nej, det är inte nödvändigt.
Jag blir tokig. Dels på mig själv. Jag vet inte om jag är ovanligt mesig men jag blir i ett sånt extremt underläge. Jag kommer mig inte för att protestera. Hur blir man tuffare? Hur står man på sig? Jag blir också tokig för jag tycker inte man som patient ska BEHÖVA slåss för att få bli utredd. (Men tyvärr är jag ju inte ensam om det.)
Framför allt blir jag tokig för jag orkar inte ha det såhär längre, utan förklaring. Jag orkar inte. Enligt läkaren är det inte ett problem eftersom jag kan gå till skolan och "leva livet", men jag känner att det inte riktigt är rättvist att jag ska behöva må dåligt bara för att jag inte är den som lägger mig i sängen med täcket över huvudet. Jag mår skit. Och det är så jävla påfrestande att bli bemött som att mina problem är påhittade. Hur orkar man? Och hur hittar man en bra läkare? Jag är ny i stan så kan inte riktigt fråga runt bland folk.
Om det är någon som fortfarande läser skulle jag också vilja ha tips på vad som kan vara fel. Vad ska jag bli undersökt för? Tydligen krävs det att man har diagnosticerat sig själv för att få hjälp MVH Bitter.
Symptom:
Sjuk (feber, huvudvärk, halsont, ont i leder och muskler) var 2-4 v, håller i sig 2-3 dagar.
Tränar jag blir jag direkt sjuk.
Det spelar ingen roll att jag rör på mig i friska luften, äter bra, handsprit osv.
Till och från led-värk även när jag är "frisk". Nästan alltid ont i halsen.
Ständig slemhosta (gult slem).
Ständigt trött. Sover med lätthet 12 h/ natt och vaknar ändå trött. Känns som att jag går runt på "halv-fart".
Är törstig hela tiden. Alltså inte lite "åh, det skulle vara gott med vatten" utan dö-törstg. Torr i munnen. Ibland är törsten så påtaglig att jag inte kan koncentrera mig. Igår missade jag en halv föreläsning för det enda jag kunde tänka på var hur törstig jag var. Detta är extremt påfrestande. Ingenting hjälper. Dricker jag rinner det bara rakt igenom. (dricker ett glas vatten -> måste på toa efter ca 20-30 min och då MÅSTE jag på toa. Alltså inte bara lite kissnödig.)
Ofta yr. Ofta när jag reser mig upp, ibland även när jag sätter mig ner. Ibland även när jag sitter, står, ligger stilla.
Jag har (om det kan spela in):
Astma, magkatarr och "odefinierad IBS" (dvs. vi vet inte vad det är vi kallar det IBS).
Jag har bivit utredd för:
Diabetes (inget onormalt)
Gluten (inget)
Laktos (inget)
Vitamin/mineral-brister (inget)
Har normalt blodtryck, mina lungor och hjärta är OK.
I släkten finns blodpropp (farmor) och struma (mamma).
Snälla buke. Några idéer? Om inte, hur orkar man fortsätta? Och hur står man på sig?
Jag har haft, vad jag hoppas, otur med läkare. Den ena värre än den andra. Så igår när jag kom hem från min nya vårdcentral tänkte jag att jag har hittat en toppen-doktor! Efter lite eftertanke inser jag att: nej, det har jag inte. Bättre än det sexistiska aset jag träffade sist, men det gör ju inte allt annat "bra"...
Han började besöket med att skratta (
) åt mig och att jag hade skrivit ner mina symptom på en lista. Därefter ifrågasatte han om det verkligen är ett problem att jag blir sjuk hela tiden , sa åt mig att om jag blir sjuk av träning så ska jag inte träna. "Det finns inte medicinskt bevisat att det är bra med motion." Att jag får ont i ryggen + att min astma blir sämre om jag inte tränar var inte av intresse. Därefter frågade han mig om jag hade själv funderat på vad som kan vara fel. Jag sa att det jag har funderat på är om det kan vara någon brist, eller gluten (då jag har många av symptomen), men jag vet inte (det är ju inte jag som är läkare
). Hans lösning blev då att testa mig för detta. Han hade ingen egen idé. Idag ringde han med provsvaren, som visade normalt och sa att "så det där att du tror att det är någon brist, det tror jag inte på" (med inte den trevligaste tonen). Kan vi gå vidare? Nej, det är inte nödvändigt.
Jag blir tokig. Dels på mig själv. Jag vet inte om jag är ovanligt mesig men jag blir i ett sånt extremt underläge. Jag kommer mig inte för att protestera. Hur blir man tuffare? Hur står man på sig? Jag blir också tokig för jag tycker inte man som patient ska BEHÖVA slåss för att få bli utredd. (Men tyvärr är jag ju inte ensam om det.)
Framför allt blir jag tokig för jag orkar inte ha det såhär längre, utan förklaring. Jag orkar inte. Enligt läkaren är det inte ett problem eftersom jag kan gå till skolan och "leva livet", men jag känner att det inte riktigt är rättvist att jag ska behöva må dåligt bara för att jag inte är den som lägger mig i sängen med täcket över huvudet. Jag mår skit. Och det är så jävla påfrestande att bli bemött som att mina problem är påhittade. Hur orkar man? Och hur hittar man en bra läkare? Jag är ny i stan så kan inte riktigt fråga runt bland folk.
Om det är någon som fortfarande läser
skulle jag också vilja ha tips på vad som kan vara fel. Vad ska jag bli undersökt för? Tydligen krävs det att man har diagnosticerat sig själv för att få hjälp MVH Bitter. Symptom:
Sjuk (feber, huvudvärk, halsont, ont i leder och muskler) var 2-4 v, håller i sig 2-3 dagar.
Tränar jag blir jag direkt sjuk.
Det spelar ingen roll att jag rör på mig i friska luften, äter bra, handsprit osv.
Till och från led-värk även när jag är "frisk". Nästan alltid ont i halsen.
Ständig slemhosta (gult slem).
Ständigt trött. Sover med lätthet 12 h/ natt och vaknar ändå trött. Känns som att jag går runt på "halv-fart".
Är törstig hela tiden. Alltså inte lite "åh, det skulle vara gott med vatten" utan dö-törstg. Torr i munnen. Ibland är törsten så påtaglig att jag inte kan koncentrera mig. Igår missade jag en halv föreläsning för det enda jag kunde tänka på var hur törstig jag var. Detta är extremt påfrestande. Ingenting hjälper. Dricker jag rinner det bara rakt igenom. (dricker ett glas vatten -> måste på toa efter ca 20-30 min och då MÅSTE jag på toa. Alltså inte bara lite kissnödig.)
Ofta yr. Ofta när jag reser mig upp, ibland även när jag sätter mig ner. Ibland även när jag sitter, står, ligger stilla.
Jag har (om det kan spela in):
Astma, magkatarr och "odefinierad IBS" (dvs. vi vet inte vad det är vi kallar det IBS).
Jag har bivit utredd för:
Diabetes (inget onormalt)
Gluten (inget)
Laktos (inget)
Vitamin/mineral-brister (inget)
Har normalt blodtryck, mina lungor och hjärta är OK.
I släkten finns blodpropp (farmor) och struma (mamma).
Snälla buke. Några idéer? Om inte, hur orkar man fortsätta? Och hur står man på sig?
