Hur har alla råd med häst?

[lytesout95]

Jag köpte 15 år gammal min d-ponny med arvet efter mormor. Hade stall hemma på gården och mina föräldrar stog för löpande kostnader. Sen rullade det på med fler och andra hästar som fortfarande stod hemma på gården. Alla köpta för sparade pengar utom de sista som köptes för försäkringspengar.

Idag har jag 4 st som jag betalar för själv, varav en ponny till dottern och jobbar 75%. Jag kan säga som så att det kommer inte in några nya pengar till sparkontot men totalsaldot där är lugnt. Jag har stall på gården jag delar med min sambo så jag har ingen inhyrd.
Shoppar mycket sparsamt till mig själv och till hästarna. Jag skulle vilja träna mer men får avstå pga kostnaderna.

Det går hur mycket pengar som helst men det är självvalt.

 

[Bregen]

Att så många 20-åringar har råd med häst beror på att deras familjer stöttar ekonomiskt. Jag ser många hästintresserade som bor kvar på sina föräldrars gård långt upp i vuxen ålder, vilket jag tror beror på ekonomiska och kanske även praktisk hästhjälp som skäl.

Som ensamstående heltidsarbetande får man se över sina kostnader och prioritera för att ha råd med häst. Skaffa billigt boende och vara noga med att inte göra en massa småköp av allt möjligt.

 

[Nota]

Att så många 20-åringar har råd med häst beror på att deras familjer stöttar ekonomiskt. Jag ser många hästintresserade som bor kvar på sina föräldrars gård långt upp i vuxen ålder, vilket jag tror beror på ekonomiska och kanske även praktisk hästhjälp som skäl.

Som ensamstående heltidsarbetande får man se över sina kostnader och prioritera för att ha råd med häst. Skaffa billigt boende och vara noga med att inte göra en massa småköp av allt möjligt.

Alltså nej!
Detta stämmer inte.
När jag var 20 hade jag egen häst, jag betalde honom helt själv och åkte buss till stallet.
I samma stall fanns en tjej som var lika gammal som mig hon hade också egen häst bodde själv betalade allt själv och dessutom en bil på det.
Varför skulle man som 20 åring inte kunna försörja en häst?
Så länge man har ett jobb eller csn så går det utmärkt att ha häst i den åldern.
Som jag sa innan jag hade råd då men i nuläget skulle jag inte ha råd pga att jag lever så mycket dyrare nu än då!

 

[Bregen]

Alltså nej!
Detta stämmer inte.
När jag var 20 hade jag egen häst, jag betalde honom helt själv och åkte buss till stallet.
I samma stall fanns en tjej som var lika gammal som mig hon hade också egen häst bodde själv betalade allt själv och dessutom en bil på det.
Varför skulle man som 20 åring inte kunna försörja en häst?
Så länge man har ett jobb eller csn så går det utmärkt att ha häst i den åldern.
Som jag sa innan jag hade råd då men i nuläget skulle jag inte ha råd pga att jag lever så mycket dyrare nu än då!

Jag säger inte att det inte finns de som klarar försörja häst själv när de är 20. Det jag säger är att majoriteten av de 18-25-åringar jag kännt med häst får stöd från föräldrarna på något sätt. De kanske bor hemma, får låna bil, får delar av hästen betald, får skjuts till tävlingar osv. Jag känner flera i 30-årsåldern som bor kvar på föräldrarnas gård osv.
Men självklart kan man försörja en häst om man har ett heltidsjobb även om man har minimilön och är ensamstående, (kanske inte i stockholm där priserna är sjuka).

 

[Nota]

Jag säger inte att det inte finns de som klarar försörja häst själv när de är 20. Det jag säger är att majoriteten av de 18-25-åringar jag kännt med häst får stöd från föräldrarna på något sätt. De kanske bor hemma, får låna bil, får delar av hästen betald, får skjuts till tävlingar osv. Jag känner flera i 30-årsåldern som bor kvar på föräldrarnas gård osv.
Men självklart kan man försörja en häst om man har ett heltidsjobb även om man har minimilön och är ensamstående, (kanske inte i stockholm där priserna är sjuka).

Men du kan ju inte utgå från att hela Sverige är Stockholm

 

[Bluefish]

Alltså nej!
Detta stämmer inte.
När jag var 20 hade jag egen häst, jag betalde honom helt själv och åkte buss till stallet.
I samma stall fanns en tjej som var lika gammal som mig hon hade också egen häst bodde själv betalade allt själv och dessutom en bil på det.
Varför skulle man som 20 åring inte kunna försörja en häst?
Så länge man har ett jobb eller csn så går det utmärkt att ha häst i den åldern.
Som jag sa innan jag hade råd då men i nuläget skulle jag inte ha råd pga att jag lever så mycket dyrare nu än då!

Det gjorde jag med, dvs betalade hästen själv och promenerade till mitt deltidsjobb och stallet. Men jag kan nog inte komma på någon annan jag kände som hade häst som gjorde det. Det finns ofta föräldrar som rycker in vid hästköp, veterinärräkning, köp av transport osv eller en partner som kanske betalar boendet istället, även utanför Stockholm. Det är dyrt att ha häst och att få stöttning från sin familj är i mina kretsar mycket vanligt, även i väldigt vuxen ålder.

 

[Kiwifrukt]

Jag köpte min första ponny när jag var elva. För sparpengar som mina föräldrar sparat sen jag var liten. Som ett exempel köpte mina bröder moped för sina sparpengar, min syster som inte hade moped heller bekostade sitt körkort med de pengarna. Det var en billig ponny i inköp, men självklart kostade han i löpande kostnader. I början betalade mamma och pappa allt. Jag började tävla när jag var fjorton, då fick jag betala kostnaderna för det och för träning själv, med typ födelsedagspengar och liknande. Ju äldre jag blev, ju mer fick jag betala helt själv.

Min nuvarande häst köptes också in för ett billigt inköpspris. Jag är ensamstående, dock utan barn, men alla kostnader för att leva (boende, el och liknande) är jag själv med. Nu har jag eget stall, där det inte tillkommer någon extra stallhyra utan det ingår ju i min boendekostnad, men så har jag inte alltid haft det. Jag har haft en bil från 80-talet tills pinsamt nyligen, har en -02:a idag, för att jag prioriterar häst framför flashig bil. Jag fick ta emot möbler från släktingar istället för att köpa nytt när jag flyttade hemifrån, sen har jag renoverat upp en del och passat på att successivt byta ut när det har varit rea och liknande. Utan häst hade jag kunnat ha en nyare bil och ett mer modernt hem, absolut, men hästen är värd mer. För mig. Jag har en medelklass-lön, så skulle inte kalla mig låginkomsttagare, om vi varit två som delade på fasta kostnader (alltså inte sånt som rör hästen utan typ hyra och sånt som påverkar båda om man bor ihop) hade jag kunnat spara en del. Det är att jag är ensamstående som ställer till det.

Självklart förstår jag också att det är värre om man dessutom har barn. Det har inte jag, och vill inte heller ha. Men jag kan definitivt klara mig och hästarna på min lön, även om det innebär att jag får säga nej till en del annan ”lyx” i livet. Sen har jag börjat sätta undan en liten peng varje månad istället för dyra utgifter som till exempel hästarnas försäkring. Det har gjort enorm skillnad mot att punga ut det som en klumpsumma direkt på den månadens lön, jag har att jag betalar en gång per år per häst.

 

[Bregen]

Men du kan ju inte utgå från att hela Sverige är Stockholm

Det gör jag väl inte? Utan jag skriver att stockholm kan vara ett undantag. Jag bor i skåne, så jag vet inte hur unga vuxna där klarar av att ha råd med häst.

 

[Fille]

Jag hade bara en häst vid 20 men två ett tag ungefär mellan 22-24 år. Jag arbetade heltid på lager och jobbade extra på helgerna, ibland arbetade jag 30-35 dagar i sträck utan ledigt. Aldrig tagit lån till häst, bodde dock hemma vid 19 års ålder när jag köpte häst för 60,000kr. Fick lov att bo gratis mot att jag sparade och köpte häst själv.
Har slitigt mycket i mitt liv för att ha häst! Idag är jag sambo och vi tjänar bra, har dock ”bara” en unghäst som inte är så dyr i drift.

 

[ghostofashark]

Min fundering utöver ekonomin är om du verkligen kan ha häst rent tidsmässigt? Jag har inga barn och få fasta åtaganden i livet och jag kan ändå ibland tycka att det är stressigt att veta att jag måste till stallet varje dag. Tänker att som ensamstående förälder kanske det ändå är en bättre start att börja rida på ridskola en gång i veckan eller liknande? Jag red på ridskola i 8 år i vuxen ålder innan jag skaffade egen häst och jag tycker det fungerade jättebra, det tog de 8 åren innan jag kände att jag ville utvecklas så inom ridningen att en egen häst var mer rimligt.

 

[Ajda]

Har samma funderingar som du. Förstår inte alls hur uskor eller mellanchefer inom kommunen har råd med 1,2,3 inackorderade hästar i 200.000 kronors klassen, samt hästbuss med familjens efternamn på.

Jag och min man tjänar ungefär 1 mkr om året tillsammans, och utöver lönen tar vi årligen en aktieutdelning som varierar mellan 100-500 tkr. Därför har jag råd att ha häst, men eftersom det endast är en hobby så hade jag aldrig köpt en häst över 70-80 tkr.

Jag hade aldrig lånat till en häst. Eller ens en bil för den delen.

Hade jag varit du så hade jag börjat spara, räknat ordentligt på vilken typ av häst du har råd att ha i framtiden och försökt väva in barnen i intresset. Det är svårt att lägga familjens alla pengar och hela familjens tid på ett intresse som bara en har.

För mig är det tiden som varit ett bekymmer när barnen var små, snarare än pengarna.

Med tanke på era inkomster är det lätt för dig att säga att du aldrig skulle låna till häst eller bil. Majoriteten av befolkningen har inte så hög inkomst så de måste låna till bil och kanske även till häst (?).

En uska med en sambo som jobbar heltid har råd att ha häst. Ensamstående med wv barn, nja då har man nog inte råd.
Sen kan omkostnaderna för en häst variera till all oändlighet beroende på stallhyra, utrustningen lektioner, tävling osv.

 

[Thaliaste]

Med tanke på era inkomster är det lätt för dig att säga att du aldrig skulle låna till häst eller bil. Majoriteten av befolkningen har inte så hög inkomst så de måste låna till bil och kanske även till häst (?).

Men poängen är väl att man måste ju inte ha häst. Om man inte har inkomst så man klarar det så får man ju avstå från att ha häst, om man inte vill ta lån för att finansiera sin hobby (vilket jag inte heller vill).

Bil är för mig en annan sak än en hobby. Om jag behöver bilen för att försörja mig eller klara min vardag, om det i övrigt är ekonomiskt fördelaktigt att bo och jobba så, så skulle jag kunna ta ett lån för själva köpet. Det går ju inte att skjuta på om jag behöver den för att ta mig till jobbet. Behöver jag inte en bil skulle jag inte heller låna till den.

 

[Raderad medlem 142449]

Med tanke på era inkomster är det lätt för dig att säga att du aldrig skulle låna till häst eller bil. Majoriteten av befolkningen har inte så hög inkomst så de måste låna till bil och kanske även till häst (?).

En uska med en sambo som jobbar heltid har råd att ha häst. Ensamstående med wv barn, nja då har man nog inte råd.
Sen kan omkostnaderna för en häst variera till all oändlighet beroende på stallhyra, utrustningen lektioner, tävling osv.

Jag har ju inte haft hög inkomst i hela mitt vuxna liv jag har haft ”skitlöner” i säkert 10 år och då har jag avstått från att ha häst eftersom att jag inte tycker att det är rimligt att låna pengar för att ha en hobby.

Jag har också varit utan bil under dessa år, eller som på slutet kört en 20 år gammal rostig Opel, eftersom att jag inte heller tycker att det är rimligt att låna till en bil

Man prioriterar givetvis som man vill, det är upp till var och en. Men såhär tänker iallafall jag.

 

[VildeKia]

Hej!
Jag skaffade häst när jag var 20 år. Bodde hemma och köpte en häst för 45 000. Nu, fem år senare, äger jag en annan häst till samma värde.
Inköpt för sparade pengar, har enbart fått hjälp av mamma vid ett tillfälle. Och det var när jag hade två hästar, mamma var fodervärd på den ena hästen dock och hade den som sin, stod alltså för den ena hästens kostnader.
Vi har alltid haft billig stallhyra, vi ska nu flytta till ett ställe där vi kommer att få betala 1500 kr vardera, där hö och halm ingår.
Min inkomst är inte den bästa. Men på något sätt har jag alltid haft turen att det alltid gått ihop. Hästen har dock alltid varit min prio 1, jag har ju ibga barn att ta hänsyn till, vilket du har.
Nu är mamma ägare till en häst också och hjälpte oss båda med inköpet av en transport. Jag såg till att köpa en bil som får lov att dra släpet och bidrog på så sätt.
Jag tror och hoppas att du en dag kommer att kunna köpa dig en häst!

 

[Ms_Antrop]

Jag tänker att det lär ju vara stor skillnad på vart man bor, till att börja med.

Här t.ex (bruksort i mellansverige) är det inga större problem att som 20åring med jobb på en av industrierna (de flesta med 5-skift = högre lön + mer ledigt) ha råd med både en och två hästar. Det är billigare att bo, vilken form du än bor i (lägre hyror, billigare hus - jämfört med storstäder), billigare stallhyror osv.

När jag själv var 20 hade jag precis fått fast jobb på en av de stora industrierna och jobbade skift. Det första jag gjorde var att köpa en hyfsad bil och en egen häst, som jag stallade in i ett stall för 1000 kr i månaden inkl. spån och grovfoder (man hjälptes åt med utsläppen, tog insläpp själv). Jag hade lätt kunnat ha råd med 3 hästar, rent ekonomiskt alltså.
Hade jag vart bra på att spara pengar så hade jag rätt snabbt kunnat spara ihop och köpt en dyrare häst, men nu var jag inte så bra på det och heller inte intresserad av att typ träna och tävla, så jag hade först en Haflinger för 25 000 kr och sen en kallblodstravare för 10 000 kr. Så låna pengar till en häst har jag inte funderat över nån gång än iaf.

Nu har jag sålt hästen och rider bara på ridskola, men nu har jag barn och hade tappat sugen på allt jobb som är med egen häst. Vi får se sen längre fram om dottern blir jätteintresserad, isåfall kanske det blir en egen som hon och jag kan ha tillsammans.

 

[miniola]

Som 21-åring med två egna hästar hade det aldrig gått ihop utan mina föräldrars stöttning. Jag pluggar så får CSN på ca 10' varje månad och jobbar lite lite extra, så får in ungefär en tusenlapp utöver detta. Mina föräldrar betalar försäkring på hästarna, bidrag till skoning på ena hästen (1200 kr av 3000 kr vare 6:e vecka pga specialskoning för tillfället) och stallplats på ena hästen. Allt annat betalar jag själv och jobbar av. Det är extremt mycket slit och tar mycket tid i samband med svåra studier (juristprogrammet), MEN jag värderar mina hästar så pass mycket att jag gärna gör den ekonomiska och tidsmässiga uppoffringen jag gör just nu. Tex har jag in/utsläpp nästan varje dag + lunchar hästarna varje vardag. Rider en del extra hästar varje dag och får "betalt" i form av billigare stallhyra etc. Detta är ju dock inte hållbart för evigt, men njuter så länge det går. Det går ihop precis varje månad med alla egna utgifter (bil, lgh, räkningar) men det blir lite extra tufft vid veterinärräkningar eller om bilen går sönder. Om det verkligen krisar i kassan hjälper mina föräldrar till, men det har jag aldrig bett om än så länge. Sparar så mycket jag kan när jag jobbar på sommaren så jag har buffert att ta från under övriga månader. Är extremt tacksam över mina föräldrar som ger mig denna möjligheten, det är ju verkligen ingen självklarhet. Men det kräver även rätt stora uppoffringar i tid, pengar och arbetskraft från mig och det ser utomstående oftast inte. Lever ensam och har inte mycket tid till något vidare studentliv, umgänge eller partner etc, något som ändå faller lite mer naturligt nu under corona haha.

 

[Ajda]

Men poängen är väl att man måste ju inte ha häst. Om man inte har inkomst så man klarar det så får man ju avstå från att ha häst, om man inte vill ta lån för att finansiera sin hobby (vilket jag inte heller vill).

Bil är för mig en annan sak än en hobby. Om jag behöver bilen för att försörja mig eller klara min vardag, om det i övrigt är ekonomiskt fördelaktigt att bo och jobba så, så skulle jag kunna ta ett lån för själva köpet. Det går ju inte att skjuta på om jag behöver den för att ta mig till jobbet. Behöver jag inte en bil skulle jag inte heller låna till den.

Visst är det så. Men man lever en gång och vill man ha en häst och har råd med det men kanske måste låna till själva hästköpet ser jag inget konstigt med det.

 

[Thaliaste]

Visst är det så. Men man lever en gång och vill man ha en häst och har råd med det men kanske måste låna till själva hästköpet ser jag inget konstigt med det.

Ja om man vill ta risken att stå med lånet kvar även om hästen kanske inte längre är värd något, så är det såklart ett fritt val. Hur mycket man riskerar att sätta sig i skiten beror ju på hur stort lån man tar, och kan jag betala av det på några få månadslöner så är det väl inte något jätteproblem om ett erbjudande om den perfekta hästen plötsligt dyker upp (och jag därför inte kan vänta de få månaderna till jag sparat ihop hela summan). Men några större summor skulle jag inte låna till en häst. Man måste ju kunna betala lånet även om man minskar sin inkomst och hästen kanske inte längre finns. Jag har lite svårt att få ihop att man har de marginalerna i sin ekonomi, men ändå inte har råd att spara ihop till en häst.

YOLO- argumentet ger jag inte mycket för faktiskt. Människor har i alla tider behövt anpassa sina förväntningar på livet efter de faktiska förutsättningar som råder. Det är inget som 2000-talsmänniskan kan välja att ignorera, och istället leva i en önskevärld.

Men absolut, risken man tar är förstås valfri för vuxna människor. Men skulderna man riskerar att dra på sig (utöver det dåliga samvetet för hästen om man köper en utan att ha ekonomi för det) kan göra det riktigt jobbigt för en under lång tid om planen inte håller. Jag tycker många tar alldeles för lättvindigt på skuldsättning idag.

 

[Bregen]

Är det inte lite konstigt att det ändå är många som inte har råd med häst men ändå så svårt för många att hitta medryttare. En medryttare betalar ju ofta bara en bråkdel av månadskostnaden för en häst.

 

[Happimess]

Man kan ha häst på olika sätt, och olika hästar "kräver" olika mycket.

När jag pluggade stod jag i superbilligt kollektivskött stall, fodret var billigt, hästen behövde i princip inga tillskott utöver mineraler, jag köpte bara begagnade hästsaker, han höll sig skadefri, tänderna var fina, och jag åkte kollektivt till stallet (på ett månadskort som jag "ändå" behövde).

Tio år senare betalar jag ungefär tre gånger så mycket för samma häst varje månad. Jag köper bättre täcken, tar ut tandläkare varje halvår (för att det behövs), står i dyrare stall, har mycket dyrare foder, har en gammal häst som är svår att hålla i hull och därför äta stora mängder lucern och andra tillskott, och jag kör bil en ganska lång sträcka till stallet varje dag.

Jag har svårare att hålla häst nu än när jag pluggade, trots att min månadsinkomst ökat trefaldigt. Det har ju också att göra med att jag har andra kringkostnader, dyrare boende osv. Men summa summarum var mitt hästliv billigare och gick bättre ihop med övriga kostnader när jag var 20 än nu tio år senare.