Hur hanterar ni "gränslösa" personer?

[em-pirre]

Jag svarar inte om en sån person ringer. Det brukar liksom inte komma som någon överraskning. Jag menar, en vettig, trevlig person blir inte plötsligt en såndär gränslös en.

 

[Luff]

På fråga 2 säger jag

Att jag hade väst som en huggorm. Jag Hatar när folk frågar ut mig. En ny kollega korsförhörde mig om min mans jobb en gång. -Vad jobbar din man med. Jag svarade extremt vagt i stil med -ja han har ett jobb,-han jobbar i x-stad, osv. God dag Yxskaft svar. Hon fattade konstigt nog inte så jag var tvungen att säga att jag inte tycker det är intressant att prata om min mans jobb. Då fattade hon, å andra sidan pratade hon aldrig mer med mig. Lite lågt av henne men vi kunde ändå tydligen inte prata med varandra, svara på korsförhör är inte min grej även om jag gärna berättar frivilligt.

Korsförhör man någon om man frågar om partnerns jobb? Hen ville väl vara trevlig? Jag skulle absolut ha sett det som ett neutralt samtalsområde att prata med en ny kollega om.

 

[Badger]

Korsförhör man någon om man frågar om partnerns jobb? Hen ville väl vara trevlig? Jag skulle absolut ha sett det som ett neutralt samtalsområde att prata med en ny kollega om.

Det känns som ett jättekonstigt samtalsämne nya kollegor emellan. (Dessutom känns det ännu konstigare att den nya kollegan skulle förhöra alla.)

I stallet har aldrig någon ens frågat vad jag jobbar med, det har känts helt normalt. Jag har känt några i flera år och har bara vaga idéer om deras jobb och inget intresse av att veta. Jag är helt omedveten om vad mina kollegors män, fruar eller partners jobbar med i de fall det inte kommit upp i konversation av sig självt. I ett av de fallen det sannolikt kommit upp minns jag inte jobbet.

Mina kollegor vet dessutom vad min man jobbar med, men de har aldrig frågat på det sättet som hon gjorde -satt sig ned mittemot vid lunchen och rakt av frågat -Var jobbar din man? -X-stad, -Vad jobbar din man med - *vagt* ungefär det här -Vad gör han då exakt - *vagt*ungefär det där -Hur gör man då med det? (vet inte om hon närapå började gå in på löner och dyl.) Helt ärligt jag håller väl inte reda på exakt vad min man gör på jobbet! Och det borde inte hon heller göra! (Det kändes som att hon ville peta in mig i ett statusfack på något vidrigt vis, baserat på min mans jobb, verkligen liksom.)

(Möjliga samtalsämnen hon hade kunnat testa, vad läste du senast, vad ser du på TV, vad gör du på fritiden, gillar du att rida? Ritar du? Till och med politik hade varit bättre. Jag är ju verkligen inte super socialt men när det gäller sådant pratar jag hellre inte alls, läser en bok, än svarar på frågor. Jag gillar samtal och diskussioner OM saker inte utbyte av personliga data.)

 

[Badger]

Mitt i ett samtal är det kanske mer normalt, om samtalet genar åt det hållet ändå. Förresten vad jobbar han med? typ.

Men hon hade ju aldrig tidigare egentligen pratat bara med mig om någonting alls, hon startade inte samtalet med någonting annat.

 

[Raderad medlem 19815]

Det känns som ett jättekonstigt samtalsämne nya kollegor emellan. (Dessutom känns det ännu konstigare att den nya kollegan skulle förhöra alla.)

I stallet har aldrig någon ens frågat vad jag jobbar med, det har känts helt normalt. Jag har känt några i flera år och har bara vaga idéer om deras jobb och inget intresse av att veta. Jag är helt omedveten om vad mina kollegors män, fruar eller partners jobbar med i de fall det inte kommit upp i konversation av sig självt. I ett av de fallen det sannolikt kommit upp minns jag inte jobbet.

Mina kollegor vet dessutom vad min man jobbar med, men de har aldrig frågat på det sättet som hon gjorde -satt sig ned mittemot vid lunchen och rakt av frågat -Var jobbar din man? -X-stad, -Vad jobbar din man med - *vagt* ungefär det här -Vad gör han då exakt - *vagt*ungefär det där -Hur gör man då med det? (vet inte om hon närapå började gå in på löner och dyl.) Helt ärligt jag håller väl inte reda på exakt vad min man gör på jobbet! Och det borde inte hon heller göra! (Det kändes som att hon ville peta in mig i ett statusfack på något vidrigt vis, baserat på min mans jobb, verkligen liksom.)

(Möjliga samtalsämnen hon hade kunnat testa, vad läste du senast, vad ser du på TV, vad gör du på fritiden, gillar du att rida? Ritar du? Till och med politik hade varit bättre. Jag är ju verkligen inte super socialt men när det gäller sådant pratar jag hellre inte alls, läser en bok, än svarar på frågor. Jag gillar samtal och diskussioner OM saker inte utbyte av personliga data.)

Jag är ny på jobbet sen två månader tillbaka och en massa personer har frågar mig vad min man jobbar med. En del har tyckt att det var intressant och ställt följdfrågor. En del har själva berättat vad deras män jobbar med, förmodligen för att de tycker att deras män har så intressanta jobb.

Jag bryr mig inte så mycket, det är ett samtalsämne bland andra och jag tar verkligen inte illa upp när någon frågar.

Jag förstår absolut att din arbetskamrat aldrig mer pratade med dig, det hade jag nog inte heller gjort.

 

[Glooper]

Jag är ny på jobbet sen två månader tillbaka och en massa personer har frågar mig vad min man jobbar med. En del har tyckt att det var intressant och ställt följdfrågor. En del har själva berättat vad deras män jobbar med, förmodligen för att de tycker att deras män har så intressanta jobb.

Jag bryr mig inte så mycket, det är ett samtalsämne bland andra och jag tar verkligen inte illa upp när någon frågar.

Jag förstår absolut att din arbetskamrat aldrig mer pratade med dig, det hade jag nog inte heller gjort.

Jag tror nog det handlar mer om hur man frågar än om vad.

 

[Luff]

På mina arbetsplatser har vi väldigt få tabun. Fast å andra sidan är vi väldigt öppna om allt då vi jobbar med relationer mellan människor.

@Badger Jag förstår om hon pumpade dig på det viset som du beskriver att du tyckte det var konstigt. Men kanske var hon nervös.

 

[Badger]

Jag är ny på jobbet sen två månader tillbaka och en massa personer har frågar mig vad min man jobbar med. En del har tyckt att det var intressant och ställt följdfrågor. En del har själva berättat vad deras män jobbar med, förmodligen för att de tycker att deras män har så intressanta jobb.

Jag bryr mig inte så mycket, det är ett samtalsämne bland andra och jag tar verkligen inte illa upp när någon frågar.

Jag förstår absolut att din arbetskamrat aldrig mer pratade med dig, det hade jag nog inte heller gjort.

Hon jobbade bara någon månad till, hon hade aldrig pratat med mig innan heller så... Om jag hade varit ny på jobbet skulle jag kanske förstått om folk frågat och svarat dessutom. Jag har flera gånger svarat på den frågan ställd på ett annat sätt. Men frågor kan ställas på olika sätt och när hon som ny på jobbet och vän med en eller ett par andra pratar med mig en enda gång på ett halvår så borde det rimligen funnits Någonting annat hon ville veta om mig än vad min man jobbar med. Dessutom svarade jag på hennes fyra första frågor så hon hade kommit fram till vilken stad, vilket företag, vilka arbetstider, vad arbetsbenämningen var och position men ännu inte exakt vad just det arbetet innebar innan jag tröttnade, minns inte om hon hann fråga om lönen.

Min närmsta kollega råkade ut för någonting liknande med henne men då var det fler vid bordet så hon kunde slingra sig snabbare -titta en älg och alla hängde på snabbt för räddning. (Hennes man är egen företagare och hon är nog inte alltid intresserad av att meddela om det går strålande eller uselt. Eller iofs hellre strålande såklart, just då kändes det inte som att strålande hade varit svaret och som att uselt var det önskade. Just nu tror jag kollegans mans företag går helt strålande btw.)

 

[Raderad medlem 19815]

Hon jobbade bara någon månad till, hon hade aldrig pratat med mig innan heller så... Om jag hade varit ny på jobbet skulle jag kanske förstått om folk frågat och svarat dessutom. Jag har flera gånger svarat på den frågan ställd på ett annat sätt. Men frågor kan ställas på olika sätt och när hon som ny på jobbet och vän med en eller ett par andra pratar med mig en enda gång så borde det rimligen funnits Någonting annat hon ville veta om mig än vad min man jobbar med. Dessutom svarade jag på hennes fyra första frågor så hon hade kommit fram till vilken stad, vilket företag, vilka arbetstider, vad arbetsbenämningen var och position men ännu inte exakt vad just det arbetet innebar innan jag tröttnade, minns inte om hon hann fråga om lönen.

Ok, jag förstår. Konstig situation! Kanske var hon nervös som någon skrev.

 

[Badger]

På mina arbetsplatser har vi väldigt få tabun. Fast å andra sidan är vi väldigt öppna om allt då vi jobbar med relationer mellan människor.

@Badger Jag förstår om hon pumpade dig på det viset som du beskriver att du tyckte det var konstigt. Men kanske var hon nervös.

Jo exakt, som en btw fråga utan uppföljning är det väl helt ok. Eller som mitt i en konversation. Eller när man presenterar sig på ett nytt jobb och man ger info lite på ett allmänt plan.

 

[Badger]

Ok, jag förstår. Konstig situation! Kanske var hon nervös som någon skrev.

Äh jo kanske. (Eller en bisarr önskan av att veta vad folks partners jobbar med, aldrig tidigare hört någon fråga kollegan på det viset heller, och att hon aldrig slutade trots att kollegan uppenbart försökte undvika att svara. Varje vagt svart gav preciserande följdfrågor. Det kröp i mig. Jag fick helt ärligt vibbar om att hon ville, önskade, krävde att få klassplacera och både min kollega och jag är svårplacerade. Hon var politiskt vänsteraktiv. Kanske var det därför jag var så extra kort och undvikande och till sist avvisande när hon tog mig en månad senare.)

 

[Badger]

Jag förstår absolut att din arbetskamrat aldrig mer pratade med dig, det hade jag nog inte heller gjort.

Fast då måste jag bara fråga dig. Varför skulle du ha fortsatt fråga när någon först försökte undvika att svara? Jag är ärligt nyfiken för jag förstår inte varför hon gjorde det när jag kände mig trängd och utfrågad. Är enda alternativen att berätta allt om sin mans arbetsliv eller leva med att någon aldrig mer pratar med en. Vad är det för fel på -Var jobbar din man? i X-stad, Vilket företag -Z -Med vadå -Med Y och sedan bara ge upp och fråga tex vad gör du på fritiden då? Om man istället fick svaret -Var jobbar din man -Jaa han är dittantattan, på dittandattan och gör det här och det här och då blir det såhär och det är såå bra med hans arbetstider. Då ville ju personen berätta och allt blev bra.

(Eller i min kollegas fall då -Vad gör din man, -tja jo, -Han är egen företagare är han inte -tjaaa jooo, -vad gör han då i sitt företag -mjaaa lite av varje. -Men visst gjorde han det här också! -tja joo lite av varje. -Går det bra då! -tja joo... Stina köpte inte du en soffa! alla hugger, -Jaa det gjorde jag- var den beige -Jaa en fantastisk sandbeige med blablabla samtalet fortsätter. Tja joo betyder väl att en av parterna inte deltar fullt ut i samtalet. Precis som i fall 2 hos TS, om en person av två hellre pratar om någonting annat kan man ju byta ämne.)

Så alla ni som tyckte jag gjorde fel, man måste alltså berätta allt om sin mans jobb och får inte säga att man helst inte pratar om det. Var går gränsen -måste man berätta vad ens hus kostade. Jag var jättenyfiken på en kollegas huspris men noterade att hon aldrig nämnde det ens när andra närmade sig ämnet, trots att hon annars berättat vad hon sålde lägenhet för, så jag frågade inte.

 

[Raderad medlem 19815]

Fast då måste jag bara fråga dig. Varför skulle du ha fortsatt fråga när någon först försökte undvika att svara? Jag är ärligt nyfiken för jag förstår inte varför hon gjorde det när jag kände mig trängd och utfrågad. Är enda alternativen att berätta allt om sin mans arbetsliv eller leva med att någon aldrig mer pratar med en. Vad är det för fel på -Var jobbar din man? i X-stad, Vilket företag -Z -Med vadå -Med Y och sedan bara ge upp och fråga tex vad gör du på fritiden då? Om man istället fick svaret -Var jobbar din man -Jaa han är dittantattan, på dittandattan och gör det här och det här och då blir det såhär och det är såå bra med hans arbetstider. Då ville ju personen berätta och allt blev bra.

(Eller i min kollegas fall då -Vad gör din man, -tja jo, -Han är egen företagare är han inte -tjaaa jooo, -vad gör han då i sitt företag -mjaaa lite av varje. -Men visst gjorde han det här också! -tja joo lite av varje. -Går det bra då! -tja joo... Stina köpte inte du en soffa! alla hugger, -Jaa det gjorde jag- var den beige -Jaa en fantastisk sandbeige med blablabla samtalet fortsätter. Tja joo betyder väl att en av parterna inte deltar fullt ut i samtalet. Precis som i fall 2 hos TS, om en person av två hellre pratar om någonting annat kan man ju byta ämne.)

Så alla ni som tyckte jag gjorde fel, man måste alltså berätta allt om sin mans jobb och får inte säga att man helst inte pratar om det. Var går gränsen -måste man berätta vad ens hus kostade. Jag var jättenyfiken på en kollegas huspris men noterade att hon aldrig nämnde det ens när andra närmade sig ämnet, trots att hon annars berättat vad hon sålde lägenhet för, så jag frågade inte.

Haha nej du har rätt, det verkar helt skruvat! Jag hade självklart aldrig fortsatt fråga på det där sättet. Men jag tror heller inte att jag hade varit tuff nog att svara som du gjorde om jag hade varit i din situation. Förmodligen hade jag svarat snällt och grämt livet ur mig efteråt.

 

[Unsure]

Jag svarar inte om en sån person ringer. Det brukar liksom inte komma som någon överraskning. Jag menar, en vettig, trevlig person blir inte plötsligt en såndär gränslös en.

Fast, som jag skrev i inlägget så är det ju min sambos vänner. Vän 1 har han umgåtts med sedan barndomen. Han tycker dessutom inte att det är så farligt utan mer "Man blir van." eller "Hon är som hon är, men hon menar inget illa."

Jag vill hellre ha taktiker för att hantera deras beteenden, gärna på ett sätt som synliggör det för alla runtomkring också. Taktiken att svara på korsförhör med frågor ("Hur menar du nu?" tex) var ett jättebra tips som jag ska ta till mig. Det är ganska neutralt och jag slipper bli känd som en ilsken bitch, men samtidigt kan jag värja mig lite mot deras snokande.

 

[Petruska]

Jag vill hellre ha taktiker för att hantera deras beteenden, gärna på ett sätt som synliggör det för alla runtomkring också.

Du vill alltså synliggöra det du ser som deras gränslöshet för andra? Det tycker jag är rätt gränslöst i sin tur, faktiskt.

Själv hade jag, om jag hade haft sådana här problem, i första hand vänt mig till partnern. Om det är hens vänner, verkar det rimligt att prata med hen om hur jag kan agera och hur han kan göra för att skydda mig från deras gränslöshet om den nu inte stör partner själv.

Själv har jag turen att ha väldigt få personer omkring mig som jag uppfattar som så gränslösa, det händer tex aldrig att någon bara klampar in hos mig mot min vilja.

 

[Angua]

En moster (ingift) till min man har liknande problem med gränser, vad man kan fråga, när man ska sluta fråga, rotar i lådor och skåp hos folk och har helt enkelt lite svårt runt folk. Hennes syskon och en del andra släktingar är mer eller mindre likadana. Där har jag lärt mig att ta det med jämnmod, hon är sån och menar allt annat än illa, men hon har bara ett "manus" i sin sociala repertoar och det blir verkligen otroligt svårt för henne om något avviker från det. Hennes man brukar gå emellan och (mycket kärleksfullt) avleda henne när hon fastnat på något spår och det blir lite obekvämt för andra. Jag försöker tänka så kring "aviga" eller för gränslösa personer, de har ett socialt handikapp. De brukar inte vara dumma eller göra det för att jäklas, utan för att de inte ser de osynliga linjer som vi andra ser och en del läser inte det kroppspråk som för de flesta andra signalerar *here be dragons*. Avledning funkar ofta, eller så ett rakt svar men vänligt svar att jag inte vill gå in på något, det är för privat/personligt och bland de jag träffat brukar det godtas. Att tänka så gör det lättare för mig att inte bli irriterad och hålla god min. Det finns en Dr Sheldon Cooper på många ställen

 

[susanne]

Hade några bekanta som visar sig ungefär en ggr per år som kom hem till oss och sa -NU skall vi gå huse syn! Jag svarar snabbt -Nej det skall vi inte, Detta är inte halv åtta hos mig på tv! Vi skall var här i rummet och på sin höjd gå genom köket för att komma till wc. Någon annan stans skall vi inte vara! Det blev knäpptyst och personerna satte sig runt bordet
Med vänlig hälsning
pudaln

Om någon varit så otrevlig mot mig så hade jag aldrig mer velat umgås med den personen. Att se hur ens vänner och bekantar bor är inom det normala kan jag tycka. Om man har extremt ostädat vid ett tillfälle så säger man isåfall att vi kan ta det en annan gång.

 

[Inglorion]

Var går gränsen -måste man berätta vad ens hus kostade. Jag var jättenyfiken på en kollegas huspris men noterade att hon aldrig nämnde det ens när andra närmade sig ämnet, trots att hon annars berättat vad hon sålde lägenhet för, så jag frågade inte.

Det måste man absolut inte. Jag jobbade natt över sommaren förra året på ett ställe i 1.5 månad. Jag har då aldrig stött på maken till folk som är så intresserade av andras liv, allt skulle ses negativt också. Vi köpte vårt hus i samma veva, och blev utfrågad av en av personerna med allehanda rätt korta svar tillbaka. När personen frågade om priset sa jag faktist "Det vill jag faktist inte prata om".

Svaret jag fick tillbaka var "Jaha, inte trodde jag du var en sådan!", med en förnärmad blick.

Vet inte riktigt vad som menades med det, jag satt ju inte och frågade ut den personen om dennes privat ekonomi. Inte för att jag var förvånad, tidigare hade jag fått avleda frågor om min mors kärleksliv (förvånande när dessa två var vänner, så svårt är det väl inte att ringa en vän och fråga?), min fars bil hade tydligen stått på hennes uppfart väldigt mycket (vilket var komiskt då JAG hade parkerat bilen där i en månad när min far var utomlands....). Det kom också ledande frågor om dyra reparationer på min mors dåvarande hus (privat ekonomi igen).

Personen i fråga trodde nog att jag var jätte korkad eller inte märkte någonting omkring mig, för i hennes ögon visste jag ju ingenting Det var så skönt det enda skiftet jag hade en kollega som faktist pratade om sig själv och relaterade intressanta historier om sitt eget liv istället!

Det roliga med hus priser är ju att de kommer ut på nätet några månader senare, så om de var lite fin känsliga men ändå sjukt intresserade är det ju inte så svårt att ta reda på.

 

[Unsure]

Du vill alltså synliggöra det du ser som deras gränslöshet för andra? Det tycker jag är rätt gränslöst i sin tur, faktiskt.

Jag måste ha varit otydlig. Det här har inte varit situationer där det har funnits en hel massa andra människor runt omkring, utan där det har varit vän 1 (eller 2) plus mig och min sambo. Jag vill synliggöra beteendet eftersom jag uppfattar det som hänsynslöst och otrevligt mot mig som person. När någon kliver över min gräns så vill jag ha ett sätt att sätta stopp, utan att för den delen framstå som en oresonligt bitchig person.
Det är dessutom något jag vill klara av själv, jag tycker inte att min sambo ska behöva kliva in och "rädda mig" så fort det blir en obehaglig situation. Han har lättare att ta det med en klackspark, medan jag tar illa upp.

Jag vill ha någon typ av verbal verktygslåda, där jag effektivt kan sätta stopp för snokande och ifrågasättande frågor. Jag tycker att det borde räcka med ett leende och en kort kommentar som "För att jag har valt att ha det så" - men uppenbarligen räcker inte detta.

 

[Lovisaleonora]

Jag tycker du har helt fel approach.

SAMBONS relationer hade jag aldrig velat klampa in i. JAG drar mina gränser, och meddelar sambon om det är ett problem för mig - hur vill sambon hantera relationen så jag inte förstör för denne? Nu är det inget problem i mitt liv, jag är tydlig med mina gränser till den grad att de sällan ens blir prövade.

Att sätta en gräns är inte bitchigt. Du vill tydligen ha hjälp av hela omgivningen genom att signalera "kolla vilken taskig attityd, hjälp mig". Var istället tydlig med dina egna gränser, det kan man vara utan att ens säga något.

Men i det här fallet är det ju faktiskt DINA gränser, men sambons relation (till dennes vän).