Hur hanterar ni "gränslösa" personer?

[Unsure]

Jag som person tycker om min personliga integritet och ogillar människor som är taktlösa och som bara klampar på utan respekt eller känsla. Min sambo däremot, har två vänner som inte har någon som helst känsla för detta - och jag tycker att det är svårt att hantera ibland. Dels därför att han är mesig och inte säger ifrån tydligare, och dels för att jag själv inte har något bra förhållningssätt till sådana människor.

Vän 1:
Ringde helt plötsligt en morgon och ville komma och se huset vi bor i. Jag och sambon hade precis haft sex och låg i sängen när hon ringde, och sambon förklarade att "det vore trevligt, men det passar inte just nu".
Varpå hon säger "men, jag står redan på tomten!"
Sambon försöker igen - "vi kanske kan ta det en annan gång? Vi är upptagna idag" (vilket dessutom stämde helt, eftersom vi var bortbjudna till ett födelsedagsfirande strax därefter.
Men den här kvinnan kontrar käckt med "jag ska inte stanna så länge!" och sekunderna därpå så knackar det på dörren...
Sambon och jag flyger upp ur sängen och får på oss kläderna, och jag stänger dörren in till sovrummet.
Kvinnan i fråga sveper in i huset som en virvelvind och börjar sedan klampa runt på en självinbjuden "husesyn". Hon går runt i hela huset och sedan kommer hon fram till sovrumsdörren, som hon utan tvekan öppnar och sedan kliver runt i.
Jag hade stängt den dörren eftersom vi dels precis haft sex därinne, och dels eftersom jag inte hunnit plocka undan en del privata grejer därifrån...

Jag tyckte att hela situationen var olustig, och jag var lika delar arg på sambon som inte sa ifrån ännu tydligare, och lika arg på henne, som inte hade någon som helst respekt för gränser.
Hur hade ni hanterat detta?

Vän 2:
Skedde häromkvällen, då jag träffade vän 2 för första gången. (Mer av en bekant än en vän). Hon började ifrågasätta mitt yrkesliv, och slutade inte med "korsförhöret" trots att jag försökte markera att jag tyckte att konversationen var obehaglig och att jag helst inte ville diskutera det alls. Hon ifrågasatte exempelvis varför jag inte var fast anställd och jag förklarade ordagrant att jag "valt att ha det så, och jag är nöjd med det". Hon nöjde sig inte med mina förklaringar, utan fortsatte att klampa vidare och ifrågasatte gång på gång.
Hur hanterar man sådana människor? Jag har haft en depression som gör att jag valt att tex inte jobba heltid - men det är definitivt inte något som jag har lust att dela med mig av till någon fullständig främling. Jag skulle vilka ha något klämkäckt svar som sätter stopp för alla nosande frågor och som klargör att "hit, men inte längre".
Helst vill jag ha något som är lite trevligare och mer diplomatiskt än "det har du inte med att göra". Även om det är det jag får lust att väsa till slut.

Hur hanterar ni gränslösa människor, som klampar på utan känsla?

 

[svea]

1. Det bästa hade ju varit att vara ännu tydligare redan i telefon, men jag förstår att man vill vara artig. Jag hade nog inte gått ner och öppnat dörren faktiskt. Och jag hade definitivt inte släppt in människan. Hade människan trängt sig ändå hade hen fått en utskällning så öronen fladdrade. Låter inte som någon vänskap att vara rädd om.

2. Jag skulle sagt åt hen att hen inte har något med det att göra och om hen fortsatte tjata skulle jag säga till på skarpen att nu räcker det samt eventuellt gå därifrån för att markera.

Trevlig och diplomatisk kan man vara första gången man säger till. Andra gången är det helt OK att vara rak, tydlig och kortfattad. NEJ är ett bra ord.

 

[tanten]

Allt samspel mellan människor förutsätter att det är minst två som deltar.

Den som brer ut sig - som i TS exemplel - gör det för att det finns ett utrymme att kliva in i.

Stäng grinden. Släpp inte in.

När hon knackade på så hade mitt svar nog varit att öppna dörren, gå ut på trappan och säga att det vore trevligt att ses någon gång men just nu går det aboslut inte. Vänligt men bestämt. Inga inbjudningar till förhandling.

För det är ju exakt vad man gör om man släpper in en sådan person.

Det finns inga universalsvar att använda vid samtliga tillfällen. Men däremot kan man träna sig på att hålla fast vid sina svar. Och inte kliva in i försvar. Försvarar man sig finns det utrymme att fortsätta argumentera.

/surtanten som kan vara riktigt kall och ogästvänlig om hon inte är med på tåget

 

[athena_arabians]

Finns inte en chans att jag släpper in någon i huset som inte är välkommen. Mitt hem = mina regler. Detsamma gäller hos särbon (det har hänt att vi inte öppnat när vi precis haft sex ). Iofs har en liknande situation aldrig hänt, vi har inga vänner/bekanta som skulle få för sig att uppträda på det sättet.

När det gäller jobbsituationen skulle jag ha klippt av rätt fort med att det faktiskt är min ensak. Fortsätter drullen (tack Magdalena Ribbing!) ändå finns tre alternativ:

1. Det har du överhuvudtaget inte med att göra.
2. "Oj, det står en älg utanför fönstret!" (återigen tack Ribbing!)
3. Helt enkelt gå därifrån.

 

[Lovisaleonora]

Det där händer emellanåt här också.

Vi släpper självklart inte in sådana personer. Aldrig i livet. Jag hade lugnt legat kvar i sängen och totalvägrat. Att släppa in betyder ju att beteendet belönas. Om det dessutom inte ens blir en obehaglig diskussion av det - då är ju allt bara fint.

Gränslösa personer är gränslösa för att andra inte sätter gränser.

I arbetsdiskussionen hade jag bara kallt klippt av med något i stil med "du verkar ha hakat upp dig på min arbetssituation, det tycker jag verkar lite konstigt. Hur kan du ha problem med det?"

 

[Rolle]

Aldrig varit några problem, jag behöver bara säga vänligt att det inte går nu, så lyssnar folk. Behöver inte ta i men jag tror folk inser att jag gör det om det behövs och försöker inte ens Kan nämna att vi har stor bekantskapskrets.

Jag tror att dessa situationer uppstår när den påflugna känner att den kan göra det utan risk då ni inte är starka nog mentalt att stå emot och det brukar kunna avläsas i kropps-språket när det blir pressade situationer. En ödmjuk människa utnyttjar inte detta men långt ifrån alla är ödmjuka
Man kan se paralleller till människor som skriker åt sina djur och dessa knappt reagerar men framför allt inte lyssnar på vad den som skriker vill, medan andra inte behöver höja rösten ens

Filosoferar
Rolle
IpL

 

[svea]

Personer som frågar ut folk om privata saker har också en tendens att vara samma typ av personer som skvallrar och snackar skit, vilket är ytterligare en anledning att spisa av dem rakt och tydligt.

Jag gick en kurs i konflikthantering i våras, och där var ett av råden att agera tidigt och tydligt. Nu gällde det visserligen hotfulla människor, men jag tycker att det funkar bra här också.

 

[bitta]

På nosiga frågor brukar jag ställa någon av motfrågorna
-Varför frågar du det?
-Hur menar du nu?

När man fått svar på det säger jag bara
-Jaha, var det därför.
-Åh, var det så du menade.
Sedan inget mer. Envisas de ändå, blir det älgen utanför fönstret.
Jag har också läst Ribbing och hon har en del bra råd.

 

[Inte_Ung]

Hur hanterar ni gränslösa människor, som klampar på utan känsla?

Håller mig undan och stänger min dörr med lås och bom.

 

[Mammadutt]

1. Inte vara så jävla artig. "Jag/vi vill inte ha besök just nu" (öppna absolut inte dörren).

2. flytta fokus till den andra personen. Eller gå därifrån, vi behöver ju inte lägga energi på dessa människor om vi inte vill

 

[MidnightSoul]

@Unsure

Bra fråga. Har lite samma problem med min partners mamma, vill inte vara otrevlig eftersom att man ska ditt på middag ibland och sånt. Men sist vart jag påhoppad med att man måste våga testa nya grejer angående en aktivitet som min partner håller på med. Eller ja rättare sagt har hållit på med. Grejen handlar om att det är en ganska dyr grej att göra över dagen går på en fin slant 900 kr + mat, skulle även behöva lite smågrejer så som kläder... Varken min partner eller jag har råd med detta. Säger jag att jag inte har råd får jag då måste du lägga om din budget vilket inte fungerar då jag får ut under 7,5 tusen i månaden. Och får inget stöd av min partner som får ut en ännu lägre summa i månaden men visserligen har lägre boendekostnad. Skulle vara trevligt om min partner iaf hade sagt att hon inte heller hade råd. Sist vart det xxx har råd och hon stog där och sa ingenting trots att hon inte alls hade råd.

 

[Ramona]

Hur hanterar ni gränslösa människor, som klampar på utan känsla?

Jag tror att man själv upplever det som att man talar klarspråk och att man verkligen säger till, men i själva verket har andra människor inte uppfattat det man själv tycker att man sagt. Det är ett vanligt problem i min umgängeskrets. Folk tycker att de har varit så tydliga, men det är ingen annan som fattat.

Jag tror på att man ska tala klarspråk och bemöta människan där och då. Om personen ringer när den står på tomten och vill in så får man bemöta den personens vilja och liksom se till så att den fattar att det inget blir. "Åh, vad synd när du åkt ändå hit, men det passar verkligen inte idag. För mig passar det bra på tisdag, funkar det för dig? Så bjuder jag på fika också."

Att man liksom inte bara snäser av och säger nej. Det är ju ändå ens vänner det snackas om i denna tråden.

När det kommer till okända människor som klampar på så brukar jag bara skratta bort det eller gå därifrån. Whatever liksom!

 

[Grazing]

Den första där, jag hade för det första låst dörrar och fönster om jag visste att jag hade sådana i bekantskapen som bara klampar på oavsett vad man säger. Dock vet jag inte hur man löser det utan att faktiskt säga ifrån ordentligt..vilket heller inte är det lättaste alltid.

 

[Gnist]

Man upprätthåller sina gränser på ett klart och tydligt sätt som inte går att missförstå. Har man luddiga gränser och bara hintar lite vagt om att de finns, men ändå låter folk trampa över dem, så får man räkna med att de gör det också.

 

[Pudlan]

Hade några bekanta som visar sig ungefär en ggr per år som kom hem till oss och sa -NU skall vi gå huse syn! Jag svarar snabbt -Nej det skall vi inte, Detta är inte halv åtta hos mig på tv! Vi skall var här i rummet och på sin höjd gå genom köket för att komma till wc. Någon annan stans skall vi inte vara! Det blev knäpptyst och personerna satte sig runt bordet
Med vänlig hälsning
pudaln

 

[Rialavargen]

E

På nosiga frågor brukar jag ställa någon av motfrågorna
-Varför frågar du det?
-Hur menar du nu?

När man fått svar på det säger jag bara
-Jaha, var det därför.
-Åh, var det så du menade.
Sedan inget mer. Envisas de ändå, blir det älgen utanför fönstret.
Jag har också läst Ribbing och hon har en del bra råd.

Motfrågor är alltid bra. Helt underskattat, i svåra relationer. Man kommer undan att slippa svara:-)

 

[Rialavargen]

Man upprätthåller sina gränser på ett klart och tydligt sätt som inte går att missförstå. Har man luddiga gränser och bara hintar lite vagt om att de finns, men ändå låter folk trampa över dem, så får man räkna med att de gör det också.

Alla har inte självfötroende nog att sätta tydliga gränser. I synnerhet inte om man har haft en depression. En depression kan till och med utlösas, bero på just avsaknad av möjligt att sätta gränser. I alla fall utmattningsdepression.

 

[Badger]

Jag som person tycker om min personliga integritet och ogillar människor som är taktlösa och som bara klampar på utan respekt eller känsla. Min sambo däremot, har två vänner som inte har någon som helst känsla för detta - och jag tycker att det är svårt att hantera ibland. Dels därför att han är mesig och inte säger ifrån tydligare, och dels för att jag själv inte har något bra förhållningssätt till sådana människor.

Vän 1:
Ringde helt plötsligt en morgon och ville komma och se huset vi bor i. Jag och sambon hade precis haft sex och låg i sängen när hon ringde, och sambon förklarade att "det vore trevligt, men det passar inte just nu".
Varpå hon säger "men, jag står redan på tomten!"
Sambon försöker igen - "vi kanske kan ta det en annan gång? Vi är upptagna idag" (vilket dessutom stämde helt, eftersom vi var bortbjudna till ett födelsedagsfirande strax därefter.
Men den här kvinnan kontrar käckt med "jag ska inte stanna så länge!" och sekunderna därpå så knackar det på dörren...
Sambon och jag flyger upp ur sängen och får på oss kläderna, och jag stänger dörren in till sovrummet.
Kvinnan i fråga sveper in i huset som en virvelvind och börjar sedan klampa runt på en självinbjuden "husesyn". Hon går runt i hela huset och sedan kommer hon fram till sovrumsdörren, som hon utan tvekan öppnar och sedan kliver runt i.
Jag hade stängt den dörren eftersom vi dels precis haft sex därinne, och dels eftersom jag inte hunnit plocka undan en del privata grejer därifrån...

Jag tyckte att hela situationen var olustig, och jag var lika delar arg på sambon som inte sa ifrån ännu tydligare, och lika arg på henne, som inte hade någon som helst respekt för gränser.
Hur hade ni hanterat detta?

Vän 2:
Skedde häromkvällen, då jag träffade vän 2 för första gången. (Mer av en bekant än en vän). Hon började ifrågasätta mitt yrkesliv, och slutade inte med "korsförhöret" trots att jag försökte markera att jag tyckte att konversationen var obehaglig och att jag helst inte ville diskutera det alls. Hon ifrågasatte exempelvis varför jag inte var fast anställd och jag förklarade ordagrant att jag "valt att ha det så, och jag är nöjd med det". Hon nöjde sig inte med mina förklaringar, utan fortsatte att klampa vidare och ifrågasatte gång på gång.
Hur hanterar man sådana människor? Jag har haft en depression som gör att jag valt att tex inte jobba heltid - men det är definitivt inte något som jag har lust att dela med mig av till någon fullständig främling. Jag skulle vilka ha något klämkäckt svar som sätter stopp för alla nosande frågor och som klargör att "hit, men inte längre".
Helst vill jag ha något som är lite trevligare och mer diplomatiskt än "det har du inte med att göra". Även om det är det jag får lust att väsa till slut.

Hur hanterar ni gränslösa människor, som klampar på utan känsla?

På fråga 1 säger jag

Jag hade släppt in och varit trevlig. (men känt mig stressad, hade inte fördröjt åkandet till fest någonting.)

Men det hade jag alltså gjort direkt när hon sa att hon stod på gården. Hon låter inte så trevlig i övrigt. Jag skulle blivit surare och surare om jag mot förmodan hade sagt nej och hon tjatat.

På fråga 2 säger jag

Att jag hade väst som en huggorm. Jag Hatar när folk frågar ut mig. En ny kollega korsförhörde mig om min mans jobb en gång. -Vad jobbar din man med. Jag svarade extremt vagt i stil med -ja han har ett jobb,-han jobbar i x-stad, osv. God dag Yxskaft svar. Hon fattade konstigt nog inte så jag var tvungen att säga att jag inte tycker det är intressant att prata om min mans jobb. Då fattade hon, å andra sidan pratade hon aldrig mer med mig. Lite lågt av henne men vi kunde ändå tydligen inte prata med varandra, svara på korsförhör är inte min grej även om jag gärna berättar frivilligt.

 

[gul_zebra]

Jag är en envis mes med en inte jättelång stubin. I första scenariot hade jag alltså försökt säga nej artigt, stått fast vid att det inte går, och när jag fått nog helt enkelt bett mänskan låta oss knulla ifred
Den andra låter klurigare, mesen i mig hade nog mesat ur helt där.

Jag hade en dejt nyligen som var alldeles för på, satt och pillade på mig hela tiden och tom grabbade tag i kinderna och fjantbabblade om monster och whatnot någon dm från ansiktet på mig. Sjukt obehagligt, men kunde jag säga ifrån? Nope. Inte mer än att tacka nej till en andra dejt dagen därpå.

 

[Badger]

Men sedan har jag varken vänner eller bekanta eller släkt som gör så. Inte heller de normala arbetskamraterna. Samtliga verkar fungera i konversation utan att snoka.