Hur hanterar man en "jättesnäll" människa

[Shaggy]

Tror du hon har lika stora problem med dig som du har mer henne? Om hon är genomsnäll och anpassar sig mycket för andra så behöver det inte vara ett problem att du kör på. Att en person inte själv ger uttryck för åsikter innebär inte per automatik att de har problem med att andra har åsikter. Så vad vet du egentligen om henne? Vad händer om du bara är dig själv? Är du konfliktsökande är det klart det kan skava för människor, men diskussionslysten brukar många kunna navigera kring även om de själva inte är den typen.

Jag har ingen aning för jag vet inget alls om henne eftersom hon inte ger annan respons än "jag gör som ni gör", "jag tar det ni tar" osv. För mig känns det som om hon inte finns utan bara existerar. För att dra en hästanalog, tänk den där totalt ointressanta opersonlige ridskolevalacken som ingen minns för att han är så tråkig men som alla osäkra småtjejer älskar eftersom han just inte finns annat än som en snäll varm häst.

 

[_Elly_]

Jag tänker att när hon "berömde" dig för att du tog hand om din bror, var det inte bara ett sätt att visa uppskattning för att du var där och hanterade situationen? Hade inte tolkat det som gränslöst utan att hon också oroade sig över honom.

 

[co-SMAD4]

Jag hade undvikit människan.
Jag har tidigare erfarenhet av en människa som var "genomsnälla" - det hon egentligen var var en narcissist som gärna slängde på sig offerkoftan. Så därför är jag allergisk mot sådana människor som "bara är snälla". De använder det gärna som en ursäkt och får en att känna sig som att man är elak. Giftigt är vad det är. Hon pratade gärna gott om sig själv, men förkläde det i ödmjukhet när hon hade chansen. Det märktes att det var viktigt för henne att alla uppfattade henne som snäll.
Det är svårt att beskriva det, men om man träffat en sådan människa så vet man nog vad jag menar.

 

[Enya]

Jag tänker att när hon "berömde" dig för att du tog hand om din bror, var det inte bara ett sätt att visa uppskattning för att du var där och hanterade situationen? Hade inte tolkat det som gränslöst utan att hon också oroade sig över honom.

Jag hade tolkat det som väldigt krystat och ansträngt. Bättre att vara tyst än säga en sådan sak, för mig är det mer ett tecken på behov av att märkas.

 

[Shaggy]

Jag tänker att när hon "berömde" dig för att du tog hand om din bror, var det inte bara ett sätt att visa uppskattning för att du var där och hanterade situationen? Hade inte tolkat det som gränslöst utan att hon också oroade sig över honom.

Ingen aning men för mig gör det ingen skillnad. Jag behöver inte beröm för att jag tar hand om någon jag tycker oerhört mycket om och som är en viktig del i mitt liv. För mig säger ett sådant beröm att jag är en genomhemsk person som verkligen behöver upplysas om att man beter sig som en normal människa i sina relationer med andra.

 

[Sedna]

Jag har ingen aning för jag vet inget alls om henne eftersom hon inte ger annan respons än "jag gör som ni gör", "jag tar det ni tar" osv. För mig känns det som om hon inte finns utan bara existerar. För att dra en hästanalog, tänk den där totalt ointressanta opersonlige ridskolevalacken som ingen minns för att han är så tråkig men som alla osäkra småtjejer älskar eftersom han just inte finns annat än som en snäll varm häst.

Då tycker jag du ska vara dig själv bara. Du beskriver henne som snäll och att det ska bli bra för er båda. Om du är dig själv och inte anpassar dig och hon får vara sitt snälla anpassningsbara jag, så borde väl bli bra? Du har oavsett inget ansvar för hennes känslor och gör det krångligt för dig själv genom att överanalysera situationen.

 

[Otherside]

Läste du trådstarten? Var står det att hon inte får vara hur hon vill? Frågan är ju hur JAG ska hantera problemet att hon mer eller mindre använder sin snällhet som en härskarteknik.

Jag tror inte det handlar om härskarteknik, utan snarare osäkerhet från hennes sida. Detta är hur hon hanterar den. Du kanske kan utmana henne lite direkt, inte elakt eller hotfullt men rakt - VAD tycker du om xxx?

Själv älskar jag raka och direkta människor; de gör att jag själv kan vara likadan.

 

[_Elly_]

Jag hade tolkat det som väldigt krystat och ansträngt. Bättre att vara tyst än säga en sådan sak, för mig är det mer ett tecken på behov av att märkas.

och jag hade tolkat det som en kanske lite märklig formulering men välmenat, låååångt ifrån någon med behov att märkas

 

[alazzi]

Jag tror inte det handlar om härskarteknik, utan snarare osäkerhet från hennes sida. Detta är hur hon hanterar den. Du kanske kan utmana henne lite direkt, inte elakt eller hotfullt men rakt - VAD tycker du om xxx?

Själv älskar jag raka och direkta människor; de gör att jag själv kan vara likadan.

Jag tycker det är skönt med raka och direkta människor. Då vet jag var de står.

 

[Bulldoozer]

Jag har ingen aning för jag vet inget alls om henne eftersom hon inte ger annan respons än "jag gör som ni gör", "jag tar det ni tar" osv. För mig känns det som om hon inte finns utan bara existerar. För att dra en hästanalog, tänk den där totalt ointressanta opersonlige ridskolevalacken som ingen minns för att han är så tråkig men som alla osäkra småtjejer älskar eftersom han just inte finns annat än som en snäll varm häst.

Nåt jag hört mycket och lagt mig till med är att "snälltolka" folk. Jag utgår ifrån att folk inte ör jobbiga, elaka, eller kanske menar illa även om de uttrycker sig klumpigt. I majoriteten av fall där folk blir upprörda på varann handlar det om att man har problem i kommunikationen och inte för att en person medvetet är dum.

Säger de saker som stör mig så är det oftast för att det ett bagage som finns i min ryggsäck som gör att just jag blir triggad av medans nån annan inte ser det så. Det kan ju också vara så att personen har svårt för sociala koder och helt enkelt inte känner sig trygg nog att vara sig själv.

Jag tycker att parallellen med ridskolevalacken är tråkig. Den där hästen är kanske en missförstådd avknäppt själ som stretar på och kämpar och skulle leva upp med rätt person som gav den tid, tålamod och förståelse .

 

[Sassy]

Jag har ingen aning för jag vet inget alls om henne eftersom hon inte ger annan respons än "jag gör som ni gör", "jag tar det ni tar" osv. För mig känns det som om hon inte finns utan bara existerar. För att dra en hästanalog, tänk den där totalt ointressanta opersonlige ridskolevalacken som ingen minns för att han är så tråkig men som alla osäkra småtjejer älskar eftersom han just inte finns annat än som en snäll varm häst.

Har du faktiskt haft ett samtal med henne då? Frågat vad hon tycker om att göra, vad som ger henne glädje i livet, vilka böcker hon läser eller vad som nu kan vara aktuellt i sammanhanget?

Jag kan tycka att beslutsprocesser, framförallt i grupp, får ta sjukt mycket tankekraft i relation till hur lite valet spelar roll. Därför har jag i princip aldrig en åsikt i sådana frågor. Jag tar det andra tar, och sparar mig till sånt jag faktiskt tycker är intressant. Det resulterar i att jag ofta sitter tyst vid typiskt fikadiskussioner och liknande, tills ämnet faktiskt är ett som engagerar mig. Orkar inte hitta på ett engagemang för något som har noll betydelse för mig. Om någon faktiskt visar intresse för mi verkliga åsikt i ämnen som berör mig är det en helt annan sak!

Samma sak gäller att berömma/tacka andra för "självklarheter" eller inte. För vissa är det tydligen provocerande. I mina ögon är det ett enkelt sätt att faktiskt sprida positiv stämning omkring sig, så länge det inte går till extremer så att det blir löjligt. Man kan säga "tack" till människor utan att det betyder något annat än ett vänligt ord. Tyvärr är jag dålig på det själv, men jag har jobbat i team där den kulturen varit stark och det har definitivt inte varit fråga om en grupp där man inte tar upp dåliga saker. Bara ett positivt sätt att uttrycka sig om och till varandra. Det kan också vara en copingstrategi för att deala med läget där man känner att man borde säga något men kanske inte vet riktigt vad som är passande nivå? Ett "tack för att du tog hand om det där" är faktiskt väldigt neutralt i ett sånt läge.

(Människor som faktiskt är självutplånande tänker jag som med andra som jag inte helt kan connecta med: det är mitt ansvar att vara en normalt social och trevlig person mot andra, det är hens problem att hantera och kommunicera eventuella förväntningar utöver det, utifrån vilken typ av relation man har.)

 

[Red_Chili]

Min sambo har haft sådana tendenser. Absolut inte lika "extremt" (då hade vi definitivt inte varit sambos!), men så många gånger som jag frågat vad han tycker om saker och ting, hur han vill ha något och tja, det spelar ingen roll eller han bryr sig inte osv. Han är glad om jag är glad, typ. Men jag är inte glad om han inte har åsikter om saker och ting.

Det har lite att göra med att jag är lite rädd att köra över folk. Jag har mycket åsikter. Min kära mor brukar säga ungefär: "Om mycket tycker du mycket" och jag vill ju inte bli otrevlig, köra över någon eller liknande bara pga det. Tvärt om så älskar jag likasinnade, så att vi kan ha livliga diskussioner om precis allt. Det är därför jag inte trivs heller med folk som inte verkar ha åsikter. Hur ska jag veta om jag tänkt rätt, om jag inte kan bolla tankar med någon?

Det jag gjort med sambon, är att förklara just det. Att jag VILL att han har åsikter. Jag VILL höra dem. Jag VILL bli ifrågasatt och få fundera över mina beslut, även om det så bara handlar om vad vi ska äta till middag. För vem vet, han kanske tänkt på någon maträtt som jag knappt visste fanns och så upptäcker jag en ny favoriträtt?

Sedan har jag också tvingats inse att han faktiskt många gånger är nöjd. Alla behöver inte ha åsikter om precis allt bara för att jag har det. Nu har vi lärt känna varandra väl och litar på varandra till 100%, så han kan säga till om sådant han faktiskt har åsikter om, och jag kan känna mig trygg i att jag faktiskt inte kör över honom även om det blir jag som bestämmer vad vi äter till middag 10 dagar i rad.

 

[Youma]

Ingen aning men för mig gör det ingen skillnad. Jag behöver inte beröm för att jag tar hand om någon jag tycker oerhört mycket om och som är en viktig del i mitt liv. För mig säger ett sådant beröm att jag är en genomhemsk person som verkligen behöver upplysas om att man beter sig som en normal människa i sina relationer med andra.

Eller så målar du upp en baktanke som inte finns. Varför ge andra personer ett "intent" som de kanske inte har? Är det du som projicerar?

Jag tolkar hennes beröm som att hon ville säga något fint om dig, hon kanske inte har fått uppleva syskon som bryr sig förut. Alla är inte jättenära. Mina syskon skulle nog inte komma till mig ens på akuten om jag så låg inför döden, mest för jag hade nog inte tänkt på att kontakta de. Få hjälp av mina syskon, det existerar ju inte ens. Då har jag ändå människor i närheten som har bra syskonrelationer. Min relation till syskonen är bra, men på en bekants-avstånd.

Sen är i stort all slags umgänge manipulation om man vill hårddra det. Hon vill närma sig dig genom att säga att du är den bra person, varpå du vänder taggarna utåt. I hennes mening så är det att ge dig en bra självkänsla, att du är en bra person och andra märker det också, och att det du gör uppskattas och tas inte för givet. Sen när du känner dig uppskattad och väl inställd till henne, så kan hon närma sig sig dig.

Motsatsen hade skavt ännu mer, om hon hade förväntat sig att du ska ta hand om bror, oavsett.

 

[_Elly_]

Ingen aning men för mig gör det ingen skillnad. Jag behöver inte beröm för att jag tar hand om någon jag tycker oerhört mycket om och som är en viktig del i mitt liv. För mig säger ett sådant beröm att jag är en genomhemsk person som verkligen behöver upplysas om att man beter sig som en normal människa i sina relationer med andra.

Nej, det gör du inte men hur ska hon veta att det för dig tar så fel att försöka ge lite uppskattning? Även i situationer där folk vet att de rätt kan många uppskatta lite bekräftelse.

Om hon vill ha kaffe eller te och då väljer ta vad som är enklast för andra skadar ingen, bara jahapp och gå vidare till nästa sak.

 

[skiesabove]

Parallelen med ridskolevalacken är rätt bra ändå.

Varför i hela friden störa sig på en sån individ? Lite avstängd, okomplicerad, anpassningsbar.

Låt dom flyta med bara. Fokusera på dig själv och dom du tycker om att prata med.

Men... Eftersom du verkar störa dig något enormt på henne, trots att hon inte gjort något alls, kan det finnas något i dig eller något minne som blir triggat av hur hon är? Det kan man ju ta sig en funderare på.

Men i övrigt, bara vara artig och fokusera på de andra. Låt henne vara, inte ditt problem.

 

[Teilani]

Jag är mestadels snäll, har inte så mycket åsikter om kaffe/te, inredning, film/tv, så ytligt sett är jag nog väldigt tråkig. Dessutom vill jag helst inte prata om mitt jobb, att jag har för många hästar, eller att jag bråkat en del med min man under hösten, så jag delar inte mycket av mig själv heller.

Men jag skulle aldrig be någon annan att komma ner på samma tråkiga nivå. Mina vänner får gärna prata om det som de tycker är viktigt och de behöver inte lägga band på sig. Men nu umgås jag inte så ofta med folk som har åsikter på ytterkanterna politiskt, eller avskyr djur och barn, så då kan jag ju bara hålla med för det mesta.

 

[manda]

Hur hanterar man en sådan här person?

Det är klart hon råkat ut för något det har jag redan räknat ut och elak är hon ju inte. Hon blir gränslös men inte elak. Problemet är att jag inte klarar av människor som inte existerar. Jag blir elak och nej jag har inte varit elak mot henne och det var först EFTER att jag åkt därifrån som jag hamnade i stadiet "tycker inte om". Innan detta har jag sett henne som snäll men tråkig så hon har definitivt inte kunnat känna av att jag inte gillar henne för jag såg faktiskt fram mot att få träffa henne i den situationen vi skulle ses då det borde gett en möjlighet till att lära känna hennes som person lite mer.
Angående kaffe/te var det bara ett exempel på hur hårt hon döljer sin personlighet och sina preferenser eller om det är så att hon är så skadad så hon inte har några preferenser. Det är så genom allting, hon har helt enkelt ingen åsikt ens om totalt oviktiga saker.
Jag behöver en strategi för att kunna ha kul på en julfest just nu och för de tillfällen jag måste träffa mänskan i framtiden. En strategi som gör att jag mår bra och hon mår bra.

Jag skulle typ ta det som självutforskning och mentalt föra bok över mina egna inre reaktioner. Göra som en lek med mig själv kring om jag kan låta mig känna som jag känner utan att ”hantera henne” utan bara hantera det jag känner och tycker. Typ mentalt notera; ”ah, sjukt spännande kolla vad provocerad jag blev av x”, ”ojoj nu har hon ingen åsikt och det får mig att y”.

Oavsett om hennes beteende är sunt eller inte så är det ju jättespännande att du reagerar så starkt på den här jättesnällheten. Att inte omsätta reaktionerna i handling utan försöka förstå vad i mig (inte i henne) som gör det så obehagligt skulle bli min lek för dagen. Om du vet med dig att du blir elak mot din vilja så är detta ju ett enastående tillfälle att fatta vad som händer och hitta alternativa sätt för dig själv. Att ta varje trigger som ”wow spännande, nu reagerar jag x” snarare än ”herregud nu gör hon y” tycker jag är en bra irritationsomvandlare.

 

[parellikusken]

Min sambo har haft sådana tendenser. Absolut inte lika "extremt" (då hade vi definitivt inte varit sambos!), men så många gånger som jag frågat vad han tycker om saker och ting, hur han vill ha något och tja, det spelar ingen roll eller han bryr sig inte osv. Han är glad om jag är glad, typ. Men jag är inte glad om han inte har åsikter om saker och ting.

Det har lite att göra med att jag är lite rädd att köra över folk. Jag har mycket åsikter. Min kära mor brukar säga ungefär: "Om mycket tycker du mycket" och jag vill ju inte bli otrevlig, köra över någon eller liknande bara pga det. Tvärt om så älskar jag likasinnade, så att vi kan ha livliga diskussioner om precis allt. Det är därför jag inte trivs heller med folk som inte verkar ha åsikter. Hur ska jag veta om jag tänkt rätt, om jag inte kan bolla tankar med någon?

Det jag gjort med sambon, är att förklara just det. Att jag VILL att han har åsikter. Jag VILL höra dem. Jag VILL bli ifrågasatt och få fundera över mina beslut, även om det så bara handlar om vad vi ska äta till middag. För vem vet, han kanske tänkt på någon maträtt som jag knappt visste fanns och så upptäcker jag en ny favoriträtt?

Sedan har jag också tvingats inse att han faktiskt många gånger är nöjd. Alla behöver inte ha åsikter om precis allt bara för att jag har det. Nu har vi lärt känna varandra väl och litar på varandra till 100%, så han kan säga till om sådant han faktiskt har åsikter om, och jag kan känna mig trygg i att jag faktiskt inte kör över honom även om det blir jag som bestämmer vad vi äter till middag 10 dagar i rad.

Har en nära vän som är lite som din sambo. Jag har lärt mig mycket om hur man är lyhörd av att umgåtts med honom. Det har varit värdefullt för mig i andra relationer också.

 

[Otherside]

Jag tror inte det handlar om härskarteknik, utan snarare osäkerhet från hennes sida. Detta är hur hon hanterar den. Du kanske kan utmana henne lite direkt, inte elakt eller hotfullt men rakt - VAD tycker du om xxx?

Själv älskar jag raka och direkta människor; de gör att jag själv kan vara likadan.

Svarar mig själv: Jag tänker att det nog också handlar om en person med konflikträdsla. Jag har en släng av detta själv så jag kan förstå, omän inte i DEN utsträckningen - och jag har definitivt blivit bättre med åren :-) Med osäkerhet och konflikträdsla känns det säkert att hålla med, inte utmana, inte ha egna starka åsikter. Jag misstänker att din vän är så.

 

[escodobe]

Nej den har jag inte läst. När jag googlar får jag upp att det är en film, finns den som bok också?
Vet ju inte om det stämmer in på den här personen men aggressivt passiv lät som ett intressant fenomen att lära mer om.

Boken är fantastisk! Filmen har jag inte sett, trailern var så usel att det kändes som ett helgerån.