Hur hantera?

[StandByMe]

Det finns en sak jag stör mig på så mycket. Och jag vet ej hur jag ska hantera detta.

Min pojkvän har två yngre syskon. Min pojkvän har utbildat sig och har ett helt okej betalt jobb (över medel, men inga hutlösa summor). Hans syster studerar på universitet och hans bror har studerat på universitet men fick ett heltidsjobb (medellön eller strax under) för ca ett år sedan.

Min pojkväns syskon blir jämt bjudna på allting av sina föräldrar (mat mm). Föräldrarna betalar också vissa telefonräkningar, skjuter till extra pengar, bjuder på resor och så. Min pojkvän får aldrig ngt betalt för sig. Han fick nyligen en weekendresa i 30-års present (resa+hotell) och när de var där fick han bekosta all mat mm själv medan hans syskon som också blev medbjudna (dock inte som någon present) inte behövde betala ett öre själva (entréavgifter, mat, dryck osv). Hans bror spelar alltid martyr och påpekar hur lite pengar han har (trots heltidsjobb och superlåg hyra), hur synd det är om honom och hur mycket bättre betalt min pojkvän har.

Det här driver mig galen!!! Jag blir så galet arg och jag förstår inte varför eller vad jag ska göra av de här känslorna. Varför reagerar jag så starkt??? Jag har alltid känt mig undanskuffad i min egna familj och aldrig fått något betalt hur knapert jag än haft det så jag tror bland annat det grundar sig i svartsjuka. Som jag på ngt sätt känner å min pojkväns vägnar.

Min partner är medveten om att han alltid blivit felfördelad (eftersom han alltid varit den ordentliga) men han bryr sig inte så jag har ju ingenting med det här att göra. Men problemet är att detta kan göra mig så ledsen, arg och provocerad att jag ibland kan ha svårt att hålla det inom mig - särskilt när brorsan börjar spela matyrkortet. Vill bara skrika rakt ut!!! Hur ska jag hantera det här?

 

[athena_arabians]

Släpp det. Det är partnerns släkt och vill han säga något är det upp till honom. Kommer något av syskonen till dig och vill ha något får du ju ta det direkt då med denne.

 

[fejko]

Ge brorsan en spydig kommentar när han martyrar sig. Kan faktiskt vara bra om någon utanför familjen kommenterar.

 

[stjarnhimmel]

Det finns en sak jag stör mig på så mycket. Och jag vet ej hur jag ska hantera detta.

Min pojkvän har två yngre syskon. Min pojkvän har utbildat sig och har ett helt okej betalt jobb (över medel, men inga hutlösa summor). Hans syster studerar på universitet och hans bror har studerat på universitet men fick ett heltidsjobb (medellön eller strax under) för ca ett år sedan.

Min pojkväns syskon blir jämt bjudna på allting av sina föräldrar (mat mm). Föräldrarna betalar också vissa telefonräkningar, skjuter till extra pengar, bjuder på resor och så. Min pojkvän får aldrig ngt betalt för sig. Han fick nyligen en weekendresa i 30-års present (resa+hotell) och när de var där fick han bekosta all mat mm själv medan hans syskon som också blev medbjudna (dock inte som någon present) inte behövde betala ett öre själva (entréavgifter, mat, dryck osv). Hans bror spelar alltid martyr och påpekar hur lite pengar han har (trots heltidsjobb och superlåg hyra), hur synd det är om honom och hur mycket bättre betalt min pojkvän har.

Det här driver mig galen!!! Jag blir så galet arg och jag förstår inte varför eller vad jag ska göra av de här känslorna. Varför reagerar jag så starkt??? Jag har alltid känt mig undanskuffad i min egna familj och aldrig fått något betalt hur knapert jag än haft det så jag tror bland annat det grundar sig i svartsjuka. Som jag på ngt sätt känner å min pojkväns vägnar.

Min partner är medveten om att han alltid blivit felfördelad (eftersom han alltid varit den ordentliga) men han bryr sig inte så jag har ju ingenting med det här att göra. Men problemet är att detta kan göra mig så ledsen, arg och provocerad att jag ibland kan ha svårt att hålla det inom mig - särskilt när brorsan börjar spela matyrkortet. Vill bara skrika rakt ut!!! Hur ska jag hantera det här?

Jag tror det grundar sig i din känsla av att vara undanskuffad. Är det dags att bearbeta det kanske?

 

[StandByMe]

Ge brorsan en spydig kommentar när han martyrar sig. Kan faktiskt vara bra om någon utanför familjen kommenterar.

Jag gjorde nyss det (frågade hur mkt han tjänar och hur mkt han hade i hyra och påpekade att så svårt kan det väl inte vara att leva på över 10 000 i rena fickpengar varje månad) men jag vill inte vara den personen! Jag vill ifrån det! Blä

Det som stör mig mest är att min pojkvän liksom blir skurk "du som tjänar så mkt..." Och nästan blir bestraffad för att han är snäll, givmild o klarar sig själv.

 

[StandByMe]

Jag tror det grundar sig i din känsla av att vara undanskuffad. Är det dags att bearbeta det kanske?

Hur??

 

[nickan1]

Hur??

klarar du inte av att hantera det på egen hand så är det nog läge att söka professionell hjälp. Om du nu vill bearbeta det menar jag.

 

[stjarnhimmel]

Hur??

Berätta för personerna hur du känner?
Eller prata med någon professionell?
Eller bestämma dig för att det är dags att släppa det?

 

[Mabuse]

Hur??

Inte värdera det du har eller får i första hand i relation till vad andra har eller får?

 

[escodobe]

Jag gjorde nyss det (frågade hur mkt han tjänar och hur mkt han hade i hyra och påpekade att så svårt kan det väl inte vara att leva på över 10 000 i rena fickpengar varje månad) men jag vill inte vara den personen! Jag vill ifrån det! Blä

Det som stör mig mest är att min pojkvän liksom blir skurk "du som tjänar så mkt..." Och nästan blir bestraffad för att han är snäll, givmild o klarar sig själv.

Det är klart att det är sorgligt om någon blir dåligt behandlad av sin familj men jag har svårt att se att det skulle vara någonslags bestraffning att anses vara vuxen och kunna stå för sina egna kostnader när man är trettio och har en lön...

Att vara vuxen med en lön och ändå behöva gå till föräldrarna för att få hjälp med telefonräkningen är bra mycket sorgligare i mina ögon.


Som andra sagt så behöver du nog jobba med dig själv i den frågan. Varför är du så starkt och vad kan du göra åt det

 

[Raderad medlem 6459]

@StandByMe Men varför umgås du med människor du stör dig så mycket på?

 

[Sissa]

Jag förstår verkligen dina känslor. Precis så där skulle jag också kunna känna. Men det absolut enda du kan göra är att släppa det. Vråla och var arg för dig själv tills det räcker, sen släpper du.

Och jag bara måste påpeka, skriv inte "det driver mig galen". Det ser absolut inte klokt ut, och det heter inte så på svenska.

 

[hagel]

Och jag bara måste påpeka, skriv inte "det driver mig galen". Det ser absolut inte klokt ut, och det heter inte så på svenska.

Och jag måste bara påpeka att vi är många utlandssvenskar på Buke (vet dock inte om TS är en sådan) och efter x antal år i utlandet så kan ens svenska se lite rolig ut, trots att det tekniskt sett är ens mordersmål. Min hjärna direktöversätter iaf mycket till svenska från det språk jag använder dagligen och då kan det ju se lite skumt ut för en som både hör och skriver på svenska dag ut och dag in . Buke är det enda stället där jag skriver på svenska och det är otroligt sällan jag pratar det med en svensk och inte bara min o-svenska partner . Att jag hör talad svenska händer typ någon gång om månaden.

Och jag måste dessutom också bara påpeka att det verkar lite smått onödigt att kommentera på en sådan grej, när du uppenbarligen förstår vad som menas och dessutom i en tråd som handlar om något jobbigt som TS gärna vill ha råd och hjälp med.

 

[Kakis]

Jag har alltid varit den ordentliga av mig och min syster. Hon har gjort impulsiva saker som hon sen inte riktigt haft råd med ( typ köpte häst när hon pluggade) och jag har räknat och kommit fram till att det inte gick ihop och avstått. Mamma och ibland pappa har fått skjuta till med pengar när det behövts. Jag tyckte detta var orättvist och när jag påtalade det har min föräldrar valt att ge mig lika mycket pengar till mig när hon ber om hjälp.

Men i det fallet du beskriver så verkar han tycka det är ok? Om han tycker så är det ju svårt för dig som utomstående att lägga dig i.

 

[tanten]

Jag hade inte orkat vara klok vuxen och förståndig.
Eftersom jag är smidig som en flodhäst hade jag nog öppnat munnen och frågat varför saker var som de var.

 

[sillysinta]

Eller bestämma dig för att det är dags att släppa det?

Jamen vadå släppa det? Det är ju det hon vill ha hjälp med? Ser det här överallt på forumet nuförtiden men hela problemet är ju att hon vill ha tips och förslag och erfarenheter på hur fan man gör det. Att säga "släpp det" tillför ju inte ett piss.

 

[Petruska]

Ge brorsan en spydig kommentar när han martyrar sig. Kan faktiskt vara bra om någon utanför familjen kommenterar.

Bra för vad? Någon utanför familjen bör ta till sin uppgift att tala om för familjemedlemmarna hur de borde relatera till varandra? Vem vore det bra för?

 

[athena_arabians]

Jamen vadå släppa det? Det är ju det hon vill ha hjälp med? Ser det här överallt på forumet nuförtiden men hela problemet är ju att hon vill ha tips och förslag och erfarenheter på hur fan man gör det. Att säga "släpp det" tillför ju inte ett piss.

Jo, man kan faktiskt bestämma sig för att inte bli irriterad på något. Jag säger inte att det är lätt men man får helt enkelt tvinga sig att tänka: "Ok, det där irriterar mig men jag kan inte göra något så jag släpper det". Jag har gjort det i mitt liv, flera gånger och visst svider det ibland.

Det kanske finns andra vägar att gå men jag vet ingen.

 

[Petruska]

Jamen vadå släppa det? Det är ju det hon vill ha hjälp med? Ser det här överallt på forumet nuförtiden men hela problemet är ju att hon vill ha tips och förslag och erfarenheter på hur fan man gör det. Att säga "släpp det" tillför ju inte ett piss.

Då skulle jag föreslå följande strategi: Tänk "jaja" och gå vidare. Om det misslyckas: Tänk "jaja" igen. Det är god chans att det funkar med tiden.

 

[fejko]

Jag gjorde nyss det (frågade hur mkt han tjänar och hur mkt han hade i hresigneratpekade att så svårt kan det väl inte vara att leva på över 10 000 i rena fickpengar varje månad) men jag vill inte vara den personen! Jag vill ifrån det! Blä

Det som stör mig mest är att min pojkvän liksom blir skurk "du som tjänar så mkt..." Och nästan blir bestraffad för att han är snäll, givmild o klarar sig själv.

Kommentera men släpp det sedan. Älta inte!

Bra för vad? Någon utanför familjen bör ta till sin uppgift att tala om för familjemedlemmarna hur de borde relatera till varandra? Vem vore det bra för?

En person utifrån ser med färska ögon på situationen. Det kan ju faktiskt vara så att föräldrarna tycker likadant men har resignerat. Jag kan förstå att man hjälper sina vuxna barn ekonomiskt vid en krissituation, men en vuxen person med jobb som slentrianmässigt tigger pengar av sina föräldrar. Njae.