Hur hantera?

Ojj vad jag känner igen mig i det du skriver!

Min pojkvän har det likadant eller ja värre egentligen.
Brorsan får hjälp med massa saker och pengar av sina föräldrar.
Min pojkvän får aldrig hjälp med något
Däremot ringer hans föräldar honom hela tiden och ska ha hjälp med ditt och datt. Och ibland vill de låna pengar/ ha han med som borgenär på deras lån.

Lägg då till att brodern tjänar dubbelt så mycket som min pojkvän och jobbar hälften så mycket plus att han bor granne med föräldrarna. Min kille bor en bra bit bort.
Men broder frågar de aldrig om hjälp eller pengar.

Detta driver mig till Vansinne!!!
 
Min partner är medveten om att han alltid blivit felfördelad (eftersom han alltid varit den ordentliga) men han bryr sig inte så jag har ju ingenting med det här att göra. Men problemet är att detta kan göra mig så ledsen, arg och provocerad att jag ibland kan ha svårt att hålla det inom mig - särskilt när brorsan börjar spela matyrkortet. Vill bara skrika rakt ut!!! Hur ska jag hantera det här?

Det är väl det här som är problemet:
partnerns familj har en strategi som fungerat och fungerar för dem. Din partner är inte ledsen.

Är det du som är avundsjuk på att någon annan får men inte du??

I min familj är det jag som får hjälp men inte syrran.
Ingen av oss får ekonomisk hjälp, och ingen av oss behöver det (betydligt bättre eknomi jämfört med våra föräldrar). Men vi blir ibland bjudna på middag ute oftast är det jag som är på vinnande sidan även där, eftersom jag bor 12 mil från föräldrarna och syrran bor utomlands.
Av samma skäl är det jag som får praktisk hjälp, och som får möbler och annat som mamma tröttnat på.
Syrran har ingen möjlighet att ta emot möbler (jättekrångligt att frakta), och inget behov av praktisk hjälp med vattenledningar och liknande.

Att hon skulle vara avundsjuk och tycka att det var fel att de bjuder mig på lunch eller middag när vi träffas, finns liksom inte på kartan!
 
Orättvisor av det här slaget kan reta mig till vansinne. Jag är inte mogen nog att rycka på axlarna. Det är beundransvärt att det finns så många som klarar att vara vuxna i liknande situationer!! Jag fixar det inte.

När jag var gift var det till maken svärföräldrarna ringde om det behövde plogas snö. Han fick åka 14 mil för att starta en traktor och köra i 20 minuter. Lillebror bodde på samma gårdstun och var lika duktig på att köra traktor men honom bad de inte. Lillebror hade varken sambo eller fritidssysslor medan vi drev ett mindre månskenslantbruk.
Jag blev smått galen, medan maken tyckte det var smickrande att bara han var betrodd att köra traktorn. :banghead:

Det hela påverkade i högsta grad mig, eftersom det tog värdefulla timmar i anspråk, timmar som kunde ha använts för arbete på vår gård. Det upphörde så småningom men ja, jag blev galen.
 
Bra för vad? Någon utanför familjen bör ta till sin uppgift att tala om för familjemedlemmarna hur de borde relatera till varandra? Vem vore det bra för?

Konsulter/terapeuter som har som affärsidé att hjälpa folk få sina havererade relationer på banan igen?:idea: För det låter som ett ganska effektivt sätt att styra relationen mot diket, kan jag tycka.
 
En person utifrån ser med färska ögon på situationen. Det kan ju faktiskt vara så att föräldrarna tycker likadant men har resignerat. Jag kan förstå att man hjälper sina vuxna barn ekonomiskt vid en krissituation, men en vuxen person med jobb som slentrianmässigt tigger pengar av sina föräldrar. Njae.
Men familjen har inte bett TS fungera som någon sorts "färska ögon". TS har inte med deras inbördes relationsmönster att göra.
 
Orättvisor av det här slaget kan reta mig till vansinne. Jag är inte mogen nog att rycka på axlarna. Det är beundransvärt att det finns så många som klarar att vara vuxna i liknande situationer!! Jag fixar det inte.

När jag var gift var det till maken svärföräldrarna ringde om det behövde plogas snö. Han fick åka 14 mil för att starta en traktor och köra i 20 minuter. Lillebror bodde på samma gårdstun och var lika duktig på att köra traktor men honom bad de inte. Lillebror hade varken sambo eller fritidssysslor medan vi drev ett mindre månskenslantbruk.
Jag blev smått galen, medan maken tyckte det var smickrande att bara han var betrodd att köra traktorn. :banghead:

Det hela påverkade i högsta grad mig, eftersom det tog värdefulla timmar i anspråk, timmar som kunde ha använts för arbete på vår gård. Det upphörde så småningom men ja, jag blev galen.
Men då är det ju maken som vill göra det?
Diskussionen är inte att familjen frågar honom utan han prioriterar annorlunda än du vill. .
 
Vi har alla olika grader av känslan för rättvisa i oss.

Inga konstigheter med att du reagerar när din sambo blir orättvist behandlad. Sen kanske du reagerar lite väl mycket.
 
@StandByMe Du är lite inne på det redan; att det handlar om hur du kände/känner inför din egen situation i din ursprungsfamilj. Ibland är det svårt att stå upp för sig själv när någon behandlar en illa, men det kan vara lättare att känna och reagera när man ser någon annan bli utsatt för samma sak. Så det kanske handlar om dig? Och att det är därför som du reagerar så starkt?
 
Och jag måste bara påpeka att vi är många utlandssvenskar på Buke (vet dock inte om TS är en sådan) och efter x antal år i utlandet så kan ens svenska se lite rolig ut, trots att det tekniskt sett är ens mordersmål. Min hjärna direktöversätter iaf mycket till svenska från det språk jag använder dagligen och då kan det ju se lite skumt ut för en som både hör och skriver på svenska dag ut och dag in ;). Buke är det enda stället där jag skriver på svenska och det är otroligt sällan jag pratar det med en svensk och inte bara min o-svenska partner :). Att jag hör talad svenska händer typ någon gång om månaden.

Och jag måste dessutom också bara påpeka att det verkar lite smått onödigt att kommentera på en sådan grej, när du uppenbarligen förstår vad som menas och dessutom i en tråd som handlar om något jobbigt som TS gärna vill ha råd och hjälp med.

Min bedömning var att TS skulle tåla att få ett påpekande om språket, då hen inte är i kris eller är deprimerad. Jag skulle aldrig blanda in något om språket i ett sådant fall. Visst var det kanske drygt gjort av mig, men jag står för det i det här fallet. Driver mig galen kan vara den fulaste direktöversättning från engelskan jag sett.

Hoppas det här får vara ett sidospår.
 
Jamen vadå släppa det? Det är ju det hon vill ha hjälp med? Ser det här överallt på forumet nuförtiden men hela problemet är ju att hon vill ha tips och förslag och erfarenheter på hur fan man gör det. Att säga "släpp det" tillför ju inte ett piss.

Vad skulle hon annars få för råd? Vissa saker bara måste man släppa för sin egen sinnesfrids skull. Älta klart först, kanske, men sen släppa.
 
Sånt där är så jävla rubbat så man kan bli galen. :banghead:
Har din pojkvän eget boende?
Bor de andra bröderna fortfarande i föräldrahemmet?

Det här är såna saker som man inte kan göra så mycket åt, tyvärr. :(
Att däremot släppa det är mycket lättare sagt än gjort.
Det blir så mycket känslor inblandade.
Jag tycker det är för mycket begärt av Ts. Det är mänskligt att reagera på orättvisor.

Har själv råkat ut för liknande både i min familj och i min sambos familj.
Både jag och min sambo reagerade jävligt mycket, kan jag säga. :o

Var med på ett julfirande hemma hos min syster.
Alla vi fyra syskon med respektive var där plus andra släktingar till min svåger.
Mina föräldrar gav syrrans barn (deras barnbarn) presenter, något litet till syrran och hennes man eftersom de var värdar för julfirandet och flera, stora dyrbara gåvor till våra yngre syskon (som då arbetade och var självförsörjande).
Jag fick inte en enda julklapp. Av någon! :cry:
Bäst att tillägga att jag själv gav julklappar till barnen.
Alla, precis alla, fick ett litet paket. Även hunden, som fick två julklappar. :grin:

Det sved, kan jag säga. :cry:
Inte så mycket för grejerna utan mest för att sitta där och vara utanför och på något konstigt vis så skämdes jag också.
Min sambo blev jävligt upprörd och skrev ett rätt argt mail till mina föräldrar. :rage:
Tyvärr fattade dom inget och tog inte åt sig heller.

Så att säga att man inte ska bry sig eftersom det inte är ens egna föräldrar är inte heller så himla enkelt.

Min sambo brukar inte heller brusa upp särskilt mycket.
Det har han gjort ca 5 gånger på 15 år tillsammans. Två av dom gångerna var mina föräldrar inblandade. :up:

I min sambos familj var det ett landställe med sjötomt som min svåger och hans sambo använt som i stort sett sitt eget under 17 år.
Mamman, dvs min svärmor, ägde stället men nyttjade det i princip aldrig.
Två dagar om året kanske hon var där. Hot betalade allt, med sina pensionspengar, för stället och var bara tacksam att sonen, dvs min svåger "skötte om" stället. :grin:

Sen var det så att han skötte inte stället, underhöll inte, lät det förfalla, städade inte ordentligt någon gång osv.
Det fanns gamla kryddor och konserver där som gått ut 1997 och det här var för typ två år sedan.
Ska tillägga att min svåger och hans sambo är höginkomsttagare (minst 60+ i månadslön båda två) och har inga barn att försörja så det var inte så att de direkt behövde "gratis sommarkollo".

Sen ville vi också få möjlighet att nyttja stället. Det var på pappret perfekt för oss som barnfamilj med två små barn.
Givetvis erbjöd vi även svärmor att stå för visst underhåll och ekonomisk kompensation i form av inköp av en ny toa t.ex eftersom den gamla hade stått och läckt sedan 1997.
Ska säga att vår ekonomi inte ens är in närheten av min svåger och hans sambo....
Då blev det ett jävla liv på svågern. :mad:
Att dela upp veckorna eller planera något var inte att tänka på.
Han ville kunna åka ut nästa dag om han fick ett infall kvällen innan.
Som barnfamilj, i alla fall vår familj skyndar jag mig att säga, behövs det lite mer planering.
Att vi skulle betala något ville han inte heller, för då skulle ju han också vara tvungen att göra det. :crazy:
Jag tror vi fick fem dagar eller nåt på hela sommaren som vi kunde vara där.
Halva tiden stod min sambo med huvudet i den läckande toaletten och lagade den. Vi var tvungna att ta dit någon slamsugbil också.
Den notan slutade allt som allt på 5000 för fem dagar. :mad:

Efter det hyrde vi ställe på Gotland istället en vecka varje sommar och gör fortfarande. :love: Det brukar kosta runt 10 000 i veckan, men vi tycker det är värt.
Inget bråk och tjafs, man hyr, betalar för städning, klagar på städning om den är dålig. Framförallt, går man bara till receptionen och säger till om det är något som pajat.

Svärmors ställe är nu sålt och svågern har köpt sig ett eget sommarställe nu.
 
Öva på att rycka på axlarna. Jag ser egentligen inget konstigt. Din pojkvän har råd att betala för sig. Det har kanske hans syskon också men de får mer hjälp. Jaha... Det där måste ändå vara något som syskonen får reda ut tillsammans med sina föräldrar.
 
Öva på att rycka på axlarna. Jag ser egentligen inget konstigt. Din pojkvän har råd att betala för sig. Det har kanske hans syskon också men de får mer hjälp. Jaha... Det där måste ändå vara något som syskonen får reda ut tillsammans med sina föräldrar.

Ja, enda gången jag skulle sätta ner foten är om ens sambo strör pengar över syskonen och det egna hushållet blir lidande av det. I övrigt är det som sagt bara att släppa.
 
Strängt taget är det ju inte TS sak ö h t.

I pojkvännens ställe hade jag med alla närvarande berättat att jag såg det som ett problem att ständigt bli förfördelad, och att det påverkar umgänget.

(det är inte roligt att umgås med er för jag känner att jag hela tiden får den korta änden. Det gör att jag faktiskt drar mig undan ert sällskap)

Själv hade jag som bisittare släppt det, det är ju faktiskt inget jag kan eller ska lägga mig i, mer än som diskussionspartner till pojkvännen. Och även där hade jag lackat ur om han tjatat utan att sätta ner foten.
 
Fortsätter lite ....jag VET att man som bisittare ska släppa och inte bry sig.

Jag fixade inte det och och min mycket timide sambo gjorde det inte heller. :o
För honom gjorde det .......ont att se mig lida. :heart

För mig, för att jag har svårt att se orättvisor och kontrollera mina känslor. :o

I fallet med sambons landställe skötte min sambo dock hela konversationen.

Hans bror däremot valde att skylla på mig för att hans bror hade blivit SÅ förändrad......
Han kallade mig för flickvännen...vafan, jag var minst 47 år då och passerat flickvänsbeskrivninen för hur länge sen som helst. :meh:
Att hans bror, dvs min sambo hade fått barn (visserligen med mig, om man nu vill skylla på mig) och därmed hade andra krav på säkerhet, hygien osv verkade han inte fatta. :meh:

Jag kan säga att jag blev jävligt provocerad, men jag la mig aldrig i. :up:
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Min story: Jag kraschade på mitt sommarjobb efter mitt sista år på gymnasiet. Betygspressen hade haft mig på högvarv i tre år och pga av...
2
Svar
20
· Visningar
4 560
Senast: Ramona
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp