Jag hade mycket problem med detta tidigare. Så mycket att jag gjorde ALLT för att lyckas med ALLT på fritiden och på arbetet. Misslyckades jag med minsta lilla så skällde jag på mig själv och såg till att anstränga mig än mer nästa gång.
Det slutade med att jag brände ut mig och det var ett helvete.
Jag tvingades gå i terapi och då lärde jag mig att bygga upp min självkänsla och att inte hänga upp den på det jag presterade. Jag har också lite andra värderingar idag. Jag vet att det viktigaste är inte att jag är perfekt utan att jag är frisk och mår bra och därför kan jag skaka av mig misslyckanden genom att tänka ”Jaha, det där blev inte så bra.”
Jag lär mig ju fortfarande av misslyckanden men jag tar inte på mig skuld och skam för dem. Istället för att tänka att jag måste bli bättre så tänker jag mer på att försöka skapa förutsättningar för att jag ska lyckas. Där ingår att jag mår bra! Och kan jag inte påverka förutsättningar (tex för att jag får en uppgift av någon för sent för att det ska gå eller att jag får influensa eller whatever som jag inte kan påverka) - Ja då blir det ett dåligt resultat helt enkelt men det är ok och jag mår bra ändå.
