(Gammal användare som känner behov av att vara lite mer anonym).
Köpte för några år sedan ett hus tillsammans med min familj som vi tycker väldigt mycket om och som är perfekt för oss. Tyvärr gör vår ena granne att vi håller på att tappa lusten att bo kvar och vi upplever att personen avsiktligt försöker få oss att flytta.
Personen har uppträtt väldigt hotfullt mot mig vid ett tillfälle och jag har blivit rädd för hen efter den händelsen. Jag gjorde inget fel, men hen tyckte inte att jag hade rätt att röra mig på sin mark vid det givna tillfället. Trots att det gått flera år sedan händelsen blir jag fortfarande nervös av att röra mig på grannens mark och undviker helt att gå över vissa delar av marken trots allemansrätten (vågar exempelvis inte gå ned till sjön som var en av de sakerna som lockade med vårt hus). Min sambo har också blivit påflugen på grannmarken men har inte tagit lika illa vid sig, utan pratade med personen och försökte reda ut vad som orsakade sådan irritation. Efter att ha fått lite riktlinjer har det flutit på smärtfritt (om än har vi känt oss begränsade!) senaste tiden. Även om vi har spytt galla hemma har vi aldrig talat illa om grannen högt, varit trevliga och utbytt artighetsfraser då vi mötts.
Jag är konflikträdd och drar mig för att göra mig osams in i det längsta trots att grannen sugit sådana otroliga mängder energi ur mig. Senaste halvåret har jag verkligen försökt att inte lägga någon mer energi på personen utan bara bry mig om det livet vi lever. Trots allt är det bättre att vara "vänner" med sina grannar.
Efter att vi varit borta några dagar har grannen gjort sitt nästa drag. Utan att gå in på detaljer har hen gjort någonting precis utanför vårt tomtgräns som över en dag sänkt marknadsvärdet på vårt hus ordentligt. Hen förvarande oss i vintras om att hen hade planer på att "göra någonting som inte skulle bli så bra för oss" och vi var väldigt upprörda här hemma. Till slut resonerade vi att det är inte ens säkert att hen kommer sätta sina planer i verket. Vi vet att grannen är väldigt impulsiv när hen är arg och tänkte att planerna förhoppningsvis bara var i huvudet. Nu blev det inte så. Vi ska ta kontakt med myndigheten som handlägger frågor som rör det grannen gjort utanför vår tomt, men vad vi sedan innan kunnat hitta är det grannen gjort inte olagligt. Däremot strider det mot de rekommendationer som finns.
Innerst inne är jag så arg och less på att det aldrig är lugnt och att vi aldrig kan slappna av utanför vår tomt. Trots att vi följer allemansrätten, grannens "riktlinjer" och är trevliga de gånger vi blir attackerade får vi bara skit tillbaka. Vi har bott på landet i hela våra liv men aldrig stött på någon i stil med den här personen. Ska tillägga att personen sitter och retar sig på saker vi är omedvetna om och att det utan förvarning smäller till. För alla parter hade det givetvis varit att föredra att vi hade en kommunikation med varandra, men hen verkar konflikträdd och agerar bara när hen är arg och har uppbringat tillräckligt med mod. Personen har berättat att hen varit i kontakt med sjukvården för fysiska besvär, men att de sagt att det är psykiskt. Vi tror inte hen mår så bra egentligen och det har skapat lite förståelse för dennes agerande.
Hur skulle ni reagera efter grannens senaste tilltag som sänkt värdet på vårt hus och som strider mot myndighetsrekommendationer? Själv vet jag inte. Jag är både ledsen och arg innerst inne. Ska vi upplysa hen om rekommendationerna (som hen kommer skita högaktningsfullt i) eller se om någon myndighet kan hjälpa oss? Skulle ni fortsätta vara trevliga för "grannsämjans" skull eller be personen fara och flyga en gång för alla?
Efter det senaste tilltaget vill jag börja kriga tillbaka och samtidigt sälja huset, fly och skapa en ny tillvaro någon annanstans där det är lugnare. Som läsare av tråden skulle jag antagligen svara att vi ska bita tillbaka, men det är lättare att göra i tankarna än i verkligheten.
Köpte för några år sedan ett hus tillsammans med min familj som vi tycker väldigt mycket om och som är perfekt för oss. Tyvärr gör vår ena granne att vi håller på att tappa lusten att bo kvar och vi upplever att personen avsiktligt försöker få oss att flytta.
Personen har uppträtt väldigt hotfullt mot mig vid ett tillfälle och jag har blivit rädd för hen efter den händelsen. Jag gjorde inget fel, men hen tyckte inte att jag hade rätt att röra mig på sin mark vid det givna tillfället. Trots att det gått flera år sedan händelsen blir jag fortfarande nervös av att röra mig på grannens mark och undviker helt att gå över vissa delar av marken trots allemansrätten (vågar exempelvis inte gå ned till sjön som var en av de sakerna som lockade med vårt hus). Min sambo har också blivit påflugen på grannmarken men har inte tagit lika illa vid sig, utan pratade med personen och försökte reda ut vad som orsakade sådan irritation. Efter att ha fått lite riktlinjer har det flutit på smärtfritt (om än har vi känt oss begränsade!) senaste tiden. Även om vi har spytt galla hemma har vi aldrig talat illa om grannen högt, varit trevliga och utbytt artighetsfraser då vi mötts.
Jag är konflikträdd och drar mig för att göra mig osams in i det längsta trots att grannen sugit sådana otroliga mängder energi ur mig. Senaste halvåret har jag verkligen försökt att inte lägga någon mer energi på personen utan bara bry mig om det livet vi lever. Trots allt är det bättre att vara "vänner" med sina grannar.
Efter att vi varit borta några dagar har grannen gjort sitt nästa drag. Utan att gå in på detaljer har hen gjort någonting precis utanför vårt tomtgräns som över en dag sänkt marknadsvärdet på vårt hus ordentligt. Hen förvarande oss i vintras om att hen hade planer på att "göra någonting som inte skulle bli så bra för oss" och vi var väldigt upprörda här hemma. Till slut resonerade vi att det är inte ens säkert att hen kommer sätta sina planer i verket. Vi vet att grannen är väldigt impulsiv när hen är arg och tänkte att planerna förhoppningsvis bara var i huvudet. Nu blev det inte så. Vi ska ta kontakt med myndigheten som handlägger frågor som rör det grannen gjort utanför vår tomt, men vad vi sedan innan kunnat hitta är det grannen gjort inte olagligt. Däremot strider det mot de rekommendationer som finns.
Innerst inne är jag så arg och less på att det aldrig är lugnt och att vi aldrig kan slappna av utanför vår tomt. Trots att vi följer allemansrätten, grannens "riktlinjer" och är trevliga de gånger vi blir attackerade får vi bara skit tillbaka. Vi har bott på landet i hela våra liv men aldrig stött på någon i stil med den här personen. Ska tillägga att personen sitter och retar sig på saker vi är omedvetna om och att det utan förvarning smäller till. För alla parter hade det givetvis varit att föredra att vi hade en kommunikation med varandra, men hen verkar konflikträdd och agerar bara när hen är arg och har uppbringat tillräckligt med mod. Personen har berättat att hen varit i kontakt med sjukvården för fysiska besvär, men att de sagt att det är psykiskt. Vi tror inte hen mår så bra egentligen och det har skapat lite förståelse för dennes agerande.
Hur skulle ni reagera efter grannens senaste tilltag som sänkt värdet på vårt hus och som strider mot myndighetsrekommendationer? Själv vet jag inte. Jag är både ledsen och arg innerst inne. Ska vi upplysa hen om rekommendationerna (som hen kommer skita högaktningsfullt i) eller se om någon myndighet kan hjälpa oss? Skulle ni fortsätta vara trevliga för "grannsämjans" skull eller be personen fara och flyga en gång för alla?
Efter det senaste tilltaget vill jag börja kriga tillbaka och samtidigt sälja huset, fly och skapa en ny tillvaro någon annanstans där det är lugnare. Som läsare av tråden skulle jag antagligen svara att vi ska bita tillbaka, men det är lättare att göra i tankarna än i verkligheten.
