Hur hälsar ni på er hund och hur får andra hälsa?

Preussen

Trådstartare
Ska ju som sagt köpa hund igen nästa år och vill såklart göra så rätt som möjligt. Ett ämne där jag läser väldigt olika svar är ämnet hur man ska hälsa på sin hund när man kommer hem. Läste om studien som visar att hundens kortisolnivåer sjunker som mest och oxytocinnivåer stiger som mest om man hälsar på sin hund både verbalt och fysiskt. Dock läser jag på flera ställen att man ska ignorera hunden när man kommer hem efter att ha lämnat den ensam för att den inte ska utveckla separationsångest (man ska inte göra en "grej" av att den har varit ensam"). Därför undrar jag hur ni gör med era hundar? Berätta gärna lite om hur ni resonerar. Jag vill också höra hur ni vill att gäster hälsar på er hund; om ni vill att de ignorerar hunden tills den är lugn eller om de gärna får klappa och "tjoa" när de hälsar på hunden. Berätta gärna lite vad ni har för hund, om den blir väldigt upphetsad när ni/någon kommer eller om den är lugnare eller rent av reserverad och hur ni anpassar ert och era gästers hälsningssätt efter det.
 
Monster och jag blir båda glada av att se varandra igen, så vi hälsar med glädje. Monster plockar alltid upp något (en sko, eller om jag har kassar med mig hem tar han något ur dem :D), som han har i munnen och fnyser runt. Han springer omkring runt mig och viftar på hela kroppen (så där "ormigt" så han slår sig själv i ansiktet med svansen :laugh:), jag klappar honom och pratar med honom, rör vid saken han har i munnen och allmänt fånar mig. :cool:

Sen går han ut och kissar, jag ställer ifrån mig sakerna, och så sätter vi oss tillsammans och myser några minuter.

Besökare beror väldigt mycket på hur väl de känner varandra. Monster har sociala problem, så vem som helst får inte hälsa på honom. Folk han känner får i stort sett göra som de själva vill (han gör samma "kolla jag har en GREJ!"-slinger med dem :D), men man får inte leka med honom förrän efter han lugnat ner sig en stund. Är det en ny människa som jag litar på och av någon anledning vill Monster ska träffa så är det koppel på, gå en kort sväng tillsammans, gå hem och behålla kopplet på inne tills alla är på plats och Monster slappnat av med förändringen, sedan försiktigt bekantande under lugna former.

Jag resonerar så att jag varken tänker ljuga för honom (jag är ju jätteglad att se honom, jag har varit borta i flera timmar så jag saknade ju honom! :o:laugh:), eller tycker det är ett problem att han har och uttrycker starka känslor. Han sover när han är ensam hemma och är inte orolig om det är rimliga tider. Det har hänt ett par gånger att han blivit lämnad på tok för länge (pga olyckshändelse), då har han varit mycket orolig. Men det har inte spritt sig till andra gånger, trots(?) att jag hälsade ännu mer intensivt de gångerna. (Eller nja, den gången han haft diarré i hallen var det mest frågan om att få ut honom ur huset och inte klappa honom förrän han duschat... :wtf:)
 
Ska ju som sagt köpa hund igen nästa år och vill såklart göra så rätt som möjligt. Ett ämne där jag läser väldigt olika svar är ämnet hur man ska hälsa på sin hund när man kommer hem. Läste om studien som visar att hundens kortisolnivåer sjunker som mest och oxytocinnivåer stiger som mest om man hälsar på sin hund både verbalt och fysiskt. Dock läser jag på flera ställen att man ska ignorera hunden när man kommer hem efter att ha lämnat den ensam för att den inte ska utveckla separationsångest (man ska inte göra en "grej" av att den har varit ensam"). Därför undrar jag hur ni gör med era hundar? Berätta gärna lite om hur ni resonerar. Jag vill också höra hur ni vill att gäster hälsar på er hund; om ni vill att de ignorerar hunden tills den är lugn eller om de gärna får klappa och "tjoa" när de hälsar på hunden. Berätta gärna lite vad ni har för hund, om den blir väldigt upphetsad när ni/någon kommer eller om den är lugnare eller rent av reserverad och hur ni anpassar ert och era gästers hälsningssätt efter det.

Vi har i regel en stor välkomstcermoni med hoppande och glada hundar, Billy kommer galopperande med ett leende (ja, på riktigt!) och så kramas vi. Ibland ligger hela flocken på golvet eller marken och busar och gosar. :D

Ibland är det mer "Tjena!" och sen är det bra.

Jag upplever att det är jobbigare för mina hundar att "inte få vara med" än att "bli lämnade". Är vi ute i trädgården är det jobbigare för dem att vara inne än att vara ensamma i när vi är på helt olika platser.
 
Jag gör väl nåt mellanting där. Jag klappar om hundarna, säger "hej grabbar" och sen säger jag "nu räcker det" och då vet de att hälsningsritualen är över. De blir glada när jag kommer hem, men inte överdrivet. Den ena reser inte ens alltid på sig, bara viftar på svansen och lyfter huvudet.

När andra kommer brukar jag alltid varna dem att hundarna hoppar och skäller. Mitt hem, mina regler och jag har inga problem med att hundarna hoppar lite. Sen fokuserar jag mest på att få min ena hund att inte skälla så mycket och varva ner, för han blir alltid osäker och glad när det kommer främlingar. Då brukar jag be personerna att sätta sig ner på en stol, för då lugnar han sig mycket fortare. Den andra hunden hoppar lite på gästerna och är sen nöjd. När det kommer folk som hundarna känner, så är det bara att hälsa och sen är det över.

Jag vill ha en lugn hälsningsritual när jag kommer hem. Dels för att det inte ska vara nån stor grej att jag kommer eller går och det sitter i sen jag började ensamträna dem. Dels för att jag tycker det är skönt om de inte blir för vilda när jag kommer hem. Vill gärna ta av mig skor och jacka i lugn och ro. Uppenbarligen tycker jag inte det är lika viktigt med lugn och ro för mina gäster, men de kommer ju inte hem till mig varenda dag :p Har inte besök mer än 1-2 ggr/månad.
 
Jag kramar,klappar och gosar, det är hejigt och tramsigt.
Vissa besökare klappar lite. andra lyfter upp och gosar med honom, andra hoppar runt och leker med honom. Visa ignorerar han fullständigt så de får inte ens hälsa :p
 
Vi blir glada när vi ser varandra, och hälsar därefter.
Dvs pussas, kramas och hela fadderullan :love:

Andra får hälsa precis hur de vill. Eller inte hälsa. Mina hundar är smarta/trevliga/hyfsade nog (? uppfostrade är de iallafall inte :angel:) för att bete sig trevligt oavsett hur gästen vill hälsa. Vill gästen slänga sig på golvet och ha ett puss-och-kramkalas så ställer de mer än gärna upp. Vill gästen inte ens titta på dem så struntar de i gästen.

Mina är rätt chill i sättet. Den ena är ett energiknippe, den andra lite lat och reserverad, men de är båda coola och inte såna som jagar upp sig liksom. Jag vill nog hälsa yvigare än dem, ibland är de nöjda efter ett hej och en puss, och kvar i hallen står jag och känner mig ensam... :o:D
 
Jag har två salukis som lätt blir galna när det ska hälsas på någon. Om vi tex möter vänner så kan de springa runt och trassla runt så mycket att de i princip river huset och så låter de jättehögt (vilket inte är helt lämpligt då vi bor i lägenhet). Jag upplever också att de blir lättare att lämna om jag inte gör någon grej av att jag kommer hem, så tja, här blir det inga hälsningsceremonier.

När jag lämnar dem hemma så är de instängda i sovrummet, lämnar jag dem hos in mor som vi ofta besöker så är de instängda i vardagsrummet. Jag går inte in till dem om de inte är lugna. Har jag handlat (vanligaste anledningen till att de är hemma själva) så går jag in, packar upp och sedan hälsar vi. Är de bara lugna så sätter jag mig alltid på golvet eller i säng/soffa och så har vi en mysstund för den som vill.

De vet att jag är glad av att se dem och jag vet att de är glada av att se mig, men vi kan ju visa det lite lugnt istället för "riva hela huset och vråla så att grannarnas öron trillar av" ;)

När det gäller besök av vänner så hälsar vi helst utomhus, just för att det blir så stökigt. (De flesta vänner har ju dessutom hund) Icke hundägande personer, hantverkare och liknande släpps in när hundarna är instängda med kompostgaller. När personerna fått av sig ytterkläder och vill hälsa så får hundarna komma ut och vimsa runt, vill personerna inte hälsa så behöver de såklart inte.
 
Bettan blir överväldigad och väldigt hoppig. Så vi försöker att vänta lite med att hälsa ordentligt, hon får en klapp och hej direkt när man kommer in och sen får hon lugna ner sig lite innan man har kramkalas.

Med andra människor skiljer jag på om hon kommer träffa de vid upprepade tillfällen eller aldrig igen/väldigt sällan.
De hon träffar upprepat är ungefär samma som när jag själv hälsar om de inte själva vill vänta tills hon lugnat ner sig.
På människor hon inte behöver ha en relation med får hon inte hälsa på. Till mångas stora förtret.
 
Vår rottis håller sig på marken, viftar på hela kroppen och hälsar lugnt. Whippeten är smått galen, studsar som en dåre :angel: tycker dock varenda whipp man möter hälsar som våran ..
 
Jag säger hej xx med glad röst när jag kommer hem. Jag klappar lite, han studsar runt lite och visar sin glädje, hämtar gärna något och sen är det bra.

Okända vill jag ignorerar honom. Särskilt de som inte förstår hundspråk och ska böja sig över honom och köra ner handen :meh: Han verkligen avskyr när folk gör så så det har hänt att jag till människor som inte lyssnar har sagt att han biter om de gör så :angel: Går okända på honom slår han om till försvar direkt och jag vill inte utsätta honom för den stressen det innebär för honom. Alltför många fattar inte att hans ändrade skall betyder att de ska hålla sig på avstånd utan då blir de ännu mer "böja sig över och sticka ner handen" benägna :banghead: Gärna med en pipig röst som säger "jag är inte farlig". Värst är de som tror att de kan läsa hundar men uppenbarligen inte kan det.
Ignorerar folk honom så är de inga problem. Det tar någon minut och sedan sitter han gärna bredvid dem och inbjuder själv till att bli klappad.

Jag själv ignorerar alla hundar jag inte känner. Jag låter dem komma till mig när de är redo.

Min hund är en omplacering, jack russel/dansksvenskgårdshund som hade haft ett oerhört tufft liv innan han flyttade hit. Det tog tid att få honom trygg och harmonisk och därför är jag extra försiktig. Jag vill inte att han någonsin ska behöva känna ett behov av att försvara sig själv.
 
Vad heter studien? :)

Vi hälsar inte så mycket faktiskt. Säger hej, sen när jag fått komma in och hängt av mig klappar jag om dem.
Besökare gör på lite olika sätt men överlag är ignorera det bästa med Stoja. Rätt ofta stänger jag in henne så de får komma in i lugn och ro, hon är inte så bra på att hälsa lugnt :o när sigge träffar nån han känner men inte sett på länge vill han gärna både nosa på ansiktet och bli kliad, så länge som möjligt.
 
Jag brukar slänga ut lite hundfoder eftersom våra hundar tenderar att bli jätteglada. Efter de letat mat och ätit blir det hälsande både verbalt och fysiskt.
Främmande får inte hälsa på våra hundar hursomhelst.
 
Ska ju som sagt köpa hund igen nästa år och vill såklart göra så rätt som möjligt. Ett ämne där jag läser väldigt olika svar är ämnet hur man ska hälsa på sin hund när man kommer hem. Läste om studien som visar att hundens kortisolnivåer sjunker som mest och oxytocinnivåer stiger som mest om man hälsar på sin hund både verbalt och fysiskt. Dock läser jag på flera ställen att man ska ignorera hunden när man kommer hem efter att ha lämnat den ensam för att den inte ska utveckla separationsångest (man ska inte göra en "grej" av att den har varit ensam"). Därför undrar jag hur ni gör med era hundar? Berätta gärna lite om hur ni resonerar. Jag vill också höra hur ni vill att gäster hälsar på er hund; om ni vill att de ignorerar hunden tills den är lugn eller om de gärna får klappa och "tjoa" när de hälsar på hunden. Berätta gärna lite vad ni har för hund, om den blir väldigt upphetsad när ni/någon kommer eller om den är lugnare eller rent av reserverad och hur ni anpassar ert och era gästers hälsningssätt efter det.
Just nu är jag ofrivilligt hundlös. Men min förra hund blev så till sig att hon viftade svansen i väggar och inredning så att blodet sprutade. Vi var tvungna att "tona ner" hälsningsritualen.
 
Ute vill jag att hundarna ska sköta sig om dom ska hälsa, men ofta så låter folk dom hoppa ändå - och då får dom skylla sig själva om dom blir skitiga :D

Själv hälsar jag glatt på mina och sätter mig oftast och hälsar ordentligt - bara jag fått ställa in mina ev påsar mm först :) Folk som kommer hit får stå ut med några galna småttingar som vill pussas - men jag hystar väck dom själv efter en liten stund då dom inte slutar annars :o
 
Min gamla hund hälsar jag på. Valpen ignorerar jag en stund nu när jag ensamtränar henne för att avdramatisera.

Gäster vill jag ignorerar hundarna. Oftast sätter jag kompostgaller för så hundarna inte är i hallen när det kommer folk.
 
Halvt som halvt ignorerar. Pratar med dem men vill ta av mig ytterkläder och ställa i från mig eventuella saker i lugn och ro, sen blir det en hastig klapp på dom.
Vi har ju flera hundar och ganska stora och hallen är trång så vi uppviglar inte till ystra hälsande.
Mamma Mu har en egen hälsningscermoni. Hon tar en sko i munnen och travar sen runt hemma och har ett speciellt....råmande nästan för sig. Skägget blir lätt skällig så han helignoreras.
 
Jag hälsar verbalt och fysiskt. Vi kramas och pussas och pratar båda två.

Andra får som låta hunden vara om hon inte själv kommer fram. Det gör hon sällan till främlingar. Men kända kan hon vilja hälsa på.

Jag har en liten hund på strax under 3 kg. Hon vet hur liten hon är och kan bli otrygg om någon hon inte känner "tränger sig på".
Jag vill inte utsätta henne för sånt. Så därför får folk som är främmande och inte kan hund mkt väl bara ignorera.

Det är dock en lätt ras, Papillon. Så det är inga prob med separationsångest eller hysteri vid hälsning eller andra lägen.
 
Inget speciellt. Går in och säger hej, hunden dansar lite runt fötterna och så. När jag hängt av mig, ställt ifrån mig eller liknande brukar jag lugnt hälsa på honom.

Familjemedlemmar hälsar ungefär likadant på honom, men "främlingar" vill jag ska ignorera honom totalt. Han får gärna nosa och hälsa, på hans villkor. Ibland är han även instängd när det kommer folk (bakom kompostgaller).
 
Min hund är stor, livlig och blir jätteglad när jag kommer hem. Hon är också typen som vill vifta omkring med något i käften. Sko, vante, strumpa, leksak you name it! Hittar hon ingen sak tar hon gärna din hand eller arm i munnen som en retriever, men hon saknar det mjuka retrieverbettet. Obra när det kommer folk kan jag säga. Därför övervakar jag och styr upp när det kommer gäster.

Själv är jag ganska passiv, inga intensiva hälsningsceremonier från min sida. Hunden lugnar sig snabbt och lägger sig nära mig på golvet eller i bädden.
 

Liknande trådar

Övr. Hund Min dotter vill ha en tax, och jag är skeptiskt. De är suveräna, men jag ser det mer som en jakthund än sällskapshund. Mentalitet och...
2
Svar
23
· Visningar
1 873
Senast: Tantan
·
Hundträning Behöver lite tips på träning. Min dvärgpudel (snart 11 månader) är lite väl entusiastisk när hon hälsar på folk. Jag har lärt henne att...
Svar
7
· Visningar
818
Senast: Hermelin
·
R
Övr. Hund Dethär är kanske en dum och pinsam fråga. Och jag känner mig redan o kunnig och som en dålig matte för att det hände och för att jag...
Svar
13
· Visningar
1 241
Senast: Red_Chili
·
Övr. Hund Vi passar ibland en äldre hund (11 år troligen korsning bichon havanais och terrier av något slag) som alltid haft svårt att vara ensam...
Svar
2
· Visningar
376

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp