Hur hälsar du?

[Niyama]

Jag saknar faktiskt handskakningen. Egentligen ogillar jag all fysisk kontakt med människor jag inte känner men jag har insett att jag saknar det förutsägbara, att jag vet exakt hur jag förväntas hälsa. Nu har jag börjat oroa mig för hälsandet, att personen ska göra nåt (t.ex. armbågshälsning som ju innebär att man måste komma ganska nära ) som jag inte hänger med på. Jag säger bara hej (ibland "hej jag är/heter niyama") och försöker visa tydligt att jag vill hålla avstånd.

 

[Jerseyite]

Jag saknar inte handskakandet alls, och mina kollegor/vänner är inte kramiga av sig (bor i USA). Jag trodde inte mitt beteende skulle ändras överhuvudtaget men har upptäckt att jag använder folks namn mycket oftare nu. GUD VAD ROLIGT LISA! liksom - namnen smyger in där en kram eller klapp skulle ha funnits tidigare.

Intressant egentligen hur en del grejer, hur mycket man än ogillar dem, är så normaliserade i ens beteende att man omedvetet ersätter dem med något annat. Det är liksom ett hål som måste fyllas.

 

[strawberrysylt]

(t.ex. armbågshälsning som ju innebär att man måste komma ganska nära ) som jag inte hänger med på. Jag säger bara hej (ibland "hej jag är/heter niyama") och försöker visa tydligt att jag vill hålla avstånd.

Det där håller jag med om!
Jag vill verkligen inte heller komma så nära som armbågs-hälsning innebär, fy farao!

Jag vinkar istället för tar i hand. Saknar handskakningar lite faktiskt (och kramar, fast det är ju med vänner/familj, inte istället för handskakning för mig).

 

[iNHALE]

Jag hälsar som vanligt fast utan själva handslaget, typ "hej hej!" och gör någon gest med handen bara. Sen beror det lite på i vilken situation jag är, om det är privat eller på jobbet, om det är en kollega eller en kund. Är det en kund försöker jag vara lite mer inbjudande i kroppsspråket, bockar överkroppen lite subtilt, nickar med huvudet osv.

 

[Alandia]

Privat saknar jag närheten med vänner. Men även på arbetet då en lätt berörning kan stötta i en jobbig situation eller ge en en positiv push. Arbetar inom intensivvård, och det var många år sedan som det där slutades med handskakningar, så att applicera det privat var rätt enkelt (om än tråkigt). Kör med ett hej, med distans, till andra än närmre familjen.

 

[Fraggel_Tess]

Jag har aldrig varit för kramar och hälsa i handen. Ler och säger hej helt enkelt.

 

[Lingon]

Jag gillar inte handskakning så det saknar jag inte. Jag säger hej och kanske vinkar lite från lite lagom avstånd.

Däremot saknar jag att krama mina vänner och andra nära som inte ingår i hushållet.

 

[Mineur]

Precis som många andra saknar jag inte handskakandet alls. Kramar däremot! Känns jättekonstigt att inte krama mina vänner när jag träffar dem.

Hos mig brukar det sluta med att jag vinkar lite glatt eller kort och gott bara säger hej. Har bara varit med om 1-2 personer som kört armbågstricket.

 

[Jenka]

Enda nya jag träffat är sjukvårdspersonal och veterinär. Nickar och presenterar mig vid namn vilket inte känns konstigt, särskilt inte med hund/barn/väska att fokusera på.

En (för mig) ny kollega sista dan på kontoret i mars vinkade jag till.

Hade nog saknat handskakningarna i nya möten på jobbet osv, men allt sånt sker digitalt nu.

 

[Bri]

Jag saknar att kramas när man faktiskt vill det, är ingen stor-kramare annars som gör det åt höger och vänster. Handskakningar saknar jag inte. Har aldrig hälsat med armbågshälsningen, utan vinkar typ eller bara säger hej (och mitt namn om man behöver presentera sig). Ofta blir det att någon av oss som hälsar kommenterar att man inte kan skaka hand nu och då låter man helt enkelt bli det.

 

[FengurLaugar]

Jag är ingen kramare, förut när det gäller barnen och maken, dom får massa kramar, men ingen annan

Kan sakna handskakandet däremot för det blir lite konstigt när man träffar nya människor nu. Men jag säger hej och presentera

 

[Lager]

I början av denna farsot så var det livliga diskussioner kring vad vi skulle byta ut handskakningarna och kramar mot. Tåfjuttar, armbågsgnuggar, vinkanden och namaste-bugningar var alla uppe på agendan. Ett halvår senare så är jag nyfiken i vad folk har landat i? Vad gör du för något? Saknar du handskakningen?

För egen del så vinkar jag när jag träffar personer igen. Ska jag presentera mig så gör jag någon form av kort bugning med ena handen över hjärtat. Leker med namaste-hälsningen vid avsked. Handskakningar känns väldigt avlägset och är inte något jag saknar alls faktiskt.

Vinkar lite med ena handen.

Handen över hjärtat var fint, det ska jag börja med istället!

 

[Badger]

I början av denna farsot så var det livliga diskussioner kring vad vi skulle byta ut handskakningarna och kramar mot. Tåfjuttar, armbågsgnuggar, vinkanden och namaste-bugningar var alla uppe på agendan. Ett halvår senare så är jag nyfiken i vad folk har landat i? Vad gör du för något? Saknar du handskakningen?

För egen del så vinkar jag när jag träffar personer igen. Ska jag presentera mig så gör jag någon form av kort bugning med ena handen över hjärtat. Leker med namaste-hälsningen vid avsked. Handskakningar känns väldigt avlägset och är inte något jag saknar alls faktiskt.

Jag tror jag bara inte mött några nya människor. Sedan är jag inte så formell normalt heller, säger hallå när jag kommer och hejdå när jag går. Utan några åthävor.

Jag skulle ju bara normalt ta i handen när jag presenterar mig för en ny person i ett formellt sammanhang eller middagsliknande förhållanden och har inte placerat mig i några sådana. Jobbet drösar inte av folk som kommer in genom dörrarna normalt och nu är jag inte ens där alla dagar.

Jag är absolut inte en kramare och kramas bara på initiativ av andra, relativt bekanta personer, kramar inte släkt och nära vänner, vi ses för ofta för det normalt och skulle vara lite fånigt att börja nu.

Är inte en fysisk person och folk brukar normalt inte ta i mig hipp som happ. Så jag märker inget av detta.

 

[Blandrastik]

Folk kan knäböja eller buga för mig, det går bra vilket som!

Skoja bara. Här är en till som uppskattar avståndet, hej och hej då bara.

 

[Asko]

Jag känner mig fortfarande awkward varje gång i en situation där man vanligen skulle skaka hand vanligen när man träffar någon ny inom jobbet.
Vinkar ibland istället överdrivet för att få in humor i situationen

 

[Asko]

Men kramar saknar jag, speciellt med min mamma
Har bara kramat katten (som inte gillar kramar) sen i våras typ

 

[Brassneck]

I början av denna farsot så var det livliga diskussioner kring vad vi skulle byta ut handskakningarna och kramar mot. Tåfjuttar, armbågsgnuggar, vinkanden och namaste-bugningar var alla uppe på agendan. Ett halvår senare så är jag nyfiken i vad folk har landat i? Vad gör du för något? Saknar du handskakningen?

För egen del så vinkar jag när jag träffar personer igen. Ska jag presentera mig så gör jag någon form av kort bugning med ena handen över hjärtat. Leker med namaste-hälsningen vid avsked. Handskakningar känns väldigt avlägset och är inte något jag saknar alls faktiskt.

Jag säger hej helt enkelt.
Det bästa med den här pandemin är att man slipper kramas i tid och otid med folk.

 

[Nahar]

Men kramar saknar jag, speciellt med min mamma
Har bara kramat katten (som inte gillar kramar) sen i våras typ

Min katt gillar att bli buren, så jag bär henne runt lite varje dag. Har dock märkt att ju längre sen jag sist kramade någon ju längre bär jag katten, ibland vill jag inte släppa trots att jag har ont i armarna (hon är ganska tung för att vara katt). Tror sist jag kramade någon var i Juli nu. Katten blir snart fet för att hon inte behöver gå själv

 

[Asko]

Min katt gillar att bli buren, så jag bär henne runt lite varje dag. Har dock märkt att ju längre sen jag sist kramade någon ju längre bär jag katten, ibland vill jag inte släppa trots att jag har ont i armarna (hon är ganska tung för att vara katt). Tror sist jag kramade någon var i Juli nu. Katten blir snart fet för att hon inte behöver gå själv

Vad mysigt

 

[monster1]

Med folk jag känner säger jag bara hej. Med folk jag inte känner så hejdar jag ett handslag omgrupperar presenterar mig och vinkar lite lamt.