Hur hälsar du?

[Araminta]

I början av denna farsot så var det livliga diskussioner kring vad vi skulle byta ut handskakningarna och kramar mot. Tåfjuttar, armbågsgnuggar, vinkanden och namaste-bugningar var alla uppe på agendan. Ett halvår senare så är jag nyfiken i vad folk har landat i? Vad gör du för något? Saknar du handskakningen?

För egen del så vinkar jag när jag träffar personer igen. Ska jag presentera mig så gör jag någon form av kort bugning med ena handen över hjärtat. Leker med namaste-hälsningen vid avsked. Handskakningar känns väldigt avlägset och är inte något jag saknar alls faktiskt.

 

[Vassi]

Möter upp personer i väntrum och släpper in i låst korridor, finns inte trymme för mer hälsning än ett "hej och välkomna" medan jag håller uppe dörren. Hälsar mer ordentligt när vi väl kommit in på mitt kontor men fortfarande bara verbalt. Var på anställningsintervju nyligen och där valde chefen armbågshälsning, den andra intervjuaren verbal hälsning.
Saknar sällan handskakning.

 

[karamelldrottningen]

Vinkar frenetiskt som en idiot till de som känner mig lite mer sådär och mer artigt HEJ DÅ (muntligt) till övriga

 

[Mia_R]

Hälsar med en lätt nick, jag tycker det räcker. Ser ingen anledning att armbåga, fota, vinka eller ta mig åt hjärtat men folk får göra hur de vill.

 

[Sel]

Ett enkelt "Hej, jag är Sel." räcker jättefint i de fall jag eventuellt skulle använt mig av ett handslag.

 

[Rosett]

Jag säger hej och vinkar eller nickar.
Har aldrig gillat att ta i hand så är bara glad att slippa det.

 

[nightcrawler]

Säger hej och nickar. Har aldrig gillat att hälsa fysiskt

 

[Cattis_E]

Säger hej...
Eller vinkar/gör nåt kul om det är någon jag känner närmare.

 

[sthu]

Nickar jag med. Eller vinkar. Träffar sällan folk på något formellt sätt så vinkning funkar bra.

 

[Unafraid]

Saknar verkligen att ta i hand! Mött mycket nya personer under pandemin och det blir lätt lite konstigt tycker jag.

 

[TinyWiny]

Saknar inte handskakningar alls. Jag säger hej istället för handskakningar. Det räcker i normalfallet. Däremot saknar jag något enormt att inte få krama mina vuxna barn. De bor/arbetar på ett sådant sätt att smittorisken är för stor.

 

[Blimblom]

Säger hej bara, och mitt namn om det behövs, nickar lite kanske! Saknar inte att ta i hand. Saknar absolut inte när folk kramas istället för att ta i hand, alltså folk man inte eller knappt känner

 

[Sezziyanen]

Gick inte runt och skakade hand så värst mycket förr. Det är inget jag värderar just eller saknar, finns så mycket folk som har 0 vett i att skaka hand på ett rimligt sätt. Dvs många gubbar jag möter i jobbet som gör det som en grej att "imponera" med sina handskak, asfjantigt.

Jag säger hej.

 

[kakan89]

Om situationen är lite mer formell så kör jag armbågshälsningen. Annars då vinkar jag nog mest och säger hej. Jag saknar att ta i hand.

 

[lingonben]

Vinkar artigt på avstånd och säger "hej, Lingonben, trevligt att träffas" när jag till äventyrs träffar nytt folk. Exakt samma sak via Teams till nya kollegor. Handskak saknar jag inte alls lika mycket som att krama mina vänner. Jag har iofs kramat hen som haft covid-19 i somras, för hen tänker jag räkna som säker typ året ut.

 

[Sleepy]

Ögonkontakten är viktigast för mig; den ersätter intimiteten med handskakningen. Sen blir det ofta en nickning som hälsning. Vid behov av ett mer innerligt tack och hej så sätter jag ihop händerna och bugar. Kommer inte återgå till handskakning.

 

[cassiopeja]

Jag saknar att kramas!! Att bara säga hej hej när jag möter en god vän som jag inte sett på ett tag skär i bröstet. Ibland sträcker jag därför ut armarna som om jag skulle kramas, fast på avstånd...

Folk som jag inte känner sen förut säger jag bara hej till. Men jag tycker det känns konstigt och lite vagt aggressivt att inte skaka hand.

 

[Red_Chili]

Jag är SÅ glad att ingen väntar sig handskakning längre. Jag säger bara "Hej" och så är det klart. Jätteskönt. Min mor och killen jag träffar får kramar som vanligt.

 

[Enya]

Jag hälsar genom att antingen nicka och säga hej eller bara säga hej. Det var helst sättet jag valde innan pandemin också, så för min del kan man väl säga att detta var något gott som den förde med sig- jag slipper det här eviga att ta i hand.
Jag har alltid tänkt på hur många bacilusker som byter värd vid det här handskakandet, och tycker att det är lite gammal och förlegat.

Vad jag däremot saknar- och inte alls trodde jag skulle sakna eftersom jag INTE är fysisk av mig som person, är de här små grejerna folk gör mot andra människor, att man fysiskt tar på varandra lite då och då. Tex att någon lägger handen på min axel för att få min uppmärksamhet och sedan pekar i riktning åt något för att få mig att titta dit, när vi pratar om något där (nu kan det kallas på mig tills jag kommer på att det kallas...), att någon petar till mig och säger hej när den går förbi (nu säger personen hej när den går förbi, jag reflekterar inte över att jag känner personen och hör inte att den sa hej eftersom det var andra ljud runt mig) eller ett pet på handen för att få min uppmärksamhet på något vis. Det saknar jag. Jag visste inte att det var en så viktig del av mitt liv.

 

[Stefffie]

Jag kramar fortfarande nara vanner, och sa mycket andra folk traffar jag inte, eftersom jag jobbat hemifran sedan mars, sa behoover jag inte fundera pa hur jag ska halsa pa kollegor och andra lost bekanta

Tanker dock valdigt liknande som dig - just det dar med att presentera sig med handen over hjartat kanns som nagot jag kommer borja med, nar jag atervander till kontoret