Hur göra min barn framgånsrikt?

[Mabuse]

Sv: Hur göra min barn framgånsrikt?

Du tänker inte som jag.
Vill han blir fotbollsproffs tycker jag han ska satsa på det, jag står bakom honom.
Jag tänker inte stå o predika hur svårt, hur mycket jobb, hur mycket offer det ligger bakom, han får testa det han vill.

Vill han blir kassör på ICA så går det lika bra.
Jag tänker inte stå o tala om alla nackdelar med det heller.

Jag vill helt enkelt att han ska våga testa det han vill göra, utan att behöva fundera på hur lätt det är att misslyckas..

Han behöver int e vara bättre än nån annan, bara han är nöjd själv o inte känner sig sämre än alla andra.

Fast om han får höra att allt är möjligt och det bara är upp till honom själv, och han sen inte lyckas bli fotbollsproffs eller VD, då måste ju felet ligga hos honom själv, eller hur? För han hade ju kunnat bli det bara han velat tillräckligt mycket. Låter inte som något man bygger bra självförtroende med.

Jag tror att det är viktigt att barn får realistiska bilder av vad som krävs för att bli olika saker. Ja, du kan bli fotbollsproffs, och då krävs det här, och då får du de här för- och nackdelarna. Eller så kan du bli kassör på ICA, då krävs det här, och du får de här för- och nackdelarna. Oavsett vilket så finns det för och nackdelar med allt, det viktiga är att du trivs med vad du gör och kan försörja dig.

Ungefär så skulle jag tänka.

 

[mino]

Sv: Hur göra min barn framgånsrikt?

Precis det du säger har jag funderat på.
Jag ger mycket beröm o än så länge strävar han inte så efter beröm, men jag är rädd att jag i slutänden kommer göra honom strävande efter beröm av andra och åsidosätta sina egna önskningar för att vara andra till lags.

Men finner inte riktigt svaret på just hur jag ska göra det rätta och undvika det som beskrivs..

Jag tycker också att det är svårt. Ibland tror jag dock att det räcker med att säga "så roligt du har det" eller "hur kändes det?" i stället för "vad bra du leker med xx" eller "vad modig du var när du hoppade över stenen", alltså försöka lägga av med att recensera allt barnet gör hela tiden. I stället kan man tala om vad man själv fick för känslor vid tillfället "oj vad glad jag blir över att du har städat". (Detta är ju för övrigt klassiskt Jesper Juul-tänk.) Jag tror att det är oerhört viktigt. Jag känner många som i vuxen ålder inte har en aning om vad de vill, inte ens i stora frågor som familj och utbildning. De har aldrig lärt sig att känna efter vad de själva tycker och känner. De litar inte på sitt eget omdöme för de är uppfostrade i att deras eget omdöme inte uppmärksammas eller i värsta fall inte ens godkänns.

 

[Humelibumlan]

Sv: Hur göra min barn framgånsrikt?

Håller med dig fullt ut

Säg att han nu vill blir fotbollsproffs, så tänker jag stötta honom. Men självklart ge honom den realistiska synen på det.
Det jag mande var att jag inte skulle påverka hans val genom att tala om hur jobiggt o svårt det var.

Det jag vill ge är modet att testa om han vill det o veta att misslyckas han är det ingen fara o styrkan att resa sig ur ett misslyckande och gå vidare.

Nu är det ju inte så att jag vill att han ska bli något särskillt alls, han får bli precis vad han vill.
Jag skulle tycka det var kul om han fick ett hästintresse, om han tyckte om djur tex..
Men gör han inte det så är det inget ja tänkter tvinga på han heller.

Jag vill bara ge han ett bra självförtroende från sin uppväxt helt enkelt.
Och jag vill ge han de bästa förutsättningar för ett så enkelt liv som möjligt.

Tex så tror jag på att tidigt lära barn städa undan efter sig själva- det tror jag i framtiden ger människor som håller ordning.
Jag tror på ärlighet
Jag tror på att låta barn själva ta ansvar för sin handligar o se konsekvensen av dem.
Vara snäll o respektera både djur o människor.
En realistisk syn på världen.
Empati o omtanke

Bara som lite grundläggande alltså

 

[Humelibumlan]

Sv: Hur göra min barn framgånsrikt?

Jag tycker också att det är svårt. Ibland tror jag dock att det räcker med att säga "så roligt du har det" eller "hur kändes det?" i stället för "vad bra du leker med xx" eller "vad modig du var när du hoppade över stenen", alltså försöka lägga av med att recensera allt barnet gör hela tiden. I stället kan man tala om vad man själv fick för känslor vid tillfället "oj vad glad jag blir över att du har städat". (Detta är ju för övrigt klassiskt Jesper Juul-tänk.) Jag tror att det är oerhört viktigt. Jag känner många som i vuxen ålder inte har en aning om vad de vill, inte ens i stora frågor som familj och utbildning. De har aldrig lärt sig att känna efter vad de själva tycker och känner. De litar inte på sitt eget omdöme för de är uppfostrade i att deras eget omdöme inte uppmärksammas eller i värsta fall inte ens godkänns.

Gillar dina inlägg

Jag är nog både och, städar han kan ja bli lyrisk o ge han massor av beröm, samma om han är duktig på något.. Jag ger mycket beröm så o det han har oxå börjat med, gör jag något särskillt så säger han: Mamma, va duktig du är ellr, bra mamma

Men jag brukar oxå säga att jag blir glad eller ledsen när han gör/säger vissa saker.

Men ska tänke på det ännu mer, tack

 

[Elinoor]

Sv: Hur göra min barn framgånsrikt?

Först när jag läste din rubrik så var min första tanke att be dig definiera framgång. Men det låter som du har en ganska balanserad syn på att framgång kan se olika ut för olika människor.

Du har fått många kloka svar, och nu har jag inte lusläst allt så det kanske kommer dubbelt.

Men jag tror det är viktigt att inte lägga sig i barnens val allt för mycket. Vill de ha ketchup på pannkakorna eller nåt annat vidrigt, så låt dem prova! Aldrig säga "man kan inte ha ketchup på pannkakor". Vad då MAN? Varför inte?? Exploderar dom eller? Ritar dom sjukantiga fönster på ett hus, så kan dom visst se ut så där. Låt barnen slå sig om de klantar sig, spring inte och var rädd om dem i onödan.

Barnens rum är också ett exempel: Rummet är barnets och de bör få bestämma hur det ska vara möblerat, vilka gardiner och iallafall ungefär hur välstädat. Sen måste man ställa krav på barnen att de tar visst ansvar själva. Allt balanserat utifrån barnets ålder och förmåga.

I korthet: i huvudsak tror jag att det är bättre att vara för släpphänt än för sträng i det jag nämnt ovan, det det begränsar iallafall inte barnen. Det var lite från mig, lycka till!

 

[Humelibumlan]

Sv: Hur göra min barn framgånsrikt?

Du beskriver ganska bra hur det funkar här.
Han får testa det han vill, smaka det han vill osv..

Jag vill han ska lära sig konsekvenserna av det han gör.
Äter man inte blir man hungrig
Kissar man i byxorna blir man blöt
Håller man inte ordning på sina saker försvinner de
Är man oförsiktig går saker sönder
Är man hårdhänt blir folk ledsna
Är man "elak" får man säga förlåt

osv..

 

[Xray]

Sv: Hur göra min barn framgånsrikt?

Först när jag läste din rubrik så var min första tanke att be dig definiera framgång. Men det låter som du har en ganska balanserad syn på att framgång kan se olika ut för olika människor.

Du har fått många kloka svar, och nu har jag inte lusläst allt så det kanske kommer dubbelt.

Men jag tror det är viktigt att inte lägga sig i barnens val allt för mycket. Vill de ha ketchup på pannkakorna eller nåt annat vidrigt, så låt dem prova! Aldrig säga "man kan inte ha ketchup på pannkakor". Vad då MAN? Varför inte?? Exploderar dom eller? Ritar dom sjukantiga fönster på ett hus, så kan dom visst se ut så där. Låt barnen slå sig om de klantar sig, spring inte och var rädd om dem i onödan.

Barnens rum är också ett exempel: Rummet är barnets och de bör få bestämma hur det ska vara möblerat, vilka gardiner och iallafall ungefär hur välstädat. Sen måste man ställa krav på barnen att de tar visst ansvar själva. Allt balanserat utifrån barnets ålder och förmåga.

I korthet: i huvudsak tror jag att det är bättre att vara för släpphänt än för sträng i det jag nämnt ovan, det det begränsar iallafall inte barnen. Det var lite från mig, lycka till!

Jag har liknande åsikter som du på grund av egna erfarenheter. Jag ansågs av vissa som slarvig mamma.(Mina barn är nu vuxna.) Min man och jag lät barnen vara relativt fria vid matbordet. En del av släkten förfasade sig. Döm om vår förvåning när vu fick höra av dagispersonalen att våra barn åt "bäst" med bestick! Kanske är det viktigt att få vara den man är, komma fram till sina uppfattningar själv? Håller med dig; Låt barnen testa om de själva tycker det är gott med ketchup till pannkakorna. Det är ju inte maten det egentligen handlar om här utan min, som förälders, inställning att jag tror att barnet KAN DRA EGNA SLUTSATSER SJÄLV. Mycket bra för deras SJÄLVFÖRTROENDE!

 

[Xray]

Sv: Hur göra min barn framgånsrikt?

Du beskriver ganska bra hur det funkar här.
Han får testa det han vill, smaka det han vill osv..

Jag vill han ska lära sig konsekvenserna av det han gör.
1. Äter man inte blir man hungrig
2. Kissar man i byxorna blir man blöt
3. Håller man inte ordning på sina saker försvinner de
4. Är man oförsiktig går saker sönder
5. Är man hårdhänt blir folk ledsna
6. Är man "elak" får man säga förlåt

osv..

frågan är hur man LÄR sig ta konsekvenser av sina handlingar. Hur lång tid ska jag ge mitt barn? Här tror jag att man inte ska ha bråttom. Det tar, i mina ögon, inom vissa områden ett helt liv att förstå sina handlingars resultat.

1. Vad gör jag om mitt barn vägrar äta? Hur får jag barnet att förstå att om det inte äter - så blir det hungrigt?

2. Hur får jag barnet att förstå att om det kissar i blir det blött?
Och så vidare.....

Jag tror att om det ska sätta sig på djupet hos barnet så ska vi som vuxna ligga väldigt lågt med att stoppa kensekvenserna i halsen på barnen. Det är inte särskilt allvarligt att vara hungrig eller våt i byxan. I vårat land handlar det mest om olika tillstånd av att känna sig bekväm. Men om "mitt" barn har gjort något annat barn illa och blir sårat så ska väl inte "mitt" barn känna sig bekväm med det genom ett enkelt "förlåt"? Åter igen, låt barnet hitta personliga sätt att hantera den stress som det innebär att göra någon illa. Jag hatar till exempel att barnen ska tacka för det och det. Är de tacksamma så låt dom visa det - på sitt sätt! Annars är risken att de låtsas vara tacksamma/artiga och kan ändå vara utan särskilt mycket empati för andra. Får man inte i lugn och ro utveckla sitt egna känsloliv tror jag det är svårare att utveckla sin förståelse för andra. Eller? jag tror problemet med oss föräldrar är att vi skyndar fram önskade beteenden hos våra barn. Kankse för att vi bryr oss vad andra tycker om våra barn. Som sagt, det tar många många år att bli fullvärdig människa. Om man ens blir det. Man blir väl älskad ändå?

 

[Humelibumlan]

Sv: Hur göra min barn framgånsrikt?

Jag har inte särskillt bråttom med att lära honom saker, han får testa själv, han lär sig konsekvens av vad som sker när han testar, jag uppmuntrar honom att testa.
Det är ju inget jag lär honom, utan jag låter honom lära sig själv.

J

 

[Xray]

Sv: Hur göra min barn framgånsrikt?

Du vet ju hur du vill göra och det låter klokt det du säger. Fortsätt så....

 

[Rina]

Sv: Hur göra min barn framgånsrikt?

Nu är ju inte min son direkt menlös o viljelös bara för att han är ett snällt barn.

Han gråter o skriker o bankar o slår om han inte får som han vill, men jag försöker vara konsekvent o lära han att nej är nej.
Han är självständig, smart o det går att resonera med honom.

Men det kan ju snabbt ändras, själv var jag en underbar unge tills jag blev 4-år kom in i trotsåldern o den har jag nog inte kommit ur än
Var en jävlig unge som tonåring...

Men var har jag påstått att snälla barn är menlösa och viljelösa.
Vad jag menade med mitt inlägg var att även egenskaper som ibland ses som negativa kan vändas till något positivt.

 

[Humelibumlan]

Sv: Hur göra min barn framgånsrikt?

Men var har jag påstått att snälla barn är menlösa och viljelösa.
Vad jag menade med mitt inlägg var att även egenskaper som ibland ses som negativa kan vändas till något positivt.

Nej då, jag menade inte att du påstod det, jag bara utvecklade min beskrivning av mitt barn.

 

[Rina]

Sv: Hur göra min barn framgånsrikt?

OK då är jag med