Sv: Hur gör ni nu när det är kallt....
PIRU:
Jo, men samtidigt så hur motiverad man än är, så kommer kylan påverka kroppen FYSISKT även om man vägrar låta den påverka psykiskt. I viss mån kan man 'tvinga' kroppen att sluta skaka genom att slappna av, precis som alla isvaksbadande vpl lärt sig. Men det kommer till en gräns där det är utom din kontroll.
Om vi säger att någon sa att jag får en miljon kronor om jag sover naken ute inatt, så kommer jag 'stå ut' mycket, mycket längre än utan motivator. Men förr eller senare kommer kylan vinna. Kanske inte så att jag går in, men musklerna kommer att skaka, jag kommer drabbas av köldskador, jag kommer drabbas av känselbortfall, musklerna kommer ta stryk etc. Har jag t ex tillräckligt adrenalinpåslag kommer jag inte märka det där och då, men det kommer ju att hända likförbannad. Om jag vunnit miljonen innan jag glider in i medvetslöshet pga för kraftig nedkylning, och får komma in i värmen igen, så kommer jag då upptäcka den fysiska påverkan kölden gjort. De förfrysta kroppsdelarna kommer göra ont, jag kommer vara rejält mör i musklerna efteråt, jag kommer (förhoppningsvis iaf) få stickningar och smärta i de nedkylda kroppsdelarna när blodcirkulationen (förhoppningsvis) återvänder. Etc.
Så, jag hävdar fortfarande att all motivation och temperament osv i världen inte kan göra att frysandet blir mindre, däremot den psykiska påverkan av det.
Men även om hon inte märker det förrän sen, så vill jag inte min tik ska behöva dras med verkningarna av att frysa långa perioder. På samma sätt som jag under extremt heta sommardagar kopplat henne under promenaderna, för att hon INTE ska ta ännu en 'full fart medvetslös'runda över fälten. För även om hon vill, inte anser det är något problem med värmen etc, så har jag fått kånka hem henne med värmeslag en gång, och känns onödigt göra det igen. På samma sätt så startade hon aldrig ouppvärmd, för även om hon kunnat löpa lika snabbt med kalla muskler pga rent adrenalinpåslag och vilja (hon pensionerades btw från banorna för att hon ville mer än kroppen tålde.. Viljan var större än kapaciteten och det blev inte så lyckat mer än väldigt kortsiktigt) så kan viljan inte förhindra muskelskadorna.
Så jag är HELT enig med dig att viljan spelar en otroligt stor roll i sammanhanget, men anser inte att enbart vilja räcker för att t ex greyhounds ska bli mer lämpade för sträng kyla. (Jag är för övrigt helt enig med dig om att inte övertäcka heller, täcka om/när hunden fryser, inte annars)