Cha9
Trådstartare
Som hästmänniska ser man ju ibland andra hantera/arbeta häst på ett sätt som helt främmande för en själv. Nu menar jag inte situationer där hästen uppenbart far illa (plågas, får stryk) utan mera vardagliga "konstigheter" =)
Tex när ovana människor försöker lasta en (synbart snäll) häst - utan våld - men inte klarar av det. Som tragglar och tragglar i all evighet utan att lyckas. Ingriper ni, frågar om de behöver hjälp eller struntar ni det om inte de ber om hjälp först?
Eller om någon tränsar på ett alldeles bakvänt sätt - som ni ser att det kommer misslyckas. (A la "hålla upp bettet och trycka det mot tänderna - och ha resten av huvudlaget hängande mot golvet")
Värre är väl kanske om det finns en uppenbar risk att något KAN gå illa. Som om någon rider runt med en sadelgjord som hänger mellan frambenen eller lindar en hästs ben sittandes på knä. (Det förstnämnda var jag nära att säga till om på ett ponny-EM (framridning)- på impuls - men insåg att jag inte kan ett ord spanska , så jag lät bli...)
Själv var jag "värre" förr - då tyckte jag att jag gjorde en insats som upplyste när jag tyckte något var tokigt (ofta genom att först fråga "varför gör du så här?"). Numera är jag betydligt mer restriktiv, kanske av bekvämlighet, och tänker oftast att var och en är salig på sin fason - och låter dem hållas.
Hur tycker ni man ska tänka?
Tex när ovana människor försöker lasta en (synbart snäll) häst - utan våld - men inte klarar av det. Som tragglar och tragglar i all evighet utan att lyckas. Ingriper ni, frågar om de behöver hjälp eller struntar ni det om inte de ber om hjälp först?
Eller om någon tränsar på ett alldeles bakvänt sätt - som ni ser att det kommer misslyckas. (A la "hålla upp bettet och trycka det mot tänderna - och ha resten av huvudlaget hängande mot golvet")
Värre är väl kanske om det finns en uppenbar risk att något KAN gå illa. Som om någon rider runt med en sadelgjord som hänger mellan frambenen eller lindar en hästs ben sittandes på knä. (Det förstnämnda var jag nära att säga till om på ett ponny-EM (framridning)- på impuls - men insåg att jag inte kan ett ord spanska , så jag lät bli...)
Själv var jag "värre" förr - då tyckte jag att jag gjorde en insats som upplyste när jag tyckte något var tokigt (ofta genom att först fråga "varför gör du så här?"). Numera är jag betydligt mer restriktiv, kanske av bekvämlighet, och tänker oftast att var och en är salig på sin fason - och låter dem hållas.
Hur tycker ni man ska tänka?