Du är SÅ hård mot dig själv! Jag har alltid tyckt att jag är en bra djurägare för jag har alltid gjort så gott jag kan. Men givetvis har det funnits stunder när jag bara inte orkat med dem, när det tar istället för ger, och jag känt att det vore så skönt att inte ha flera hästar att ta hand om.
Marsvin måste man ofta tvångsmata när de blir sjuka för om de slutar att äta så dör de av det och inte av sjukdomen. Ai är inte på riktigt tvångsmatningsstadie ännu utan bara på stödmatning men om han fortsätter som nu så kommer det att bli tvångsmatning, men det kan ju lika gärna vända men då är han död för att jag avlivade honom
Men jag vet ju inte om jag gör så gott jag kan. Hade jag vetat det så hade vet kanske varit annorlunda. Jag kan bli Så arg och uppgiven när det går fel eller när någon blir sjuk att jag blir rädd för mig själv
Hade det inte varit för tänderna så hade det varit annorlunda, eller om jag hade fått en tid för operation snabbare
Ai och Xíexie är mina ögonstenar, mina favoriter. Varför måste det vara de som blir sjuka
Jag vet :-( Det var lättare när jag hade massor av marsvin. Nu har jag så få och många av dem är så tama, nästan som hundar. Och flera av dem börjar bli gamla och jag är så rädd för att de ska bli sjuka och dö
De vet alltid vad som väntar. Alla djur jag har avlivat har förstått vad som ska hända och de har accepterat det men inte Ai. Sederingen tog dessutom inte ordentligt, det verkade som att han inte fick luft så han fick panik, han kunde inte röra sig men var medveten och rädd och han var fortfarande medveten när han fick sprutan i magen och det tog lång tid innan han dog Han ligger begravd i killens trädgård bredvid Pruð nu. Jag har inga tårar kvar. Det var så hemskt vid avlivningen. Han ville inte dö, han var inte redo
Tröstkramar
Tack
Känns så tomt och konstigt utan honom, men samtidigt har jag inte riktigt fattat att han är borta. Försöker att inte tänka på det. Mitt sätt att hantera förluster brukar vara att låtsas som att det/den jag förlorat aldrig har funnits men på något sätt känns det respektlöst mot Ai för han har betytt extra mycket för mig.
Vi skojade om att om Dominik varit Vin Diesel (han är inte döpt efter Dominic Toretto men ändå) så hade Rajesh varit Dwayne Johnson eller Hulken På vägen hem så berättade min vän som jag alltid åker med att Ballerinas uppfödare hade gjort väldigt mycket när jag försökte ta livet av mig förra gången. Jag visste att det var hon som gjorde min vän uppmärksam på att något var fel för hon hade inte hört något från mig om de två marsvinen hon hade med sig till mig och att min vän ställde upp extremt mycket under tiden jag låg på sjukhus (detta var på en utställning. Jag hade sagt till min vän att jag var magsjuk men glömt marsvinen jag skulle hämta) men allting annat som min vän berättade i bilen hem var nytt för mig, bla hur min väns man varit hemma hos mig och försökt nå mig och sedan kontaktat min mamma och vad Ballerinas uppfödare gjort och även om jag fortfarande är ledsen för att jag inte dog då så känns det varmt i hjärtat att så många bryr sig och att jag tydligen inte är så osynlig som det ibland känns.Hade faktiskt riktigt roligt igår! Det var stressigt som sjutton i perioder. Hade snurrat till det som bara den med beställda hus (vi fick någorlunda ordning på det till slut tror jag) och så var det både vanlig utställning och KM och jag hade åtta marsvin med mig att ställa. Det blev så mycket prat och skämt överallt att jag glömde kolla bedömningarna ordentligt och jag har inte ens läst igenom bedömningssedlarna (gör nu). Inte jättebra resultat direkt men Chache, Yokan, Xíexie och Jet fick silverkort (alla utom Jet var dock ensamma i sin klass så ingen direkt prestation att få silverkort då). Dominik är så otroligt fin men han möter alltid en hane som har en sådan superkropp så trots att Dominik är mitt bästa marsvin med en tegelstenskropp just nu så har han inte ens chans
Några saker som verkligen värmde var att Nathalies uppfödare berättade att hon tyckte att jag oseriös och okunnig när jag började (det är det minsta man kan säga) men att hon tyckte att jag verkligen hade förändrats till det bättre och att det var starkt att lära mig hantera min asperger och bipolära svängningar och att hon därför kände sig trygg med att ha sålt Nathalie till mig (det hade hon inte gjort för några år sedan). En annan sak var att jag fick erbjudande att få köpa en riktigt fin hona några dagar innan utställningen och igår hämtade jag henne. Fick köpa henne för en väldigt symbolisk summa och frågade varför just jag och till ett sådant pris och fick svar att uppfödaren tyckte att mina marsvin hade så bra och att hon ville att Ballerina skulle bo hos mig och så fick jag en kram :-O
