Bonden
Trådstartare
Hej!
Jag har alltid älskat hästar och djur, och försökt göra mitt bästa för att omge mig av djur och det lantliga. Jag har alltid bott i stan, med föräldrar som både är och har varit, absolut stöttande, men också väldigt ointresserade.
Jag började på ridskola när jag var 8 år gammal och slutade när jag var 13. Sedan jag var 12 har jag haft tre olika medryttarhästar varav två stycken som jag fortfarande tar hand om och då hållit på med i 4 år. Jag har varit på ridläger flera år och under sommaren 2023 hyrde jag en sommarponny som jag hade eget ansvar över.
Nu fyller jag 16 i mars och ska börja gymnasiet till hösten, och jag är väldigt osäker över detta. Jag är väldigt sugen på att flytta ifrån Stockholm och ut på landet, men mina föräldrar är inte intresserade av att jag flyttar ensam (till ett vinterbonat hus vi har på landet) eller att flytta med mig.
Mitt dilemma är att jag verkligen vill bo och leva ett liv på landet. Jag mår så bra av att omge mig med djur och natur och det är verkligen vad jag vill jobba med i framtiden.
Jag har både arbetat och hjälpt till på olika gårdar, både spannmålsgårdar och mjölkgårdar och det tycker jag mycket om.
Jag har också jobbat mycket i stall och har inga problem att ta i, jag tycker om att vara aktiv och känna att jag gör “meningsfulla” saker.
Problemet främst gällande gymnasievalet är att jag inte kan tänka mig något värre än att bo kvar i Stockholm. Jag har funderat på olika naturbruksgymnasium men har ändå fallit tillbaka på att det är bäst att ha en teoretisk utbildning i ryggen för att kunna välja och vraka utbildningsmässigt efteråt, om det skulle vara av intresse då.
Det jag försöker framföra till mina föräldrar är att vi skulle flytta till en liten gård på landet där jag, i en drömvärld, skulle kunna ha en häst och fortsätta utvecklas på denna och också ha närmare till andra djur, som får och getter exempelvis.
Jag har funderat och pratat med mina föräldrar om att köpa häst i stan, men de höga stallhyrorna skrämmer iväg oss allihopa. Jag förstår absolut risken med att köpa en häst utan hästkunniga föräldrar, samt om vi skulle ha hästen på någon slags egen gård. Jag förstår att detta inte är optimalt och att det är bäst, om man har häst i min ålder, att även ha hästkunniga vuxna.
Det jag dock tycker känns väldigt synd är att jag ska påverkas av något mina föräldrar valt att inte hålla på med. Det finns såklart ungdomar i min ålder som vuxit upp med hästföräldrar, egna hästar, bra tränare och ett större stöd hemifrån, och för de är det lättare att lyckas.
Men jag har ett otroligt stort intresse för detta och vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till.
Jag har kollat på beridarprogrammet, som är en tre år lång yrkesutbildning efter gymnasiet, och dessa kräver förstås förkunskaper som jag i dagsläget inte har, ex. Lägst MSV-B dressyr och 1.30 i hoppning.
Om jag ska fortsätta utvecklas i den riktning jag vill så känner jag att egen häst åtminstone är första steget. De medryttarhästar jag har i nuläget är underbara och betyder väldigt mycket för mig, men de ger mig inte förutsättningarna att fortsätta utvecklas på det här sättet. Ridskola är för mig inte aktuellt då jag ärligt talat känner mig helt färdig i den miljön.
Jag förstår, som sagt, riskerna med att inte ha hästvana föräldrar.
Men ska jag helt strunta i att försöka utvecklas då? Kanske är det så, eller så blir det så.
Enligt de så ska jag kämpa mig igenom tre år till här för att sedan kunna leva ett liv på landet med djur och natur.
Jag tror bara inte att de riktigt förstår hur “utanför” lantlivet jag verkligen är. Jag vet inte hur livet på en gård funkar, inte hur det går till när man äger stora djur, som kor eller hästar och/eller har en fastighet som innebär underhåll.
Med detta menar jag att jag, om jag skulle stanna kvar här i tre år, skulle börja med lantlivet helt från noll och skulle vara tvungen att lära mig detta i vuxen ålder och inte ha den grund som de flesta som lever som bönder eller äger gårdar har.
Ridmässigt känner jag att det är orimligt att jag skulle fortsätta i tre år med i värsta fall sporadisk eller ridning på låg nivå utbildningsmässigt, för att sedan lära mig höga dressyrklasser och hoppa högt efter.
Med tanke på de som har en mycket bredare grund där de kanske tävlat och tränat mycket i tonåren skulle jag även där ligga väldigt långt bakom, om jag inte börjar nu.
Jag ber om ursäkt om detta låter flummigt eller knäppt, men jag är bara så uppgiven över hur jag ska göra. En teoretisk utbildning är självklart för mig, det är bara så att säga boendet som gör mig orolig. Jag vet inte om jag orkar tre år till i storstan.
Tack på förhand,
Orolig stadsbo
Jag har alltid älskat hästar och djur, och försökt göra mitt bästa för att omge mig av djur och det lantliga. Jag har alltid bott i stan, med föräldrar som både är och har varit, absolut stöttande, men också väldigt ointresserade.
Jag började på ridskola när jag var 8 år gammal och slutade när jag var 13. Sedan jag var 12 har jag haft tre olika medryttarhästar varav två stycken som jag fortfarande tar hand om och då hållit på med i 4 år. Jag har varit på ridläger flera år och under sommaren 2023 hyrde jag en sommarponny som jag hade eget ansvar över.
Nu fyller jag 16 i mars och ska börja gymnasiet till hösten, och jag är väldigt osäker över detta. Jag är väldigt sugen på att flytta ifrån Stockholm och ut på landet, men mina föräldrar är inte intresserade av att jag flyttar ensam (till ett vinterbonat hus vi har på landet) eller att flytta med mig.
Mitt dilemma är att jag verkligen vill bo och leva ett liv på landet. Jag mår så bra av att omge mig med djur och natur och det är verkligen vad jag vill jobba med i framtiden.
Jag har både arbetat och hjälpt till på olika gårdar, både spannmålsgårdar och mjölkgårdar och det tycker jag mycket om.
Jag har också jobbat mycket i stall och har inga problem att ta i, jag tycker om att vara aktiv och känna att jag gör “meningsfulla” saker.
Problemet främst gällande gymnasievalet är att jag inte kan tänka mig något värre än att bo kvar i Stockholm. Jag har funderat på olika naturbruksgymnasium men har ändå fallit tillbaka på att det är bäst att ha en teoretisk utbildning i ryggen för att kunna välja och vraka utbildningsmässigt efteråt, om det skulle vara av intresse då.
Det jag försöker framföra till mina föräldrar är att vi skulle flytta till en liten gård på landet där jag, i en drömvärld, skulle kunna ha en häst och fortsätta utvecklas på denna och också ha närmare till andra djur, som får och getter exempelvis.
Jag har funderat och pratat med mina föräldrar om att köpa häst i stan, men de höga stallhyrorna skrämmer iväg oss allihopa. Jag förstår absolut risken med att köpa en häst utan hästkunniga föräldrar, samt om vi skulle ha hästen på någon slags egen gård. Jag förstår att detta inte är optimalt och att det är bäst, om man har häst i min ålder, att även ha hästkunniga vuxna.
Det jag dock tycker känns väldigt synd är att jag ska påverkas av något mina föräldrar valt att inte hålla på med. Det finns såklart ungdomar i min ålder som vuxit upp med hästföräldrar, egna hästar, bra tränare och ett större stöd hemifrån, och för de är det lättare att lyckas.
Men jag har ett otroligt stort intresse för detta och vet ärligt talat inte vad jag ska ta mig till.
Jag har kollat på beridarprogrammet, som är en tre år lång yrkesutbildning efter gymnasiet, och dessa kräver förstås förkunskaper som jag i dagsläget inte har, ex. Lägst MSV-B dressyr och 1.30 i hoppning.
Om jag ska fortsätta utvecklas i den riktning jag vill så känner jag att egen häst åtminstone är första steget. De medryttarhästar jag har i nuläget är underbara och betyder väldigt mycket för mig, men de ger mig inte förutsättningarna att fortsätta utvecklas på det här sättet. Ridskola är för mig inte aktuellt då jag ärligt talat känner mig helt färdig i den miljön.
Jag förstår, som sagt, riskerna med att inte ha hästvana föräldrar.
Men ska jag helt strunta i att försöka utvecklas då? Kanske är det så, eller så blir det så.
Enligt de så ska jag kämpa mig igenom tre år till här för att sedan kunna leva ett liv på landet med djur och natur.
Jag tror bara inte att de riktigt förstår hur “utanför” lantlivet jag verkligen är. Jag vet inte hur livet på en gård funkar, inte hur det går till när man äger stora djur, som kor eller hästar och/eller har en fastighet som innebär underhåll.
Med detta menar jag att jag, om jag skulle stanna kvar här i tre år, skulle börja med lantlivet helt från noll och skulle vara tvungen att lära mig detta i vuxen ålder och inte ha den grund som de flesta som lever som bönder eller äger gårdar har.
Ridmässigt känner jag att det är orimligt att jag skulle fortsätta i tre år med i värsta fall sporadisk eller ridning på låg nivå utbildningsmässigt, för att sedan lära mig höga dressyrklasser och hoppa högt efter.
Med tanke på de som har en mycket bredare grund där de kanske tävlat och tränat mycket i tonåren skulle jag även där ligga väldigt långt bakom, om jag inte börjar nu.
Jag ber om ursäkt om detta låter flummigt eller knäppt, men jag är bara så uppgiven över hur jag ska göra. En teoretisk utbildning är självklart för mig, det är bara så att säga boendet som gör mig orolig. Jag vet inte om jag orkar tre år till i storstan.
Tack på förhand,
Orolig stadsbo
Så glad för din skull att du nu lever ett liv likt ditt drömliv, dit ska jag också.
. Nu läste inte jag häst eller lantbruk utan djursjukvård meeen så härlig skola! Jag gillar ju att få lära mig praktiskt varvat med teori och utöver djuren hade vi ju traktorkörning (basmaskin körning) förvisso kunde jag ju testa hemma men jag kom inte igång förrän i gymnasiet hehe och vi var ute i skogen med röjsågar 
