Hur gör man för att uppföra sig?

[Frokennordberg]

Sedan barnsben har jag tacklat de flesta obekväma situationer med ilska och snarlika känslor som tjurighet, surhet, reservation och irritation.

När jag inte har förstått, när jag känt mig obekväm, när jag känner mig trängd eller missförstådd eller stressad. Kort sagt, i situationer som jag inte är van vid, obekväm med eller hamnat i utan önskan. När jag känner mig som mest osäker bland folk så blir jag lätt lite irriterat vresig samtidigt som jag sluter mig, och upplevs då som väldigt taggig då mina svar ofta är lite korthuggna och kanske låter lite snorkiga - jag tappar helt enkelt hur man beter sig, hur man upprätthåller en diskussion och har saker att tala om. Jag blir helt enkelt låst.

Mina närmsta vänner vet hur jag fungerar och vet att det oftast går över efter en liten stund, bara jag får lov att andas lite och vara lite tyst och "resonera" med mig och själv och känna att "det går bra, du klarar det här", och på gott och ont så tar de också ibland lite väl tjuriga kommentarer från min sida när det är så. Inga personhopp men jag blir lätt bitter i min ton mot och om omgivningen.
Jag är medveten om problemet och jag jobbar på det, men nu känner jag att jag behöver lite input från andra med vägar att gå med detta, då en person i min närhet tagit illa vid sig.

Jag VILL ju inte att folk ska känna sig obekväma för att jag är obekväm, och jag vet också att när jag är rätt inställd och inte känner mig väldigt osäker, så kan jag också föra mig och mingla med okända människor och få folk att känna sig välkomna, så jag vet att jag kan.

Men det är just detta - när jag känner mig obekväm och osäker, hur ska jag ta mig till det glada, sociala mingel-tillståndet?

 

[escodobe]

Sv: Hur gör man för att uppföra sig?

"Fake it till you make it" har räddat mig.

 

[Frokennordberg]

Sv: Hur gör man för att uppföra sig?

Ja, jag gillar den skarpt, tyvärr verkar jag inte lyckats med det längre, inte som förr. Själva "make it"-delen har uteblivit =/

Fattar inte varför jag inte lyckas längre. Jag har haft några jobbiga år som gjort att min toleransnivå mot saker är lägre, vilket jag antar har påverkat hur jag orkar/ids bete mig, men nu har saker börjat ordna upp sig och jag har ork till att ta tag i de mindre smickrande sidorna som smyger fram ibland.

Hur tänker du när du gör det? Affirmerar du beteendet? Eller lyckas du bara trycka på on-knappen?

 

[WS6]

Sv: Hur gör man för att uppföra sig?

Ta ett steg åt sidan, djupa andetag och "nu jävlar fixar jag detta"-tänk!?
Gå in i dig själv och bestäm dig för att vara trevlig, go och tillmötesgående!
Ev (om det är möjligt) gå undan till toaletten i 2min, lite vatten i ansiktet och "sansa" dig?

Jag brukar ses som tyst början i nya sällskap om jag inte känner mig hemma med en gång,
jag liksom "kollar läget" och läser av de andra först..

 

[Lejonelle]

Sv: Hur gör man för att uppföra sig?

Vad är det för situationer vi pratar om? Och vad är det du gör som är så fel? Är det otänkbart att du skulle kunna ga rätt att vara som du är? Känner du igen ett bra resp ett mindre bra beteende hos andra eller har du svårt att veta vad som är rätt?

 

[Frokennordberg]

Sv: Hur gör man för att uppföra sig?

Ja, det är lite så jag försöker göra! Förstår också hur du menar med att känna in läget och läsa av först, det gör jag gärna med.
Gissar att jag egentligen bara behöver vrida på det ytterligare, och kanske lite snabbare.

Det som föranledde min tråd är att en tillställning jag var inbjuden till, som var väldigt rörig i förberedelserna och jag med vän var dom första som kom dit av "vårt gäng" och kan kände därför inga andra på plats. Direkt i dörren är allt väldigt stressig och rörigt vilket jag reagerade på ännu mer eftersom jag redan var obekväm över situationen och utbrast "Shit, jag klarar inte det här jag går hem igen!" i ren panik och frustration i princip.
Vilket jag såklart fick förklara direkt för värdinnan och jag sa att jag tyckte det var lite jobbigt och behövde bara få andas en stund så blir det snart bra, men fanns inte direkt utrymme att utveckla saken mer just då. Jag förstår att det inte riktigt gick hem helt (vi känner inte varandra väl) och hon tog tyvärr illa vid sig, vilket jag kan förstå.
Min uppfattning av det sällskapet är att de är väldigt öppna, högludda och.. öh, i brist på bättre ord, yviga i sina personligheter och jag som är lite mer reserverad och avvaktande i början sticker då givetvis ut bara där så det är väl lika svårt för dom att relatera till sin motsats som för mig

Det blev bättre under kvällen, men det var ganska litet utrymme att röra sig på, mycket högljutt folk och jag kände mig lite trängd och visste inte var jag skulle ta vägen, så jag var inte så aktiv på att gå runt och prata med många, utan höll mig till de som var runt omkring just det bordet.

Nu när jag väl fick reda på att det hade tagits illa upp har jag givetvis bett om ursäkt, jag förstod inte att det var en så stor grej för dom som det var och det gör ju att jag har tänkt ännu mer på hur jag kan förbättra mitt hanterande av dessa situationer för att inte verka så oartig och otacksam.

Jag vill helt enkelt kunna bryta mitt tankespinn med "okej, det här är jobbigt, lugn och fin, andas" till "Gött! Härligt Fasen vad jag älskar människor! ", men jag vet inte hur jag ska få till det i praktiken längre.

 

[Frokennordberg]

Sv: Hur gör man för att uppföra sig?

Jag tycker att jag känner igen bra/mindre bra beteenden hos folk.

Och jag gör väl egentligen inget fel, jag har bara svårt att vara sådär glad och käck när jag känner mig osäker och uppfattas som vass istället. Jag är inte otrevlig mot folk eller säger elaka saker, jag mer.. säger ingenting eller låter snorkig. Eller ja, det känns som att jag låter snorkig. Den vännen som var med mig just då såg ju min reaktion men tyckte inte att jag gjorde något särskilt konstigt, jag gick undan för mig själv en stund och andades och försökte komma i stämning. Men han vet ju också hur jag känner för vissa situationer och har såklart en annan förståelse och tar mitt humör med en nypa salt.

 

[Lejonelle]

Sv: Hur gör man för att uppföra sig?

Och jag gör väl egentligen inget fel, jag har bara svårt att vara sådär glad och käck när jag känner mig osäker och uppfattas som vass istället. Jag är inte otrevlig mot folk eller säger elaka saker, jag mer.. säger ingenting eller låter snorkig.

OK. Alla människor är ju inte sådär käcka och supertrevliga och jag tycker inte alla behöver vara det heller. Det är OK att vara tyst och lite tillbakadragen och stå för det utan att försöka spela någon annan. Om man säger att man har svårt för småpratet kan folk ibland hjälpa till på ett sätt som gör det lättare. Så en öppningsreplik kan vara "känner du många här, jag känner mig lite blyg och bortkommen". Eller "jag vet aldrig vad man ska säga när man står här och minglar". Då får du många leenden från folk som känner igen sig.

Om du vill konversea är ett dundersäkert tips att be folk prata om sig och sitt. Då behöver du inte säga något utan bara lyssna uppmärksamt och intresserat och ställa någon fråga som visar att du hör på. Samla några bra öppningsfrågor. Folk som har jobb pratar gärna om sina jobb, neutrala följdfrågor är var det företaget ligger eller vad det tillverkar, sen kanske man kan haka i och fråga vidare. Vill man undvika jobbprat (kan bli laddat om någon t ex är arbetslös och tycker frågan gör ont) kan man fråga var folk bor, hur länge man har bott där, var man bodde förut.. Säg något positivt om maten, vinet, festen.

Lagom neutralt beröm brukar folk uppskatta, fin färg på klänningen, snygg handväska.. En viktig sak i hur man uppfattas är ögonkontakt, är det svårt för dig är det en sak att träna på.

Bästa sättet att gå hem hos folk är att vara intresserad på riktigt. Folk behöver och längtar efter kärlek så tyck om dem! så kommer de att tycka att du verkar vara en klok person.

 

[bambi82]

Sv: Hur gör man för att uppföra sig?

Jag är nog lite inne på samma spår som Lejonelle, tror jag.

Om du nu inte blir rakt otrevlig så tycker jag allt folk måste ha överseende med att inte alla är jättespralliga, lada och sprudlande jämt! För vem fan orkar vara det

Alla har vi ju olika personlighet och jag tycker inte du ska känna att du måste göra dig till och spela ett spel för att bli accepterad.

 

[Got2Be]

Sv: Hur gör man för att uppföra sig?

Har tyvärr inga tips, men vill bara säga att du inte är ensam!
Jag kan också märka att jag i vissa situationer där jag känner mig osäker, reagerar med irritation, surhet, reservation.
Jag har dock bara försökt tänka att människorna runt mig inte vill mig något! Jag behöver inte försvara mig!

 

[Ramona]

Sv: Hur gör man för att uppföra sig?

Men det är just detta - när jag känner mig obekväm och osäker, hur ska jag ta mig till det glada, sociala mingel-tillståndet?

Le!
Det kanske inte blir något naturligt leende, men kroppen vet inte om du är glad eller om du fejkar det när du skrattar, så skratta och låtsas vara glad.

En glad människa kommer så mycket längre än en person som upplevs som vresig eller lättretlig, så fejka din glädje och kör på.

Googla sedan på skratterapi och gör de övningarna som går att göra hemma.
Här kommer ett smakprov.
http://www.skillnaden.se/skratterapi.html

 

[Frokennordberg]

Sv: Hur gör man för att uppföra sig?

Det är skönt att bli påmind om att man sällan är ensam om en känsla, även om det känns så ibland!

Jag har dock bara försökt tänka att människorna runt mig inte vill mig något! Jag behöver inte försvara mig!

Åh, det där är så sant! Jag tror jag lätt hamnar i lite försvarsställning av någon anledning. Tack, det ska jag ha med mig!

Le!
Det kanske inte blir något naturligt leende, men kroppen vet inte om du är glad eller om du fejkar det när du skrattar, så skratta och låtsas vara glad.

Också sant! Jag som till och med har en lapp på min ytterdörr med "Kom ihåg att le!", haha! Jag får nog klistra en sån lapp i pannan så jag har med mig det även vid andra tillfällen Ska kolla vidare på länken, tack!

Bambi och Lejonelle (och quotade):

Tack för bra och väldigt konkreta tips. Det känns som jag glömmer bort dom sakerna när jag är i det läget, medans jag vid andra tillfällen och i arbetet kan plocka fram det hur lätt som helst och småprata till höger och vänster om allt och inget.
Och ja, till viss del får ju andra acceptera också, men jag tänker för min egen skull att det är bra att fortsätta jobba på det för att det ska kännas lite enklare även för mig. Inte att förställa mig, men utveckla mig. Det är ju trevligare att vara glad