Sv: Hur går det för era 07r? (forts)
Lägesrapport och lite skryt över min fina och snälla häst!!
Var ju bekymrad över hälta för några veckor sen. Det var en hovböld som jag hoppades på. Han blev aldrig sådär tvärhalt, men vid verkningen kröp den fram.
Så för en vecka sen började vi jobba igen. Har haft gjord på några gånger förut som han inte brytt sig om så jag gjorde en improviserad baksele och knöt på en kväl förra veckan. Amadeuz kikade lite vad som hängde bak, men "vill du att den ska hänga där så ok" verkade han tänka... Duktig kille! Skrittade och travade tom några meter i vår lilla runda manege. (Vårt stall är från 1700-talet och har en volt om kanske 15 meter i diameter mellan stalldel o sadelkammare, praktiskt ibland)
I förrgår satte jag på töm och tömkörde i padocken, hur snäll som helst. Medhjälpare fram med grimskaft i grimman, jag bak. Han knatade på, stannade och väntade fint i halten. Det gick nästan att svänga till och med! Och vad roligt han tyckte det var. Öronen spetsade hela tiden och fullt på alerten! Inte tendens till att irritera sig på linor eller så. Sen var han ju lite konfys till att börja med vad jag gjorde bakom i stället för framför eller bredvid. Men då min medhjälpare var duktig att bara finnas där framme "osynlig" utan att kommunicera direkt med Amadeuz förstod han snart att det var mig han skulle lyssna på ändå.
Jag var tvungen att messa förra ägaren och kolla om hon verkligen inte kört honom förut, men det hade hon inte.
Längtar till nästa gång!!
Det var bara efteråt det blev ett litet missöde... Linor bortkopplade och jag framme vid grimskaftet. Amadeuz trängdes och han fick en armbåge av mig för det. Då hör jag från andra sidan "aj!!"... Då hade han slängt ut ett bakben i en 7-jäkla kospark och fått in en fullträff på min medhjälpares handled. Morr! När jag väl fattat vad som hänt var det för sent att tillrättavisa honom o medhjälparen kom sig inte heller för. Snabb i bakbenen den lilla rackarn! Nåväl, handleden klarede sig hyfsat dessbättre, svullen och öm men inget värre.
Hur tänker ni med ensamträning av era pållar? Tänker ni på det, tränar på det?
Jag känner att det är viktigt för mig att Amadeuz blir van att vara själv utan problem, mest för framtida behov och tränar aktivt på det. Nu är det fem hästar i stallet, varav tre går i Amadeuz hage. I regel tar vi in och ut dem samtidigt, antingen alla tre på en gång eller en + två.
Tog för första gången ut A själv först i hagen härom dagen och gick sen efter de andra två, för att se hur han köpte det. Funkade bra! Stod vid grinden och väntade, ropade lite, men verkade inte upphetsad.
Likaså igår, då fick han vara inne i boxen nån timme ensam i stallet medans de andra var iväg och red. Jag var där till att börja med, han ropade några gånger men sen var fodret intressantare.
För mig som ofta kommer att rida och så småningom åka iväg på tävlig/träning själv känns det väldigt viktigt att hästen är cool ensam i sådana situationer. Har sett alldeles för många hästar som springer omkring och gapar efter sina kompisar i stället för att koncentrera sig på sin uppgift.
Undrar igentligen hur "träningsbart" flockberoendet är? Att det är en individuell skillnad i hur flockberoende hästarna är är ju helt klart, men hur mycket beror på hur tränade det är i att vara själv tro?
Nån som forskat i det??? ;-)
Oj, det blev ett långt inlägg! Läser här ofta, så kul att höra om era hästar!!
Hälsningar//Toya o Amadeuz