Sv: Hur går de för era 06.or
Och jag satt på min lilla tjockis för första gången idag =) Inte alls planerat, men så det brukar bli för mig, man tar det när det passar och andan faller på och det känns rätt.
Han har ju haft sadel en gång förr, sa inte ett jota. Idag skulle jag eg bara se om de låg lika illa nu när han gått ner lite, och gå en liten kort prommis och prova trava med sadeln.
Så på med sadel numero uno, som låg sämre. Nåja, gick en promenix och travade med sadeln på. Nada reaktion. Stod och flaxade med kåporna, hoppade jämfota bredvid sadeln och smällde med handflatan på den. Han reagerade lite på ljudet och trampade lite men lugnade sig fort. Gjorde samma sak på andra sidan.
Sen in i stallet och prova fblkillens hoppsadel, låg bättre än sist, fortf för smal, men en 33:a eller 34:a kan nog bli bra. Hoppas jag.. Spände fast den, och släppte ner stigbyglarna och så gick vi runt i stallet (stooor stallgång, man kan nästan longera därinne om man vill). Brydde sig nada.
Så jag hämtade en stol, och ställde mig på. Lutade mig över och klappade, la mig över en gång och bad honom skritta tvärs genom stallet. Plättlätt.
Så jag klev ur gummistövlarna, och ev åskådare hade kunnat se ett stycke ponny iförd endast grimma, grimskaft och sadel. Och en matte i hjälm (såklart), gympabyxor, pyjamaströja och - strumpor.. harkel.
Så jag satt upp. Jaha sa herrn och skulle bita mig i tån. Sen bad jag om skritt och han knallade tvärs genom stallet. Satt av, tillbaka till stolen, och så om igen. Fyra gånger upprepade vi, jag satt upp som vanligt och upprätt. Han stod kvar tills jag bad om skritt, och skrittade sen lugnt genom stallet.
DUKTIG kille! Nu ska jag bara ta tag i sadelgrejset på riktigt, jag vill inte sitta mer än absolut nödvändigt i den när den är för smal.
Inga bilder tyvärr då jag ju inte hade någon medhjälpare.