Hur gamla är ni egentligen?

[tuaphua]

Apropå det här med hur man känner sig utifrån sin ålder osv:
Jag är väldigt lillgammal till sättet och alltid varit. Flera har sagt saker i stil med "hjärna som en 60 åring, kropp som en 20 åring", "lilla mormor" etc. etc. Liksom, jag nattvandrar med tonårsföräldrar, istället för att själv vara ute och festa, bara för att ta ett exempel.
Men samtidigt, nu när min 20 års dag står för dörren, så känner jag mig så otroligt misslyckad på något sätt. Och uppvaknandet i den där CSN-tråden gjorde definitivt inte saken bättre. Det är så himla mycket jag gått miste om i mina tonår, både pga. de år jag mådde dåligt pga. mobbningen, men också som jag varit förbjuden ifrån, som jag hade velat hinna göra.
Som alla trevliga fikastunder jag gått miste om, alla kompismiddagar jag aldrig gått på, killar jag aldrig ens träffat, än mindre kysst eller legat med etc. etc. Jag har inte heller något körkort, och bara övningskört en gång, vilket är otroligt handikappande när man är hästtjej

Jag förstår att du saknar att ha upplevt saker i tonåren. Men än är det ju långt ifrån för sent.
Jag har haft vänner och klasskompisar som elitidrottat i unga år. De har ju pluggat och tränat och inte så mycket mer. Flera av dem höll inte måttet som elit bland vuxna och gav då upp hårdsatsning och levde mer vanligt ungdomsliv strax efter 20.
Du kan också testa saker! Det är inte för sent för dig att leva livet.

 

[Petruska]

Jag hade lite svårt att välja svarsalternativ, fyller snart 30 år så visste inte om jag skulle ta 25-30 eller 30-35. Men jag är ju fortfarande 29 så blev det lägre spannet.

Jag har lite komplexa känslor kring ålder. Mestadels uppskattar och trivs jag med att bli "äldre och klokare" men finns också stunder då jag har rätt jobbig åldersnoja..

Jag har uppfattat det som att du etablerade mycket av ett sas "vuxenliv" vid rätt späd ålder?

 

[Fjordfrälst]

Jag funderar på att bli alkis som pensionär.

Nä, men jag fattar fortfarande inte riktigt grejen att dricka något som smakar illa och som man mår dåligt av...

Klart ett glas öl/vin kan vara trevligt för andra, det begriper jag, men i övrigt har jag svårt att förstå tjusningen.

Hehehe nä jag är ganska restriktiv med drickat kan jag säga ändå . Förrförra helgen var vi på bröllop för min ena barndomsvän gifte sig och då blev det en del dricka så jag var lite bakis dagen efter. Helgen som var, var det bröllop för min andra barndomsvän och bästa vän som bor i samma trakt och den här gången tog jag bara liiite rött till maten och ett par starkcider för att flera timmar senare kunna köra den koooorta biten hem, utan problem. Visst var jag himla sugen på att testa colashotten som bruden shottade friskt och sa var supergod, men dagen efter var så skönt att slippa va bakis . Så. jag är mer för att dricka lite gott då och då till maten mest .

 

[Kilauea]

Nu vet jag inte precis hur du känner men jag har ju också mått(mår) fruktansvärt illa. Och den känns som hela perioden from 15 till 21 är helt bortkastad.
Har inte festat, inte supit, inte gått på klubb. Inte haft ordentliga vänner osv. Som man ''ska''.
Jag har liksom inte varit tonårig

Jag vill alltid trycka i 16 när det står ''vad är din ålder'' för där känns det som att jag slutade utvecklas som fungerande människa, om det är förståeligt.
Självklart har ju utvecklats men inte alls som jämnåriga.

(Tror jag såg dig i bildtråden och tyckte du var jättesnygg)

Fast alltså, måste man ha festat och supit för att ha varit tonåring? I så fall har inte jag heller varit det. Mobbad i högstadiet, fick dock ärliga härliga vänner i gymnasiet. Festat? Inte förrän efter 20, typ.

När jag var i din ålder gjorde jag heller inte mycket sånt, jo förutom hästarna umgicks jag med kompisar men jag hade inte körkort när jag var 20 (var lite slö med det...) och jag hade heller inte kysst eller legat med någon, dröjde tills jag var precis fyllda 25, i mitt fall pga av en barndomsväns far ofredade mig sexuellt i tonåren och det gav sina spår..Ända tills jag träffade min första och enda partner...!

Hade haft en flört samarbete höst som jag träffade fästmannen, flörten var den första jag kysst. Jag var 27 år då. Fästmannen är den första och enda jag haft sexuellt umgänge med. Så du är inte ensam om att vara "sen".

 

[supercalifragilistic]

Jag känner mig nog inte yngre än min ålder, det jag tror att många menar när de säger att de känner sig yngre är att de känner sig likadana som förr. Frågade man mig när jag var 20 trodde jag säkert att livet skulle vara rätt torrt vid 40 men istället är det ju mycket bättre.

Jag har samma intressen som när jag var ung, skillnaden är att nu har jag pengar att ägna mig ordentligt åt dem. I princip allt är mycket bättre nu än för 20 år sedan. Jag fyller alltså 40 i år.

Jag tror också att många menar att de fortfarande känner sig som samma person, eller kanske att 40 faktiskt inte är en allmänt sunkig ålder liksom, vilket en kanske trodde som tjugoåring. Jag tänker på allt negativt som vi kopplar ihop med (särskilt kvinnligt kanske) åldrande: klimakteriet, medelålderskris, bitterhet, dalande attraktivitet i livets flesta arenor, sen död. så behöver det ju inte vara.

Jag tror verkligen på det du säger om att livet på många sätt blir bättre med åldern! Bara saker som att förhoppningvis få bättre ekonomi, mer stabilitet i livet och sin egen person, livserfarenhet et cetera liksom. Av den anledningen ser jag själv väldigt mycket fram emot att bli klar med mina studier till exempel, för jag kopplar ihop det med allt det här. Frigörelse genom att fylla år.

 

[Raderad medlem 6459]

Svarar i PM.

Ok, gör du så!

 

[Myrten]

Nu är det ju så att det var en statistisk indelning och inget jag kunde tycka något om. Det verkar dock finnas en stooor oenighet vad medelåldern är.

Jag vet inte om jag läst konstigt (fullt möjligt!), men jag kan inte se att du skriver att dessa 30-50 är en statistisk indelning hämtad från något annat ställe och inte din åsikt. Alltså reagerade jag. Och det kan mycket väl ha att göra med att jag fyllde 50 för ett halvår sen, men har svårt att definiera mig själv som något annat än - medelålders. Fast egentligen... kanske vore det enklast att bara konstatera att efter 18 är man vuxen. (De som vill kan ju använda bestämningar som "ung" eller vad som nu passar.)

 

[Elisha]

Apropå det här med hur man känner sig utifrån sin ålder osv:
Jag är väldigt lillgammal till sättet och alltid varit. Flera har sagt saker i stil med "hjärna som en 60 åring, kropp som en 20 åring", "lilla mormor" etc. etc. Liksom, jag nattvandrar med tonårsföräldrar, istället för att själv vara ute och festa, bara för att ta ett exempel.
Men samtidigt, nu när min 20 års dag står för dörren, så känner jag mig så otroligt misslyckad på något sätt. Och uppvaknandet i den där CSN-tråden gjorde definitivt inte saken bättre. Det är så himla mycket jag gått miste om i mina tonår, både pga. de år jag mådde dåligt pga. mobbningen, men också som jag varit förbjuden ifrån, som jag hade velat hinna göra.
Som alla trevliga fikastunder jag gått miste om, alla kompismiddagar jag aldrig gått på, killar jag aldrig ens träffat, än mindre kysst eller legat med etc. etc. Jag har inte heller något körkort, och bara övningskört en gång, vilket är otroligt handikappande när man är hästtjej

Det är nog många här inne (inkl mig själv) som hade önskat att de inte träffat den killen, legat med den, hoppat över några år med riktigt oärliga "kompisar" etc. Så var inte bitter! Börja övningsköra! Visserligen var livet så mkt billigare utan körkort.

 

[Jissa]

Fast alltså, måste man ha festat och supit för att ha varit tonåring? I så fall har inte jag heller varit det. Mobbad i högstadiet, fick dock ärliga härliga vänner i gymnasiet. Festat? Inte förrän efter 20, typ.


Hade haft en flört samarbete höst som jag träffade fästmannen, flörten var den första jag kysst. Jag var 27 år då. Fästmannen är den första och enda jag haft sexuellt umgänge med. Så du är inte ensam om att vara "sen".

Nej jag tror de flesta faktiskt börjar festa runt 18 ,20 eller ännu senare. Och man måste väl inte festa heller? Många har andra hobbys. Min ena syster tex har kanske druckit 3 gånger , hon tycker det är skittråkigt att festa. Jag själv har festat mycket i perioder ,.men jag har inte upplevt mer än henne därför

 

[escodobe]

Apropå det här med hur man känner sig utifrån sin ålder osv:
Jag är väldigt lillgammal till sättet och alltid varit. Flera har sagt saker i stil med "hjärna som en 60 åring, kropp som en 20 åring", "lilla mormor" etc. etc. Liksom, jag nattvandrar med tonårsföräldrar, istället för att själv vara ute och festa, bara för att ta ett exempel.
Men samtidigt, nu när min 20 års dag står för dörren, så känner jag mig så otroligt misslyckad på något sätt. Och uppvaknandet i den där CSN-tråden gjorde definitivt inte saken bättre. Det är så himla mycket jag gått miste om i mina tonår, både pga. de år jag mådde dåligt pga. mobbningen, men också som jag varit förbjuden ifrån, som jag hade velat hinna göra.
Som alla trevliga fikastunder jag gått miste om, alla kompismiddagar jag aldrig gått på, killar jag aldrig ens träffat, än mindre kysst eller legat med etc. etc. Jag har inte heller något körkort, och bara övningskört en gång, vilket är otroligt handikappande när man är hästtjej

Fast du är bara tjugo! Börjar du ta tag i saker nu så har du massa år framför dig!

 

[Luff]

Jag vet inte om jag läst konstigt (fullt möjligt!), men jag kan inte se att du skriver att dessa 30-50 är en statistisk indelning hämtad från något annat ställe och inte din åsikt. Alltså reagerade jag. Och det kan mycket väl ha att göra med att jag fyllde 50 för ett halvår sen, men har svårt att definiera mig själv som något annat än - medelålders. Fast egentligen... kanske vore det enklast att bara konstatera att efter 18 är man vuxen. (De som vill kan ju använda bestämningar som "ung" eller vad som nu passar.)

Ojdå, jag förstod inte att du tog det allvarligt. Det finns flera olika "statistiska medelåldrar". En egen statistisk indelning vore ju coolt men jag är inte forskare. Jag tycker medelålders inte är något att sträva efter dock. Låter torrt. Och jag är lika gammal som du. Mitt i livet känns bra.

 

[Jissa]

Jag förstår att du saknar att ha upplevt saker i tonåren. Men än är det ju långt ifrån för sent.
Jag har haft vänner och klasskompisar som elitidrottat i unga år. De har ju pluggat och tränat och inte så mycket mer. Flera av dem höll inte måttet som elit bland vuxna och gav då upp hårdsatsning och levde mer vanligt ungdomsliv strax efter 20.
Du kan också testa saker! Det är inte för sent för dig att leva livet.

Eller hur, varför ska man upplevt så mycket i tonåren ?? Jag upplevde inget särskilt där egentligen fast jag festade och var kär. Men roligast hade jag kring 25 , bodde utomlands,reste, hade egen ekonomi, eget boende, oberoende , egen häst och hund. 25 var så mycket mer värt än 15.

 

[EmmaBovary]

Nu vet jag inte precis hur du känner men jag har ju också mått(mår) fruktansvärt illa. Och den känns som hela perioden from 15 till 21 är helt bortkastad.
Har inte festat, inte supit, inte gått på klubb. Inte haft ordentliga vänner osv. Som man ''ska''.
Jag har liksom inte varit tonårig

Jag vill alltid trycka i 16 när det står ''vad är din ålder'' för där känns det som att jag slutade utvecklas som fungerande människa, om det är förståeligt.
Självklart har ju utvecklats men inte alls som jämnåriga.

(Tror jag såg dig i bildtråden och tyckte du var jättesnygg)

Jag var nog mer med i fas fram till jag blev just 21, det är åren däremellan jag missat till stor del. Så vi får hoppas att det blir tvärt om för din del, att du kommer mer "i fas" nu.

(Och tack, om det nu var mig du såg )

 

[Inte_Ung]

Jag förstår inte riktigt det där med att känna ålder.
Jag är mer nöjd med mig själv för varje år som går.
Min kropp är sedan några år tillbaka helt smärtfri, jag är rörlig, smidig och stark och jag gillar min spegelbild.
Min mentala stabilitet har aldrig varit bättre och humöret är på topp.
Jag gör vad jag vill när jag vill som jag vill.
Jag fyllde 56 i år.

 

[tuaphua]

Eller hur, varför ska man upplevt så mycket i tonåren ?? Jag upplevde inget särskilt där egentligen fast jag festade och var kär. Men roligast hade jag kring 25 , bodde utomlands,reste, hade egen ekonomi, eget boende, oberoende , egen häst och hund. 25 var så mycket mer värt än 15.

Fast jag förstår att man kan sakna att ha gjort saker då. Det händer ju väldigt mycket med en psykiskt och fysiskt i den åldern. Det formar en väldigt mycket.
Jag upplevde väldigt mycket från jag var ca 13 år tom strax över 20 års ålder som jag är enormt tacksam för att fått uppleva. Det har gett mig ovärderliga erfarenheter.
Sen är inte mitt liv det bästa för alla andra.
Men jag tror ganska många iaf mår bra av att få göra det de flesta andra gör i den åldern.
Sen vill vissa inte. Då är ju det fine!
Men nu verkar det ju handla om att man vill men hindrats.

 

[tuaphua]

Jag förstår inte riktigt det där med att känna ålder.
Jag är mer nöjd med mig själv för varje år som går.
Min kropp är sedan några år tillbaka helt smärtfri, jag är rörlig, smidig och stark och jag gillar min spegelbild.
Min mentala stabilitet har aldrig varit bättre och humöret är på topp.
Jag gör vad jag vill när jag vill som jag vill.
Jag fyllde 56 i år.

För min del ser jag fram emot att få mindre smärtor. Jag är så överrörlig att jag hoppas på att få minskad rörlighet och då mindre värk.
Det är redan bättre i många leder.

Plus att jah aldrig vill bli så förvirrad och osäker som jag var som ung.
Nu är jag tryggare och lägger mer energi på rätt saker än tvärtom.
Jag är inte lika intresserad av att andra ska tycka om mig/att jag är duktig.
Det är jävligt skönt!

 

[Hallonsoda]

Jag är 27, fyller 28. Har inte märkt av några kroppsliga åldersrelaterade åkommor och bor fortfarande i hyresrätt med en kompis. Tog examen från universitetet för ett år sedan men känner mig knappast stadgad där jag bor, har ingen supervettig budget, typ inga kapitalvaror, ingen bil, ingen häst, aldrig varit sambo med nåt vettigt kärleksintresse osv hehe. Känner mig även jävligt grön i min yrkesroll och ingen nära kompis har barn så ptja, mitt liv är rätt likt det jag levde som 20-åring. Hoppas att åren kommer göra mig mindre nojig inför andra människors omdömen osv men väntar ännu på att det ska kicka in

 

[Inte_Ung]

Jag är så överrörlig

Sådant vet jag inget om.
Mina gamla skador har på något vis lyckats med att reda ut sig.
Jag är litet vild av mig vilket har medfört att jag har gjort mig illa då och då.

 

[DarkInNight]

Jag är 32
Livet mellan 15-20 var ett kaos.
20-27 flöt på i upp och nedgångar.
Vid 27 fick jag barn och medföljande förlossnings/utmattningsdeppression där jag blev tvungen att ta itu med bortträngda minnen och flyktbeteenden.

Livet börjar äntligen stabilisera sig och jag mår bättre än någonsin! Älskar att vara över trettio och känslan jag har att äntligen kommit förbi en lång tuff period i livet, jag saknar inte tjugoårsåldern det minsta

 

[lethal_smile]

Som alla trevliga fikastunder jag gått miste om, alla kompismiddagar jag aldrig gått på, killar jag aldrig ens träffat, än mindre kysst eller legat med etc. etc. Jag har inte heller något körkort, och bara övningskört en gång, vilket är otroligt handikappande när man är hästtjej

Delar upp mitt svar lite…

Körkort: Är också hästtjej och i september går min prövotid äntligen ut, så du är verkligen inte sent ute med att skaffa körkort (tog mitt när jag var 23, övningskörde knappt ett år). Ja, det kan vara handikappande, men i mitt fall tog jag inte tag i det förrän jag kände att jag verkligen behövde det. Kolla efter intensivkurs eller något för en ordentlig kickstart. Annars se om du får övningsköra med någon privat. Mängdträning ger resultat

Fikastunder och kompismiddagar lär du nog få gott om i framtiden. Se det istället som att du sparat pengar eller prioriterat annat. Jag skulle inte vilja veta hur mycket pengar jag spenderat på att fika eller äta ute (även om jag inte var speciellt aktiv med de aktiviteterna heller).

Killar: Där kan jag känna lite som du beskriver ovan… Speciellt de senaste åren. Hade lite kk-förhållanden och flörter i tonåren (16-19), men efter det hade jag en period på 5 år utan något alls. Jag kan inte säga att jag ångrar någon av "flörterna", men när jag ser tillbaka på dem kan jag konstatera att jag hade kunnat vara utan flera av dem. Det viktigaste är inte att ha kysst/legat med någon innan man fyller ??, utan att det ska kännas rätt. Hellre vänta tills det verkligen känns rätt, än att göra något man ångrar i efterhand.